tisdag 1 november 2011

Aurora Borealis!!!



Närbild på Láras "bling-grimma", fast tyvärr syns ju inte "blinget"... Det som här ser ut som vitt är egentligen silver. Inser nu att det här ju faktiskt är väldigt nära de isländska färgerna - verkar jag lite insnöad, eller?!


När jag åkte hem från stallet i kväll såg jag höstens första norrsken - det är alltid lika mäktigt!!! Det var när jag kom körandes längs grusvägen, där det inte finns några gatlysen så när jag stannade bilen och stängde av motorn blev det alldeles kolsvart runtomkring. Och då syntes ju norrskenet ännu tydligare!

Men innan dess hade jag ju hunnit med ett roligt ridpass på lycko-Lára, på ridbanan. Den senaste tiden har hon varit så jätteduktig på att skritta avslappnat, men idag var allt sådant glömt... Istället skulle hon visa mig hur man "river av skritten" lite snabbt så att man sedan kan ägna sig åt väsentligheter (d v s att springa.) Det blev ganska många varv längs spåret i skritt, då jag fick bromsa och bromsa och bromsa... innan vi tillslut kom överens om ett lugnt tempo. Men då kunde vi faktiskt komma överens om riktigt långsam sluta också.

Nästa steg blev trav på volt - och efter en stund insåg jag att när man har hela ridbanan till sitt förfogande är det ju är MYCKET smartare att lägga volten ganska långt ifrån spåret. För så snart man kommer nära spåret tenderar hästarna att dras mot det som en magnet. En bit ifrån är det betydligt lättare att hålla hästen på volten m h a ytterskänkeln och därmed kunna ge lös innertygel.

Förberedde tölt genom att rida sluta på volt i skritt och sedan, när hon kändes mjuk och avslappnad, smyga iväg i tölt på volten. Fokuserade på att hela tiden tänka "minska volten med ytterskänkeln" för att bibehålla samlingen i tölten lite bättre. Laddade sedan på med mer energi genom att peta till med pisken på ytter bak ett par gånger. Då blev det ju racertölt först, men jag fortsatte på volten och när jag lyckats ta ner tempot igen fick jag njuta av härlig tölt med mycket rörelser!

Men nu hade jag ju kommit åt hennes "on-knapp" ordentligt. Så när jag bytte varv på volten var jag MKT glad åt att jag lärt av tidigare misstag och börjat med det svårare varvet. Det var tillräckligt svårt ändå att komma till sluta i avslappnad skritt i det lättare varvet! Men tillslut lyckades det också, så att vi kunde börja jobba med tölten även i vänstervarvet.

Avslutningsvis kunde jag inte låta bli att rida lite tempoväxlingar, när jag nu hade "så mycket bakben" - och det var verkligen en häftig upplevelse! Första gångerna hade jag stora problem med nedtagningarna. Men dels gjorde jag halt en gång och dessutom skärpte jag till mig (insåg att jag blivit stum i handen vid de första försöken). Och med en rörlig hand kunde jag så göra en nedtagning där hon kändes mjuk och fin - helt lätt i handen! Och det från ett riktigt racertempo - duktiga gumman! Det är bara att matte måste skärpa sig! 

Inga kommentarer: