onsdag 30 november 2011

Skåne vs Afganistan

"Afganistan är ungefär som Skåne - platt och folk pratar obegripligt!"

Staffan Heimersson


(Förlåt svärmor - jag kunde inte låta bli...!!!)

Regnet piskar mot rutorna...



Lånar en bild från Sylvias Facebook för att illustrera dagens inlägg. Så här ser - egentligen vita - Loppan ut idag! :-O  Nu förstår jag varför folk brukar bära runt sådana där små i handväskan! ;-)


Stormvindarna har hela natten skakat vårt hus - och nu på förmiddagen har vinden dessutom kompletterats med regn... om man nödvändigtvis måste vara sjuk så är det ju inte den sämsta dagen att behöva hålla sig inomhus i alla fall... Men typiskt för Eva, som ska rida Lára idag... hon borde ha fått låna min Woodfieldrock!

Själv hoppas jag att jag nu är på bättringsvägen. Igår gick det fortfarande lite si och så att äta något... men nu har jag nyss för första gången ätit något idag och än så länge - peppar, peppar - har inte magen protesterat. Tror ändå det är en fördel att vara LCHF:are när man har magsjuka. I o m att kroppen redan är inställd på "fettdrift" så kan den ju alltid plocka från reserverna man har på kroppen - så man blir inte riktigt lika allmänpåverkad bara för att man inte äter. Men det förutsätter förståss att man kan dricka - vilket jag hade problem med första dagen.

Kollegorna på jobbet har i alla fall ivrigt tagit sig an mina kundbokningar hittills i veckan och flera gånger försäkrat att jag inte alls behöver ha någon brådska tillbaka... undrar varför?! Det kan väl inte bero på bacillskräck?! ;-)

Själv har jag ägnat senaste dagarna åt att lösa några mord i Sundsvall tillsammans med Jonas Moströms kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor. Det var den sjätte och senaste boken i serien - med en riktig cliffhanger så jag hoppas verkligen att han skriver för fullt på bok nr 7!!! (Helt suveränt att man via bibblo.se kan lyssna på streamade ljudböcker på datorn, bara m h a sitt lånekort och en kod!!!) Nu är bara frågan vilken bok jag ska välja härnäst... Något tips? (Helst kriminalroman.)

tisdag 29 november 2011

Hestene står i regnet



Hestene står i regnet

Når mitt sinn er fylt av drömmer,
mere dunkle, mere fjerne
enn min tanke kan forklare,
mere ville, mere hete
enn mitt hjerte kan forstå,
vil jeg bare stå i regnet
slik som hester står i regnet
på en bred och saftig slette
mellom tunge fjell, som her.

Stå og kjenne kroppen suge
detta svale, sterke, våte,
som i strie strömmer siler
over ansikt, hår og hender.
Likne skogen der den suger,
som et barn, av himlens bryster.
Likne sletten, full av södme,
sitrende av from begjaer.


Slik som hester står i regnet,
lutende, med våte flanker,
og lar duft av muld og vaete
drive sterkt og sött i sinnet,
vil jeg stå og bare vaere
og la himmel-yret falle,
inntil tanken fri for feber
fölger drömmene til klarhet
i en steil og stille ro.

av Astrid Hjertenaes Andersen




Fick ovanstående dikt från min svägerska Sue och gillar verkligen bilden: att stå i regnet som hästarna, till dess tanken klarnar! Att hitta passande bild var dock inte lätt... det finns ju flera anledningar till att man undviker att fota när det regnar... så det fick bli en favorit i repris: valackflocken (inkl Feykir) i morgondimma.

Edit: Inser nu att diktens titel i princip är en sammanfattning av hösten 2011... 

Sorg och saknad...trots allt




"Feykir är alltid så snäll mot mig!" sa Olivia när jag tog den här bilden. Verkligen finaste Feykir i ett nötskal...!!! Och det hjälps inte, hur glad jag än är för min Lára så kommer sogen och saknaden efter Feykir över mig som svallvågor ibland... I natt var det riktigt kämpigt igen... Och man måste förståss ge sig själv tid att sörja - men samtidigt glädja sig över alla fina minnen.

Och sedan försöka fokusera framåt! Om jag redan nu har så roligt med Lára, som jag bara ridit sedan slutet på juli, hur ska det då inte vara om ett år?! (Man brukar ju säga att det tar ett år att lära känna en ny häst.) Jag bör ha hur mycket roligt som helst att se fram emot m a o!!!

måndag 28 november 2011

Tyck-synd-om...


...för att citera Pentti Varg i Fablernas Värld. Har nämligen åkt på magsjuka... mycket mer tyck-synd-om än så kan det väl inte bli??!! Har bara lyckats dricka lite idag, inte äta något. Nu ligger jag under en TJOCK filt i soffan och FRYSER alldeles våldsamt... försöker värma mig med datorn på magen och det hjälper faktiskt lite... En kopp varmt Earl Grey-te vore verkligen "to die for" (eller t o m "tesvält" som svärfar läkaren - d v s INTE marknadsföraren - uttryckte saken under Johans uppväxt.) Men då måste jag ju lyfta bort filten, resa mig och gå hela vägen till köket... (MINST 15 meter???!!!) Har gjort det en gång idag och det var ingen trevlig upplevelse när allt bara snurrade.

Lára har m a o vilodag idag och ganska säkert även i morgon. Men på onsdag ska Eva rida igen och till torsdag ska jag väl ha hunnit hämta mig. Den enda fördelen med magsjuka är ju att det brukar gå fort över! 

söndag 27 november 2011

1:a Advent - quality time med hästen!



När jag väntade vid färjeläget hörde jag väderprognosen på radion: "I Norrbottens kustkommuner kommer det klara vädret att bestå fram till kvällen..." Får väl säga att jag blev liiiite förvånad, med tanke på vad jag såg utanför fönstret...!!!

Stoflocken låg inne i skogen och vilade när jag kom till Mariebäck - men klev förståss upp när jag kom in i hagen. Och Lára var riktigt snabb att komma när jag ropade och visslade. Bara Hrissla och Mysla han före och båda erbjöd sig så hjälpsamt att äta upp Láras äpple... Det är bra att de kommer till mig - då får Lára mer bråttom eftersom hon självklart vill ha sitt äpple själv!

Vi hade endel att pyssla med idag innan ridturen... Hade med mig klippmaskinen med fulladdat batteri och började med att klippa henne en tredje gång på halsen. Sista tiden har hon blivit så väldigt svettig och flåsig när vi ridit - så nu när det åter är plusgrader ute tyckte jag att hon behövde få "lätta på klädseln". Men det var först när jag börjat klippa som jag riktigt insåg hur TJOCK päls hon hunnit få på halsen - IGEN!!!

Hon var fläckvis ganska blöt i pälsen, så jag var lite fundersam hur det skulle gå att klippa... men det gick  hur bra som helst! Elisabeth undrade tidigare i höst hur det kommer sig att "alla" hästmänniskor säger att man inte kan klippa blöt päls. På Djursjukhuset klipper de blöta pälsar hela tiden utan problem. Och nu får jag ju faktiskt ge henne rätt!

Lára var även denna gång jätteduktig och stod helt stilla under klippningen - utan minsta  antydan till protest! Hon som förr om åren tydligen både bitit och slagit med frambenen. Duktiga tjejen fick förståss äppelbitar då och då som belöning - vill ju att hon i fortsättningen ska förknippa klippning med något trevligt!

När friseringen var klar var det dags för schamponeringen. Men inte av benen den här gången - kors i taket - utan av svansen! Trodde att det kanske skulle bli schamponering av både och, men när jag kände igenom kotor och karleder hittade jag inga nya skorpor. Alltså skulle jag inte blöta ner huden i onödan! Men svansen behövde en omgång - för jag märkte igår att hon stod och kliade den när hon ätit sitt kraftfoder. När jag nu började skölja visade hon tydligt att det var på undersidan av svansroten som det kliade. Jag tvättade med ett schampo som ska lindra klåda och som helst ska få verka en stund. Så jag bestämde att vi skulle rida med blöt svans och skölja först efteråt. Då skulle ju schampot få god tid på sig!





Nu var det dags att inviga hennes nya pannband - med tvinnade silvertrådar. Visst är det fint??!! Även nosgrimman var "ny" - d v s jag köpte den till Feykir tidigare, men hann aldrig få använda den på honom.




Och här ser ni damen efter både frisering och styling! Än en gång bevisas att allt klär en skönhet!

På denna eleganta dam fick jag sedan rida ut i dimman. Nej, förlåt SMHI, jag menar förståss i det klara vädret...! ;-)  Eftersom det var ett ovanligt "oklart" klart väder tog jag ändå reflexväst för säkerhets skull. Hoppas SMHI ursäktar!

Trots det milda vädret senaste dagarna ligger isen kvar på vägen och ger svikt, så jag vågade börja med trav i grundform som uppvärmning. Lára tog det så lugnt och fint och sträckte verkligen ut halsen! Upptäckte att det finns fördelar också med att hästen inte har så mycket man... på vänstersidan (som ni kan se ovan) var det inget som skymde halsmuskeln (särskilt nu när hon dessutom var klippt) så jag kunde se hur den arbetade när hon längde halsen!

Varvade sedan slutor och öppnor i skritt, lite tölt. Hittade ett ställe med mjukt underlag där vi även tog några galopper - oj, så belåtet hon frustade då!!! På hemvägen blev det sedan riktigt hårdkörning för damen. Först det allra svåraste hon vet: lugn skritt på halvlång tygel. ("Men allvarligt, Anna, skritta lugnt SUGER och nu är vi ju dessutom på HEMVÄG!!!" försökte hon ihärdigt tala om för mig.) Tillslut accepterade hon dock sitt grymma öde och var riktigt duktig!

När t o m matte sedan tyckte att det räckte med avslappnad skritt var det dags för att träna den samlade skritten igen. Jobbade med detta större delen av hemvägen - vi behöver u verkligen öva massor på detta!!! En nackdel med att öva längs vägen är förståss att fröken-gångjärn-precis-överallt naturligtvis utnyttjar möjligheterna av att man inte har ett staket att "stödja" sig emot. Men en STOR fördel är istället att jag f f a så här på hemvägen har hjälp med framåtbjudningen. Ännu måste jag ha största delen av mitt fokus på förhållningar och eftergifter, för att inte fastna i handen. Drivningen hamnar lite i "skymundan" för mig så då är det bra att hon sköter det mesta av den själv!

Tillslut fick jag också uppleva några riktiga "halleluja-moments" då hon längde halsen och verkligen kom upp med bogar och rygg - på helt lös tygel! Dessutom behöll hon detta läge så att jag kunde få "lämna henne ifred" i flera steg innan jag behövde påminna om samlingen igen. Atli säger ju alltid att man hela tiden ska leta efter möjligheter att ge eftergift och lämna hästen ifred - för det är då den lär sig. Så det här kändes verkligen jättebra!

Lite samlad tölt blev det sedan - då jag också kunde konstatera att den där viktiga halsmuskeln minsann sträcktes ut och jobbade! När hon sedan fick sträcka ut i trav tog hon verkligen chansen att slappna av och det var ett härligt frustande. Både "on-knappen" och "off-knappen" fungerade alltså riktigt bra idag!!! Var verkligen supernöjd efter denna ridtur! Passade på att stretcha ordentligt också, nu när Lára värmt upp mina muskler. När både CityRehab och simhallens ångbastu har stängt för reparation blir ju Láras uppgift som min "PT" ÄNNU viktigare än vanligt!!!

Nu är det snart dags att åka till kyrkan för att höra härliga Adventssånger - 1:a advent är det bästa på hela december om ni frågar mig! Men det skulle förståss helst ha varit liiite mer snö för den rätta stämningen... Nu har vi bara så att det ser ut som någon siktat pudersocker över marken...

lördag 26 november 2011

Mer fett till folket!!!





...say no more...!!!

(Klicka på någon av bilderna för att förstora.)

Stormvarning!!!

SMHI hade gått ut med en klass 1-varning avseende stormvindar inför idag. När jag körde till stallet för att morgonfodra var det dock fortfarande ganska normala vindar, så jag hoppades att jag skulle hinna rida innan stormen drog igång. När jag sedan höll på att lägga ut hö i stohagen kom ett par rejäla vindbyar, så endel hö blåste faktiskt ut ur hagen! "Tugga i er maten snabbt, innan den blåser bort igen!" uppmanade jag därför damerna medan jag krattade tillbaka deras frukosthö till rätt sida av staketet.

Så snart de ätit färdigt skyndade jag mig att ta in Lára och göra i ordning henne för ridturen, ville inte att det skulle hinna börja blåsa mer än nödvändigt! Hade tänkt prova att rida upp vid gamla soptippen och genom skogen, som vi så ofta gjorde för ett år sedan. Det frös ju på så ordentligt i samband med senaste Atlikursen, så förhoppningsvis skulle det nu gå att rida över de blöta och sanka partier man behöver passera. Men skulle det hinna börja blåsa allt för kraftigt ville jag inte gärna ge mig ut i skogen - och riskera att vi skulle få ett träd över oss....

När vi red iväg var jag väldigt glad åt att jag tagit min Woodfieldrock på. Det var visserligen ingen nederbörd i luften, men väldigt skönt att ha ett så heltäckande vindskydd!




När vi passerade gamla soptippen såg jag ett extremexempel på felparkering: denna stora skogsmaskin stod mitt i vår galoppbacke!!! Jag som både läst flera juridikkurser på universitetet och dessutom jobbat flera år på Handelsbankens juristavdelning konstaterade snabbt att det definitivt rörde sig om ett fall av "Allmänfarlig ödeläggelse!!!"

Just idag hade jag som tur var inte tänkt använda galoppbacken, utan fortsätta bort genom skogen... men jag blev förståss upprörd ändå! "He wal va´raaaane onska!" som pappa så träffsäkert skulle uttrycka saken. Min tänkta ridplan såg till att börja med mycket lovande ut! Vägen bort genom skogen var visserligen tydligt påverkad av skogsmaskinen, men den var mjuk på ytan men fast under. Perfekt underlag för galopp tyckte både jag och Lára! Tyvärr kom vi längre in i skogen till ett parti som var riktigt, riktigt dåligt... När Lára tvekade och stannade upp började hon genast sjunka ner i leran och sjunka och sjunka... det verkade inte finnas någon botten! :-O

Vände snabbt tillbaka upp på fast mark igen och sedan gjorde vi det bästa av situationen: vi red flera vändor galopp fram och tillbaka längs den sträcka där underlaget var riktigt bra. Lára gjorde varje gång en riktigt fin galoppfattning! Vi gjorde dem från skritt - och det var inte bara rätt galopp varje gång utan dessutom med fin bärighet! Duktiga gumman!!!







Tillbaka nere på bilvägen fortsatte vi sedan bort till korsningen vid sjön innan vi vände hemåt igen. En del tölt blev det i o m att isen på vägen gjorde att underlaget verkade mer sviktande än den tidigare så hårdfrusna leran. Men f f a tränade vi massor på samlad skritt. Verkligen hur nyttigt som helst!!! Och ungefär lika svårt...

Insåg tillslut att jag måste ha huvudfokus på två viktiga saker för att det ska fungera: för det första att jag lyckas ta ner tempot tillräckligt mycket - det ska verkligen gå mikrosakta! (Får ha Atlis ord: "Langsammar, langsammar!" i bakhuvudet hela tiden!) Det gäller först att få ner grundtempot tillräckligt mycket, men sedan också att behålla det låga tempot när jag börjar lägga till drivning för att samla henne. För det andra måste jag ge tillräckligt snabba och stora eftergifter, för att hon verkligen ska bli helt lätt i handen.

Dessutom skadar det verkligen inte att komma ihåg en av Atlis "käpphästar": det är oftast för liten skillnad mellan aktiv och passiv ridning. Det gäller att ge tydligare signaler när man ber om något - och att sedan verkligen låta hästen vara ifred en stund när den gör rätt!

Tillbaka i stallet funderade jag på om jag skulle tvätta Láras ben i o m leran i skogen... men bestämde tillslut att utgå ifrån att all fet Idominsalva jag smort med gjort att leran aldrig nått in till huden. Jag tvättade ju henne igår och eftersom benen ska hållas så torra som möjligt ville jag verkligen inte tvätta i onödan. Istället fick hon direkt börja mumsa kraftfoder medan jag fixade och donade med lite av varje.

Var helt ensam i stallet denna morgon och förmiddag - och det var faktiskt riktigt skönt! Jag har visserligen MKT trevliga stallkompisar, men efter en riktigt jobbig vecka, då varje timme bland kunderna på jobbet varit en stor utmaning, kändes det väldigt avkopplande att gå omkring helt själv, pyssla och småprata med Lára. Riktigt meditativt!

Passade bl a på att byta pannband på ett av hennes träns. Har haft ett pannband som Feykir och jag vann på en tävling, med små röda stenar på. Men de där stenarna är så små att de knappt syns... På Hööks i torsdags köpte jag istället ett pannband med tvinnade silvertrådar, med förhoppning att "bling-effekten" skulle bli större. Och det såg verkligen lovande ut! Får väl ta en bild i morgon när det blir "invigning"!

fredag 25 november 2011

En dos lycko-Lára



Efter fyra vilodagar för matte (tre för Lára) skulle jag idag äääääntligen rida igen! När jag körde till stallet kunde jag till min glädje konstatera att grusvägen till största delen var täckt av ett vitt islager. M a o skulle det inte alls vara lika hårt att rida på som den senaste tidens hårdfrusna lera. Dessutom lyser ju det vita upp!

Även Lára verkade se fram emot ridturen - för hon var snabb att komma när jag gick ut i hagen och visslade efter henne.  Bestämde mig för att rida mot Avan. Förhoppningsvis skulle t ex sandvägen vara så mjuk att vi kunde galoppera - för efter all den här vilan behövde hon säkert få "blåsa ur systemet" lite. Väl där kunde jag konstatera att jag haft rätt i mina förhoppningar, så vi galopperade! Hade trott att Lára direkt skulle försöka dra på riktig racergalopp när hon äntligen fick springa på, men de hade varit där och fällt en massa träd längs sandvägen - något som gjorde henne lätt skeptisk och därmed höll nere tempot.

Ute på bilvägen igen övergick jag till att träna samlad skritt, med fokus på eftergifterna. Verkligen inte lätt när man inte hade ridbanans staket att ta stöd emot! Lára kunde ju ta vägen precis var som helst - och gjorde det också! :-O Men jag var enträgen och tillslut var jag faktiskt riktigt nöjd med den samlade skritt vi presterade. Smög iväg i tölt och fick då njuta av ett riktigt trevligt arbetstempo! Här var islagret på vägen tjockt och vitt - men Lára fick bra fäste med sina broddar.

Red sedan båda travslingorna i skogen. Här var underlaget också mjukare, så vi varvade trav och galopp. På hemvägen blev det sedan två lååååånga sträckor samlad skritt, båda följda av trevlig tölt på isen. Och när jag sedan lät henne sträcka ut i trav längde hon verkligen ordentligt på halsen - det var förståss skönt att sträcka ut ordentligt efter all samling!

Efter ridturen var det dags för muggbehandling. Har inte tvättat hennes ben sedan i söndags. I o m att det ÄNTLIGEN frusit på i veckan, så att det inte varit lerigt i hagarna, har jag velat ta chansen att verkligen låta benen vara torra. När jag nu spolade benen kunde jag konstatera att hon på tre av fyra ben bara hade ett litet område med skorpor - ung som en 50-öring stort. På det fjärde ingenting! När jag sedan schamponerade med klorhexidinschampot lossnade alla kvarvarande skorpor, så jag kunde schamponera ordentligt även under dem.

Lára fick äta kraftfoder medan schampot skulle verka. Jag tog på hennes "raffset" också (det tigermönstrade fleecetäcket) för hon hade blivit ganska svettig i det varma vädret. Det märktes att hon tyckte att jag störde henne i maten, när jag skulle dra täckets "polokrage" över huvudet på henne. Så snart mulen stack fram igen så åkte den direkt ner i krubban!

När schampot verkat i drygt 10 minuter fick Lára ta en paus i maten så att jag kunde skölja benen. När jag sedan torkat dem så torra som möjligt smorde jag med fet Idominsalva, för att skydda mot lera ifall det milda vädret skulle fortsätta.

På väg hem var det sedan meningen att jag skulle stanna på simhallen och basta ångbastu för att kunna stretcha riktigt ordentligt - är verkligen i behov av det! Men väl där upptäckte jag att badväskan inte kommit med... så jag fick åka hem istället. Får väl se om jag tar mig iväg lite senare i kväll, eller om det blir ett varmt bad hemma istället. Efter ett sådant törs jag ju också stretcha.

Nu ska jag njuta av islandshästarnas tävling i Globen på svt play!!!


torsdag 24 november 2011

Djarfurs tragiska slut...


Sussie och Djarfur - för ett år sedan när han precis hade kommit till Sverige. 


I dagens Norrbottens Kuriren kunde man läsa om Djarfurs tragiska död förra veckan... Även om det absolut inte var någon nyhet för mig fick jag ändå en stor klump i magen när jag läste artikeln i morse... Tydligen har det varit ovanligt många fall av kolik denna höst och de har även intervjuat en veterinär som säger att det knepiga väder vi haft ökar riskerna.

Artikeln om Djarfur hittar ni HÄR.

Intervjun med veterinären - samt en av Linda Wikströms FANTASTISKT vackra bilder finns HÄR.

P1-morgon intervjuar både Sussie och veterinären Anna Semrén, du kan lyssna HÄR.


Nu måste jag snart få sova!!!



Jag NJUTER av en kopp The Earl Grey - specialimporterat från Storbritannien!


Tänk, nu är det torsdag och jag har faktiskt inte ridit en enda gång den här veckan ännu... Lektionerna idag blev inställda p g a fortsatt mycket hårt underlag på ridbanan. Det kändes VÄLDIGT skönt, tyckte jag. Trots att jag ridlektion är det roligaste jag vet hade jag nog inte orkat rida. Det har varit en så jobbig vecka, med mycket ont, dålig sömn... Varje morgon allt svårare att TVINGA sig upp ur sängen och varje dag har jag känt mig allt mer "i dimman" på jobbet. Och jag har haft så ont i bl a SI-lederna att det varit jobbigt att gå. Läge för en "vilovecka" m a o! Av samma anledning har jag inte orkat uppdatera så mycket här heller...

Lára har dock inte behövt vila hela tiden, igår var Eva och hon ute på en lång sväng. Även om de mest skrittade, p g a underlaget, så fick hon röra sig ordentligt eftersom de hade ridit en hel del i terrängen.





Själv försökte jag igår pigga upp mig själv med en make up-kurs efter jobbet! Fick presentkort på en sådan av Johan förra julen och upptäckte nyligen att giltighetstiden på detta skulle gå ut nu på söndag! :-O Som tur fanns fortfarande en ledig tid att boka denna vecka och igår var det dags. Riktigt härligt var det att få känna sig ompysslad en hel timme! Och hemma igen ville förståss Johan träna studiofotografering för att föreviga resultatet. Man kan nog ana en liiiiten baktanke där med julklappen...!

Att fotograferas av en amatörfotograf kräver nämligen en REJÄL dos uthållighet, eftersom det kan ta mer än en halvtimme innan han är nöjd med lampornas placeringar, inställningar på lampor, blixtar och kameror m m. Och under den halvtimmen (minst) måste man ändå sitta på plats för att han ska kunna ta oändligt många provbilder och kolla om ljuset faller rätt, med rätt styrka o s v. Så den här make up-kursen var förståss ett bra sätt att ge modellen lite extra uthållighet! Det blev många bilder när jag blundade - som de två bilderna ovan - för jag ville ha hjälp att komma ihåg hur ögonmakeup:en såg ut!

Nu ska jag satsa på ett riktigt VARMT bad och sedan blir det att vika in hovarna riktigt, riktigt tidigt i kväll. Hoppas att jag får sova lite bättre i alla fall i natt. Och i morgon eftermiddag hoppas jag både orka rida och sedan basta ångbastu på simhallen. City Rehabs bassäng är stängd för rep, på obestämd tid, så det lär dröja innan jag får komma dit nästa gång. Tur att jag hann vara där och träna i måndags innan den stängde!


Midurjacka!


Anna leker modebloggare!


Fick mejl av Annica på Häst & Fritid att hon fått hem en RÖD "Forest"-jacka! Ilade dit efter jobbet för att få se den IRL. Färger kan ju skilja sig mycket mellan bild och verklighet - och det gäller alldeles särskilt rött tycker jag. Den röda jackan var storlek XL, så det var ju inte lönt att prova den - men väl på plats kunde jag konstatera att det verkligen var en riktigt snygg, mörk rödfärg!

Men när jag än en gång provat både "Forest" och "Grace" i rätt storlek kunde jag ändå konstatera att mitt val av "Grace" (bilden ovan) ligger fast. Trots att den inte finns i rött... men den modellen passar mig så mycket bättre. Men för er Miduriter som valt "Forest" men tvekar om färgen kan jag alltså tipsa om att även den röda nu finns att se på Häst & Fritid!

Från Häst & Fritid åkte jag sedan till Hööks, som öppnade sin butik i Luleå idag. De hade annonserat om ett par röda ridbyxor bl a och jag tänkte att jag kanske kunde köpa dem istället för en röd jacka. Väl där kunde jag tyvärr konstatera att de inte alls hade så snygg, mörkröd färg som i annonsen. (Som sagt, röd färg kan verkligen skilja mycket mellan bild och verklighet!) Men tillslut köpte jag dem ändå. De kommer inte att passa till annat rött som jag har - den här färgen är betydligt ljusare och "gulare" röd än jag brukar köpa. Men de bör ju kunna lysa upp alla svarta överdelar som jag har.


tisdag 22 november 2011

Microsoft lockar med bacon!

I tidningen Dagens Industri kan man idag läsa om att Microsoft tagit till drastiska metoder för att rekrytera personal: man lockar med bacon!

"Enligt Seattle Times har Microsoft i samarbete med en reklambyrå skickat ut en ambulerande baconvagn. Vagnen har hittills siktats utanför e-handelsbolaget Amazons kontor och serverar enligt uppgift bacon med tillbehör som sprejost, chokladsås och jordnötssmör.

Planen är enligt Seattle Times att vagnen även ska dyka upp i närheten av Adobes och Googles kontor. Om en vecka är den tillbaka utanför Amazon.

från di.se

Som LCHF:are kan jag konstatera att det finns alldeles för få ambulerande baconvagnar här i landet! MEN i ett kulturellt högstående land som Sverige skulle man ju aldrig komma på idén att servera chokladsås och jordnötssmör till...?! Vad är det för fel på äggröra??? Men eftersom de t o m kunde välja  George W Bush till president får man väl helt enkelt försöka ha överseende...  

måndag 21 november 2011

Beslutsvånda...!!!




Det är ju dags att beställa Midur-jacka och jag hade bestämt mig för modellen "Grace" ovan. Tycker den är jättesnygg - och dessutom har Sylvia TVÅ sådana sedan tidigare och har varit MKT nöjd med dem. Så valet kändes så enkelt att jag aldrig ens provade det andra alternativet innan jag beställde.



MEN så blev jag i helgen varse att det andra jackalternativet "Forest" inte bara fanns i marinblått som jag trodde utan även i den här snygga mörkröda färgen...!!! Jag som den senaste tiden flera gånger tänkt att det skulle vara snyggt med en röd jacka, som verkligen skulle lysa upp i min annars så mörka (läs: svarta) garderob! 

När jag idag hade en lucka mellan jobbet och träningen på City Rehab blev det därför ett nytt besök på Häst & Fritid. Provade först "Forest", konstaterade att storlek small satt OK och försökte tänka mig den blå provjackan i rött istället. Borde bli SNYGGT!!! Hade i princip bestämt mig för den, när Annica tyckte att jag borde prova "Grace" igen också - så att jag verkligen kunde jämföra. Och nu blev det beslutsvånda...!!! För "Grace satt inte bara OK - den satt verkligen helt perfekt! Det var som att den var sydd till mig! Men den finns ju inte i rött... Växlade jacka om och om igen (och försökte hela tiden tänka mig "Forest" i rött).... och konstaterade tillslut att jag inte kunde bestämma mig! 

Min ursprungliga beställning av en "Grace" fick i alla fall stå kvar t v. Annica sa att det bara är att jag ringer henne ifall jag ändrar mig. Och sista beställningsdag är ju inte förrän den 5:e december. Har skrivit tidigare här i bloggen att priset beror på att det är utgående modeller, men det var missförstånd av mig. Det är en mängdrabatt vi får ifall nog många beställer. 

Och nu när jag funderat vidare så har jag bestämt mig - IGEN - för att satsa på "Grace". Eftersom modellen passade mig bättre. Den är dessutom regntät medan den andra bara är vattenavvisande. Material och modell verkar mer påskostat också (det är ju en dyrare jacka) och jag tycker om när min utrustning håller länge!


Duktiga Lára travar och duktiga matte ger STOOOR eftergift på innertygeln, under lektion 2 i lördags. Normalt travar vi mycket på volt för Atli, men nu blev det alltså nästan bara längs spåret i o m det mkt hårda underlaget.

Idag har Lára välförtjänt vilodag efter kursen. Matte har istället varit på City Rehab och tränat i varmvattenbassängen samt stretchat - och efter en hel kurshelg var stretchingen INTE i onödan, om man säger så... En kurshelg känns förståss i kroppen - men ibland måste man ju prioritera vad som gör gott i själen!!!

Men nu blir det istället några lugna dagar. Det ska visst vara fortsatt kallt i morgon, så jag tänker ge Lára vilodag då också. Brukar sällan ge henne flera vilodagar i rad - fröken trivs ju bäst om hon får röra sig ofta och ordentligt. Men efter en kurshelg på så här hårt underlag är jag gärna extra försiktig. Det är ju lika dunderhårt på vägarna också...

Hade ändå tänkt åka en sväng till stallet i morgon, för att tvätta hennes ben. Men nu när jag skriver detta inser jag ju att det kanske är bäst att låta bli. En fördel med kylan är ju att det inte är lerigt och blött i hagen - då är det väl dumt att ändå blöta ner hennes ben i onödan? Huvud-rekommendationen vid mugg är ju att man ska hålla benen så torra som möjligt!

På onsdag är det meningen att Eva ska rida. Ska meddela henne att de får hålla sig till skritt på vägen och ge sig ut i terrängen för att springa, ifall de hittar ställen där det inte är lika stenhårt. Allt för att vara rädda om Láras ben.

