onsdag 31 augusti 2011

Atli-kurs på Ersnäsovalen!



På eftermiddagen samåkte Lára och jag med Sussie och Djarfur för att rida lektion på ovalen i Ersnäs. Det märktes verkligen på Lára att hon varit där två gånger redan, för hon var MYCKET mer avslappnad än de tidigare gångerna!

Jag fick börja med att värma upp henne i padocken, under Atlis överinseende. Började med att stämma av att hon verkligen lyssnade på min ytterskänkel genom att rida åttkantig volt där jag "svängde" m h a vikt och ytterskänkel. Sedan fortsatt skritt på volt, men nu flytta ut bakdelen och STORA eftergifter så snart hon ville länga halsen. Trav på volt i båda varven och sedan samma sak i tölt - och i båda fallen skulle jag uppmuntra henne att slappna av och länga halsen.

Sedan var det dags att rida ett fyrgångsprogram (V5) på ovalen. Först rider man "valfritt tempo tölt" och Atli tyckte att jag skulle låta henne "rulla på" i ett lite högre tempo än det jag hade valt. Traven var sedan den stora överraskningen! Lára brukar i alla lägen trava så fort - men nu var hon hur lugn som helst.... det var t o m så att Atli sa: "Du måste ha mer energi i traven!!!" Trodde aldrig att jag skulle få höra någon säga så om Lára!

Efter detta var det dags för skritt - och till min förvåning fortsatte hon att vara den lugna, avslappnade Lára. "Jättebra skritt, verkligen över förväntan!" sa Atli, som ju sett oss stressa runt endel på ridbanan när det varit meningen att vi skulle skritta.

När det var dags att fatta galopp gick det inte så bra - har inte hittat "knapparna" för detta på henne ännu... På Feykir sköt jag bara fram den inre höften så fattade han galopp direkt. Men på Lára har det inte funkat och jag har inte heller kommit på riktigt hur jag ska göra för att det ska bli bra. Nu tipsade Atli om att jag skulle förbereda henne bättre inför galoppfattningen, genom att vrida min kropp som om jag skulle rida ut ur volten/ut från ovalen. Ge några eftergifter på innertygeln som signaler på att "det är galopp på gång" och sedan ge en STOR eftergift på innertygeln samtidigt som jag trycker till med skänklarna. När jag testade detta ett par gånger fick vi klockrena galoppfattningar från skritt!

Efter fyrgångsprogrammet var det dags att rida T5. Först arbetstempo tölt - där det gäller att hålla henne lös i innersidan och driva så att hon inte blir travtaktig. Om ökningarna sa han att jag skulle starta dem mer distinkt. "Domarna ska inte behöva fundera på ifall du ökar tempot eller inte!" Sedan fortsätta hålla henne lösgjord i ökningen, tänka sidförande innan jag börjar nedtagningen - och börja den i tid så att det verkligen är arbetstempo när vi når kurvan. "Domarna bedömer övergångarna, påpekade Atli, så du ska ge dem distinkta ökningar och tydliga nedtagningar."

När jag ridit klart sa han ännu en gång att han tycker att jag köpt en fin häst och att hon passar mig väldigt bra. Och nu också med tillägget "mycket utvecklingsbar!!" Jätteroligt att höra förståss!!!

När även Sussie ridit ovalbanelektion med sin Djarfur var det dags att vända hemåt. Jag hade kört bilen dit, men nu peppade jag Sussie att hon skulle köra tillbaka. Hon hade aldrig kört med hästtransport förut, men det var ju ett perfekt tillfälle att börja träna på i o m att vi inte skulle så långt. Och självklart fixade hon det!

Atli-kurs dag 2: tempoväxlingar

I eftermiddag ska vi rida lektion på ovalen i Ersnäs! Så förmiddagens lektion på ridbanan i Mariebäck var en förberedelse för detta. Jag red samtidigt som Maja på Ivar, vi ska båda rida T5 på Midurtävlingen. Hon rider ungdomsklass, men programmet är ju detsamma.

Atli upprepade att det är kvaliteten på den samlade skritten som avgör kvaliteten på arbetstempot i tölt. Ju bättre samlad skritt man kan rida desto bättre kommer arbetstempot att bli. Och övergången från samlad skritt till tölt är egentligen samma sak som att rida en ökning i tölt.

Och inför nedtagningarna är det viktigt att först tänka lösgörande innan man börjar bromsa. Bromsar du på en häst som inte är lösgjord så får du aldrig en bra nedtagning. Viktigt också att inte glömma att driva i nedtagningen, så att hästen inte "tappar bakdelen".

Vi fick börja att träna nedtagningarna på volt och sidföra lite utåt i samband med nedtagningen för att på så sätt hålla hästen lösgjord. När vi sedan gick ut på spåret igen och red tempoväxlingar på långsidorna så skulle vi "tänka sidförande" innan vi började bromsa. Dessutom sa han att både gas och broms ska komma från ryttarens mage i första hand - viktigt att "följa med framåt", mjuk i handen, när man ökar och sedan även göra nedtagningen "från magen".

Även under det ökade tempot är det viktigt att hålla hästen mjuk hela tiden. Dessutom gäller det att tänka på precisionen. "Allt som är kurva och kortsida ska vara arbetstempo!" Det gäller alltså att lära sig hur lång bromssträcka man har på sin häst så att man börjar bromsa i tillräckligt god tid.

Vi fick börja att rida tempoväxlingarna i höger varv och där hade Lára och jag endel problem i ökningarna. När vi sedan bytte till vänster varv gick det bara bättre och bättre! Ökningarna har ju alltid fungerat bäst för oss i vänster varv. Dessutom var det ingen nackdel att hon börjat "få upp ångan". Hon är ju så att hon går bättre och bättre ju mer hon har fått jobba! Fick till några riktigt bra nedtagningar också, när jag kom ihåg att följa alla Atlis tips. Förhoppningsvis sitter de en dag i ryggmärgen - för det är ju tyvärr så att man aldrig rider så dåligt som på tävling... Eller f f a glömmer att RIDA!

Nu får Lára stå inne i en box och vila från alla knott (vi har knottrekord just nu... troligen en "hämd" för att vi inte haft några insekter tidigare i sommar). I eftermiddag ska vi åka till ovalen med Sussie och Djarfur för att rida lektioner för Atli där. Det ser jag fram emot!

tisdag 30 augusti 2011

Vacker kväll!



Så här vackert var det vid färjeläget när jag åkte hem från stallet i kväll. Det har varit VÄLDIGT högt vatten senaste tiden. I vanliga fall blir det en nedförsbacke när man ska köra på färjan. Men nu är det liksom plant. Och en dag i förra veckan blev det t o m uppförsbacke upp på färjan. DÅ är det högt vatten!

Och som ni ser har jag hittat hur jag laddar in bilder från mobilen till nya datorn!

Atli-kurs!


Idag var det redan dax för ny Atli-kurs. Så bra vi har det!!! Innan min första lektion provade jag träns på Lára. Behöver ju ha en engelsk (hög) nosgrimma till henne för att minska risken att hon ska bita sig i munnen igen. Och den här tycker jag passar riktigt bra! Det är huvudlaget från "bling-tränset! i kombination med en nosgrimma i superkvalitet som jag fyndat på Tradera för ett par år sedan. Den var för liten för Feykir, men på Láras nätta huvud passar den perfekt!

Första ridpasset idag gick väl "sådär" - som jag alltid tycker att första passet på en kurs gör. Andra passet däremot riktigt bra! Fick som vanligt värma upp med skritt och trav på volt. Och det är väldigt viktigt att jag redan i skritten stämmer av att det är mina ytterhjälper som ska hålla henne på volten - så att jag kan ge lös innertygel. Fungerar detta inte i skritt så fungerar det ännu mindre i trav!

Fick tölta lite på volt, men sedan gå ut på spåret i tölt. Under andra ridpasset töltade hon riktigt trevligt i höger varv - jag kunde belöna med lös innertygel ofta! Även i vänster varv gick det riktigt bra när jag följde Atlis råd att rida henne utåtställd en stund. Atli sa också att om hon blir stark så ska jag hålla om mer med skänklarna - jag ska aldrig behöva vara stark i armarna! Hur många gånger har man inte hört det? Men tänkt att allt är så mycket svårare i praktiken...

Han sa också att jag ska träna på att vara snabbare och snabbare i mina hjälper i skritten - snabbheten ger lätthet i hästen. Och kan sedan överföras till tölten. Och att det viktigaste att sträva efter nu är att få henne lösgjord i tölten, så att jag kan ge henne lös tygel där. För när jag kan det - då kan jag också börja samla henne.






Efter två ridpass, mantvätt, pyssel m m fick Lára gå ut till sin flock igen. Kippy hade stått och gnäggat efter henne ändå i flera timmar - och här sluter hela flocken upp för att välkomna henne vid grinden. Även Tildra gnäggade när hon såg Lára!

Premiär!

Min dator havererade ju är jag kom hem från tävlingen i Skellefteå... men till min stora glädje visade det sig att innehållet på hårddisken gick att rädda! Inkl de där sista bilderna på Feykir, som jag förståss sörjt alldeles särskilt ifall de varit förlorade... Och här kommer nu ett premiärinlägg från min nya dator. Precis som Lára är den av "racermodell"! Blir spännande att se hur det funkar att "tanka över" bilder från mobilkamera - hoppas det är lika smidigt som med gamla datorn.

I eftermiddag/kväll rider jag Atlikurs och i det sköna vädret känns kroppen relativt medgörlig. Hoppas att det håller i sig!

måndag 29 augusti 2011

Aj, aj, aj...



Glad matte efter T5-finalen på Vindurtävlingen. Men kolla in nosgrimman... Mer om den strax.


Har varit hos min läkare idag, för ett nytt intyg till Försäkringskassan. Känns alltid lite "gruvsamt" innan, för jag vet ju vad som väntar... En viktig del i diagnosticeringen av fibromyalgi är de 18 "tenderpoints"/triggerpunkter på kroppen där normalt tryck ska ge smärta vid minst 11 av dessa. Jag brukar alltid reagera kraftigt på alla 18 - och det gör så ONT!!! Känns som att läkaren trycker så hårt han kan, trots att han intygar att så inte alls är fallet... Och efteråt känner jag mig alltid rejält mörbultad, ibland i flera dagar.

Idag hade jag fått tid i bassängen på CityRehab efter läkarbesöket. Det blev vääääldigt försiktig träning följt av en låååång stund i bastun. Och nu gör det faktiskt lite mindre ont. Fick dessutom ett bra besked av min läkare ang den enda smärtlindrande medicin som har någon som helst effekt på min smärta. Den är tyvärr en sådan som man inte får ta under längre tid, så hittills har jag aldrig vågat ta den 3-4 dagar i sträck. Fast just nu är jag uppe i nytt rekord: 6 dagar och jag skulle verkligen vilja fortsätta ett tag till. Vilket han sa att jag kan göra - upp till två veckor i sträck ska visst inte vara någon risk! Det känns ju bra att ha den möjligheten ett tag till! Även om den långt ifrån tar bort smärtan helt så kapar den topparna lite i alla fall.

Ska dessutom testa ytterligare en medicin i den långa rad jag redan "avverkat" - en medicin som IBLAND visat sig fungera smärtlindrande för vissa med fibromyalgi. Absolut inget säkert kort, men jag är beredd att prova i princip vad som helst som har en chans att fungera. Det är bara att hålla tummarna alltså!

Trots skröpplig matte behövde Lára inte drabbas av vilodag idag. Eva skulle åka upp till Gällivare för att jobba, men hinna rida Lára också "på vägen". Då blir ju lilla damen glad! Och i morgon MÅSTE jag vara i ridskick, för då börjar ju Atlikursen!!! Det känns viktigare att vara med på den än på tävlingen - där kan jag ju stryka mig om det är riktigt illa. Fast jag vill ju verkligen vara med där också, så jag hoppas kroppen är på min sida!

Utrustningen är dock inte riktigt på min sida, eller nosgrimman om jag ska vara mer specifik. Lára lyckades ju i Skellefteå klia bort ytterligare en "blingsten" från den... Har letat överallt här i Luleå där jag kunnat tänka mig att de skulle kunna sälja swarovskikristaller, men utan framgång... Så det kanske får bli nosgrimma med några "luckor" på tävlingen.... Men då kan vi väl komma överens om att ni inte kolla så jättenoga?!

söndag 28 augusti 2011

Födelsedagsblogg: hos frissan



Lite bättre i kroppen idag! Och vad gör man på sin födelsedag om inte åker till lycko-hästen?! Tidigare i veckan var jag till frissan och idag var det Láras tur. Dock blev det inga extensions för henne...ja, inte för mig heller. Men det har å andra sidan aldrig varit aktuellt. Har motsatt "problem" jämfört med henne, d v s hur mycket hår som helst! Fast hon har också mycket hår - dock på kroppen och inte där jag hade velat ha det: i man och svans...

Klippning har hört till de saker som Lára INTE gillat - man har tydligen behövt bremsa för att hon inte ska slå med frambenen och leva rövare. Så Sylvia hade lovat att vara med och hjälpa mig. "Fast när jag tänker efter kunde jag nog klippa henne själv senast..." sa Sylvia. Hur som helst kändes det betryggande att Sylvia var på plats när jag började. Men det visade sig gå alldeles utmärkt! Lára stod som ett ljus - inte ens när jag klippte under magen blev det några protester! Skönt!!!

Tog dessutom många klipppauser då hon fick en bit morot - för att hon i framtiden när hon ser klippmaskinen ska tänka: "Jaaa - nu blir det morötter!!!" Hon hade verkligen hunnit få rejält mycket vinterpäls redan - och med den fuktiga värme vi har nu måste det ju vara jätteskönt för henne att vara av med den! Det lär ju hinna komma mycket päls ändå innan det blir kallt!

Sedan red jag ut en sväng på den nyfriserade hästen. Red bort till sjön och en liten bit till innan vi vände hemåt. Det blev mycket tölt idag, precis som senast, varvat med skrittpauser då hon var riktigt duktig på att slappna av och länga halsen. Första gången jag kortade tyglarna i skritten började hon inte ens takta, utan skrittade bara vidare. Det var definitivt första gången jag varit med om det! I fortsättningen hade hon dock fått upp ångan mer, så då hade hon mer bråttom...

Fortsatte träna på ett högre tempo i tölten, samt tempoväxlingar. Tycker inte riktigt att det ökade tempot gick lika bra som senast... men man kan väl inte vara på topp jämt?! Däremot var den avslutande traven riktigt bra idag också! Lååång, fin hals!

Efter ridturen tvättade jag Láras svans med såpa igen. Hon kliade den lite idag när hon kom in i stallet... Men alla de där insekterna vi inte haft tidigare i sommar har ju kommit nu - så det är ju inte så konstigt om det kliar lite. Sprayade också REJÄLT med insektsmedel innan hon fick gå tillbaka ut till sin flock igen. Där gnäggade både Tildra och Kippy högt och hela flocken kom springade för att möta henne. Lára och Tildra stod sedan och nosade på varandra, pep och slog med framhovarna - som om de inte träffats förut. Ibland är de roliga, de här djuren!!!









lördag 27 augusti 2011

Vilar mig i form...

Har riktigt, riktigt ont längs hela ryggraden idag + bäckenlederna... Tidigare i veckan hade vi en artikel om ergonomi på bankens intranät där det bl a stod om belastningen på kotpelaren i olika situationer. När man står är belastningen 100 %, när man sitter ergonomiskt med ryggstöd 140 %. Om man sitter framåtlutad, utan ryggstöd, hela 200 % och när man ligger ner bara 24 %. Alltså har jag försökt vila mig i form idag genom att tillbringa störe delen av dagen i ryggläge, lyssnande till en ljudbok. (Hjärtats mörker av Jonas Moström - en för mig ny författare, men riktigt bra! Handlingen utspelar sig i Sundsvall - alltid roligt med böcker från "nya" miljöer!)

"Behandlingen" verkar ha effekt - nu i kväll känns det lite bättre i ryggen. Hoppas det är ännu lite bättre i morgon!


fredag 26 augusti 2011

Varning för hund med tratt!


Lára med hackamore. Det här var i slutet av ridturen och som ni kan se så skummar hon i munnen trots att hon inte har något bett. Det var Sylvia som nämnde att hästarna faktiskt "tuggar på bettet" - fast utan bett - när man rider på hack!



"Mörbultad i kroppen men välmående i själen" svarade jag nyss en kompis som frågade "Hur är det?" Har haft mycket värk både här och där i veckan... men nu MÅSTE det lätta snart för nästa helg är det ju Midurtävling! Och dessutom Atlikurs ti-to! (Har förvarnat på jobbet att jag bara kommer att jobba "det jag orkar" den veckan - ridningen är prio 1! Jag har en bussig chef, så jag får pussla med halva semesterdagar - eller t o m hela om kroppen riktigt skulle ställa sig på tvären.)








Känner att det verkligen är hög tid att det blir helg nu, så jag får vila upp mig själv och kroppen! Det var på gränsen att jag hoppade över ridningen idag, har så väldigt ont i ryggen och höftlederna. Men jag vet ju att jag på sikt mår bättre ifall jag rider, så det blev en sväng med Lára ändå. Fast om det gör ont i ryggen t o m att tölta - borde man inte få reklammera någonstans då?








Lára hade "nerverna utanpå" idag - för ovanlighetens skull. När jag precis suttit upp kom hunden Agita springande och triggade Láras flyktreflex. Normalt är ju Lára van vid hundar, men Agita har fortfarande en stor tratt på sig efter en operation och det var väl den som gjorde henne så skräckinjagande.








Husse KG berättade att han tidigare på dagen gått med henne genom hagarna - och hästarna hade alla blivit rädda för den konstiga varelsen han hade i släptåg. Fast de hade reagerat olika... Stoflocken hade uppjagat galopperat runt, runt. Medan vallackflocken ställde sig tätt ihop i en klunga och stirrade. När så en av hästarna försiktigt tog ett steg framåt gjorde de andra också det. Enad front hos grabbarna, skulle man kunna säga!








Ibland behövs det ju inte så mycket för att rubba hästarnas cirklar - och kanske satt det i fortfarande för Lára - för under ridturen räckte det med att en fågel flög upp i skogen för att hon också skulle lätta rejält från backen. Och det är verkligen inte hennes vanliga jag!








Red mest tölt idag - och tränade på att rida i ett högre tempo. Det gick faktiskt riktigt bra! Ju mer Lára fick upp ångan desto fortare gick det! När vi precis vänt hemåt blev det verkligen drag under galoscherna! Tyvärr skrämde vi då upp en fågel i dikeskanten och vår höga fart fick Lára att göra ett JÄTTEHOPP! Jag fick mig en rejäl flygtur - men var ändå glad att jag lyckades landa i sadeln! Lika glad blev inte min onda rygg, för det blev ju en ganska bra smäll... (Tänkte att jag kanske drabbats av "pilotsynddromet" - de sägs ju bli några cm kortare ifall de måste skjuta ut sig ur planet...) Innan detta hade jag ont i bröstryggen och ländryggen - nu har jag även ont mitt på... Men, som sagt, alternativet hade definitivt varit mer smärtsamt!








Lite mer tölt blev det ändå och sedan fick Lára sträcka ut i trav som avslutning. Kanske inte riktigt samma supertrav som i slutet av lektionen igår, men jag tror inte det var långt ifrån! Det kändes som att det var ett rejält sväv - och hon var helt lätt i handen utan att rusa.








När Lára var ompysslad, insmord och täckad fick hon gå ut till sin flock igen. Och där välkomnades hon av högljudda gnäggningar från både Kippy och Tildra - och hela flocken kom springade till grinden för att välkomna henne. I så här osäkra tider - när hundar med tratt plötsligt kan dyka upp från ingenstans - kände de sig förståss mer trygga när de åter hade sin flockledare hos sig!








Sedan var det dags för matte att pyssla om sig själv också. Med välbehövlig ångbastu på Gammelstads simhall, som ääääntligen öppnat efter sommaren. Vågade bara stretcha lite, lite... men bara värmen i sig var definitivt välgörande! När Johan sedan kom hem mobiliserade han min rygg så att en upphakning släppte med en smäll. Så nu känns det ytterligare lite bättre.





torsdag 25 augusti 2011

Häst med random-funktion!


Ljúfa och Lára i transporten. Den här bilden hade jag tänkt lägga ut i fredags, när vi åkte ner till Ragvaldsträsk. Men tiden räckte inte till något bloggande då... så den får ilustrera dagens inlägg istället. Idag har red vi lektion, Fia och jag. Fast det var ingen ovalbana inblandad, utan vi red på ridbanan hemma i Mariebäck, så vi behövde inte transportera hästarna. Lyxigt att rida lektioner på hemmaplan!!!

Att rida lektion på hackamore var en annorlunda upplevelse... precis som jag misstänkt så var det inte så lätt att böja hästen... Vi fick börja med att rida öppna på en liten volt i skritt och Lára började förståss med att "ta vägen överallt" med sina olika kroppsdelar innan poletten trillade ner och vi i större utsträckning började ägna oss åt samma saker, hon och jag. Jag konstaterade att jag har en häst med random-funktion: när man börjar med "finliret" vet man aldrig vad man får - det bli ofta lite "gott & blandat"! Och hon är mycket snabb med att hoppa mellan alla möjliga (och omöjliga) dressyrrörelser. Eller sina egna tolkningar av dem.

Att böja henne i högersidan var verkligen riktigt svårt när jag inte hade vanligt bett! Sylvia påpekade också att jag i båda varven måste vara jättesnabb i eftergifterna på hackamoret, för att hon inte bara ska "krulla ihop halsen".

Sedan fick jag övergå till att rida på åttvolt och hela tiden "byta håll på öppnan". Meningen var ju att de två volterna skulle vara lika stora men så blev det inte riktigt... Fast även här var random-funktionen ikopplad. Ibland gick det riktigt bra och ibland mindre bra...

Detta var ändå bara början, för nu tyckte Sylvia att jag skulle fortsätta rida på en åttvolt, men hela tiden rida öppna för höger skänkel. Detta måste väl ändå vara överkurs!!?? I början var det verkligen hur svårt som helst - men succesivt gick det ändå lite bättre.

När jag sedan fick byta och (försöka) rida öppna för vänster skänkel på åttvolten hände något komiskt. Flera gånger gjorde Lára helt enkelt ett one rein-stop på sig själv. Och stod sedan som fastfrusen i marken! Det var i dessa lägen nästan omöjligt att få henne att räta ut halsen igen... Sylvia och jag kunde inte annat än skratta åt den påhittiga hästen med en helt egen agenda!

Sedan skulle vi rida långsam trav på liten volt och i vänster varv gick det riktigt bra. I höger varv däremot, var det riktigt, riktigt svårt! Målsättningen var ju att böja henne i högersidan och och därmed få henne att länga halsen. Men hon ville absolut trava helt rak. Och om jag lyckades böja henne och sedan gav eftergift så rätade hon ut sig direkt...

Fick då börja med att rida lååångsam skritt med böjning i innersidan och när jag hittat ett läge där hon var böjd och längde halsen lite skulle jag smyyyyga iväg i låååångsam trav med bibehållen böjning. Provade först i vänster varv för att jag skulle hitta tekniken. Sedan i höger varv där jag bara travade korta, korta sträckor för att hon inte skulle hinna räta ut sig. "Träna mycket på detta framöver!" sa Sylvia.

Fick även jobba henne i tölt. Först bara fokus på långsamt tempo och längd på halsen. Sedan succesivt tillföra mer energi, för att aktivera hennes bakben ordentligt. Då blev hon lite högre i formen, men Sylvia sa att vi får acceptera det så här i början innan hon hunnit få de muskler hon behöver.

