Mattes måndag!

Måndagar brukar i regel vara Evas riddag - men idag hade hon planerat så tokigt att hon tar ner flygplan i Gällivare och då är det ju svårt att även hinna till Mariebäck... Alltså blev det mattes måndag! Jag hade dessutom bokat in hovslagaren idag, så jag hade dubbel anledning att åka till stallet.

För att Láras ben skulle hinna bli så torra som möjligt innan det var dags för hovslagaren började jag med att schamponera dem, direkt när jag tagit in henne ur hagen. Som vanligt torkade jag sedan så torrt som möjligt med en frottéhandduk. (Hon börjar bli mer och mer van vid torkandet - och att hon faktiskt inte behöver lyfta på hovarna - så det går lättare och lättare.) Sedan piffade jag till det hela med vita, bakteriedödande salvan. Och med matchande sadel och träns till det så var vi redo för ridning! ;-)

Vi har Atlikurs igen till helgen. INTE KLOKT - REDAN!!! LYLLO OSS!!! I senaste numret av Islandshästen var det en lång intervju med Atli där det bl a berättades om att han är en MKT eftertraktad instruktör runt om i världen. Och att han "ibland även kommer till Sverige..."Man törs ju nästan inte säga att det här blir sjunde Atlikursen i Mariebäck i år...!!! Och det är ju förståss helt och hållet tack vare Sylvia, som jobbat hos honom flera omgångar på Island.

Med Atli i antågande hade jag ju ytterligare en anledning att träna mer långsam trav på minivolt (huvudanledningen är ju att det är så ROLIGT!!!) Alltså blev det ridning på ridbanan. Började dock med arbete i skritt. Först bara att varva mellan kortare och längre tygel i skritten - UTAN att man ska börja springa när tygeln kortas. Möjligen det svåraste som finns, om man frågar Lára. (Möjligen också det enda som verkligen är svårt för henne...!)

Sedan skritt på volt med mycket böjning på halsen för att uppmuntra henne att slappna av och länga halsen. Tänkte då på Atlis ord: "Man ska böja så mycket som det behövs. Får man inte rätt reaktion så böjer man mer!" Intressant är att tack vare Sylvias tips att bara strunta i att Lára i början skickade "bogar och bakdelar" åt alla håll när jag försökte böja henne på detta sätt - så är nu "hela hästen på plats" på en gång! Mycket öppna och sluta på volt blev det också. (Slutan är nog både min och Láras favoritövning!)

Trav på liten volt gick riktigt bra idag! I o m att vi fått ner tempot så väldigt mycket så hinner jag rida också! Och idag kände jag att jag faktiskt börjar få kläm på den där yttertygeln också! Med en yttertygel som placerade bogen rätt och en ytterskänkel som gjorde samma sak för bakdelen så kunde jag ge STORA och MÅNGA eftergifter på innertygeln. Och ändå hålla oss kvar på en liten volt!

I högervarvet är det lite svårare att få ett riktigt lågt tempo, men när vi tillslut hittar det går det riktigt bra där också! Precis som på senaste Sylvialektionen började jag sedan byta om volt. Först gick det lite knackigt... Men så insåg jag att felet var att hon rätat ut halsen och styvat sig just när jag skulle byta.... I fortsättningen gjorde jag inget byte i det läget, utan fortsatte på samma volt några steg till, till dess hon åter var avslappnad i innersidan, innan jag med rörlig hand ställde om utåt och bytte volt. Och då gick det jättebra!!!

Som avslutning testade jag något som Sylvia hade fått tips om på en jättebra clinic som hon var på nyligen. (Ska berätta mer om den senare!) Det var en toppryttare inom dressyren som tydligen brukade rygga tre varv runt ridbanan - eftersom hästen då jobbar med samma muskler som när den ska samla sig. Så nu bestämde jag mig för att testa att rygga ett varv till att börja med. Var beredd på att det skulle komma en hel del protester... men det hela blev faktiskt helt odramatiskt! Och dessutom till största delen helt rakt - trots att vi f n inte har något staket runt ridbanan. Men "fröken gångjärn överallt" kan uppenbarligen överraska! Lite varierande tempo blev det förståss - då och då tyckte hon det var lämpligt att lägga in en "spurt" för att liva upp det hela...!!! Att rygga i 180-knyck var ju ett av hennes knep för att hindra ridskoleeleverna att ta sig upp i sadeln...

När sedan hovslagaren kom för att sko kunde vi konstatera att jag varit lite nojig som  beställd skoning redan nu... Skorna var fortfarande hela och det fanns inte så mycket för honom att verka bort. Men jag försvarade mig med att hon senast nött bort tåkapporna helt och börjat nöta på tårna redan efter sju veckor. Och med Atlikurs till helgen ville jag verkligen INTE riskera någon tappsko! Så extremlerigt som det varit i höst så ökade ju förståss risken att hon skulle trampa av sig någon... Men vi kom överens om att det ska få gå minst 10 veckor till nästa gång.

Lára stod föresten som ett ljus under hela skoningen idag! Precis som sist glömde hon t o m de obligatoriska betten i hovslagarens bak... Har jag inte bra pli på min häst, så säg?! Men så är hon ju en liten ängel också! ;-)