måndag 31 oktober 2011

Redo för ridning?!


Från 24nyheter.se


Man kan kanske förledas att tro att detta är en hockeyspelare, men i själva verket är det Eva som tagit på all den säkerhetsutrustning man behöver för att göra i ordning Lára i stallet! ;-)  Många använder säkerhetsväst när de rider, men för oss är det stora riskmomentet inte att ramla av utan att sadla och borsta! ;-)


Det är Eva som ridit Lára idag, men jag har inte fått någon rapport om det ännu. Men de har säkert haft en härlig ridtur, för det har varit så fint väder idag!

Själv var jag på Cityrehab och gjorde mitt träningsprogram i bassängen efter jobbet. Hade varit frusen hela dagen, trots att jag t o m hade torgvantar på mig inne på banken! :-O Så jag hade verkligen lääängtat efter den varma bassängen! Tyvärr visade det sig vara ovanligt kallt i vattnet - BRRR! Särskilt illa för mig som har ett så lugnt och försiktigt träningsprogram... Men bastun efteråt var varm och skön i alla fall!

Har föresten lyckats uppnå en ovanligt stor rörlighet i bröstryggen, för att vara jag. Vilket min annars nästan alltid överansträngda ländrygg tackar för genom att göra mindre ont den också. Det är så väldigt lätt att ta i för mycket när jag stretchar bröstryggen, så att jag "överanstränger" den och får mer ont istället. Den senaste veckan har jag gjort olika stretchövningar för ländryggen ofta, och uppenbarligen har jag lyckats göra dem tillräckligt försiktigt. 

söndag 30 oktober 2011

Söndagsridning med trevligt sällskap!



Nät Karin Åberg dök upp i Mariebäck i somras, i samband med en Atlikurs, köpte jag inte bara min sadel, utan även en grimma till Lára. Den var storlek cob, men trots att jag spände in på innersta hålet visade det sig att den var för stor - hon kunde faktiskt krypa ur den! Men nu när vinterpälsen börjar vara på plats provade jag den igen - och NU var det rätt storlek! Får se till att fota en riktig närbild en annan dag så ni får se "blinget" - det är nämligen invävda silvertrådar i grimman.

Precis som igår fick Lára och jag trevligt ridsällskap - idag av Madde & Penni, Sussie & Djarfur samt Emelie som fått låna Sylvias trevliga Hremsa. Jag kunde konstatera att all vår träning av skritten verkligen haft resultat. Nu kunde Lára slappna av och skritta lugnt trots att det var andra hästar med! Och vi kunde dessutom prestera hyfsade slutor i långsam skritt trots sällskapet.

Det är inte bara trevligt med ridsällskap - det är nyttigt också! Inte minst kan man få inspiration att träna sådant man annars glömmer bort. När vi travade igång hästarna hände just det. Madde och Penni red tempoväxlingar i trav och jag insåg då att tempoväxlingarna för mig och Lára brukar innebära att hon smyger iväg i ett allt högre tempo och när jag tillslut inser det så bromsar jag upp. Det vore ju inte fel om det var jag som bestämde när vi skulle öka också!

Vi red till sjön och sedan in i Alviksträsk (förklaring för ev sörlänningar: träsk betyder normalt "sjö" i norra Sverige, men i detta fall är det en by.) Jag föreslog galopp uppför backen och Lára laddade som vanligt iväg i ett riktigt racertempo. Lät henne välja tempo ungefär halvvägs - hon tycker ju det är så roligt att gasa på - för att sedan samla ihop det hela och låta henne avsluta galoppen i trevlig form.

Efter en lång skrittpaus in genom byn vände vi hemåt och satsade på tölt. De senaste dagarna har det varit mycket "gasa på" i tölten så nu hade jag bestämt mig för att fokusera mer på tempoväxlingar för att inte tappa mjukheten i det lägre tempot. Och jag kunde konstatera ytterligare en fördel med att rida ut med andra: jättenyttigt att träna på att man då och då blir omriden av någon! För Lára är det stor prestige i att alltid ligga först, så vi behöver verkligen träna på att hon ska lyssna på mig ÄVEN om någon annan rider förbi.

Tölten kändes riktigt trevlig idag. Och jag ska framöver definitivt rida mycket tempoväxlingar. Har fått lära mig att det är så man succesivt bygger upp hästen, inte genom att konstant rida samma tempo. Det har ju varit så roligt att upptäcka att vi nu kan börja tölta fort också, så jag har haft svårt att låta bli! Men nu blir det skärpning framöver!





En motljusbild som stackars mobilkameran hade problem med.... Men ville ändå ta med ett bildbevis på att vi hade tre andra ekipage med oss ut iag! Här rider vi "mellan sjöarna" och ni skymtar "galoppbacken" in mot byn i bakgrunden.

Edit: efter ridningen blev det en omgång i simhallens ångbastu också. Var där i fredags och natten till lördag + lördag morgon var de minst smärtsamma på hela veckan. Så varför ändra ett vinnande koncept?! De senaste veckornas smärta från SI-lederna har minskat radikalt. Skönt! Men jag vågar ännu inte återgå till att stretcha höftböjarna - är rädd att provocera SI-lederna så att problemen kommer tillbaka.

lördag 29 oktober 2011

En riktig favorit!




Jag har en riktigt, riktigt suverän ridtröja som verkligen blivit den stora favoriten i höst! Det är en polotröja från Ullmax som heter "supersoft" med mjuk microfiber på insidan och tunn, fin merinoull på utsidan. Den är inte bara mjuk och skön, utan också tunn och smidig så att den lätt ryms under andra tröjor/jackor. Och tack vare ullen värmer den mycket bra trots att den är så tunn.

Har förståss köpt den via Midurs försäljning av Ullmax-kläder. Tyvärr hittar jag just nu ingen bild där den syns bättre än så här... Men här kan ni se den på Ullmax hemsida. Jag har unisexvarianten, som jag har länkat till. Nu i höst har det även kommit en damvariant av den, samt ett helt underställ i samma material. (Fast underställströjan har inte polo, som min har.)

Bland nyheterna i höst finns även ett par short pants i samma suveräna material. Jag ska definitivt köpa sådana! Jag tycker alltid man blir kall om rumpan när man rider... och något så här tunnt och smidigt måste ju vara perfekt att ha under ridbyxorna! När jag tänker efter ska jag köpa två par - så jag har ett par att använda vid andra tillfällen också. Ni kan se dem HÄR.

Nu måste jag kolla med Midurs ordförande Katarina Lindgren om det är hon som har Ullmax-väskan just nu, så att jag får beställa. Gör det du också! (Man kan även beställa via länk på Midurs hemsida, men kontakta hellre Katarina. För om man köper via den som har väskan blir det större förtjänst för Midur.)

En töltande muräna!

Har stött på ganska många muränor under mina snorklingsturer runt om i världen. Vet ni hur de ser ut? Som gigantiska, riktigt grova ålar. Fast oftast gömmer de sig inne i en håla, så man ser bara en stor mun med sylvassa tänderna som sticker fram när de ligger och väntar på att ett lämpligt byte ska komma inom räckhåll. Fast på Maldiverna (åh, uuuuunderbara Maldiverna!!!!) träffade jag faktiskt ett par gånger på simmande muränor också. Mer än två meter långa och grova som mindre timmerstockar... Att det finns en töltande muräna i Mariebäck har jag på senare tid också blivit varse... och idag blev det VÄLDIGT tydligt...

Lára var rejält lerig när jag tog in henne ur hagen, så jag hann ju reta upp kittliga damen ganska ordentligt medan jag försökte borsta bort den värsta leran i alla fall. Sedan skulle jag flytta lite på henne, så att Funi skulle kunna passera i stallgången utan att behöva känna på damens tänder. Men just de tänderna fick jag själv känna på istället... Hon högg till mot min hand (jo, nafsa är verkligen under hennes värdighet. Här snackar vi hugg så att det smäller om tänderna!) Men som tur var hade jag rymliga handskar på mig som tog det värsta, annars hade min högertumme varit REJÄLT illa ute. Det hade i så fall knappast blivit någon ridning idag, eller den närmaste veckan för den delen. Men nu kom jag som tur var lindrigt undan! Än en gång upprepade jag: "Det är TUR för dig att du är så ROLIG att rida!!!"

Efter all ökad tölt igår, tyckte jag att Lára förtjänade ett lugnare ridpass, med mycket lösgörande skogsridning. Adina och Funi ville haka på och vi lyckades även övertala Sussie att lägga ridbaneträningen på hyllan och följa med oss på sin Djarfur. Det blev en riktigt härlig ridtur, även om morgonens härliga solsken tyvärr hade dämpats av tunna moln.

Vi red bilvägen mot Avan där Lára & jag visade de andra våra två trav/galopp-slingor i skogen. Riktigt nyttigt för hästarna att hela tiden behöva korta och länga sig p g a det ojämna underlaget och samtidigt "böja och bända" på de kringelikrokiga stigarna! Jag låter Lára själv välja gångart längs dessa slingor och hon växlar mellan trav och galopp beroende på underlaget. Men hon väljer galopp betydligt oftare än vad Feykir gjorde, så mina gamla namn "travslinga 1 resp 2" börjar ju kännas lite förlegade...

I dag blir det föresten två besök i Mariebäck för mig. Jag har kvällsfodringen, men ville inte spara ridningen till i kväll i o m att det i morse äääääntligen var solsken! Dessutom har Johan varit i Umeå några dagar för sin forskning och kommer hem igen i em. Då är det ju trevligt att hinna träffa honom en stund och inte direkt behöva åka till stallet för att jag ska hinna rida innan kvällsfodringen. 

fredag 28 oktober 2011

Lára och Litlamin



Måste försöka fokusera på något mindre sorgligt än Feykir... och då hittade jag de här bilderna från 23 maj 2010. Här är Litlamin inte ens ett dygn gammal! Kolla in de långa "töltbenen"!!!