Det är så lätt att glömma av sig och bara "åka tölt" på Lára, eftersom hon har så lätt för tölten. Men Sylvia påminde mig om att driva mycket och göra massor av halvhalter. Samt tillföra extra energi m h a pisken då och då. "Det kommer steg då och då som är riktigt fina - när hon "sprattlar" lite mer"! sa Sylvia.

Avslutningsvis fick hon trava längs spåret. Först låg hon på ordentligt i handen. Men efter ett antal förhållningar kunde jag länga henne lite mer och släppte hon plötsligt helt och travade på i stabil form utan att jag hade något som helst i handen. Det kändes verkligen som att tyglarna hade lossnat där framme - jag hade kunnat ha sytråd istället för tyglar utan problem! Och denna härliga känsla bibehölls när vi bytte varv. "Nu travar hon RIKTIGT fint, sa Sylvia. Tänk om du kunde hitta det där läget på tävling!!!" Hm... känns som det ligger låååångt bort... men bara att få ha upplevt känslan kan jag ju leva länge på!

onsdag 24 augusti 2011

Nystart!



Ja, nystart har det ju blivit för mig med "hästeriet" här i slutet av sommaren... Och nystart även här i bloggen. Ni kanske har sett att den fått ny rubrik?! "Anna Niklasson och Feykir" gick ju inte längre an... (Fast adressen får vara oförändrad, vill ju verkligen inte tappa bort någon av mina läsare!!!) Vis av erfarenheten ville jag inte ha något hästnamn med i rubriken, har upptäckt att det finns fördelar med att hålla sig mer neutral... Var ju VÄLDIGT glad att jag hade ett vitt schabrak (det på bilden ovan) som inte hade Feykirs utan mitt namn broderat. (Mitt namn står på andra sidan).


Vad bloggen skulle kallas avgjorde min lillebror: Den ska förståss heta "Lycka kan köpas för pengar!" sa han. Och så blev det! Och fr o m nu i kväll börjar jag om från noll, kan man säga. För den gamla räknaren har havererat (närmade sig 99.000 träffar sedan mitten av oktober 2007). Så nu har jag fixat en ny - även där nystart alltså!

Muskelbygge!

Oj, så duktig Lára var idag!!! Det var premiärridtur för mig med hackamore på henne (man har inget bett i munnen) så det kändes ju lite spännande. Fast Eva hade agerat testpilot igår och rapporterat att det fungerade alldeles utmärkt! Själv har jag inte ridit med "hack" på någon häst sedan 2002 (eller om det var ännu tidigare) men det funkade bra ändå. Blir dock spännande att se i morgon på ridlektionen hur det fungerar... misstänker att man precis som med halvstången inte kan böja hästen på samma sätt som med ett vanligt bett...

Men åter till dagens ridpass! När jag red ut hade de precis börjat skjuta nere på skjutbanan, som tyvärr ligger på andra sidan bilvägen precis mitt emot vägen upp till Mariebäck... Hästarna är ju vana att höra skotten när de går i hagen och så, men om de råkar skjuta när man är riktigt nära blir det ju en annan sak... En tjej i stallet hade den oturen igår, ramlade av sin häst och var idag för mörbultad för att rida... Och jag var ju ännu inte helt säker på hur bromsen skulle fungera på Lára nu med hackamore... Alltså bestämde jag mig snabbt för att det fick bli ridning längs skogsvägen bakom bommen istället.

Målsättningen var att rida långsam tölt och försöka länga hennes hals så mycket som möjligt med bibehållet lågt tempo. Och det gick JÄTTEBRA! Hon tickade på i lugnt tempo och när jag succesivt gav henne mer tygel resulterade det bara i längre och längre hals. Utan minsta försök att öka tempot! Det kändes som riktigt, riktigt bra muskelbyggartölt!

Uppe vid vändplanen red jag in tvärs över kalhygget och följde en stig in i skogen. Där brukar det vara väldigt blött i vanliga fall, men efter denna extremtorra och varma sommar har inte ens de senaste två veckornas regn gjort det särskilt sankt. Inne i skogen passade vi på att skritta runt längs olika små stigar kors och tvärs. Terrängen gjorde att Lára självmant skrittade lugnt och avslappnat. Och i o m att hon måste gå och lyfta fötterna ordentligt blev det ju ännu mer muskelträning!

Var lite fundersam om jag skulle hitta tillbaka till skogsvägen, efter allt snirklande inne i skogen. Men det visade sig att jag inte skulle ha behövt fundera på det. För Lára hittade utan att tveka - jag har fått mig en ny Reykur! Glömmer aldrig hur han imponerade på några kompisar i Umeå. Vi hade en gång ridit över ett kalhygge till en lite större skogsväg som började på andra sidan. Nästa gång kom vi från andra hållet, från skogsvägen, och undrade verkligen hur vi skulle hitta den lilla, lilla stigen som fanns någonstans på andra sidan hygget... Men Reykur banade sig mycket målmedvetet fram genom hygget, jag sa åt de andra att bara följa oss, och vi hamnade RAKT på den lilla stigen! Och nu visade Lára samma talang och förde oss utan att tveka tillbaka till skogsvägen. Och ändå var det så små stigar vi ridit att de ibland försvann helt i blåbärsriset!

När vi sedan vände hemåt igen gjorde jag nytt försök att rida lååångsam tölt och länga halsen. Trodde egentligen inte att det skulle vara möjligt på hemvägen, men det hade ju gått så bra tidigare så jag ville ändå testa. I början fick jag förståss ha korta tyglar och bromsa henne en hel del. Men snabbare än jag trodde accepterade hon det låga tempot. Och sedan kunde jag åter succesivt ge henne längre tygel, medan hon längde halsen mer och mer. Det verkade faktiskt som att hon tyckte att det var skönt att sträcka ut och jobba med ryggen!!!

När vi var nästan hemma vände jag tillbaka och lät henne trava lite - också det i låg form - vilket gick lika bra! När vi sedan skrittade hemåt kom Adina och Funi ikapp oss. De tränade tempoväxlingar och Lára blev förståss riktigt upplivad av att de dök upp. Så jag kunde inte låta bli att "gasa på" lite i tölt jag med - och det gick riktigt bra! Hon kändes så avslappnad och trevlig i det högre tempot!

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att hon var REJÄLT svettig, trots att vi bara ridit ca 40 min och mestadels i ett lågt tempo. Men hon hade ju fått jobba ordentligt med musklerna och det var ju förståss ansträngande ändå. Och dessutom var det riktigt varmt, drygt 18 grader och hon har ju satt MASSOR med vinterpäls redan... måste definitivt klippa henne i helgen!

Nu gäller det bara att såren i munnen hinner läka till Midurtävlingen nästa helg... smörjer med vit vaselin varje dag, vilket förhoppningsvis ska snabba på läkningen. Och dessutom får ju munnen "vila" från bett tack vare hackamoret. Träffade föresten Fia, Adina och Sussie i stallet så vi hann med lite tävlingseftersnack - trevligt!

tisdag 23 augusti 2011

Många Mariebäckare och andra Miduriter på tävlingen!


Vi var faktiskt nästan HELA gänget från Mariebäck som var med och tävlade hos Vindur i helgen! (Bara Elisabeth och Tildra hade tyvärr förhinder. Och Kristin representerades av sin ambitösa medryttare Adina.) Vi är verkligen ett härligt gäng i vårt stall, som tränar tillsammans och peppar varandra! Och förutom oss var det en hel drös till från lilla Midur - vet inte hur många % av våra medlemmar, men det måste ha varit en hög siffra!

Och man kunde glädja sig åt många fina prestationer! Sylvia, som alltid ska vara värst ;-) tävlade för första gången Démantur i T2 (bl a tölt på hellång tygel) och femgång. Hon hade bara tränat på dessa grenar med honom ett par veckor - men kammade ändå hem A-klasspoäng i båda grenarna!!! Atli sa ju också, vid senaste kursen, att Dématur är finare än någonsin! Så det är lite synd att Sylvia inte hade satsat på att bedöma om honom i sommar... (När hans bedömning gjordes var han bara riden knappt tre månader i sitt liv, så det skulle garanterat bli betydligt högre poäng nu!)