Sylvia sa igår att hon inte tyckte att någon skulle rida på ridbanan nu under veckan, för att spara på hästarnas ben. Antagligen blir lektionerna inställda på torsdag alltså, om det inte hunnit bli mildare (eller kommit snö) till dess. 

söndag 20 november 2011

Atlikurs - dag tre.



En kylig men vacker morgon - så här såg det ut vid färjeläget. Tyvärr gör ju kylan att det är ÄNNU hårdare i backen idag... Inget bra underlag för hästarna... Men i alla fall trevligare än om det ösregnat!




När jag kom till Mariebäck hittade jag radarparet Lára och Tildra ute i skogen  - som vanligt tillsammans! Tildra är så söt när hon alltid brukar välkomna Lára tillbaka ut i hagen genom att gnägga när jag släpper ut henne!




Kylan gjorde marken hård och Anna frusen, men hade det positiva med sig att Lára fått effektfulla slingor i manen! När vi sedan skulle rida vår första lektion för dagen konstaterade Atli att vi skulle ta det försiktigt  för att underlaget inte skulle slita för mycket på hästarna. Ingen trav på volt alls och mest skritt. Han konstaterade att det märktes på hästarna att underlaget var obehagligt för dem - och vi vill ju verkligen inte stå med halta hästar i morgon!

Mest skritt passade dock mig ypperligt - ville ju ta alla chanser att jobba med samlade skritten! Atli påminde än en gång om att kvaliteten i ridpasset skapas när vi får ge eftergift. Man ska hela tiden leta efter tillfällen att göra det - och i början ska man nöja sig med att hästen gör ett litet försök att göra det man ber om för att man ska belöna. Man ger en signal, får en reaktion och BELÖNAR med eftergift.

Signalerna ska inte vara för små - målsättningen ska vara att man kan "lämna hästen ifred" för att belöna det önskade beteendet. Och använder man större signaler kan man lämna hästen ifred längre stund - och belöningseffekten blir då större. "Jämför med om du knuffar på en släde, sa Atli, knuffar du väldigt lätt så kommer den att stanna igen direkt. Men knuffar du mer kraftfullt kommer den först att glida en stund innan den stannar. Du ska tänka på samma sätt i ridningen." "Hur stark ska signalen då vara? Det kan jag inte svara på, det måste man prova sig fram med för resp häst - och utifrån dagsformen. Idag kanske det behövs en starkare signal än igår - eller tvärt om."

Även dagens andra - och kursens sista - lektion följde samma upplägg, med f f a samlad skritt. Jag har verkligen fått en hel del "aha-upplevelser" på det området denna helg! T ex att om jag plötsligt får mycket i handen så beror det på att jag glömt de viktiga - och SNABBA - eftergifterna. Problemet löses bäst genom att jag börjar med att ge en eftergift - då lättar hon snabbt i handen igen. Och när jag kan kontrollera tempo och längd på halsen är det dags att börja "ladda" mer energi genom ökad drivning. För det är då hon börjar "komma upp" med bogarna.

Atli påminde även om att mina förhållningar ska komma från magen och utföras "med hela kroppen", inte bara med armarna. Det är ju så väldigt många olika hjälper som måste samverka för riktigt bra samlad skritt: tempot ska vara lågt, hon ska sträcka ut halsen och samtidigt ska det vara mycket energi... I helgen har jag haft största fokuset på förhållningar och eftergifter - behöver ju verkligen träna in större snabbhet där! Däremot klarar jag inte riktigt av att samtidigt hålla tillräcklig drivning. Då och då fick jag därför hjälp av Atli som gick bakom oss med en pisk, alt satte handen uppe på Láras bakdel. Men förhoppningsvis kommer jag väl tillslut att kunna göra förhållningar och eftergifter på rätt sätt - och mer automatiskt. Då kan jag "få tid" att även tänka på drivningen!


lördag 19 november 2011

Söndagens schema



Här är schemat för morgondagen. Denna gång bedömer jag det ovanligt tillförlitligt - jag var nämligen den sista som lämnade stallet i em. Kl 13.30 ska vi ha teori - precis som förra kursen. Denna gång ska det handla om tävlingsformen Gaedingakeppni. Spännande!

Under lunchen idag blev det föresten en hel del diskussioner kring de nya Midurjackorna. Och jag insåg att jag nog ska ändra min beställning... Tyckte att modellen "Grace" var så snygg att jag inte ens provade den andra när jag var till Häst & Fritid i tisdags. Men när jag nu fick höra att den andra "Forest" inte bara fanns i blått utan även i en riktigt snygg mörkröd så blev läget ett annat. Jag älskar mörkrött - och det är ju ett perfekt komplement till min annars nästan helsvarta garderob! Får bli ett nytt besök på Häst & Fritid på måndag alltså! 

Atlikurs - SÅ BRA!!!



Mattes lilla ängel är redo för dagens första lektion! 

Oj, oj, oj vilka suveränt bra lektioner jag ridit idag! Det känns verkligen som att jag är något viktigt på spåret nu!!! Idag var det kallare igen - nu 7 minusgrader och verkligen stenhårt på ridbanan. Därför blev upplägget på lektionerna lite annorlunda än vanligt - Atli ville inte att vi skulle utsätta hästarna för mer än ett par varv i trav på volt. När vi jobbat med att länga halsen i skritt på volten fick vi göra samma sak i trav, fast redan efter 2-3 varv övergå till att trava längs spåret istället. Jag fokuserade på att Lára skulle trava så långsamt som möjligt, eftersom vi precis har börjat lära oss det. Men då tyckte Atli att hon inte fick den längd på halsen som han ville se, så jag fick släppa fram henne lite mer, även om det innebar ett lite högre tempo.

Sedan fick jag övergå till att träna det svåraste jag vet: samlad skritt. Har tyvärr alltid hamnat i läget att hela jag spänner mig när jag ska rida samlad skritt - och då får man aldrig någon lösgjord häst! Nu skulle det dessutom vara samlad skritt med ordentlig längd på halsen och STORA eftergifter på tyglarna. Först gäller det ju att få koll på tempot. Så snart man börjar korta tyglarna vill ju Lára springa! Eller i alla fall gå snabbt! Atli styrde upp det hela genom att en stund helt enkelt gå framför oss längs spåret - för att jag skulle vara tvungen att rida tillräckligt långsamt.

Han påminde även om hur jag skulle krama på tyglarna för att locka fram längden på halsen - och då ge STORA eftergifter. Och succesivt var det som att jag faktiskt började få lite kläm på det där - och klarade att göra det UTAN att förvandlas till järnspett! Fick ägna större delen av lektionen till detta så oerhört nyttiga arbete. Precis vad jag behövde!!!

Fick även prova att göra några övergångar till tölt, med bibehållen samling och även då gick det betydligt bättre än tidigare att få längd på halsen! Duktiga, duktiga Lára!!!






Lára kör mental uppladdning inför lektion nr 2. Visst ser hon fokuserad ut?! ;-)

Inför dagens andra lektion hoppades jag att vi skulle få fortsätta att jobba med den samlade skritten - känslan att jag "är något på spåret" gjorde mig ju ivrig att fortsätta! Och det fick jag också göra! Först när jag började korta upp tyglarna drog hon som vanligt iväg i tempo - och då påpekade Atli att jag i det läget hamnar med vikten framåt. "Bromsa upp din kropp så bromsar du upp hästen!" sa han. Det ska jag försöka tänka på i fortsättningen!

Fick också börja med en diskussion med henne kring hur långsamt vi faktiskt skulle skritta, innan jag kunde gå vidare och börja samla samt be om längre hals. Efter en stund gick det riktigt bra! Fick sedan göra samma sak i tölt - först längs spåret och sedan några varv på volt runt Atli. Och det gick verkligen riktigt, riktigt BRA!!! Vi fick rejält med beröm av Atli och matte var SÅ stolt över sin duktiga häst!!!

När vi sedan skulle göra samma sak i vänster varv var det lite svårare... till dess Atli gjorde mig uppmärksam på att hon sköt ut vänsterbogen. (Jag har en tendens att glömma att hålla koll på den - har uppenbarligen mitt mesta "bogfokus" på den högra. Men det gäller förståss att ha BÅDA på plats!) När jag väl blev uppmärksammad på problemet och åtgärdade det genom att ställa henne mer inåt, så gick det riktigt bra i vänster varv också!

Efter lektionen fick jag mer beröm av Atli! Han sa att det visserligen inte går så jättefort framåt, men om han jämför med när jag började rida för honom för ett antal år sedan så tycker han att jag utvecklats jättemycket i min ridning! Gissa om jag blev glad åt att höra det?! "Och nu är du verkligen något på spåret också, sa han, så nästa gång jag kommer hit förväntar jag mig att du rider samlad tölt på helt lös tygel"! Så nu vet jag vad vi ska träna på i vinter alltså! (Gissar att nästa Atlikurs blir i mars.) 

Känner mig SÅ nöjd med dagens lektioner! Särskilt som kroppen inte alls ville vara med mig i morse... Men jag tog en av de smärtstillande tabletter som jag måste spara till nödlägen - och ridkurs är förståss ett sådant - och det hjälpte verkligen! Nu bara längtar jag till i morgon när jag får rida MER!!!

Älskade Johan kom föresten ut till Mariebäck i det kyliga vädret och fotade under min första lektion. (Vid den andra var det för mörkt.) "Så trist, knappt någon action!" tyckte han om all den samlade skritten. Våra meningar gick isär där alltså! (Lára brukar ofta liva upp det hela med några små levader när man börjar kräva samling - men det gjorde hon visst undan igår...) När jag hunnit titta igenom bilderna kommer det förståss några här!

fredag 18 november 2011

Schemat för lördagen



Här kommer det utlovade schemat för morgondagen. Som vanligt med reservation för ev ändringar som gjorts efter kl 15.30.

Nu är det dags för ett riktigt VARMT bad och sedan stretching - så att jag är "fit for fight" i morgon!!!

Mugg-behandling



Klorhexidinschampo


Har läst så mycket om mugg den senaste tiden. Och det är minst sagt förvirrande med alla olika råd man hittar - särskilt som de ibland står helt i motsats till varandra...