Lára och Litlamin. 

Här ser ju Lára ut som en stolt mamma! Fast sedan var det ju den där detaljen att fölet skulle dia.... och det kittlade... Så man var tvungen att hålla upp en av Láras hovar för att hon inte skulle sparka Litlamin. Lára fick t o m hormonsprutor för att få starkare moderskänslor. Men när inte ens det hjälpte är det ju inte så konstigt om hon sparkar och biter när man kittlar henne med sadel, täcken, borstar m m. 

Feykir...




Finaste, finaste, finaste Feykir - åååååh, vad jag saknar dig... 


När jag var i stallet i går bara sköljde saknaden över mig... Och i natt drömde jag om honom också.... drömde att han brutit benet, så drömmen var lika sorglig som verkligheten...

Men det är en stor tröst att veta att han aldrig mer behöver ha ont. Att han inte längre bara vill ligga ner p g a den svåra smärtan, utan med spetsade öron och glad blick kan galoppera på de evigt gröna ängarna! 

Är SÅ tacksam över att jag har Lára, annars vet jag verkligen inte hur jag hade klarat det här... 

Full gas, svett och ånga!



Äääääntligen fredag!!! Har sovit så risigt hela veckan p g a värk både här och där, så jag har verkligen längtat efter helgen med möjlighet att vila!

När dagens arbetspass på banken var avklarat åkte jag ut till stallet. Lára verkade glad att se mig och kom när jag ropade. Det brukar hon göra nu för tiden. Bara hon inte behöver kliva över något lerigt dike - sådant är definitivt under hennes värdighet! Matte får se till att ställa sig så att The Queen of Mariebäck kan komma till henne "torrskodd" - annars får det vara!

Under dagens ridtur blev det åter mycket slutor i skritt och tölt. Kunde förståss inte låta bli att "gasa på" ordentligt i tölten också! Red lite längre sträckor och bitvis ännu lite snabbare än sist. Lára ser verkligen nöjd ut när hon riktigt får fräsa på - öronen är spetsade hela tiden!!! Men jag kunde konstatera att jag definitivt behöver jobba med att lära mig lösgöra henne mer i det höga tempot, nu vill hon bli lite spänd och hög i formen.

Även om hon verkligen gillar det, så märker man att det är jobbigt för henne att gasa på så där. Inte så att hon visar tecken på att vilja sakta av - det vore definitivt under hennes värdighet!!! Men däremot börjar hon flåsa ordentligt, så jag fick lägga in flera ovanligt långa skrittpauser. Vilket hon för ovanlighetens skull accepterade riktigt bra.

Satt dessutom av och gick sista biten hem, för att hon skulle få pusta ordentligt. Att vara ute och gå med en människa var definitivt något helt nytt för henne, när hon blev min häst. Människor går ju alldeles för sakta för att det skulle passa damen och hon har verkligen jobbat febrilt för att visa mig hur fort man bör gå - om man nu nödvändigtvis måste gå. Och jag har jobbat lika febrilt med att lära henne att jag bestämmer tempot även på marken. Och idag fungerade det för första gången riktigt bra - bara en enda gång behövde jag markera att hon inte fick gå förbi mig. Och då var vi nästan hemma vid stallet.

När Lára var tillbaka i sin flock åkte jag vidare till simhallen här i Gammelstad för att mjuka upp kroppen i ångbastun. Jag hade blivit riktigt varm och svettig redan när jag red - vilket brukar ge smärtlindring. Men nu passade jag alltså på att ladda med mer av den varan. Däremot vågade jag inte stretcha höftböjarna, som jag alltid brukar. Har så väldigt ont i mina SI-leder så jag tror inte det är bra med någon extra påfrestning på dem för tillfället.

I kväll blir det tidigt i säng. Och i morgon bitti vaknar jag förhoppningsvis utvilad efter en hyfsat smärtfri natt. Önskar er alla detsamma!




torsdag 27 oktober 2011

Doping! :-O

Tur att det inte gjordes någon dopingkontroll i Mariebäck i kväll - Lára hade nog INTE klarat den... Mina onda händer krävde nämligen REJÄLT med smärtstillande gel för att fingrarna ö h t skulle gå att böja på.... Och jag vet att de haft minst ett dopingfall inom travet som berodde på att den som selat hästen hade smärtstillande gel på sina händer. För människor finns en lista med förbjudna ämnen, inkl endel smärtstillande. För hästar är det tvärt om - det finns en lista med vad som är tillåtet och allt annat är förbjudet. Oavsett i hur små doser det förekommer. Och till förbjudet hör alla former av smärtstillande. Självklart bra eftersom en häst inte kan välja själv om den ska tävla eller inte! Men ibland kanske det vore bra om det fanns något slags undre gräns - för de fall där det är så låga koncentrationer av ett ämne att det inte kan påverka hästen ö h t.

Fast nu var det ju inte doping jag skulle skriva om - utan ridning! Idag var det ridbanan som gällde. Normalt har vi lektion för Sylvia på torsdagarna, men hon blev tyvärr tvungen att ställa in idag p g a en förkylning som nästan fått henne att tappa rösten. Inte så praktiskt när man har rösten som ett av sina viktigaste arbetsredskap! Hur som helst tyckte jag att det var hög tid att repetera övningarna från förra veckans lektion!

När vi skrittat igång en stund började jag med sluta i skritt. När jag lyckas rida slutorna riktigt, riktigt sakta går det också riktigt bra! Intressant med Lára är att jag i princip inte behöver använda någon ytterskänkel i slutorna i skritt. Det räcker oftast med att jag vrider om lite i höften för att hon ska flytta in bakdelen från spåret. Däremot behöver jag ofta använda lite innerskänkel för att hon inte ska tvära så mycket med bakdelen så att hon slår knut på sig själv! Hon är så härligt ambitiös!

Hon fick jogga igång lite i trav på volt - och där märker man verkligen mer och mer nyttan av att vi haft så mycket fokus på ytterhjälperna: jag kan ge henne lös innertygel i väldigt stor utsträckning!

Red sedan sluta i tölt på volt. Först i det lättare vänstervarvet. Började med att ge STORA hjälper och SNABBT, precis som jag fick göra på förra veckans lektion. Efter en stund behövdes mindre och mindre hjälper och jag kunde få henne att länga halsen riktigt bra på volten! Hela tiden tänkte jag "minska volten med ytterskänkeln" för att behålla de aktiva bakbenen.

När vi sedan gjorde samma sak i höger varv fick jag förstärka ytterskänkeln ett par gånger med pisken - med riktig WOW-effekt! Plötsligt kändes det som om hon hade "hur många bakben som helst"!!! Och dessa bakben jobbade UPPÅT, inte framåt! När jag njutit av det en stund på volten bestämde jag mig för att testa hur det gick att rida ökat tempo med "alla de där bakbenen". Och gissa om hon gasade på??!! Ser verkligen fram emot att rida mer ökad tölt ute, när vi inte har ridbanans hörn som stör. Nu när jag verkar ha hittat "knapparna" lite bättre!

Efter lite avslappning i trav på volt och längs spåret skrittade vi en lång stund som avslutning. Passade på att då och då korta tyglarna i skritten, för att visa att det inte behöver betyda att man ska springa mer.

När hon ätit kraftfoder med "raffset" på (tigermönstrade fleecetäcket) var hon fortfarande ganska svettig. Det var bara 2 grader ute - och duggregn - så jag bestämde att hon skulle få ha regntäcke på när hon gick ut igen. Har kommit på hur jag kan komma runt att hon bits när jag ska sätta på henne det. Jag låter alltid spännena framme i bogen vara stängda. När täcket ska på drar jag det bara över huvudet på henne. Eftersom jag då aldrig kittlas med några spännen har hon ingen anledning att bitas. Och när det sedan ska av drar jag det bara över huvudet igen. The Queen of Mariebäck verkar lika nöjd med denna lösning som hennes matte!


onsdag 26 oktober 2011

Sadeln såld!



I kväll har Feykirs Childeric-sadel flyttat till Kalix, där den ska börja ett nytt liv som dressyrsadel. Det har varit flera spekulanter tidigare som hoppat av (de flesta utan att höra av sig, de har bara aldrig dykt upp som överenskommet... ) Så nu känns det riktigt skönt att försäljningen är klar!

Är MKT nöjd med Láras nya sadel! Och att jag i princip bara "ramlade" över den, på samma sätt som jag "ramlade" över Lára, det känns ganska overkligt!

Idag har Lára vilodag - och jag med. Det var bra för min del, har så besvärligt i SI-lederna att jag t o m har lite svårt att gå. Så ridning hade kanske inte varit det optimala heller... Men lite promenad har det ändå blivit i kväll. Johan och jag åkte nämligen in till stan och upplevde den ljusfestival som pågår i Luleå f n. Varje kväll mellan 19 och 21 pågår den, fram t o m söndag. Tre gånger/timme är det en fantastisk ljusshow på Norrbottens muséums fasad och sedan är det en runda i centrum som man kan gå för att se andra fina ljussättningar. Ljusshowen vid muséet är verkligen helt otrolig! De lyckades bl a få det att se ut som att fönster och dörrar öppnades, att saker kom ut genom fasaden - saker som dessutom såg tredimensionella ut. Trots att allt bara var ljus! Häftigt också att se alla människor som samlats i höstmörkret - det var en stor karavan som lämnade muséiparken efteråt!!!