Det var inte bara jag och Lára av Mariebäckarna som gjorde sin första tävling tillsammans i helgen. Det gjorde även Fia & Ljúfa, Sussie & Djarfur samt Madde & Penni. Och där handlade det dessutom om tre unghästar - med allt vad det innebär. Fia hade som målsättning att i alla fall ta sig runt banan med lilla Ljúfa - och det gjorde hon också. Men man skulle kunna säga att lilla damen inte riktigt var på humör för dagen...(Ja, jag menar Ljúfa då - inte Fia!) De skulle ha fått rida B-final i T8, men när denna låg sist på dagen på lördag, istället för på söndag, var Fia klok nog att stryka sig. Två omgångar på ovalen samma dag var tillräckligt för Ljúfa!

Även Sussie och Madde var duktiga på att lotsa sina helt orutinerade unghästar runt banan och gjorde det med den äran! Djarfur visade ju nyligen i Ersnäs att det med hans låååånga ben inte alls är något problem att kliva över staketet - inte ens där det är som högst! Men i helgen höll han sig där han skulle! Mest nöjd såg han ut när han fick visa sin FINA trav under V5-finalen!

Och Pennis galopp i var en njutning att se - poängen för den blev naturligtvis därefter! Om jag inte minns fel var det 6.5 från en domare och t o m en 7:a!!! Madde kan verkligen vara stolt över sin fina häst!

Återstående Mariebäckekipage var rutinerade Fúni med Adina på ryggen. De var duktiga och blev bl a 2:a i A-finalen i T8! Och om jag inte minns fel blev det dessutom en tredjeplats i A-finalen V5 ungdom.

Och förutom detta alltså ett helt gäng andra Miduriter med fina prestationer - men jag får hänvisa till Vindur för övriga resultat.

Ingen "vilonatt"




Av de fina bilderna har ni väl redan listat ut att Johan var på plats i Skellefteå i söndags. Han steg upp kl 06 och körde i ösregn ner till Ragvaldsträsk för att ägna dagen åt att fota åt mig - trots att han inte är det minsta hästintresserad. Det är kärlek! Han hämtade dessutom upp Eva, som ryckte in som hästskötare. (Jag konstaterade att hon kanske borde fått en "Hästskötare"-tröja också när hon fyllde år nyligen och inte bara en som det stod "Medryttare" på!)




Idag är det Eva som rider Lára. Det blir premiär med hackamore, i o m att lyckohästen bet sig så hon fick sår i munnen i helgen. Dessutom ska vi smörja med vit vaselin för att snabba på läkningen, efter tips från Sylvia. Nu gäller det att hålla tummarna för att det hinner läka innan Midurtävlingen - det är ju mindre än två veckor kvar! Har själv inga tidigare erfarenheter av sår i munnen, men har hört av andra att de brukar läka snabbt och det låter ju hoppfullt!




För matte är det däremot vilodag. Däremot var det tyvärr ingen "vilonatt" för jag har haft SÅ ont i hela kroppen och sovit väldigt dåligt... Var kanske inte tillräckligt försiktig med träningen i varmvatten- bassängen igår ändå... Eller också är det den senaste tidens väder med många massiva lågtryck, som tillslut "slår igenom". Har annars tyckt att jag klarat dem ovanligt bra - kanske p g a att jag äter en extremvariant av LCHF just nu, där man även utesluter mejeriprodukter och grönsaker. (Har i o f s gjort avsteg från den i helgen - så det kan ju vara en kombination av detta, träningen och vädret.)




Efter lång sovmorgon har jag pysslat på lite försiktigt här hemma för att "få igång" kroppen. Och det gav nyss resultat: en upphakning jag haft i bröstryggen ända sedan i natt släppte äntligen och genast gjorde det lite mindre ont där i alla fall.




Blir spännande att höra sedan hur Eva tyckte att Lára var att rida på hackamore. Sylvia skulle hjälpa henne att avpassa så att det sitter rätt. Jag hade faktiskt ett gammalt hackamore liggande, som vi red Reykur med en period när vi ganska nyss flyttat hit till Luleå, 2001 eller 2002. Han var lite stel i högersidan och jag fick rådet att testa med ett hackamore för att se om det möjligen kunde bero på bettet eller tänderna. Flera gånger under åren har jag hittat det när jag röjt bland mina hästsaker och undrat om jag ska behålla eller inte - för det har aldrig använts sedan dess. Men ibland är det faktiskt bra att spara saker!

måndag 22 augusti 2011

Guldhästen har vilodag



Idag har guldhästen en välförtjänt vilodag. Trots att hon inte alls verkar uppskatta sådana... Själv håller jag fast vid målsättningen att träna i varmvattenbassängen på måndagarna "vad som än händer". Förra veckan var det första gången efter ett låååångt uppehåll. Jag vet ju av erfarenhet att jag måste ta det försiktigt då, det kan t o m räcka med bara ett par veckors uppehåll för att jag ska få mer ont om jag inte är försiktig. Det känns verkligen helt fånigt - jag har hur lugnt program som helst - men alltså måste jag ta det ÄNNU lugnare efter ett uppehåll. Det är som att min kropp inte klarar om belastningen varierar från dag till dag. Och jag tyckte också att jag tog det lugnt förra måndagen. Men ändå hade jag rejält ont ett par dagar efteråt... Så idag försökte jag ta det ÄNNU lugnare - och håller tummarna att kroppen inte ska reagera på samma sätt den här gången.

POFF!

När jag kom hem i söndags kväll och precis slagit igång datorn sa det "poff" och sedan var den helt död... Så nu måste det alltså bli en ny. Johan har i o f s redan tidigare luftat önskemålet att köpa en MacBook Air till sin fru. (Nej, jag erkänner - det var jag som kapade hans Facebook den gången!) Men alla ev misstankar att jag på något sätt skulle ha sett till att datorn nu gick sönder vill jag genast dementera. För i så fall hade jag definitivt sett till att säkerhetskopiera först! Nu försvann bl a bilder från sista kvällen med Feykir - bilder som jag definitivt hade velat ha kvar... *snyft!*

Nu antar jag att de bilderna är oåterkalleligen borta - om inte mitt datorgeni till lillebror kan trolla på något sätt. Som tur var har jag i alla fall lagt ut en av bilderna här i bloggen, så den finns ju kvar! Tv får alltså Johan och jag försöka samsas om samma dator. Just nu går det alldeles utmärkt! Vilket i o f s kan bero på att Johan är i Umeå...!

söndag 21 augusti 2011

Totalsegrare lätta klasser!






Totalsegrare i Lätt klass för seniorer: Anna Niklasson och Lára frá Reydarfirdi!!!




Ja, så trevligt avslutades min tävlingshelg, med fin rosett och segertäcke! Och det går väl inte att ta misste på hur glad matte är över sin fina häst?! Men Lára måste ha undrat om hennes matte var HELT galen, när hon plötsligt fick på sig ett vintertäcke för fotograferingen!




Finalerna i T8 gick redan i går eftermiddag, så dagen började med finaler i T5. Jag satsade på en lika lång uppvärmning som inför T5-uttagningen igår och tänkte göra detsamma när det var dags för fyrgångsfinal. Alltså var Lára och jag ute i skogen och galopperade så att gruset sprutade! För att sedan först tölta "över stock och sten" i skogen och sedan längs bilvägen.




Under finalridningen hade jag dock inte alls samma positiva känsla som igår... hon kändes spänd och ville hela tiden bita fast i bettet på högersidan. Vid den efterföljande utrustningskontrollen hittade vi orsaken: hon hade bitit sig i kinden på högersidan... det var förståss för att det gjorde ont som hon bet tag i bettet... Domarna sa att de inte kunde hindra mig från att rida fyrgångsfinalen senare under dagen - den final jag längtat så efter att få rida. Men det kändes absolut inte som ett alternativ - självklart skulle jag stryka mig från den!