På Hippson.se hittade jag så en text skriven av Kerstin Bergvall, veterinär specialiserad på hudsjukdomar, vid Universitetsdjursjukhuset i Uppsala. Eftersom det kändes som en minst sagt tillförlitlig källa kommer tipsen här:

"Det vi i dagligt tal kallar för mugg är egentligen en hudinflammation/hudinfektion i karleden. Orsakerna till mugg är många, men allra vanligaste orsaken idag är svamp- och/eller bakterieinfektioner. Mugg yttrar sig i krustor och rodnad i huden i karleden. Ibland kan hästen även ha klåda, ofta hittar man då fotskabb som orsak till muggen.

Behandling av mugg: På okomplicerade fall av mugg behövs generellt inte någon form av antibiotika. Rekommenderat behandling är att man under en första treveckorsperiod behandlar hästen med lokalbehandling enligt nedan:

- smörj in det förändrade området med salicylsyrevaselin
-låt detta sitta i ca 60 minuter. Detta löser upp krustorna.
- Därefter schamponeras området med klorhexidin. Låt detta verka i 15 minuter.
- skölj därefter noga.

Om hästen inte blir bra av denna behandling rekommenderas vidare utredning av veterinär, inför eventuellt insättande av antibiotika eller annan behandling."

Jag har även på många andra ställen sett tips om just salicylsyrevaselin, så idag köpte jag en tub på Apoteket. Smorde med det innan dagens ridlektion så att det fick verka medan jag red. När jag sedan tvättade benen med såpa lyckades jag få bort alla krustor. (Det svåraste var faktiskt att få bort de som satt i pälsen.) Schamponerade med klorhexidinschampo som fick verka medan hon åt sitt kraftfoder (15-20 min) innan jag sköljde av. Torkade sedan benen så torra som möjligt med en handduk.

A och O vid muggbehandling är att hålla hästens ben så torra som möjligt. Lite svårt just nu  med all lera överallt...!!! Men jag såg ett bra tips om det: att smörja "muggområdena" på hästens ben med en riktigt fet salva innan den går ut i hagen. Eftersom fettet hindrar salvan från att lösas upp av vatten och lera kommer hästen hela tiden att ha ett skyddande lager närmast huden! För detta ändamål hade jag köpt en tub vanlig Idominsalva. Medan jag smorde med den stod Lára och snusade mig i håret - vi hade riktigt mysigt! :-)

Konstaterade sedan att The Queen of Mariebäck nog snart måste få sig en egen beautybox till alla sina schampon, salvor och krämer! ;-)

Något som blir väldigt tydligt om man googlar på "mugg" är att det finns hur många huskurer som helst - och olika saker verkar fungera på olika hästar. En bra förklaring till det hittade jag också i Hippsons veterinärspalt. Mugg kan nämligen bero på många olika saker. Det kan vara en infektion med bakterier, svampar eller parasiter. Det kan bero på UV-överkänslighet eller kontaktallergi och det kan även finnas andra anledningar. Då säger det sig ju självt att det behöver behandlas på olika sätt!

Den mest otippade varianten av huskur var nog att behandla med Atamon (konserveringsmedel till sylt!!!) Men jag antar att de som haft bra effekt av detta (jo, det var faktiskt flera som kommit på denna idé!!!) hade hästar med mugg orsakad av svamp.

Nu hoppas jag i alla fall att behandlingen hjälper så att vi snart är av med eländet och att inga komplikationer tillstöter!


Atlikurs - IGEN!!!

Det känns ju nästan som skryt att tala om att vi har Atlikurs i helgen - IGEN!!! Det här är redan den fjärde Atlikursen för mig och Lára - och jag köpte henne i månadsskiftet juli/augusti! Så ett och annat snappar vi förhoppningsvis upp!

Eftersom jag först skulle jobba red jag bara en lektion idag. Redan innan uppvärmningen började Atli poängtera att det viktigaste för mig i ridningen är att träna upp snabbare reaktioner. "Det du gör är fint och bra - men det måste gå snabbare! Tänk inte så mycket - utan lita på dig själv och bara rid!"

Fick värma upp i skritt och trav på volt och Atli påpekade än en gång vad som är det avgörande momentet i ridningen: när man ger hästen eftergift - för det är då den lär sig något! Och även här kommer snabbheten in: snabba kramningar på tyglarna när jag vill ge en signal och snabb eftergift när hästen svarar.

Sedan red Atli henne - och jag stod bara och njöt av anblicken av min FINA häst!!! Efter en stund insåg jag att Atli pratade medan han red - och att det antagligen var meningen att jag skulle lyssna på vad han sa! :-O  Jag hade varit HELT upptagen av vad jag såg, men nu var det bara att plocka fram den kvinnliga simultankapaciteten och lyssna dessutom!

Han började med att samla henne i skritten: driva, bromsa upp, ge signal så att hon länger halsen och så STOR eftergift, o s v. Samtidigt som yttertygeln och ytterskänkeln skulle hålla henne på volten. Sedan samma sak i tölt. Lára var verkligen duktig och kom upp med bogarna! "Det är eftergiften som gör att hon kommer upp fram! En stum hand dödar alla rörelser!" sa Atli. Och framför mina ögon hade jag ju beviset på att det är precis så!

Sedan fick stolta matte rida igen. Och varva mellan samlad skritt och tölt. Önskar verkligen att det gick att installera en uppdaterad version av mig själv. En Anna 2.0 med snabbare reaktioner!!! Atli liknar gärna ridningen med att dansa - och ryttaren ska hela tiden vara den som för i dansen. När jag konstaterade att det är lättare sagt än gjort att snabba på sina reaktioner frågade han retoriskt: "Och hur lär man sig dansa? Jo, genom att öva! Det är precis samma sak med ridningen." Jag konstaterade att det som gör detta extra svårt är ju att det inte handlar om att lära nytt utan om att lära om. Då är det så lätt att man ramlar tillbaka i gamla vanor igen om inte någon hela tiden påminner om det nya. Så det är tur att vi har Sylvias lektioner på torsdagarna!!!

När vi som vanligt avslutat med avslappnad trav på volt sa Atli att det sakta men säkert går framåt för oss - och det var ju jätteroligt att höra!!! 

torsdag 17 november 2011

"Atli-vändningar "på Spanska Ridskolan!

Under ett par dagar förra veckan hade vi riktigt storfrämmande i Norrbotten: Arthur Kottas-Heldenberg är en av världens mest meriterade dressyrtränare och har jobbat 40 år på Spanska Ridskolan i Wien. Under två dagar var han i Kalix för att undervisa och hålla clinics.

Sylvia var där ena dagen och kom hem MKT inspirerad. Så Démantur har drillats i dressyrövningar sedan dess. Och vi lär ju märka av inspirationen på kommande lektioner också! Något som Kottas anmärkt på var att de flesta dressyrhästarna uppvisade bristande framåtbjudning. Hm... det problemet har jag då verkligen inte med Lára!

Det var även från denna clinic Sylvia fick tipset om ett alternativt sätt att träna samling: genom att rygga längre sträckor. En toppryttare brukade visst regelmässigt rygga tre varv runt ridbanan, för att på detta sätt "komma åt" de muskler hästen behöver för att samla sig.

Dessutom kunde Sylvia  konstatera att de minsann gör "Atli-vändningar" på Spanska Ridskolan också! De kallar dem visserligen skrittpiruetter... men vi vet ju vad de heter egentligen! ;-)

Ridterapi

Det blev inte så mycket till ridning igår.... Det verkade vara samma sak för alla jag träffade i stallet, att vi inte orkade vara fokuserade när det slutat så tragiskt för Djarfur och vi alla kände så för stackars Sussie... Men alla red vi ändå en stund, bara för att få tillbringa tid med våra kära hästar. Fia och Madde hade redan ridit när jag kom. De hade ridit ut, men jag valde ridbanan istället.

Med en ofokuserad matte i sadeln fick Lára ägna sig åt det enda som är riktigt svårt för henne: att fortsätta skritta även om matte omväxlande kortar och länger tyglarna. Så på ett sätt skulle man faktiskt kunna säga att vi "hårdtränade" för det blev MÅNGA varv runt ridbanan då vi bara ägnade oss åt detta. Trodde länge att jag inte skulle orka ta tag i något annat. Men även i detta läge spred lycko-hästen inspiration så tillslut kände jag att jag ändå ville göra liiite mer.

Övergick till att rygga runt ridbanan. Och även denna gång blev det förvånansvärt rakt bakåt! Fast till skillnad från sist var faktiskt nytt staket på plats runt ridbanan - så det var ju nästan fusk! ;-) Att säga till hästen att den ska rygga brukar ofta uppfattas som en dominant handling, så jag hade väntat mig en hel del protester från damen. Men det var faktiskt bara i hörnen det blev lite "småstök". Duktig tjej!!! Precis som sist gjorde hon dock små spurter här och där som för att liva upp det hela! Och jag undrade vad Atli skulle säga om vi skulle tölta baklänges?! ;-)

Tölta framlänges blev i alla fall nästa steg. Varvade slutor i tölt med Atlivändningar och hon kändes riktigt trevlig! Insåg plötsligt att jag inte galopperat på ridbanan på hur länge sedan som helst. Dags att ändra på det! Först höger galopp, där jag fattade galoppen ur trav. Testade att bromsa upp tempot ordentligt i galoppen och sedan styra in på en volt. Jag är ju inte bortskämd med att kunna bromsa i galoppen på ridbanan - Feykir förvandlades lätt till ett järnspett då... så det här kändes jättelyxigt!

I vänstervarvet fattade jag galopp från skritt istället, för att sedan på samma sätt bromsa upp för att galoppera i ett lägre tempo på volt. Insåg sedan att jag sitter kvar i gamla Feykir-vanor... på honom fattade jag alltid högergaloppen från trav medan vänstergaloppen gjordes från skritt för att han annars blev mer "springig" i den. Kanske dags att börja tänka nytt?!

Som avslutning fick Lára trava riktigt sakta längs spåret - och det gjorde hon riktigt, riktigt bra! Och matte var SÅ tacksam för den här stundens ridterapi!!!