Vilka tjejer!!!

tisdag 25 oktober 2011

Gasen i botten!




...plattan i mattan - fick jag uppleva idag! WOW säger jag bara!!! Och det var delvis tack vare Fia, kan man säga. Min plan var egentligen att repetera övningarna från förra veckans Sylvialektion på ridbanan. Men Fia kom till stallet samtidigt som jag och när hon skulle rida ut med Ljúfa ändrade jag min plan så att vi hakade på dem ut istället.

Vi inledde helt enligt Atlis instruktioner med att hästarna fick länga sig i trav. Lára frustade i vart annat steg - och öronen fladdrade - hon är ju för söt ibland!!! (Fast kanske inte när hon bits, sparkas och häller betforhinkar över mig...!)

Efter lite slutor i skritt var det sedan dags för tölt. Jag började (som vanligt) i relativt lågt tempo och utnyttjade mina aha-upplevelser den senaste veckan om att lägga in några steg sluta då och då för att bibehålla samlingen i tölten. Även nu med mycket gott resultat.

Och sedan - mina vänner - sedan kom det häftiga: Jag fick för mig att börja "gasa på" i tölten! Och Lára svarade förståss direkt genom att höja tempot. Efter en stund började hon kännas lite ojämn i takten... DÅ fick jag "billesnixten": jag insåg att detta antagligen, precis som i det låga tempot, berodde på att hon inte tog i riktigt med vänster bak. Och att jag därför borde rida lite sluta, eller kanske snarare "tänka sluta" några steg. Och voila´ där hade vi ren takt igen. Jag testade att gasa på ännu mer och ännu mer och ännu mer... Då och då blev det lite ojämt i takten, men varje gång kunde jag enkelt korrigera genom att "tänka sluta" och sedan var det bara att fortsätta gasa!!! SÅ HÄFTIGT!!!

På hemvägen kunde jag inte låta bli att gasa på i tölten igen - vi töltade t o m i kapp med Fia och Ljúfa när de galopperade! Snacka om drag under galoscherna!!! Sedan fick duktiga hästen sträcka ut i trav som avslutning. Nu hade hon ju ångan uppe ordentligt, så jag fick bromsa ordentligt en ganska bra stund innan hon accepterade att trava sakta och lugnt.

När vi var tillbaka i stallet igen kände jag att jag helst hade velat ge mig ut på en ny ridtur - och rida mer ökad tölt!!! Lára hade säkert inte protesterat, men jag tyckte ändå att jag fick behärska mig. Och hon var nog rätt nöjd med ridturen hon också - eftersom hon verkligen fått springa på ordentligt!

Den häftiga känslan i ökade tölten blir en härlig karamell att suga på - och det får jag göra ända till på torsdag. Har bestämt att Lára får en vilodag i morgon, för det är ju faktiskt en vecka sedan hon vilade sist. Det får damen stå ut med! Hur jag ska överleva utan ökad tölt i två dygn återstår dock att se...!!!

måndag 24 oktober 2011

Anna plaskar och Lára traskar



Hittade en fin bild på Lára från Vindurtävlingen!

Idag har Eva fått njuta av lyckohästen - de hann med en 1,5-timmesridtur med både muskelbyggarskritt i skogen och "bränna ur systemet"-galopp. Tror de var lika nöjda båda två! Några broddar i Láras skor blev det dock inte idag. Eva hade hört från säker källa (de som har ansvar för halkbekämpningen av landningsbanan på Luleå Airport) att det kommer att vara plusgrader några nätter till, så vi sparar lite på broddarna. De far ju så illa när det är lerigt... Förhoppningsvis klarar vi oss utan dem till nästa måndag, då har Eva lovat att skruva i dem när hon rider nästa gång. Och sådan hjälp tackar ju inte den här skröppliga kroppen nej till!

Skröppliga kroppen har istället för ridning ägnat sig åt sin andra sjukgymnastik idag, nämligen bassängträning på Cityrehab. Verkligen en skön känsla efteråt, när kroppen inte alls stretar emot lika mycket i alla rörelser! 

Innan bassängträningen hann jag in en sväng på Häst & Fritid och köpte snowgrips. Det är visserligen bara fyra veckor sedan Lára skoddes sist så det dröjer ju lite innan det kan vara dags för dem. Men jag tänkte att det är lika bra att förbereda sig redan nu. För är det något man kan vara säker på är det ju att det blir vinter förr eller senare. Och väntar man till dess snön kommit kanske alla snowgrips är slut! Sist hade Lára dessutom nött bort tåkapporna på båda framskorna redan efter knappt 8 veckor och fortsätter hon med det tempot är det ju inte allt för länge innan det är dags igen.  

söndag 23 oktober 2011

Tugga Gräs!

En töltande buffel!




En bild från ridturen med Johan och Gabriel för några veckor sedan!


Idag red vi dock utan sällskap - eller "bromsklossar" som Lára säkert kallar dem.... Fast istället blev vi ganska hämmade av det hala underlaget... När vi precis kom ner på bilvägen och korsade den blev det rejäl "Bambi på hal is" så efter det såg jag till att vi höll oss antingen längst ut på den skrovliga vägkanten eller nere i diket. 

När vi korsade vägen igen för att kunna rida in på sandvägen gick det dock bättre - där var hela vägen ganska grusig och inte alls lika hal. Galopperade flera gånger fram och tillbaka på sandvägarna, blandat med lite "terrängtölt" innan vi vände hemåt igen. 

På hemvägen ägnade vi oss åt något så oerhört svårt som låghastighetstävling i trav... Höghastighetstävlingen skulle Lára vinna vilken dag som helst, men "långsammast vinner" är desto värre... Och att t o m försöka sig på det på hemvägen var förståss en extra utmaning - men ack så nyttigt!

Tillbaka i stallet kunde jag än en gång konstatera att den här hästen Sylvia sålt åt mig verkligen kan vara en riktig buffel! Titt som tätt dänger hon till en med huvudet ifall man inte passar sig... och idag lyckades hon dänga till betforhinken, som jag just lyfte över boxkanten, så att jag fick en en rejäl dusch med vatten och betfor över mig... Vilken raring va?! ;-) Men oj, vad hon kommer långt med att hon är så ROLIG att rida!!!

Nu skulle bara roliga ridhästen behöva få traktbroddar i skorna... "Idaaag ha e´ int vorte.... men klaaan i marron!" som man skulle kunna uttrycka saken på Skelleftebonska. "I marron" hoppas jag nämligen att Eva kan göra en insats på det området. 

Många islandshästar i ny storfilm!


13 islandshästar är med i Sagan om ringen-regissören Peter Jacksons nya storfilm The hobbit som baseras på JR Tolkiens bok skriven 1937.
Filmen, där för övrigt Mikael Persbrandt uppges medverka som figuren Beorn, spelas in på Nya Zeeland och beräknas ha premiär nästa år. De 13 islandshästarna har fått det hedervärda uppdraget att bära filmens hjältar på vägen från hobernas land till Darkland. 

Att det blev just islandshästar valet föll på baserades på deras rustika look med den tjocka vinterpälsen samt förmågan att bära en vuxen skådespelare. "Den mjuka gångarten tölt hjälper skådespelarna klädda i full krigsutrustning att hålla jämna steg med Gandolf som rider på en stor häst", säger producenten Cali Madincea på New Line Cinema till isländska tidningen Fréttabladid.

Tolkien själv sägs ha inspirerats av de isländska sagorna och skulle troligen inte haft några invändningar mot valet av hästras till de småväxta hoberna.

Källa: tidningenridsport.se

Det jag nu undrar är om islandhästarna - som verkligen fått resa till andra sidan jordklotet -sedan stannat kvar på Nya Zeeland? Johan och jag har nämligen precis bokat en resa dit i början av nästa år! Ett resmål vi drömt om lääääänge p g a den fantastiska och omväxlande naturen. Och det vore ju extra häftigt om man dessutom fick träffa på islandshästar! Där finns ju bl a områden med vulkanisk aktivitet, varma källor m m, så hästarna har ju förutsättningar att känna sig som hemma!


lördag 22 oktober 2011

Ösigt, så här inför lördagskvällen!

Ja, se det snöar!


Trav på Atlikursen. Och trav var även huvudtemat för dagens ridtur. 


Kände dock inte riktigt för att ropa "HURRA!" när jag på förmiddagen fick se snön börja singla genom luften... Hemma i Gammelstad smälte den så snart den nådde marken, men när jag kom till Mariebäck kunde jag konstatera att det var kallare, så det var faktiskt lite vitt på marken.

Red ut med Sylvia på Mysla och Fia på Ljúfa. Men denna dag skulle verkligen vädret "sålla agnarna från vetet". Det gällde nämligen att hela tiden hålla sig längst ut på den skrovliga vägkanten för att hästarna inte skulle halka. Inte så lätt på två fortfarande obalanserade unghästar... så ganska snart vände Fia och Sylvia tillbaka för att rida på ridbanan istället. Men Lára och jag fortsatte - och jag hade STOR nytta av att vi tränat så mycket på ytterhjälperna!

I o m att vi töltat så mycket sista tiden satsade jag på mest trav idag, en del skritt i skogen, samt faktiskt även flera galopper där underlaget var sandigt och därmed inte halt. Riktigt härligt hade vi det i snöslasket! Vid gamla soptippen passade jag på att galoppera flera vändor uppför den flackare backen. När vi stod högst upp kom en bil körandes längs skogsvägen nedanför. Den stannade och en man klev ut - beväpnad med en älgstudsare! :-O  "Vi är ingen älg!!!" ropade jag för säkerhets skull. Han skrattade, men förklarade att det fanns en skadeskjuten älg i området så de letade för fullt. När jag kom ner på bilvägen igen satt ytterligare en beväpnad man där - så det kändes tryggast att vända hemåt igen!