Våra poäng i T5-finalen räckte ändå till en andraplats och jag kände att jag var väldigt nöjd med det - det var ju ändå bara vår första tävling! Senare under dagen, i samband med prisutdelningen efter V5-finalen, blev jag inkallad på banan och fick mottaga priset till Totalsegraren i Lätta klasser för seniorer. Det kan man verkligen kalla "plåster på såren"!!! Jag trodde inte jag hade chans på priset eftersom jag missade min ena final... men de utgick från uttagningspoängen, precis som man gör när det handlar om kvalgränser, klubbmästartitlar m m. Verkligen en fantastisk start på mina och Láras förhoppningsvis måååånga år tillsammans!


lördag 20 augusti 2011

Vindurtävlingen lördag - uttagningar


Ökat tempo tölt under framridningen - vi rider så det ryker! ...och så att pannbandet hamnar "på sniskan"!



Inför vår första uttagning (T5) satsade jag efter Sylvias inrådan på att rida fram ordentligt, för att Lára skulle vara tillräckligt trött för att koncentrera sig. Det blev 45 minuter, till största delen ute i skogen. Skrittade länge från början, för att hon både skulle mjuka upp sig och hinna kolla in omgivningarna. Sedan galopperade vi flera vändor längs en mysig skogsväg - det var uppskattat! När jag red tillbaka ner till tävlingsområdet lät jag henne tölta så snabbt som möjligt över stock och sten, längs krokiga skogsstigar - måste ju vara väldigt lösgörande! Avslutade värmningen med tempoväxlingar nere på bilvägen. Fick till två riktigt häftiga ökningar!!! Och några mindre häftiga... men bara att ha upplevt de två första var ju härligt!

Sedan tyckte jag att vi var redo för vår första tävlingsstart tillsammans. Enligt min klocka skulle Lára ha knappt tio minuter på sig att hämta andan innan det var dags att rida till collectingring. Jag skulle starta ganska tidigt, i den andra klassen för dagen, så jag utgick ifrån att det inte skulle ha hunnit bli några förseningar. Men när jag kom inom synhåll för banan insåg jag att man inte alls var klar med T8 - så vi fick vänta en hel halvtimma efter utsatt tid innan det ÄNTLIGEN var vår tur.

Det är alltid jobbigt att ladda om igen, när det är förseningan... Men när vi tillslut red vårt T5-program kändes det riktigt bra! Visst glömde jag bort att driva ibland och inte blev ökningarna lika bra som de häftigaste uppe på bilvägen... men i stort var känslan mycket positiv!





Uppenbarligen var jag i alla fall riktigt fokuserad - för när Fia efteråt kommenterade ekipaget ni ser i bakgrunden hade jag ingen aning om vilka hon pratade om... Jag hade ö h t inte sett dem, trots den "signalrosa" färgen på utrustningen!

När jag sedan ridit klart, fick poäng runt 5 och speakern sa att Lára och jag därmet tagit ledningen i klassen, då grät både jag och Fia en skvätt! All sorg över Feykir och all glädje över Lára blev så överväldigande! Och som jag redan berättat stod sig ledningen hela vägen - när alla V5-ekipage ridit kungjorde speakern att Lára och jag vunnit uttagningen!

Inför vår fyrgångsuttagning bara ett par timmar senare var både Sylvia och jag överens om att jag inte borde behöva rida fram så länge, eftersom Lára redan fått jobba en hel del. Så jag fokuserade mest på lugna igångsättningar i trav och avslappnad skritt. Men det visade sig vara en felbedömning av oss...


Väl på ovalen var mitt energiknippe till häst alldeles för överladdad för att tölta riktigt fokuserat. Men fick ändå "fjädrar fint, trevlig grundform" som domarkommentar och poängen 4,5 5,0 och 5.0.

I traven var det satsning mot Solvalla som gällde... Meningen var att vi skulle starta i långsam trav, för att jag sedan försktigt skulle låta henne länga sig och förhoppningsvis även kunna trycka på henne lite framåt för att få svävet i traven. Men istället blev det "ihopdraget som ett dragspel" för att citera Sylvia. Jag fick verkligen bromsa och hålla ihop hela varvet för att hon inte bara skulle rusa och antagligen slå upp i tölt. Poängen blev mellan 5 och 5,5 - och enligt Sylvia travar hon definitivt för 6,5 när hon är som bäst, så där har vi ju lite att jobba på!

Skritten var jag mest nöjd med. Hon skrittade förvånansvärt lugnt och fint - absolut över förväntan! I slutet ställde jag dock till det, när jag trodde speakern skulle be oss förbereda övergång till galopp. Jag plockade lite i tyglarna genast började hon förståss takta... men fram till dess var det alltså riktigt bra för att vara vi! "Kunde vila mer i steget" skrev någon av domarna. Men då skulle de se hennes speed-skritt! Poängen blev mellan 4,5 och 5.

Den avslutande galoppen blev sedan en fartfylld upplevelse - hon satsade som en galning och det var först på slutet som jag fick lite kontroll på tempot. Två av domarna skrev ändå "ok takt och tempo" men den tredje: "rid ABSOLT inte fortare!" (...dock följt av "trevligt steg och bra fattning".) Av samma domare fick jag också sammanfattningen: "Välridet", vilket jag förståss blev MYCKET glad över!!!

Trots att vi definitivt hade kunnat göra lite bättre i alla gångarter utom skritten, om vi fått till det optimalt, så räckte totalpoängen alltså till att vi vann även denna uttagning! Det kändes verligen HELT overkligt!!! Lára är visserligen en fantastisk häst - men hon har ju varken muskler eller kondition och jag har ju bara ridit henne några veckor!!! Resten av dagen och kvällen gick jag runt med ett STORT leende och upprepade "Åh, vad jag längtar till i morgon när jag får rida min fina häst igen!" Särskilt längtade jag till fyrgångsfinalen - den är allra roligast tycker jag eftersom man då får "spela ut hela registret".

Min lyckohäst är bäst!!!

Måste hinna med en superkort uppdatering innan ryttarmiddagen, som börjar om två minuter... för jag måste ju berätta om hur duktiga Lára och jag varit idag: Vi vann uttagningarna i båda våra klasser!!! Poäng på drygt fem i båda - jag är SUPERNÖJD! Och ändå är det en hel del som vi hade kunnat göra ännu lite bättre redan nu, om allt klaffat.

En av domarna skrev också: "Välridet" på domarkommetnarerna efter fyrgången, och det var ju jättekul! Fast om galoppen hade hon skrivit ABSOLUT inte fortare! Och det gick undan vill jag lova, måste fokusera mer på bromsen i finalen i morgon.

Håll nu tummarna för oss i morgon!!!

Återkommer med rapport om mina duktiga klubbkamraters prestationer! Nu till ryttarmiddagen!


torsdag 18 augusti 2011

System overload - och ÖSREGN!

Regnet har verkligen VRÄKT ner hela dagen idag...vi har fått drygt 20 mm sedan i morse. Hoppas verkligen att det inte blir så här i Skellefteå i helgen, för där finns ju ingenstans att gå in utan man är ute precis hela tiden...

P g a vädret blev det därför ett omfattande test av kombinationen Lára och Woodfieldrock under dagens ridlektion. Men innan vi kom så långt var det en hel del stök. Lára hade vilodag igår, för första gången på två veckor. Och vilodagar är verkligen INTE till hennes fördel... Hon får överskottsenergi som bara MÅSTE pysa ut på något sätt, så när jag sadlade var det stökigare än på hur länge sedan som helst. Närmast ett under att hon inte bet av kedjorna! Sedan höll jag knappt på att få på tränset... och hon som sedan så lugnt brukar stå och vänta medan jag fixar det sista i min utrustning for nu omkring som ett jehu. Det var verkligen totalt "system overload!!!"