Efteråt fortsatte pysslet och jag smorde bl a hennes ben med Helosansalva. Vi konstaterade att det inte är lätt att veta hur man ska göra för att bli av med mugg... På vissa ställen (t ex Agrias hemsida) står att man ska tvätta dagligen med speciellt schampo, försöka klösa bort skorporna när de blötts upp av schampot eftersom bakterierna sitter under skorporna och sedan smörja med bakteriedödande salva. På andra ställen (t ex Apotekets Hälsoråd för häst) står att man ska undvika att tvätta, låta ev lera torka och sedan bara borsta bort den, INTE ta bort skorporna för då riskerar man att "släppa in" bakterier, samt smörja med mjukgörande kräm...

Någonstans läste jag att ifall man inte kunde undvika lera helt (vilket är helt omöjligt just nu) så var det bra att smörja in benen med en riktigt fet salva, som "håller leran ute". Det låter rimligt tycker jag, så jag ska köpa Idominsalva eller liknande och testa med den.

I morgon blir det en ny vilodag för oss, inför Atlikursen. Egentligen skulle jag ha behövt rida ett pass där jag blev riktigt varm och svettig, så att jag vågade stretcha ordentligt. Denna dags ridterapi gav ju inte alls sådan värme i kroppen att jag vågade stretcha ö h t. Men man ska ju orka också... Vi får hoppas att det går bra ändå att rida på fredag. Och efter det lär jag ju i alla fall vara tillräckligt varm för lite stretching!




onsdag 16 november 2011

Stilige Djarfur - RIP...



Nu ligger förstämningen tung över Mariebäck.... Igår förlorade nämligen Sussie helt oväntat sin stilige Djarfur... Han visade koliksymptom i går morse och det hela utvecklade sig tyvärr till tarmvred... Eftersom buköppning av häst inte kan göras norr om Uppsala fanns tillslut inget annat val än att låta honom somna in... Så tragiskt att en så fin - och ung - häst inte fick fler år här på jorden...





Jag vill gärna minnas Djarfur så här: när han under våren så ofta höll Feykir sällskap genom att stå alldeles vid staketet till sjukhagen. Tack vare Djarfur fick Feykir ändå känna sig som en del av sin flock! Och nu får de två beta tillsammans på de evigt gröna ängarna, där ingen av dem behöver ha ont längre...

Träffade Fia och Madde i stallet i eftermiddag. Alla kände vi stort behov av att pyssla om våra hästar - det var ju extra tydligt att man aldrig vet hur länge man får ha dem hos sig... Vi kunde också konstatera att hästarna definitivt kände av att vi alla var så ledsna - de verkade också dämpade på något sätt.

Allas våra tankar går förståss till Sussie som så plötsligt förlorade sin fina vän.

tisdag 15 november 2011

En dåres försvarstal?!

...är det kanske jag håller på med nu... Skriver nämligen ett brev till Försäkringskassan. De har än en gång aviserat att de tänker dra in min sjukpenning... Att jag i princip aldrig får sova en hel natt, alltid är trött och succesivt under dagen får allt svårare "att tänka" verkar tyvärr inte räcka till... Själv tycker jag att det borde spela NÅGON liten roll hur man mår... men de verkar bara räkna dagar och sedan drar de ett streck.

När jag pratade med min handläggare på telefon ang detta beslut visade det sig dessutom att de totalt missförstått ett väldigt avgörande ord i mina sjukintyg. Ordet är "sekundär" och används avseende mina svåra sömnstörningar. Dessa är sekundära, d v s kommer som en följd av att man inte har kunnat hitta någon form av smärtlindring som fungerar för mig. Smärtan väcker mig många gånger varje natt, trots att jag tar sömntabletter. Men handläggaren visade sig utgå ifrån att "sekundär" betydde att sömnstörningarna  är av mindre betydelse... Helt fel! Det är ju faktiskt sömnstörningarna som påverkar min arbetsförmåga (det Försäkringskassan ska ta ställning till.) Jag kan jobba även om jag har svår smärta/värk - men inte om jag har allt för stor sömnbrist...

Jag har i alla fall rätt att komma in med synpunkter på deras beslut - och det ska jag självklart göra. Så därför skriver jag "en dåres försvarstal". Det gäller bara att hitta tillfällen då "hjärnan fungerar" tillräckligt bra - fast jag inte är på jobbet. Sådana stunder är inte många på en vecka... Som många sagt före mig: Man måste vara stark för att kunna vara sjuk! :-O

Feelin´hot, hot, hot!!!



Efter en riktigt smärtsam natt med mkt lite sömn blev det inget jobb för mig idag.... När värken började lätta vid 06-tiden i morse somnade jag äntligen och sov som en klubbad till kl 12. Verkligen välbehövlig vila! Minst lika välbehövligt var sedan den underbara Hot stone-behandlingen som jag hade bokat in på Rosenday Spa i eftermiddag! Jag tycker Hot stone är alldeles. alldeles underbart!!! Tala om supertiming att jag lyckats boka in det just idag!!!

Vanlig massage klarar min känsliga kropp inte av, jag får bara mer ont. Men vid Hot stone-behandlingen är det inget "knådande" alls utan de bara strycker med varma, fuktiga stenar längs huden som är smord med en olja. Det är värmen från stenarna som ger "massageeffekten".

Efteråt kände jag mig nästan groggy - och frågade om jag inte nästa gång kunde få vara sista kunden för dagen och helt enkelt sova över i deras relaxavdelning. De få stegen från massagebänken till relaxavdelningens soffor kändes som alldeles tillräckligt! När jag kom hem drack jag nästan en liter bubbelvatten - och nu börjar jag känna mig "som en människa" igen. En VÄLDIGT avslappnad människa!!!

Har även varit förbi Häst & Fritid för att prova ut min storlek på nya Midurjackan. Det finns ju två varianter, men jag valde den som heter "Grace". Tycker den är väldigt snygg och dessutom har både Sylvia och Anki den sedan tidigare och är mycket nöjda. Båda jackorna är tydligen utgående modeller så vi har fått riktigt bra pris på dem. Grace finns i svart, i storlekarna M och L. Forest finns i blått - men där är jag osäker på storlekarna... Jag tänkte först ta L, så att jag rymmer riktigt mycket varmt under också. Men sedan insåg jag att jag både har min långa, härliga team-jacka och en äldre jacka för de riktigt kalla dagarna. Så därför beställde jag storlek M - tänker mig att jackan då också kan passa under kallare höst- och vårdagar.

Det finns möjlighet att få sitt namn fram på jackan - och det vill jag ha. Har fått tipset från de som har nuvarande jackan. I o m att så många har samma jacka är det ju praktiskt att inte behöva kolla i fickorna ifall man tagit rätt jacka! Till er som inte varit till Häst & Fritid ännu och provat jackorna - skynda er! (Eftersom lagret hos Mountain Horse alltså är begränsat.) Mer om Midurjackorna finns förståss på Midurs resp Mountain Horse´s resp hemsidor!

måndag 14 november 2011

Mattes måndag!



Måndagar brukar i regel vara Evas riddag - men idag hade hon planerat så tokigt att hon tar ner flygplan i Gällivare och då är det ju svårt att även hinna till Mariebäck... Alltså blev det mattes måndag! Jag hade dessutom bokat in hovslagaren idag, så jag hade dubbel anledning att åka till stallet.

För att Láras ben skulle hinna bli så torra som möjligt innan det var dags för hovslagaren började jag med att schamponera dem, direkt när jag tagit in henne ur hagen. Som vanligt torkade jag sedan så torrt som möjligt med en frottéhandduk. (Hon börjar bli mer och mer van vid torkandet - och att hon faktiskt inte behöver lyfta på hovarna - så det går lättare och lättare.) Sedan piffade jag till det hela med vita, bakteriedödande salvan. Och med matchande sadel och träns till det så var vi redo för ridning! ;-)

Vi har Atlikurs igen till helgen. INTE KLOKT - REDAN!!! LYLLO OSS!!! I senaste numret av Islandshästen var det en lång intervju med Atli där det bl a berättades om att han är en MKT eftertraktad instruktör runt om i världen. Och att han "ibland även kommer till Sverige..."Man törs ju nästan inte säga att det här blir sjunde Atlikursen i Mariebäck i år...!!! Och det är ju förståss helt och hållet tack vare Sylvia, som jobbat hos honom flera omgångar på Island.

Med Atli i antågande hade jag ju ytterligare en anledning att träna mer långsam trav på minivolt (huvudanledningen är ju att det är så ROLIGT!!!) Alltså blev det ridning på ridbanan. Började dock med arbete i skritt. Först bara att varva mellan kortare och längre tygel i skritten - UTAN att man ska börja springa när tygeln kortas. Möjligen det svåraste som finns, om man frågar Lára. (Möjligen också det enda som verkligen är svårt för henne...!)

Sedan skritt på volt med mycket böjning på halsen för att uppmuntra henne att slappna av och länga halsen. Tänkte då på Atlis ord: "Man ska böja så mycket som det behövs. Får man inte rätt reaktion så böjer man mer!" Intressant är att tack vare Sylvias tips att bara strunta i att Lára i början skickade "bogar och bakdelar" åt alla håll när jag försökte böja henne på detta sätt - så är nu "hela hästen på plats" på en gång! Mycket öppna och sluta på volt blev det också. (Slutan är nog både min och Láras favoritövning!)

Trav på liten volt gick riktigt bra idag! I o m att vi fått ner tempot så väldigt mycket så hinner jag rida också! Och idag kände jag att jag faktiskt börjar få kläm på den där yttertygeln också! Med en yttertygel som placerade bogen rätt och en ytterskänkel som gjorde samma sak för bakdelen så kunde jag ge STORA och MÅNGA eftergifter på innertygeln. Och ändå hålla oss kvar på en liten volt!

I högervarvet är det lite svårare att få ett riktigt lågt tempo, men när vi tillslut hittar det går det riktigt bra där också! Precis som på senaste Sylvialektionen började jag sedan byta om volt. Först gick det lite knackigt... Men så insåg jag att felet var att hon rätat ut halsen och styvat sig just när jag skulle byta.... I fortsättningen gjorde jag inget byte i det läget, utan fortsatte på samma volt några steg till, till dess hon åter var avslappnad i innersidan, innan jag med rörlig hand ställde om utåt och bytte volt. Och då gick det jättebra!!!