På väg hem från stallet stannade jag på simhallen i Gammelstad och bastade ångbastu, samt stretchade den här motsträviga kroppen. Det gjorde verkligen gott!!!

fredag 21 oktober 2011

Börja med sluta!



Idag sken solen - och den här hösten innebär det att man genast börjar undra vad som är fel...!!! ;-)  När jag hämtat mig från väderchocken såg jag till att fira solskenet med en ridtur på lyckohästen! (Har redan förträngt att hon sparkade mig igår när jag sadlade.)

Det har varit mycket ridbana för oss den senaste veckan - när jag tänker efter faktiskt BARA ridbana i o m Atlikursen, repetition av Atlikursens övningar samt lektion för Sylvia. Idag var det verkligen hög tid att rida ut igen alltså! På så vis fick ju Lára viss variation, även om vi till stor del tränade som igår, d v s massor av slutor i skritt och tölt.

Började med låååångsamma skrittslutor (igår kom jag ju på att knepet för att få henne att slappna av var att fokusera på tempot och först när jag har kontroll på det kräver jag mer böjning.)

När det gäller tölten så har jag alltid tyckt att det varit svårt att bibehålla samlingen samtidigt som jag försöker få hästen lösgjord, jag har oftast "tappat ut allt" igen. Men under helgens kurs för Atli fick jag en aha-upplevelse på detta område! Nämligen att när jag töltade på volt och hela tiden minskade volten lite med ytterskänkeln så kunde jag bibehålla samlingen.

Alltså skulle jag göra samma sak nu - fast rakt fram - d v s lägga in några steg i sluta då och då. Det funkade faktiskt jättebra! Gjorde övergång till tölt från sluta i skritt vilket innebar samlad häst med trevlig längd på halsen till att börja med. Varje gång hon började bli lite hög i formen red jag några steg sluta, för att sedan låta henne räta upp sig igen. Och varje gång innebar det att jag åter hade en samlad häst med trevlig längd på halsen!

Red fram till korsningen vid sjön, svängde mot Alviksträsk och gjorde först övergång från samlad tölt till trav och sedan höger galopp. Och det märktes verkligen att vi hade haft bakdelen med oss in i galoppen - för trots att det var den svårare galoppen var det hela tiden runda fina språng och trevlig form!

På hemvägen blev det mer slutor i skritt och tölt. Laddade med mer energi genom att peta på med pisken några gånger utan att hon fick öka tempot. Nu hade vi uppnått ytterligare en högre nivå avs samling - och tack vare slutor i tölten lyckades jag lösgöra henne även där.

När hon sedan fick sträcka ut i trav testade jag Sylvias tips från igår: att göra små kramningar höger-vänster några gånger för att få henne att verkligen slappna av ordentligt. Och det fungerade nu också! Vid det här laget var hon nog ganska trött och det började kännas som om hon inte riktigt ville ta i med vänster bak - men genom att "tänka sluta" även i traven fick jag henne mer jämn igen. Man kan uppenbarligen lösa det mesta genom att rida slutor! :-)

torsdag 20 oktober 2011

Ridlektion med Fia och Ljúfa



I kväll var det åter dags för torsdagslektion för Sylvia! När jag körde till stallet efter jobbet sken solen från en klarblå himmel - det fanns inte ett moln i sikte någonstans - så jag utgick ifrån att vi faktiskt skulle få rida i lika fint väder som på bilden ovan (från i helgen). Hur jag nu kunde tro det, under den här regniga hösten... När vi gick ut på ridbanan hade det börjat blåsa hårda vindar och snabbt blåste riktigt mörka moln in "från ingenstans"... och sedan började regnet vräka ner... Så var det med den molnfria himlen...

Men lektionen var förståss JÄTTEBRA och MKT lärorik ändå! Lára inledde överraskande med att skritta riktigt avslappnat och lugnt. Men sedan skulle jag börja rida sluta i skritt och då utgick hon genast ifrån att det skulle samlas massor och töltas. Och hon är ju alltid så ENORMT ambitiös i det hon gör! Sylvia tyckte först att jag bara skulle fokusera på böjningen av halsen och att jag bestämde tempot, så fick jag flytta in bakdelen sedan när hon lugnat ner sig. Men trots att jag inte använde ytterskänkeln ö h t så flyttade hon in bakdelen hur mycket som helst! Tillslut sa Sylvia att jag måste hålla emot med innerskänkeln "För annars har hon snart rumpan före huvudet!" Ja, vad ska man säga? Det är min superambitiösa Lára i ett nötskal...!!!

Trots att vi dessutom börjat i det svårare varvet så fick jag ordning på det hela till slut. Men det blev väldigt tydligt för mig att steg 1 var TEMPOT. Först när jag kunde börja kontrollera det och få henne att skritta riktigt sakta kunde jag börja kontrollera resten. När jag sedan fick byta varv fick jag förståss börja om från början igen - men nu visste jag ju vad jag skulle fokusera på först så nu gick det lite bättre.

Detta följdes av lite trav på volt då jag skulle kontrollera tempot från första steget - och sedan hela tiden påminna om det till dess hon accepterade att trava sakta. Först då kunde jag be henne länga halsen. Fick även testa att krama höger-vänster i traven om hon blev lite hög i formen - med eftergift direkt hon gjorde antydan att länga sig. Det var effektivt!

Sedan skulle hon då få börja tölta - som hon velat så länge - men inte i hennes "komforttempo" utan saaaaakta. Och i sluta. Precis som i skritten fick jag börja med att kräva långsamt tempo, genom att bromsa med hela kroppen, samtidigt som jag med skänklarna försökte driva in rumpan på henne. Ha en rörlig hand och när hon började söka sig nedåt belöna genom att slappna av i hela kroppen några steg, för att sedan påminna på samma sätt igen.

Då och då uppmanade Sylvia mig dessutom att låååångsamt rida små volter i sluta. OJ, så SVÅRT!!! Men effektivt, när det lyckades!!! Efter ett tag uppmuntrade hon mig att överdriva hjälperna en stund när jag töltade på volt: Hålla om ordentligt med skänklarna, sitta emot och bromsa upp, hålla halsens böjning inåt, krama på tyglarna och ge eftergift. Och FORT skulle det gå. Sedan slappna av bara ett par steg för att SNABBT upprepa och igen och igen och igen - med avslappning som belöning där emellan. Det var OERHÖRT effektivt  plötsligt behövde jag knappt göra något alls för att rida sluta på volten!!!

Avslutningsvis varvade vi ner med trav på volt. Precis som i början skulle jag DIREKT bestämma tempot. Och nu när jag kommit åt hennes "on-knapp" krävdes det hur många påminnelser som helst innan hon hjälpligt accepterade ett lägre tempo. Sylvia sa att först när jag kan kan kontrollera henne i ett lågt tempo på volten är det dags att be henne länga halsen. Fick även nu testa att krama lite höger-vänster med eftergift så snart hon sökte sig mer framåt-nedåt. Och då blev det riktigt bra längd på halsen. Sylvia tipsade om att det är bra att träna in den signalen, så behövs bara några små kramningar på tygeln för att "rädda" traven ifall jag känner att hon vill gå över i tölt.

Oj, vilken nyttig lektion!!! Riktigt bra, trots regn och hård blåst. Och nu har vi ÄNNU mer att träna på - KUL!!!


onsdag 19 oktober 2011

Korsa bak - inget problem!



För Feykir var det JOBBIGT att korsa bak, så det krävdes verkligen skänkel i massor för att han precis skulle kliva förbi ytter bak. Men för gummibands-Lára är det inget som helst problem - hon kan korsa i princip hur mycket som helst! Och i princip hur snabbt som helst också - upplevelsen att ibland behöva bromsa tempot rejält vid sidförande är definitivt ny för mig!

En kort period brukade Lára komma när jag ropade och visslade på henne i hagen, men sedan slutade hon tyvärr med det... I helgen började jag projekt "komma när matte ropar/visslar" och mitt hemliga vapen heter: äpple! I o m att det var kurshelg hade jag ju dessutom många tillfällen att jobba på detta eftersom jag red två lektioner/dag och hon gick i hagen där emellan.

Första steget var att gå och hämta henne i hagen och ge henne ett halvt äpple. Nästa gång gick jag nära, men inte ända fram och visade äpplet, vilket fick henne att komma till mig efter viss tvekan. Sedan fortsatte jag genom att varje gång stanna längre ifrån så att hon fick gå längre sträckor för att få sitt äpple. Vid sista tillfället i helgen fick jag henne t o m att kliva igenom ett vattenfyllt dike (något hon helst låter bli) för att få sin äppelbit.

När jag kom till Mariebäck stod hela stoflocken gömd ute i skogen bakom vindskyddet. Men när jag, utrustad med grimma och äpple, gick till grinden och ropade & visslade stack Láras huvud genast fram bakom ena hörnet på vindskyddet! Och efter någon minuts funderande kom hon sedan hela vägen fram till mig! Projektet utvecklar sig verkligen i rätt riktning!

Och sedan var det alltså äääntligen dags för ridning igen, efter två (för mig) välbehövliga vilodagar! Jag red på ridbanan för att repetera övningarna från i helgen. Det har verkligen blåst kraftigt hela dagen och när jag sadlat och skulle rida hade det dessutom börjat regna rejält... Så det blev Woodfieldrock på - och än en gång en tacksam tanke över att vi hade så UNDERBART väder hela kurshelgen!!!