När jag skulle sitta upp blev jag tvungen att ryta till för att hon skulle låta mig göra det, det är flera veckor sedan det sist behövdes. Och när ridlektionen sedan inleddes med att vi skulle rida öppna i skritt längs spåret så snedtände hon direkt. Hon tolkade det uppenbarligen som att det var samlad skritt som krävdes av henne - och hon småstegrade en massa gånger för att markera vad hon (INTE) tyckte om det! Syftet med övningen var att succesivt få henne att länga halsen, men istället fick det motsatt effekt genom att hon bara kortade den mer och mer...

När vi sedan övergick till tölt gick det bättre! Vi skulle tölta låååååååångsamt längs spåret och ganska snart lyckades jag ta ner tempot tillräckligt. Då var det dags att rida öppna igen - och när vi gjorde det i tölt fungerade övningen som det var meningen: Lára började länga halsen med bibehållet lååååångsamt tempo. "Nu jobbar hon bra med ryggen!" sa Sylvia.

Svårighetsgraden ökades genom att jag skulle fortsätta hålla det låga tempot på kortsidorna och sedan försöka bibehålla den låga formen genom att ha rörlig hand, samtidigt som jag försiktigt skulle öka tempot genom att hålla om med skänklarna och lägga till lite röst. Bitvis lyckades jag faktiskt hålla henne låg i formen i ökningarna och Sylvia kommenterade att Lára då jobbade rätt med sina ryggmuskler.

I nedtagningarna skulle jag fortsätta att ha rörlig hand och sitta tillbaka. Hela tiden fick jag dessutom vara uppmärksam på var hennes bakdel tog vägen - och korrigera med lämplig skänkel. Ibland fick jag "tänka sluta" för att hålla hela hästen på plats. Inte minst i början av nedtagningarna, då hon väldigt gärna ville sladda ut med rumpan.

Vi jobbade med denna övning i båda varven - MYCKET nyttigt! Här har jag verkligen något att jobba med i vinter för att bygga upp hennes muskler! Sedan gjorde vi motsvarande i trav: först lååångsam trav (det tog ju en stund innan Lára lämnade racer-traven) och sedan ökningar på långsidorna, med bibehållen låg form. Hade lite problem med nedtagningarna, då ville det bli tölt... men det gick succesivt bättre och bättre.

När vi avslutade hade Lára verkligen fått jobba ordentligt. Och det märktes på henne! När vi var tillbaka inne i stallet var hon hur harmonisk som helst!


onsdag 17 augusti 2011

Bling!


Lára med bling-tränset: både lackat pannband och nosgrimma med glitterstenar. Som det anstår The Queen of Mariebäck!

Har inte audiens hos damen idag, hon har vilodag. Säkert mer välbehövligt för matte än för henne...! Passar på att förbereda packningen inför helgen. I morgon rider vi lektion igen och på fredag åker vi ner till Skellefteå för Vindurs hösttävling.

Tänk att det REDAN är dags för vår första tävling! Ena stunden är jag så våldsamt nervös och önskar så att jag fått några månader till att förbereda oss på. (Men hela vår "höstsäsong" avverkas ju på bara drygt två veckor - det är verkligen nu eller aldrig!) Fast nästa stund tänker jag att i o m att jag knappt känner hästen och hon är under igångsättning efter 1,5 års vila, så behöver jag ju inte ha några förväntningar alls utan bara åka dit och ha kul. Men det vore ju trevligt om vi höll oss på banan och klarade oss från att bli diskade i alla fall... I o m att jag inte har någon aning om hur hon kommer att reagera på att komma på ett nytt ställe, alla hästar m m så känns det som att det verkligen kan gå precis hur som helst! Men definitivt bättre att göra tävlingsdebuten i lilla, gemytliga Ragvaltsträsk i alla fall. Och inte spara den till Midurs tävling på STORA Bodentravet där miljön verkligen gör hästarna uppjagade när de kommer dit första gången.

Men nu åter till packningen: fram med vita ridbyxor, vitt schabrak (som tur var har jag ett som det INTE står Feykir på...), tävlingskavaj o s v. Samt badkläder förståss till ångbastun och bubbelpoolen på vårt tävlingshotell Aurum!

tisdag 16 augusti 2011

Woodfield-test


Lára "bunden" med transportgrimskaft utanför hästtransporten. Tack vare grimskaftets panikhake törs jag binda henne tillräckligt kort för att hon inte ska nå att bita mig när jag sadlar.

Men bilden är från när vi var till Tranmyrbanan i söndags, idag var vi hemma i Mariebäck. Innan jag red ut testade jag att sitta upp på henne med Woodfieldrocken på, för att se om hon reagerade på den. Men det gjorde hon inte. Väderprognosen säger regn i Skellefteå till helgen så då är det bra att veta att jag vågar rida med rocken på - särskilt som jag ska värma läääänge för att hon ska bli tillräckligt trött för att inte ha allt för bråttom...!

Och idag blev det som ett genrep av detta! Skrittade igång och gjorde ett antal igångsättningar i lååångsam trav och inte en enda gång försökte hon rusa i traven. Jag kunde faktiskt t o m låta henne länga halsen lite extra utan att hon försökte dra upp tempot - DUKTIGA VI!!! Sedan red jag upp i skogen förbi gamla soptippen och galopperade flera vändor längs skogsvägen. Då fick vi tillfälle att träna galoppfattningar och jag lyckades även få höger galopp. Dessutom var det ett MYCKET bra test av vår "off-knapp" att hon verkligen kunde skritta avslappnat mellan galoppsträckorna.

Sedan blev det tölt-halt-rygga, tölt-halt-rygga. Lára är som Reykur, att hon vill gärna gissa vad man ska göra härnäst och skynda sig att göra det innan man hunnit be henne. Så direkt jag gjorde halt från tölten började hon rygga. Vilket alltså innebär att jag ABSOLUT inte får göra halt inne på ovalen, för då kommer hon att rygga och vi blir diskade! :-O

Tillbaka ute på bilvägen red jag sedan tempoväxlingar. Först riktigt, riktigt långsamt (i alla fall tyckte vi båda att det var riktigt långsam tölt, men det är ju inte säkert att Sylvia skulle ha hållit med...) och sedan varvade jag ökningar med nedtagningar. Försökte tänka på alla tips från Sylvia: att krama på tyglarna för att få henne lite lägre i formen i ökningarna, att inte glömma drivningen i ökningarna och att driva ÄNNU mer i nedtagningarna. Avslutade med att låta henne sträcka ut i trav och trots att hon nu var trött så blev det rejält tryck i traven!

Duktiga tjejen fick sedan duscha i spolspiltan, allt medan Démantur i boxen bredvid kom med små skamliga förslag... När exemtäcket åter var på plats (utan några försök att bitas den här gången) fick hon sedan mumsa morötter ur en hink. MYCKET uppskattat! Jag köpte 3 kg morötter idag så att jag har något att ge som belöning efter ridpassen. Hon är ju fortfarande lite för tjock för att börja få kraftfoder och f f a behöver jag INGEN extra energi till tävlingen, jag kommer nog att ha tillräckligt att hantera ändå!

måndag 15 augusti 2011

En bättre människa!


En MKT nöjd matte, med sin lycko-Lára, efter gårdagens ovalbaneträning.

En bättre människa, ska jag bli nu! Hittills i år har jag knappt tränat i City Rehabs varmvattenbassäng, trots att min kropp verkligen behöver det. Men allt med Feykir har varit så mentalt tungt att jag helt enkelt inte har orkat... Men NU ska det bli andra bullar av! Fr o m nu ska jag träna i bassängen en dag i veckan vad som än händer! (Förut har jag alltid tränat två gånger, men nu satsar jag på i alla fall en gång i veckan till att börja med.) Hade detta i åtanke när jag bestämde att Eva får bli medryttare på Lára en dag i veckan - har jag redan "lovat bort" hästen har jag ju inget att skylla på för att stå över bassängträningen!