Som avslutning testade jag något som Sylvia hade fått tips om på en jättebra clinic som hon var på nyligen. (Ska berätta mer om den senare!) Det var en toppryttare inom dressyren som tydligen brukade rygga tre varv runt ridbanan - eftersom hästen då jobbar med samma muskler som när den ska samla sig. Så nu bestämde jag mig för att testa att rygga ett varv till att börja med. Var beredd på att det skulle komma en hel del protester... men det hela blev faktiskt helt odramatiskt! Och dessutom till största delen helt rakt - trots att vi f n inte har något staket runt ridbanan. Men "fröken gångjärn överallt" kan uppenbarligen överraska! Lite varierande tempo blev det förståss - då och då tyckte hon det var lämpligt att lägga in en "spurt" för att liva upp det hela...!!! Att rygga i 180-knyck var ju ett av hennes knep för att hindra ridskoleeleverna att ta sig upp i sadeln...





När sedan hovslagaren kom för att sko kunde vi konstatera att jag varit lite nojig som  beställd skoning redan nu... Skorna var fortfarande hela och det fanns inte så mycket för honom att verka bort. Men jag försvarade mig med att hon senast nött bort tåkapporna helt och börjat nöta på tårna redan efter sju veckor. Och med Atlikurs till helgen ville jag verkligen INTE riskera någon tappsko! Så extremlerigt som det varit i höst så ökade ju förståss risken att hon skulle trampa av sig någon... Men vi kom överens om att det ska få gå minst 10 veckor till nästa gång.

Lára stod föresten som ett ljus under hela skoningen idag! Precis som sist glömde hon t o m de obligatoriska betten i hovslagarens bak... Har jag inte bra pli på min häst, så säg?! Men så är hon ju en liten ängel också! ;-)

söndag 13 november 2011

Rimfrost och ridlycka!




Johan var ute och "lekte" med kameran idag - sol och rimfrost är en vacker kombination!!!







Och sedan fotade han även sin fru när hon kom 
hem från stallet och (som vanligt) utbrast: 
"Det är så rooooooligt att rida!!! "


Ljusterapi!



Lára efter dagens ridtur - visst är hon riktigt piffig med den vita salvan runt kotor och karleder?! ;-) Hon ser ju riktigt glad ut här, men innerst inne tänker hon: "HUR lång tid kan det ta att öppna en rundbal? Sluta maska och ro hit med käket nu!!!"

Idag kunde vi glädja oss åt strålande solsken - så välbehövligt med lite "ljusterapi"!!! Lára och jag red ut med Sylvia & Mysla samt Fia och Ljúfa. "Så färgglada vi är!" skojade Sylvia åt våra tre svarta hästar. Vi varvade skritt och tölt bort till korsningen vid sjön och Sylvia passade på att uppmana både mig och Fia att vi skulle sträcka på ryggen. Framme vid korsningen var det dags för Sylvia och Fia att vända hemåt igen på sina unghästar. "Det här var en långtur för oss!" Jag konstaterade att Lára och jag har HELT andra preferenser, så vi fortsatte på egen hand.

När jag red längs med sjön passade jag på att träna samlad skritt då jag "kittlade" henne med pisken på rumpan då och då. Målsättningen är ju att träna bort den där olaten hon lärt sig på ridskolan att hon gör ett hopp så snart man lägger på pisken. Som Sylvia sa: "På ridskolan var det effektivt, tanterna blev rädda och undvek att använda pisken i fortsättningen..." Men nu är det nya tider! Feykir reagerade också väldigt kraftigt på pisken - det räckte med att vinkla ut den så han såg den i ögonvrån för att han skulle kasta sig. Han såg samtidigt till att kasta mig framåt, så att jag "tappade sätet". Med Lára är det så praktiskt att hon bara kastar mig rakt upp. Så jag kan "behålla sätet" och fortsätta inverka på henne.

När vi vände hemåt hade vi "massor av bakben" och när jag lyckades övertala henne om att vi skulle tölta lååångsamt och hon dessutom skulle slappna av i högersidan fick jag uppleva riktigt trevligt arbetstempo tölt! Red lite tempoväxlingar också - det är fortfarande inte helt lätt, men jag tycker att det succesivt går bättre. Hon blir inte riktigt lika hög och spänd i formen i ökningarna längre. Fast när hon börjar bli lite trött känns det som att hon hamnar lite på framdelen istället... och det är ju inte heller bra... Bara att träna vidare alltså!

Tog en töltpaus då hon fick galoppera lite - det livade upp! Efter en skrittpaus blev det fler tempoväxlingar och nu lyckades vi nog prestera dagens bästa av den varan! Vi har verkligen ingen precision i nedtagningarna... men däremot kunde jag glädja mig åt att hon i de flesta nedtagningar behöll mjukheten och hela tiden var lätt i handen.

När det var dags att varva ner i trav behövde jag bara bromsa upp de allra första stegen, sedan travade hon så lugnt och fint i riktigt trevlig form! Då var det så lyckat att Sylvia dök upp på nästa unghäst. "Så duktiga ni är - jättefin trav!!!" sa hon. Matte var SÅ stolt över sin duktiga häst!!!

Tillbaka i stallet vidtog schamponerande och "smorslande". När schampot hade fått verka en stund började jag försöka klösa bort alla skorporna - inte helt lätt... Men jag fick ändå bort en hel del. Tur att Lára inte verkar ha något emot att man fixar med hennes ben! Sedan fick hon gå ut till sin flock igen. Och bonden anlände så lämpligt med nya höbalar, så jag kunde ge hästarna sin lunch.

lördag 12 november 2011

Stall eller skönhetssalong?!

Det är ett väldigt schamponerande och smörjande i stallet nu för tiden... Helt plötsligt uppstår köer till spolspiltan, något som annars bara brukar inträffa inför tävling. Och det är inte något gemensamt anfall av renlighetsmani, utan orsaken stavas förståss mugg. De flesta av stallets hästägare kommer bärandes på apotekspåsar...




I Láras beauty-box just nu: klorhexidinschampo. Masseras in på avsköljda ben och ska sedan få tid att verka 10 minuter innan man sköljer igen. Läste nyss på Agrias hemsida att man ska försöka få bort sårskorporna, eftersom bakterierna som är orsaken sitter under dessa. Och skorporna får man lättast bort när de börjat lösas upp av tvätten.

Hittills har jag gjort så att jag direkt efter ridturen blött Láras ben och schamponerat dem. Sedan har hon fått stå i stallgången och äta kraftfoder 10 minuter medan schampot verkar. Hon brukar bara hinna ungefär halvvägs med kraftfodret under denna tid. Så när jag sedan sköljt bort schampot får hon fortsätta äta i gången medan jag torkar benen så torra som möjligt med en handduk och klöser skorpor.




Sedan smörjer jag med denna bakteriedödande salva. Jag konstaterade idag att damen må se ut som en skabbräv runt hovarna - men det är VÄLDIGT mycket lättare att behandla muggen sedan jag klippte bort en massa päls och endel hovskägg. (Mugg beskrivs ofta som en inflammation i karlederna, men där har hon faktiskt inga skorpor alls, utan det är uppe på kotorna de sitter... Det verkar vara så för fler hästar i stallet också.)


Dimman i Lützen... nej, jag menar Luleå!



Att säga att det var dimmigt i dag var verkligen inget understatement: så här mycket (eller rättare sagt lite) såg man av den vanligtvis så vackra vyn nedströms från färjeläget...!!!! Fukten i luften hade dessutom bildat ett ispansar på asfalten som var HALT! När jag klev ur bilen vid färjeläget för att gå runt och fota några svanar som så majestätiskt defilerade in mot stranden höll jag på att ramla så snart jag satte ner fötterna! Började försiktigt försöka runda bilen, för att komma närmare svanarna... vågade inte lyfta fötterna utan "åkte" med skorna utefter asfalten. Men insåg att risken att ramla var alldeles för stor - så jag vände och "åkte" tillbaka utan foto.





Här är Láras "är det SÄKERT att jag får godis ifall jag kommer till dig?!-uppsyn. Idag var hon inte alls så intresserad av att komma till matte...Visste hon att jag inte hade något äpple idag, utan bara hästgodis?! Men när det sedan var dags för ridtur var hon desto mer på hugget - som vanligt!

Nere på bilvägen svängde vi mot Alviksträsk och började varva öppnor och slutor i skritt. Fröken "Jag har gångjärn överallt" har så väldigt lätt för slutorna. Öppna är lite värre, f f a när hon förväntas böja sig i vänstersidan. Så därför tränade vi allra mest på det. Försökte komma ihåg känslan från lektionen i torsdags när Sylvia tillslut gav oss godkänt för vänsteröppnan. Då kändes det som om Lára tvärade hur mycket som helst! Medan det i andra varvet kändes som att hon knappt tvärade ö h t när Sylvia var nöjd med vår prestation. Konstigt att man kan bli så lurad av känslan... men det måste ju hänga ihop med att Lára tycker att den ena är svår och den andra jättelätt.

När jag tillslut var nöjd med vänsteröppnan övergick jag till uppvärmning i trav. Och här märktes man verkligen av den senaste tidens travträning! Duktiga Lára travade självmant sakta och lugnt, i en trevlig form!

Eftersom det igår gick så bra att rida över ett sankt parti i skogen, tack vare att det var fruset i marken, så hade jag en vision om att rida upp vid gamla soptippen och sedan stigen genom skogen ända bort till travslinga 1 och 2. Där red vi ju så mycket i november och december förra året, när det hade hunnit frysa på men inte blivit för mycket snö. Tyvärr visade det sig idag att det hunnit tina upp i marken, redan skogsvägen var rejält blöt och lerig. Så jag insåg att det knappast skulle vara så trevligt att rida över de sanka partierna längre fram... Dessutom började jag höra en hund skälla och ljudet kom från det håll dit jag hade tänkt rida. M a o var det älgjägare i farten någonstans där borta... beslutet att återvända ut på bilvägen var plötsligt väldigt lätt att fatta!

Istället blev det tölt och galopp bort till korsningen vid sjön. Svängde vänster, mot stan och efter en skrittpaus började jag träna på samlad skritt då jag kittlade henne med pisken på rumpan, satt emot när hon gjorde sina hopp, kramade på tyglarna för att återfå eftergiften och sedan snabbt belönade med eftergift. Hade mitt huvudfokus på eftergiften idag - och till skillnad från sist fick jag därför INTE mer och mer i handen. Vi måste definitivt träna mer på detta - och det visade sig vara väldigt lämpligt att göra det innan vi vände hemåt.