Försökte rida ett pass helt efter Atlis instruktioner - även om han ju tyvärr inte var på plats själv... Först lösgöra i skritt på volt genom att flytta ut bakdelen så att hon korsade bak - som på bilden ovan alltså. Sedan trav på volt till dess hon kändes mjuk i båda sidorna. När uppvärmningen var klar och det var dags för själva träningspasset började jag med att rida sluta i skritt i vänster varv, längs spåret och på volt. Och sedan tölt - också varvat mellan spåret och volt (där jag hela tiden försökte tänka "minska volten med ytterskänkeln" för att verkligen bibehålla samlingen.)

När hon var lösgjord även i detta läge - och töltade riktigt trevligt med längd på halsen - borde jag direkt ha övergått till att göra samma sak i det svårare högervarvet. Men istället "laddade" jag mer energi genom att peta till med pisken några gånger, utan att hon fick öka tempot. Fick då uppleva härlig tölt som liknade den jag fick känna på efter att Atli ridit henne i söndags!

MEN i o m detta hade jag verkligen tryckt in hennes "on-knapp" - så när jag sedan övergick till höger varv och skulle försöka rida slutor där hade jag en hel del problem att ö h t hålla henne i skritt... Note to self: se till att jobba med det svåra varvet INNAN jag trycker till på on-knappen!

Det avslutande steget i Atlis struktur är nedvarvningen - i trav på volt - för att hitta ett "off-läge". Och det fick jag verkligen jobba med idag för damen kan ju verkligen hålla racertrav i princip oavsett hur liten volten blir... Blev därför tvungen att bromsa upp henne ordentligt med båda tyglarna (något Atli säger att man i princip aldrig ska göra) och sedan påminna om tempot igen och igen och igen och igen, vart femte steg eller så... Jo, vi har ju en hel del att jobba på, lycko-Lára och jag... men det är ju rooooligt!!!

tisdag 18 oktober 2011

Atli rider Lára



Som jag skrev om i söndags så red Atli Lára i slutet av den sista lektionen, för att ta samlingen till en ny nivå.





Först blev Lára förståss ARG!!! (Jag brukar tänka att hon skulle ha en sådan där Grynet t-shirt: "Ta ingen skit!") Men när hon protesterat en stund genom att småstegra, piaffera fram och slängt rumpan kors och tvärs en stund så sa hon "OK!" och gjorde vad han bad henne om.




Tyvärr har jag ingen bild på den tölt de då visade upp... men en ganska talande bild på matte när hon njuter av att se på!





Sedan fick jag prova lite själv också - för att känna hur det ska kännas. Och jag kunde direkt konstatera att han VERKLIGEN "tryckt in hennes on-knapp"! Det var hur mycket energi som helst att hantera, så det blev en del racer-tölt innan jag började få kontroll på läget igen... Men då fick jag uppleva en riktigt härlig känsla med all energi som fick henne att komma upp med bogarna!





...och den "intryckta on-knappen" märktes ÄNNU mer när det var dags att varva ner i trav på volt! Varför sakta - när det går att trava jättefort?! undrade Lára. När jag tillslut tyckte vi kommit ner till ett lugnt och bra tempo sa ändå Atli att jag skulle minska volten för att ta ner tempot ytterligare...

Nu har Lára fått ha två vilodagar, för att matte ska hinna hämta sig efter kursen. Men jag LÄÄÄÄNGTAR till i morgon då jag ska rida henne igen! Blir spännande att jobba med övningarna från kursen på egen hand!

måndag 17 oktober 2011

Dagen efter...

I natt och idag har det verkligen känts att jag ridit kurs tre dagar.... allra värst har värken i händerna och SI-lederna varit... Men jag kan ju ha så här ont och mer därtill UTAN att ha "fått något för det"... Men nu har jag ju faktiskt haft fantastiskt roligt hela helgen och det kan vara värt en hel del smärta!

Efter jobbet blev det välbehövligt besök på CityRehab. Sedan vila under kvällen. Lára är påtvingad vilodag idag, och troligen även i morgon också. Men innan dess var hon riden nio dagar i rad, varav de tre sista alltså ridkurs. Så jag tycker inte hon ska klaga allt för mycket på lite ledigt (men det kommer hon förståss att göra ändå, min temperamentsfulla dam!)

söndag 16 oktober 2011

Min duktiga häst!!!




Det är inte klokt hur KUL det är att rida kurs!!! Och har man dessutom förmånen att sitta på en Lára så blir det ju ÄNNU bättre! Här ovan ser ni bildbevis på att jag faktiskt börjar få liiiite koll på ytterhjälperna: vi travar på volt med lös innertygel! Förutom den roliga ridningen och tillfället att träffa en massa "hästkompisar" har vi dessutom kunnat njuta av soligt väder hela helgen. Helt osannolikt att vi kunde få sådant kanonväder,  med tanke på alla veckor med ett par plusgrader och regn...  Och idag kändes det som vårvärme i luften - hela 13 grader i skuggan!

Första ridpasset fick jag, efter den vanliga uppvärmningen, åter börja med sluta i skritt. Och därifrån sedan övergång till långsam tölt med bibehållen mjukhet och eftergift. Atli sa att om hon blev hög i formen skulle jag lägga på mer skänklar och krama lite på tyglarna. Jag hade börjat i vänster varv och det fungerade riktigt bra!

När jag började om i skritt för att rida höger varv hjälpte Atli till att få högerbogen på plats genom att peta lite på den. Och när väl den var där den skulle fungerade sedan även högervarvet riktigt bra i tölten!!! Igår var det svårt att hålla henne ställd och mjuk i högersidan, men nu räckte det att att lägga på extra skänkel ifall hon tappade formen för att hon åter skulle länga halsen!




När det var dags för ridpass nr 2 sa Atli till mig och Sussie att vi skulle börja med att värma upp hästarna som vanligt och sedan skulle han rida resp häst en stund. Lára kändes mjuk och fin i uppvärmningen - fast i högervarvet får jag påminna lite extra om böjningen i traven.

Atli började sedan med att rida Sussies Djarfur. Men innan han började med det instruerade han mig att börja med slutor i skritt för att sedan jobba vidare med tölten. "Och tro inte att jag inte håller koll på dig samtidigt som jag rider!" Jag började i vänster varv, eftersom det är lättare. Slutorna fungerar verkligen bättre och bättre nu när Lára fått klart för sig vad hon ska göra. När vi sedan "smög iväg" i tölt höll jag mig mest längs spåret. Men använde ytterskänkeln till att rida små volter då och då för att inte tappa samlingen.



Atli hade fortfarande inte gett mig några kommentarer, men i o m att jag själv tyckte det kändes riktigt bra gav jag mig i kast med det svårare högervarvet. Lára verkade minnas Atlis "placering" av hennes högerbog på förmiddagen, för det var mycket lättare för mig att få den på plats nu. Gjorde precis som i vänstervarvet att jag red små volter ibland, för att inte tappa samlingen. (Tycker annars det är svårt att bibehålla samlingen samtidigt som man ska ge stora eftergifter, men på detta sätt började jag få det att fungera bättre.) Och Lára gladde mig med samlad tölt med trevlig längd på halsen!!! Men det märktes att hon fick jobba ordentligt - hon svettades rejält i värmen.

Belönade henne med en skrittpaus innan Atli skulle ta över i sadeln. Han hade fortfarande inte kommit med en enda kommentar medan jag red - och jag hoppades att det berodde på att han var nöjd. Det visade sig också vara fallet: "Det här var verkligen mer än OK!!!" sa han när jag satt av. När han sedan skulle sitta upp testade Lára ett av sina knep - att backa "i 180". "Hon har lärt sig lite knep på ridskolan...!" konstaterade han. Men det var ju optimistiskt av henne att tro att några knep skulle funka på Atli...!!!

Atli tog sedan samlingen i skritt till en ny nivå. Lára försökte uppfinningsrikt att istället skicka bakdelen åt alla möjliga håll, gjorde små ansatser till att stegra sig eller piafferade med frambenen... men snart var hon förståss där Atli ville ha henne och han kunde gå vidare till att göra samma sak i tölt.

Avslutningsvis fick jag sedan rida för att få uppleva känslan - och han hade verkligen laddat henne med massor av energi! Även jag kunde nu rida henne i en högre grad av samling, fick snabbare reaktioner på mina hjälper och känna ett helt annat lyft i bogarna! I o m att han verkligen "tryckt på on-knappen" tog det sedan en stund innan jag kunde få henne att slappna av i trav på volten.

Efteråt konstaterade han att vi succesivt går framåt och särskilt positivt är att jag blivit snabbare i mina eftergifter. Nu ska jag bara fortsätta jobba henne  på detta sätt i tölten, för att göra henne starkare. Dessutom ska jag tänka på att om jag INTE får önskar reaktion på en av mina hjälper så är det inte lönt att fortsätta "tjata" på samma nivå utan då ska jag säga till ordentligt på en gång istället.

lördag 15 oktober 2011

"Riktigt flott samling i tölten!"




Oj, oj, oj så LOOOOOLIGT det har varit idag!!! Upplägget på lektionerna var detsamma som vanligt - och följde den struktur som Atli tycker att man alltid ska ha på sina ridpass:


  1. Uppvärmning där man stämmer av att signalerna fungerar, på volt i skritt uppmuntrar hästen att slappna av och länga halsen genom att flytta ut bakdelen så att hästen korsar bak (se bilden ovan). Samt trav på volt i grundform där en lös innertygel ger lösgjord häst. Målsättningen med uppvärmningen är att få en lydig, avslappnad och koncentrerad häst.
  2. Själva träningspasset, där syftet är att utveckla hästen vidare. Här vill man skapa energi mellan skänkel och hand för att uppnå samling och bärighet.
  3. Nedvarvning fysiskt och psykiskt genom att hästen får sträcka ut framåt-nedåt i trav på volt.