På hemvägen blev det först riktigt kort tempo i tölten. Vi hade en hel del bakben med oss tack vare den samlade skritten och hon var riktigt duktig på att länga halsen också!!! Red även lite tempoväxlingar, med varierande framgång. När vi sedan avslutade med trav erbjöd hon lika avslappnad och lugn trav som i inledningen. Trevligt när off-knappen fungerar!!! För, som Atli säger, utan både on- och off-knapp kan man aldrig få hästen lösgjord i riktigt samlad tölt, så därför ska man jobba mycket med det. Ni kan säkert gissa vilken av dessa knappar som Lára behöver träna på...!




När vi kom tillbaka till stallet hade Lára fullt med rimfrost i både pannluggen och på öronen - och tillslut lyckades jag få henne att hålla huvudet stilla tillräckligt länge för att ta denna bild. Rimfrost är verkligen vackert - både på hästar och i naturen!!!

fredag 11 november 2011

Ny Midurjacka på gång!!!


Fick höra av Sylvia att det är nya Midur-jackor på gång! KUL! Den här gången ska man visst kunna välja mellan två olika, båda från Mountain Horse. Antingen "Forest" som ni er ovan, eller...


..."Grace" som ni ser här. Vilka färger som är aktuella vet jag dock inte... MH tillverkar båda modellerna i både brunt och svart - och "Forest" även i rött som synes. Inom kort ska provex av båda jackorna finnas på Häst & Fritid så att man kan prova ut rätt storlek. 

Töltande skabbräv



Äääääntligen är det lite kallare! När jag körde till stallet idag var det så vackert med all rimfrost på ängarna och i träden! Hade varit till Apoteket och köpt klorhexidinschampo samt en bakteriedödande salva till Lára, för att behandla hennes mugg (en hudinflammation). Förhoppningsvis ska det gå ganska snabbt att bli av med den, i o m att det ÄNTLIGEN frusit på! (Om det nu håller i sig.)

Innan ridturen borstade jag hennes ben noga och sedan klippte jag bort päls och hovskägg på alla ställen där jag kände mugg-knölar. När jag var klar såg hon ut som en skabbräv runt hovarna...! :-O  Bestämde mig sedan för att spara tvättandet till efter ridturen.

Började med att rida på ridbanan (m tunga boots på). Skrittade först på volt där jag böjde henne inåt för att få henne att länga halsen. Påminde mig själv om Sylvias tips från igår, att jag INTE skulle försöka korrigera när hon började skicka "bogar och bakdelar" åt alla håll utan bara hålla böjningen och invänta att hon slappnade av och nöjde sig med att "bara" skritta på volt med längd på halsen. Men hon hade tydligen gårdagens lektion i färskt minne, för idag var fanns inte minsta antydan till att skicka "bogar och bakdelar" åt något håll - det som annars är hennes bästa gren! Varvade sedan öppna och sluta i skritt på volten - även det kändes riktigt bra!

Så var det dags för lååååångsam trav på liiiiiten volt. Började i det lättare vänstervarvet och det gick riktigt, riktigt bra! Kunde hålla henne på volten med ytterskänkeln och ge många eftergifter på innertygeln och hon travade också riktigt långsamt! Duktiga Lára!!! I högervarvet blev det svårare förståss, jag fick jobba mer för att hålla nere både tempot och storleken på volten. Men jag försökte fokusera på att inte fastna i innertygeln utan belöna med eftergifter så snart jag hade chansen - och tillslut hittade vi ett läge där volten var så liten och traven så långsam att jag faktiskt fick driva lite för att hon inte skulle sakta av.

Var mycket nöjd när jag satt av och tog av henne bootsen. Sedan skulle vi få rida ut! Valde vägen bakom bommen och lät henne galoppera hela vägen bort till vändplanen. Först hade vi lite diskussioner kring vilken galopp det skulle vara... Jag sa höger, men det tog tre galoppfattningar innan hon höll med. Sedan saktade jag av då och då för att byta galopp och i fortsättningen höll hon med mig varje gång!

Uppe vid vändplanen brukar vi jobba på volt. Fast nu hade vi ju redan gjort det på ridbanan, så istället red jag upp på hygget och tog en stig in i skogen. Lára fick gå med hellång tygel och längde så trevligt både på halsen och steget i terrängen! När vi vände tillbaka igen tänkte jag att vi kunde trava, men Lára föreslog genast galopp istället. Och hon verkade så nöjd att jag inte hade hjärta att invända. Men det var några VÄLDIGT tvära svängar och i en av dem var det nästan så att jag flög av! :-O Har bara ridit på den där stigen ett par gånger tidigare, så jag var helt enkelt inte beredd när hon plötsligt svängde nästan 90 grader...

Tillbaka nere på vägen blev det tempoväxlingar i tölt på hemvägen. Det gick bättre och bättre - och avslutningen kändes riktigt bra! Då fick hon slappna av i trav sista biten hem. I stallet blev det sedan schamponering av benen. Schampot skulle verka 10 minuter, så hon fick äta kraftfoder under tiden. Hon hann inte äta allt då, utan det sista åt hon medan jag sedan kröp runt bland hennes ben och först torkade dem med handduk och sedan smorde bakteriedödande salva. Tur att hon inte har något emot att man grejar med benen!


torsdag 10 november 2011

Broddar, mugg och rolig lektion!




Traktbrodd på - CHECK!!!

På måndag kommer hovslagaren för att sko Lára. Det skulle egentligen inte ha varit dags förrän veckan därpå, men sist nötte hon jättemycket på skorna (och hovarna) på slutet. Och jag vill ju absolut minimera risker för tappsko inför Atlikursen i slutet av nästa vecka, så det kändes säkrast att sko om henne innan kursen. Sist skoddes hon med broddhål i trakterna, för att jag skulle kunna skruva i broddar när halkan kom. Men här har det ju bara varit lervälling...

Så sent som igår trodde jag att hon skulle klara sig utan brodd till på måndag. Men idag var det faktiskt -3 grader i Mariebäck och jag ville inte riskera någon "Bambi på hal is" under ridlektionen... Alltså åkte gängtapp och broddar fram idag. Och till min stora glädje lyckades jag skruva i alla åtta broddarna utan större problem! Lára var jätteduktig och stod helt stilla hela tiden, så hon fick lite godis efter varje hov.

Sedan blev det dusch av hennes ben - och då kunde jag tyvärr konstatera att nu har även hon drabbats av mugg-epidemin... Det är faktiskt första gången jag råkar ut för det. Har trott att det mest brukar sitta i karlederna, men här var det snarare uppe på kotorna. Sussie hade erbjudit mig att låna schampo och salva av henne ifall Lára skulle drabbas, vilket jag var väldigt tacksam för! Alltså blev det först schamponering och sedan klippte jag bort pälsen för att kunna smörja ordentligt med salva. Tur att jag var i stallet i väldigt god tid idag - det blev ändå bråttom att hinna göra oss klara till ridlektionen.

Hade boots på till att börja med, för att vi skulle träna lååååångsam trav på minivolt. Men innan traven fick jag inleda med skritt på liten volt, där jag skulle fokusera på att böja henne ordentligt i innersidan, med rörlig innerhand och snabba eftergifter så snart hon började länga halsen. Lára började ju förståss med att demonstrera slutor och allt möjligt - men Sylvia sa att jag skulle strunta i det och fortsätta att fokusera på böjningen och längden på halsen. Börjar man försöka korrigera Lára på volten är hon så snabb att testa att skicka bogar/bakdel någon annan stans och så fastnar man i att korrigera korrigeringarna... Strategin visade sig fungera - efter en stund insåg Lára att vi "bara" skulle skritta på liten volt och slutade med allt annat.

Fick sedan börja med traven i det lättare vänstervarvet. Smög iväg och tyckte vi var jätteduktiga - vi travade ju så långsamt, på så liten volt! "Hälften så stor volt och halva tempot..." sa Sylvia.... Så det var ju bara att bromsa upp mer och minska volten ytterligare! Ibland sökte sig Lára lite mot tölten, men Sylvia sa att jag bara skulle fokusera på att ha rörlig innerhand och uppmana henne att länga halsen - och då blev det ren trav igen. Verkligen HELT otroligt att det så sent som i söndags var HELT omöjligt att trava så här!!!

Högervarvet var förståss svårare, jag fick verkligen jobba med att böja henne - och snabbt belöna med eftergift på innertygeln när hon längde halsen. För att snabbt påminna med kramningar på innertygeln igen. Fick även uppmaningen att då och då byta om volt - och då var det JÄTTEVIKTIGT att vara ordentligt förberedd (och bibehålla den rörliga handen) för att behålla traven genom bytet.

När de tunga boots:en sedan plockats av fick jag tölta lååångsamt på volt och varva öppna med sluta. Och Sylvia fick hela tiden påpeka att jag måste ha mycket bättre stöd på yttertygeln i öppnan. Fick även rida öppna längs spåret i tölt. Började i vänster varv och det var SVÅRT! När jag tillslut förstärkte innerskänken med en "dutt" med pisken och dessutom ledde in hennes framdel ännu mer från spåret så sa Sylvia att det började likna öppna. Men det kändes som om vi tvärade hur mycket som helst!

I högervarvet var det betydligt enklare - räckte i princip med att leda in framdelen från spåret och hålla stödet på yttertygeln för att få öppna. Här var det faktiskt så att Sylvia fick säga till att vi inte skulle tvära allt för mycket. Lite besynnerligt var det - för jag tyckte det kändes som att vi tvärade väldigt mycket mer i andra varvet. Men det påstod hon att vi inte alls hade gjort.

Fick sedan avsluta med riktigt långsam trav på minivolt. När jag får till det märks det väldigt tydligt att det är ordentligt jobbigt för Lára att trava då där sakta. För plötsligt måste jag börja driva för att hon inte ska stanna. Jag som normalt mest brukar få bromsa i traven...!!!

Var som vanligt supernöjd efter lektionen! Det var fullmåne i kväll och när jag lite senare kom till färjeläget var det så vackert - som om någon strött ut silver över vattnet!  Hemma låg tidningen Islandshästen och väntade i brevlådan. Började förståss genast bläddra i den - och till min stora förvåning fick jag se en bild på mig och Lára från Vindurs hösttävling!