Genom att alltid arbeta utifrån denna struktur skapar man den "on-off-knapp" som måste finnas på plats för att man ska kunna uppnå högre grad av samling.



Under dagens första lektion fick jag jobba vidare med sluta i skritt och tölt på volt. Började i vänster varv och det tog en liten stund innan "försvinna iväg åt alla möjliga - och omöjliga - håll-hästen" var överens med mig om vad vi skulle göra. Men sedan kunde jag hålla henne på en liten volt m h a ytterskänkeln och böja henne inåt m h a tyglarna, så att hon började länga halsen. Fick göra övergång till tölt och lyckades behålla avslappningen i innersidan och nacken. "Riktigt flott samling, nu jobbar hon t o m ordentligt med magmusklerna!" sa Atli. Något jag förståss kommer att leva länge på!!!

I högervarvet var det förståss svårare... redan i skritten hade jag svårt att få till det - och det blev ju inte lättare i tölten sedan... Inser så här efteråt att jag bl a missade att hela tiden tänka "minska volten med ytterskänkeln" - för att bibehålla samling och energi.





Under dagens andra lektion fick jag varva sluta längs spåret och på volt, både i skritt och tölt. Och min fina Lára var verkligen jätteduktig! Nu fick jag till högervarvet lite bättre också - tror det bl a berodde på ett större fokus på ytterskänkeln. Dessutom behöll jag hela tiden mer kontakt på yttertygeln. De stora eftergifterna som belöning för att hon längde halsen gjorde jag bara med innertygeln. Efteråt märktes det verkligen att hon fått jobba ordentligt i tölten - trots att vi bara ridit 30 minuter var hon REJÄLT svettig. T o m lite vitskummig vid frambenen!

"Du är verkligen på rätt väg!" sa Atli och det gjorde mig förståss jätteglad! Ååååh, vad jag längtar till i morgon då jag ska få rida Lycko-Lára igen!!!

Underbaraste Johan kom ut till Mariebäck och fotade under vår andra lektion - så tack vare det har jag bilder också! Han stod t o m ut med att vänta hela den timme som vi hade teori, innan lektionen började så att han kunde "göra sitt jobb"! Teorin var föresten MKT givande! Och eftersom jag var mest seriös (d v s den enda som hade block och penna med mig) så kommer jag att kunna dela med mig av mina anteckningar här i bloggen framöver!

fredag 14 oktober 2011

Lördagens schema



...som vanligt med reservation för ev ändringar som gjordes sedan jag lämnade Mariebäck. Som ni ser går Lára och jag ut först på morgonen. Morgnar är ju verkligen inte mina bästa vänner egentligen, men jag har morgonfodringen så då är det ju perfekt att också rida tidigt. 

Atlikurs dag 1



Atli rider Lára


På Atlikursens första dag red jag en privatlektion. Fick först värma upp henne i skritt och trav på volt samt tölta lite innan Atli ville rida henne en stund. Han red längs spåret i skritt och sa: "Kontrollera bogarna m h a tyglarna och bakdelen m h a skänklarna! Låt tyglarna ställa henne inåt och lägg sedan till ytterskänkeln så att hon korsar med ytter bakben." Dessutom visade han STORA eftergifter så snart hon lättade i handen.

När han gjort samma sak i tölt var det min tur. Jag fick börja i skritt längs spåret. När hon skulle böja sig i vänstersidan fick jag även var aktiv med innerskänkeln för att hon ändå skulle fortsätta att tänka framåt i övningen. I höger varv hade hon drivningen mer naturligt själv.

Fick sedan göra övningen på volt och, när hon sökte sig framåt nedåt, göra övergång till tölt på volten. Hon slappnade av riktigt duktigt och frustade i tölten! När hon sedan som avslutning fick sträcka ut framåt-nedåt på volt i trav kände jag verkligen vilken glädje jag hade av senaste Sylvialektionens "tragglande" med ytterskänkeln - för jag kunde hålla henne på volten m h a den och därmed ge henne lös innertygel. Och, som Atli alltid påpekar: utan lös tygel får du aldrig en lösgjord häst!

Atli avrundade med att säga att det jag ska träna vidare på är just eftergifterna, för att få henne mer och mer lösgjord. Samt att få mer och mer lätthet i hennes rörelser. Och sedan de där orden jag blir så GLAD av att höra: "Din häst passar dig mycket bra!" 

torsdag 13 oktober 2011

It's a lifestyle!

Uppladdning inför Atlikursen!



Så här laddade Lára och jag upp ute i terrängen inför tre dagars Atlikurs - kan det bli bättre?!! 

Idag fick vi t o m uppleva SOLSKEN - och efter det evinnerliga regnandet denna höst kändes det nästan overkligt! Eftersom damen varit så jätteduktig på ridbanan två dagar i rad, tyckte jag verkligen att hon förtjänat att få komma ut i skogen och att få galoppera mycket. 

Och mycket galopp blev det - fast inte så långa sträckor i taget utan jag bröt av till trav ganska ofta och gjorde ny fattning. Varvade hela tiden mellan höger och vänster - för att träna galoppfattningarna också. Även i galoppen märks det nu att hon börjat få tillbaka endel muskler, för det är inte bara "snabbast vinner" som gäller utan hon kan nu galoppera lugnare, i trevlig form och med mer höjd i sprången. 

Galopp är ju lösgörande i sig, men vi tog det också till ytterligare en nivå genom lite "terränggalopp" längs en smal och krokig stig. Mer lösgörande än så blir det knappast - eftersom hon hela tiden fick korta och länga stegen samt skutta över nedfallna träd här och där! 

Efter detta kunde hon faktiskt slappna av riktigt fint i skritt - så jag passade på att rida mycket "muskelbyggarskritt" ute i lingonriset. Och faktiskt kunde hon sedan behålla den lugna skritten en bra stund sedan vi kommit tillbaka ut på bilvägen igen. 

Nu känner jag mig hur laddad som helst inför att rida Atlikurs!!! (Håll bara tummarna att min kropp inte sätter käppar i hjulet...) Konstaterade just att jag bara ägt Lára i 2,5 månader, men det här blir redan den tredje Atlikursen på denna tid! Tala om att vi har fått en kanonstart tillsammans!!! 





Fullmåne vid färjeläget när jag åkte hem från stallet i kväll! 

onsdag 12 oktober 2011

Att vända är nyckeln!


Lára chillar i hagen.


Precis som igår fick jag åka till mitt "hästfritids" efter jobbet! Hade planerat att rida på ridbanan för att träna ytterligare på övningen från förra torsdagens lektion. När jag höll på att sadla dök det dock upp en Midurit som skulle rida lektion för Sylvia. Jag skyndade mig ut och tänkte att jag kunde ju börja på ridbanan och sedan rida ut när lektionen skulle börja. Det skulle visa sig vara ett smart drag!

Började med att vända in m h a ytterskänkeln i skritt, i det lättare varvet - och det gick riktigt bra! Eftersom jag var under tidspress - och det funkade så bra i skritten - övergick jag ganska snart till att göra samma sak på volten i tölt. Det fungerade riktigt bra där med! Avslutade "vänstervarvet" med att tölta längs spåret, med utåtställd häst och vända inåt m h a ytterskänkeln i hörnen. Duktiga tjejen kändes både samlad och lösgjord - det verkade hur lätt som helst för henne att tölta med "mycket bakben" och längd på halsen!

Även i det svårare högervarvet fungerade det riktigt bra idag, även om man förståss märkte att det var jobbigare för henne. F f a när jag även där töltade längs spåret fick jag lägga in små volter här och där för att påminna henne. Men gjorde jag det så presterade hon riktigt trevlig tölt! Helt otroligt, med tanke på hur ARG hon var i torsdags när jag första gången bad om detta!!!

Var väldigt glad att jag hunnit så här långt innan jag behövde lämna ridbanan! Och jag hann faktiskt ännu mer: nämligen att göra "vända in-övningen" även i trav i båda varven. Även där med mycket bra resultat! Min grundplan hade varit att rida ut en sväng också, när jag fått lämna ridbanan. Men nu tyckte jag att Lára varit så jätteduktig att det fick räcka för idag! Visserligen skulle hon ju aldrig säga nej till lite galopp längs skogsvägen ovanför stallet... men hon sa ju inte nej till att gå till stallet och äta kraftfoder heller!

I morgon blir det ingen ridlektion, så vi får rida ut då istället och galoppera. Det blir ju en bra förberedelse för helgens Atlikurs!


tisdag 11 oktober 2011

Hästfritids i Mariebäck!

Igår, när vi åt surströmming hos Eva, var även Emelie med. När hon berättade om sitt fritids började jag fundera på om inte jag också går på fritids: hästfritids i Mariebäck! Jag åker ju dit efter jobbet... "Och där träffar du kompisar och har roligt. Och sedan åker du hem, äter middag och går och lägger dig?!" undrade Eva. När jag bekräftade att det stämde bra, sa hon: "Då låter det precis som fritids!"

Och idag var det ÄÄÄÄNTLIGEN "fritids-dag" för mig igen! Fyra dagar i rad utan ridning är definitivt för många! Att Lára istället haft rejäla "Eva-ridturer" de tre senaste dagarna märktes - hon var ovanligt harmonisk när jag gjorde i ordning henne i stallet. (Fast hade hon inte varit ordentligt uppbunden när jag sadlade hade jag förståss fått mig minst en omgång av hennes tänder...)

Red på ridbanan för att repetera övningarna (eller egentligen övningen) från senaste torsdagslektionen. Eftersom jag inte ridit sedan dess har jag inte heller haft tillfälle att repetera detta - vilket förståss inte kändes optimalt. Och med den bakgrunden gick dagens ridpass definitivt över förväntan!

När vi skrittat igång längs spåret och jag "provocerat" genom att omväxlande korta och länga tyglarna utan att hon för den skull fick börja springa, var det dags för "skarpt läge". Frågan var om hon skulle bli lika arg som i torsdags? Men, det blev hon inte alls! Jag började i vänster varv, som var lättare, skrittade henne utåtställd på volt med stöd på båda tyglarna och vände henne inåt med vikten och ytterskänkeln. Hon visade snabbt att hon förstod vad det handlade om, genom att hon började söka sig nedåt. Då slappnade jag av och gav eftergift, så att hon fick länga halsen en kort stund innan jag åter tog stöd på tyglarna (men med helt stilla hand) och åter vände henne inåt med ytterskänkel och vikt.

Eftersom hon så snabbt visade att hon förstod vad det handlade om övergick jag till att göra samma sak i tölt, då jag varvade mellan "normalvolt" och "minivolt". Även här fick jag snabbt rätt reaktion, med eftergift och längd på halsen!

Det kändes lite spännande att byta till höger varv, som vi hade så´nt problem med i torsdags... men idag var vi på en helt annan världskarta! Visst märkte man att det var lite svårare än i vänstervarvet, men jag fick hela tiden rätt reaktioner, det var bara att jag behövde påminna mycket oftare.

Efter en skrittpaus återgick jag till att jobba i vänstervarvet i tölt. Först på volt och sedan red jag henne utåtställd längs spåret och vände henne inåt med ytterskänkeln i kurvorna. Och hon var så DUKTIG!!! Hon rullade på i tölten med trevlig längd på halsen och hur stabil i formen som helst!!!

När vi bytte var igen blev det åter svårare... Förutom "vändningarna" i hörnen gjorde jag även små volter på varje långsida för att påminna henne. Och tillslut gav det resultat! Plötsligt, som om någon tryckt på en knapp, slappnade hon av, längde halsen och töltade på i lika stabil form som i det lättare varvet!

Avslutningsvis var det dags att "vända in på volten" i trav också - på samma sätt som i skritt och tölt. Gjorde övningen i båda varven och idag hände det bara någon enstaka gång att hon gick över i tölt. Istället fick jag efter en stund njuta av en riktigt trevlig, lugn trav på volt med trevlig eftergift. Avslutade med att trava längs spåret i höger varv - och vilket schwung det var i den traven!!!

När jag sedan skrittade av henne fortsatte hon att vara jätteduktig: jag kunde länga och sedan korta tyglarna UTAN att hon började takta! Vilket HÄRLIGT ridpass jag fick uppleva idag! Och jag blev ordentligt varm i kroppen, så jag känner redan viss smärtlindring! Nu längtar jag till i morgon - då vill jag rida mer!!!

måndag 10 oktober 2011

Surströmming och mandelpotatis!!!

Idag bjöd Eva på surströmming till middag - kan en vecka börja bättre?!! Och till surströmmingen förståss MANDELPOTATIS! Detta var den gång på året som jag gör ett litet avsteg från LCHF-livet och njuter av lokalodlad "jordens guld". Och då menar jag verkligen NJUTER! Det blev faktiskt så att jag åt potatisen ensam med smör - för att verkligen maximera upplevelsen - och sedan åt surströmmingen med dill och creme fraiche. Njutning i kubik!

Dessutom hann vi förståss prata häst! Det är ju en av de största fördelarna med att ha en medryttare: det finns en person till som kan prata i oändlighet om ens häst! Eller hästar, kanske man kan säga i det här fallet - vi hann ju förståss avhandla alla tre: Reykur, Feykir och Lára. Fick också en rapport från dagens ridtur - tredje dagen i rad som Eva fick rida Lára. Men i morgon är det min tur igen - jag LÄNGTAR!!!

En riktigt trevlig kväll alltså! Det är ju annars den stora nackdelen med att ha en god vän som medryttare: man träffas sällan eftersom man aldrig är i stallet samtidigt. Som Eva sa: "Man borde egentligen vara medryttare åt sin värste ovän istället - den personen skulle man ju aldrig behöva träffa!" Har i o f s svårt att tänka mig att Eva har någon "värsta ovän"... men jag förstår absolut tanken! 

söndag 9 oktober 2011

Hemma igen efter Umeåresan - nu är lillebror vederbörligen firad! Mycket trevligt var det! Men som alltid skönt att komma hem också. Vi råkade föresten få med oss ett äppelträd hem... så kan det gå!

Jag vaknade tyvärr många gånger i natt p g a våldsam värk i höger fot. Och idag har jag knappt kunnat gå på den alls... Min kropp ska då alltid "skoja till det" på olika sätt...  :-(

Eva har ridit Lára i helgen och glädjande nog hade hon haft riktigt fint ridväder för en gångs skull! Hon ska rida i morgon också. Först på tisdag är det min tur igen - hoppas verkligen att värken i foten gett med sig till dess!!!

fredag 7 oktober 2011

u a

Inför senaste natten och denna dag hade SMHI utfärdat två vädervarningar för Norrbotten, både om kraftigt regn och mycket hårda vindar. De pratade t o m om 5-6 meter höga vågor ute i Bottenviken! :-O  (Om jag minns rätt var det 10 meter höga vågor när Estonia förliste...) Statistiskt sett borde det dessutom vara busväder idag - eftersom jag skulle besikta bilen och hästtransporten. När jag besiktar släpet brukar det nämligen vara busväder... förra året t ex kom en sådan våldsam regnskur när jag körde mot Bilprovningen att jag fick sakta ner till 30 km/h för att vindrutetorkarna skulle hinna ta undan, trots att de gick på högsta fart... När jag då körde in på Bilprovningen sa de: "Vet du om att inga lampor lyser på transporten?!" Det gjorde jag förståss inte... allt hade ju lyst när jag åkte hemifrån... M a o ett elfel som "avslöjades" av det extremt blöta vädret... Att detta var problemet visades ännu tydligare i o m att alla lamporna fungerade hur bra som helst två dagar senare när allt torkat upp. Så det blev förståss att dra om all el inför ombesiktningen.

När jag körde till Bilprovningen idag började det också droppa regn - jag var inte det minsta förvånad - men det blev aldrig mer än just droppar. Och när jag en halvtimma senare fick beskedet att både bil och släp gått i genom helt utan anmärkningar var jag förståss nöjd. Skönt att veta att "The Queen of Mariebäck" åker tryggt även i fortsättningen.

Körde till Mariebäck och lämnade släpet, samt stack till Lára ett äpple och påminde om att matte kommer att vara bortrest i helgen. Sedan snabbt hem för att hinna besöka en bekant på Sunderby sjukhus innan jag skulle ta tåget mot Umeå. Min bekant fick en stroke här om dagen och råkade då bli patient hos Johan. (Han är specialist i internmedicin resp geriatrik, med stroke som specialområde.) Som tur var klarade hon sig i alla fall efter omständigheterna mycket bra (och då menar jag inte trots Johan utan trots stroken!!!) - och det var skönt att få se det med egna ögon! Det finns en järnvägsstation utanför sjukhuset, så efter besöket där var det bara att korsa gatan och hoppa på tåget. I Umeå ska vi fira lillebrors 40-årsdag!

Det är ändå inte synd om Lára - hon kommer inte att tvingas till ledig helg bara för att jag är bortrest. Eva kommer nämligen att rida henne. Hoppas att de får fint ridväder - det har Eva verkligen förtjänat!

torsdag 6 oktober 2011

Ridlektion!

Oj, vad jag hade sett fram emot dagens ridlektion! Det var ju faktiskt en månad sedan sist, i o m att jag först missade en lektion (då Eva red Lára istället) och sedan har två på rad blivit inställda. Idag hade SMHI utfärdat vädervarningar, både för massor av regn och hårda vindar. Men jag sa till Sylvia att jag ÄNDÅ ville rida lektion. Det var nära att det blev inställt även idag eftersom alla utom jag och Elisabeth ville stå över... Men till min glädje slutade det med att hon och jag fick rida lektion i alla fall!

Fick ta "Atlivändningar" till en ny nivå idag. Nämligen skritta på volt och vända in hästen m h a ytterskänkeln, med stadig låg hand och hästen lätt utåtställd. Elisabet och Tildra hade "tjuvtränat" på detta under en tidigare lektion, men för mig och Lára var det helt nytt. Och Lára visade tydligt att hon INTE hade tänkt gå med på detta... Sylvia sa att jag skulle sitta emot, ha låg hand & stöd på tyglarna och ha en konstant inverkan med ytterskänkeln till dess Lára accepterade att hon skulle trampa under sig ordentligt med bakbenen och därmed länga halsen.

Så snart hon slappnade av och började länga halsen skulle jag belöna genom att slappna av. Men bara en kort stund, sedan direkt återgå till att vända inåt för att hon inte skulle hinna dra iväg i tempo. Lára var verkligen tjurig och tänkte INTE ta i så där jobbigt mycket med sina bakben... Så när hon och jag snurrat en massa varv utan önskat resultat tog Sylvia över och red henne en stund. "Bara några minuter" sa hon, men det tog betydligt längre än så innan Lára accepterade att Sylvia faktiskt inte gav sig förrän hon gjorde vad hon skulle.

Vi hade börjat i vänster varv, vilket visade sig vara det svårare varvet. Så när det var min tur igen fick jag jobba med höger varv istället. Det gick succesivt bättre och bättre att få rätt respons från svarta damen. Hade pisken i ytterhanden och ibland fick jag använda den på bogen för att hon sedan skulle lyssna bättre på ytterskänkeln.

Fick övergå till tölt på volten och göra samma övning där - också det i höger varv till att börja med. Jag fick varva mellan "normal volt" och minivolt. Och sedan flytta henne ännu mer varje gång genom att sitta bakåt, bromsa upp och ta med mig framdelen inåt på volten. För att sedan ge STOR eftergift innan jag satt emot, bromsade upp och tog med min framdelen inåt igen. Det hade väldigt bra effekt!!!

Fick även prova att göra övningen i tölt i det svåra vänstervarvet - och det funkade faktiskt! Men i båda varven måste jag tänka på att ha kontakt även på innertygeln! Samt ha rörlig innerhand för att bibehålla eftergiften.

Avslutningsvis testade vi att vända inåt i trav också. Några gånger gick Lára över till tölt igen, men Sylvia sa att jag bara skulle fortsätta att vända in henne på en allt mindre volt. Och efter en stund kom traven tillbaka. Det blev riktigt trevlig trav då! Och det funkade i båda varven, även om vänster förståss var svårare även i denna gångart. 

onsdag 5 oktober 2011

Litlamin!





Kolla in den här söta lilla damen: det är Láras föl Litlamin (e Démantur)! Jag har inte sett henne sedan hon lämnade Mariebäck när hon var bara någon dryg månad gammal. Men nu är hon tillbaka. Och jag föll förståss pladask!





Litlamin och ett år äldre Hrissla. De är faktiskt väldigt lika, samma färger och båda med en liten stjärn i pannan. Men Hrissla är undan Hamradis, så de är inte alls släkt.

Innan jag red Lára idag klippte jag henne en andra omgång på halsen, bogarna och mellan frambenen. Hade tänkt klippa lite till också, snett bakåt från bogarna så att även magen i sadelgjordsläget blev klippt. Men av någon anledning fungerade klippmaskinen inte riktigt som den skulle så jag nöjde mig med hals och bogar. Kunde i alla fall konstatera att det inte var konstigt att Lára blivit så svettig när vi ridit på slutet - pälsen på halsen hade hunnit bli riktigt tjock!

Hade tänkt rida ut, men inspirerad av Elisabeth och Tildra bestämde jag mig för att istället rida på ridbanan. Tycker vi hittat ett mkt bra upplägg för uppvärmningen: först avslappnad skritt längs spåret. Sedan till volten där jag först stämmer av att jag kan vända henne inåt med ytterskänkel och vikt för att sedan istället flytta ut bakdelen. Och avslutningsvis trav på volt i båda varven, där ytterskänkeln håller henne på volten så att jag kan ge lös innertygel.

I tölten fick hon börja med lång hals, låg form och lite under medeltempo, varvat med några Atlivändningar. Sedan var det dags att jobba ordentligt! Gjorde övergång från samlad skritt till samlad och riktigt långsam tölt. Lite pisk i rumpan några gånger utan att hon fick dra iväg i tempo och det kändes som att hon aktiverade sina bakben och att bogarna bitvis kom upp lite. Härlig känsla!

När hon först fått sträcka ut i trav längs spåret och sedan på volt skrittade jag av. Och då passade jag på att då och då korta resp länga tyglarna, för att träna på att kortare tygel inte automatiskt betyder "springa!" Nyttigt - och en extra utmaning nu när jag verkligen kommit åt hennes "on-knapp" i tölten!


tisdag 4 oktober 2011

Lycko-Láras motsats...



Trevlig utsikt från hotellfrukosten på Cape East - vi avnjöt den ute på en jättefin glasveranda!

Idag har jag varit på möte med min handläggare på Försäkringskassan. Och efteråt kände jag mig helt sänkt... Jag vet ju allt för väl att det fina ordet "rehabiliteringskedjan" i praktiken bara innebär att man räknar antal dagar som man omfattats av sjukförsäkringen. Men som vanligt ville jag så gärna tro att det ändå skulle ha någon liiiten betydelse hur man mår också...

När jag kom hem var jag allt annat än uppåt... som tur var ringde en god vän och när jag fått häva ur mig mina besvikelser fick jag tillfälle att berätta om min och Evas spa-upplevelser. Genast kändes ju allt lite bättre!

Eva rider Lára idag - har inte fått någon rapport ännu om vad de hittat på. Men i morgon är det min tur igen att få en dos lyckopiller i islandshästform! Oj, vad jag behöver det!

måndag 3 oktober 2011

Fler bilder från Cape East




Kvällsutsikt från vårt hotellrumsfönster: Torne älv och på andra sidan Finland (Tornio). 





Utomhuspoolen





En perfekt avslutning på hotellfrukosten: Earl Grey-te och grädde med hallon!







Så här i gränslandet har man förståss två klockor! 





Jag brukar alltid leta tjocka pennor, eftersom det gör mindre ont att hålla i en sådan. Men jag har aldrig tidigare sett någon som kommer i närheten av denna!!! :-O   Inte så stor risk att man råkar stoppa den i fickan av misstag - om man inte har ENORMA fickor förståss! 

söndag 2 oktober 2011

"Fin-gå"






Dagens ridväder var omväxlande - det växlade mellan regn och ösregn.... Woodfieldrock på alltså! Hm... visserligen hade vi en rekordtorr och -varm sommar, så det behövdes definitivt regn. Men marken slutade kunna ta emot mer vatten redan för ett par veckor sedan - så det bildas nya sjöar och bäckar lite var stans. Fast det är väl ändå tur att allt det här inte kommit som snö - då skulle vi ha varit totalt insnöade! 






Mina underbara LaCrosse-ridstövlar kom MKT väl till pass i leran idag. Och jag lovar er, det är verkligen världens skönaste stövlar!!! De har gymnastikskoläst - och t o m mina onda fötter älskar dem!!!

Hade tänkt träna på ridbanan idag, men där pågick en ridlektion så Lára och jag red ut istället. Vi red långsam skritt, långsam trav, långsam galopp och långsam tölt. "Inte fick man springa rally heller, utan fin- gå, skulle man göra. Fin-gå, bara en så´n sak, det är det värsta Lára vet!!!"

(Om någon mot förmodan inte känner igen varifrån jag lånat ovanstående citat är det tyvärr ett bevis på en stor lucka i vederbörandes litterära bildning. Men det kan åtgärdas! Det är bara att bege sig till närmaste bibliotek och leta upp Eva Bexenius böcker om Anton och morfar prosten. Men se till att det är ljudboksvarianten - med Margareta Krooks briljanta uppläsning! När jag växte upp lyssnade vi på dem under alla längre bilresor - så jag och mina syskon kan långa stycken utantill fortfarande! Seså, till biblioteket nu!!!)

För er andra, som kan fortsätta läsa, kan jag berätta att vi jobbade mycket med igångsättningar i trav idag - långsamma igångsättningar. Upptäckte nämligen att jag börjat slarva där, ger bara henne travkommando och låter henne själv välja tempo. Och då går det ju förståss väldigt fort och jag måste börjar jag bromsa. Slarv, som sagt! Så nu tränade vi på att göra massor med riktigt låååångsamma igångsättningar - och när jag väl bad henne om det så var hon jätteduktig! Och hon är så söt när hon travar riktigt avslappnat - för öronen fladdrar så i varje steg!

Än en gång konstaterade jag också fördelen med att ha en "Sylvia-skolad" häst. För när jag skulle ta ner henne till skritt igen behövde jag aldrig ta i tyglarna - bara vissla. Och ju mindre man använder tyglarna när man rider desto bättre brukar det bli! Tyvärr är ju inte jag så "Sylvia-skolad" just när det gäller att vissla, är så dålig på det... Men Lára börjar ändå förstå att det där ljudet som matte lyckas pressa fram ska föreställa en vissling och agerar på det!

Vi tränade även mycket på att skritta lugnt och avslappnat. Med halvlång tygel gick det som vanligt bäst, men nu varvade jag hela tiden med att korta upp tyglarna igen men fortsätta skritta till dess hon skrittade avslappnat och lugnt även där. Då längde jag tyglarna igen, för att sedan korta upp, invänta avslappnad skritt och länga igen.... o s v. Och momenten med kortare tygel gick succesivt bättre och bättre - det här ska vi definitivt fortsätta träna på!

I tölten var det också lååååångsamt som gällde - och vid det laget verkade hon helt ha accepterat att det inte skulle gå fort idag, så jag kunde låta henne länga halsen riktigt mycket utan att hon drog iväg i tempo!






Lára har fått en ny grimma också som hon fick inviga idag - äntligen en SNYGG grimma till henne!!! (Ingen har väl missat att jag gillar de isländska färgerna?!) Den första grimman jag köpte åt henne var för stor, så när jag köpte nästa tog jag helt enkelt den jag hittade som var mest ställbar och INTE hade "Feykir-färger". Men jag har aldrig tyckt att den var särskilt fin. Och jag ville ju förståss att min FINA häst skulle ha en FIN grimma! Och nu har jag hittat den - med matchande grimskaft dessutom!

Grimskaft är ett problem för sig, föresten... Jag föredrar nämligen de som har en ögla som jag kan trä runt armen, så behöver jag inte ta i med mina onda händer om jag behöver dra eller hålla emot, utan låta underarmen "ta smällen". Men i alla säkerhetsföreskrifter kring hästhantering brukar man betona att man INTE ska ha grimskaft med ögla, för det kan bli farligt om man fastnar... Varför det periodvis har varit nästan omöjigt att få tag i sådana. Men nu hittade jag alltså en så här snygg grimma OCH matchande grimskaft med ögla - tala om BINGO!!!




Frukosttips!



Kunde helt enkelt inte säga det bättre själv! Enjoy your breakfast!