Och idag var första dagen på resten av mitt liv, så kl 17.00 var jag på plats på City Rehab. Undrade lite om det skulle vara någon där som jag känner... och det visade sig vara dagens understatement - bassängen var full och det var BARA gamla bekanta, så det blev många glada tillrop! Roligast att se var nog ändå den man som för ett år sedan av två oberoende läkare vägrades operation av sin utslitna höft då hans kraftiga övervikt gjorde att de inte vågade operera. Risken att han inte skulle överleva en operation var helt enkelt för stor. För ett år sedan började han efter mycket tvekan med LCHF (efter att jag och hans fru peppat honom) och nu har han gått ner 28 kilo! Då han dessutom är under meddellängd så är det riktigt mycket! Dessutom har han kunnat sluta medicinera mot sin diabetets - numera ligger han på normala blodsockervärden enbart m h a kosten. Verkligen en solskenshistoria!

Så här efter bassängträningen känns det så BRA i kroppen! Jag hade glömt hur det känns när kroppen liksom bara följer med när man rör sig, istället för att streta emot hela tiden... Har bokat tid samma tid nästa måndag, det kommer jag att behöva efter en tävlingshelg! Men då ska inte Eva rida, utan Lára ska få en välförtjänt vilodag. (Även om hon inte gillar sådana.) Men det är väl som med mig och utebliven bassängträning ända sedan i februari...ibland förstår man helt enkelt inte sitt eget bästa!

söndag 14 augusti 2011

Ny ovalbaneträning!


Idag hade vi åter förmånen att få rida lektion för Sylvia på den suveräna ovalen i Ersnäs (Tranmyrbanan)! Dagen till ära fick Lára dessutom inviga sitt nya "bling-träns" med lackat pannband och glittrande stenar på nosgrimman. Inte bara hästen som skimrade idag alltså! Bra miljöträning också för Lára att komma iväg lite, hon har ju knappt lämnat Mariebäck under de senaste sju åren. Både hon och Ljúfa gick lika bra att lasta som sist. Och när vi sedan lät Lára gå av först så gick även detta helt odramatiskt. (Sist fick Ljúfa gå av först, både när vi kom till Ersnäs och sedan hem till Mariebäck igen - och då började Lára kasta sig för att få komma ut hon med.) Fia och jag är så inkörda på hur vi alltid lastade Feykir och Lukka: Feykir först på och Lukka först av - men nu är det alltså dags att tänka om!



Fia red före mig på ovalen, så Lára och jag hann träna avslappnad skritt en stund innan det var vår tur - perfekt! Och när vi sedan skrittade in på ovalen så behöll hon den avslappnade skritten. I den inledande tölten hade hon VÄLDIGT bråttom, men när jag varvat tölten med halt och rygga en massa gånger så blev det succesivt bättre. Fick sedan rida ett V5-program där vi fick beröm för övergången tölt-trav. "Det där sitter ju klockrent nu!" sa Sylvia. Fick sedan tipset att i traven börja i så lågt tempo som möjligt, för att sedan när traven känns stabil låta henne länga sig lite och försiktigt driva henne fram mot bettet. Men vakta så att hon inte börjar bli hög i formen - för då är det risk för tölt. Fick även beröm för vår galoppfattning, som resulterade i en lugnare galopp än sist. Fast det gick undan rätt bra ändå - det var ju Lára som var i farten!



Efter fyrgångsprogramet blev det skrittpaus när Lára skulle få hämta andan lite. Sylvia påpekade att "off-knappen" fungerar väldigt mycket bättre än tidigare. Ett helt varv skrittade hon faktiskt lugnt och avslappnat! Men sedan började hon markera att det var hög tid att springa mer!



Efter andhämtningspausen var det dags för mer tölt. Och vi konstaterade att Lára verkligen är tvärtemot de flesta hästar! Normalt blir en häst travaktig i tölten när den är trött. Men hon är precis tvärt om - hon kan vara travaktig i början av ridpasset, när hon fortfarande har alldeles för bråttom för att hålla ordning på benen ordentligt. Men ju tröttare hon blir desto bättre töltar hon! Fick nu börja med att rida riktigt kort tempo i tölten, för att sedan göra försiktiga ökningar. När jag lyckas hålla henne låg i formen i ökningarna och dessutom kommer ihåg att driva går det bäst. Och Sylvia konstaterade att Lára gjorde nedtagningarna väldigt bra bara jag började förbereda mig tillräckligt tidigt. Trots att Lára var rejält trött och genomsvettig så töltade hon bara bättre och bättre - de sista ökningarna blev faktiskt allra bäst! Sylvia sa att jag bör rida fram riktigt, riktigt länge på tävlingen så att hon hinner bli tillräckligt trött för att "ha tid" att tölta bra!



När vi ridit klart lyckades Lára snabbt klia loss flera av glitterstenarna från nya nosgrimman innan jag hann ta av den... Och trots att jag letade och letade på marken förblev två av dem spårlöst försvunna... Lára verkade vilja hjälpa mig att leta - för hon stod hela tiden och rufsade om i mitt hår! I kväll blir det alltså att limma fast de lösa stenar som jag har kvar - får hoppas att det inte märks så mycket att två saknas!

Var hur som helst SUPERNÖJD med min fina häst och dagens träningspass. Sylvia tyckte också att det gick bättre än för en vecka sedan. Och flera andra kommenterade också att det sett väldigt bra ut - KUL!!! I morgon ska Lára få gå ut i skogen och ha det mysigt med Eva. Medan jag ska träna på City Rehab. Sedan ska jag fortsätta att gå igenom bilderna som Johan fotat idag, så det kommer fler här i bloggen framöver!


lördag 13 augusti 2011

Ny dos "uppåt-tjack"!!!

Varje gång jag åker till stallet gråter jag en skvätt... och varje gång jag åker hem därifrån är det med ett STORT leende på läpparna! Och idag har jag ridit lycko-Lára igen! (Tur att hon älskar att bli riden och inte har så stort behov av vilodagar- för jag har VÄLDIGT svårt att låta bli att rida!!!)

Idag red vi ut längs vägen för att träna ökat tempo tölt. Fast först var hon tvungen att skritta sakta och lugnt i låg form - trååååååkigt! Efter lite "framåt-bakåt-övning" (som blev väldigt mycket "hit och dit & kors och tvärs" i brist på ridbanestaket att ta stöd emot) så fick hon ÄNTLIGEN tölta. Först långsamt och sedan i ett högre tempo medan jag sidförde fram och tillbaka över vägen m h a vikten för att få henne lösgjord.

Sedan blev det flera längre sekvenser i ett högre tempo, till att börja med avslutade med halt och ryggning och sedan med nedtagning till arbetstempo. Det var bra att kunna rida lite längre sträckor i det högre tempot, så att jag hinner känna av hur jag understödjer henne bäst. Hon har ju ännu inte den styrka som krävs att gå på sitt max, men jag är ju inte så bortskämd med högt tempo i tölten så det är lätt att imponera på mig! Faktiskt insåg jag att så snart det började gå snabbare än vad jag är van från Feykir så glömde jag bort att driva - satt bara där helt förundrad och "åkte tölt"! Måste skärpa till mig!!! De bästa ökade sekvenserna var i alla fall när hon verkligen hade bakbenen med sig i ökningen och jag sedan kunde hålla koll på vänsterbogen så hon inte började skjuta ut den.

Avslutade med riktigt, riktigt trevlig trav! Och sedan skritt i låg form - då t o m Lára tyckte det var OK att ta det lugnt. Det blev dusch i spolspiltan för min duktiga häst och sedan fick hon två nävar havre i en hink att mumsa på som belöning. Just det där med HINK är psykologiskt viktigt för hästar! Två nävar havre ur handen hade visserligen varit uppskattat, men inte lika mycket som att äta ur hink. Det känns "mer" i en hink på något vis. Ännu har hon ju "mammamage" kvar att jobba bort, innan jag ska börja ge kraftfoder på riktigt. Har inget behov av att göra henne piggare än vad hon redan är heller.... Jag lär ha tillräckligt att hantera på tävlingarna ändå!

I morgon blir det ny ovalbaneträning i Ersnäs! Hoppas det går lite bättre med ökningarna den här gången! Då ska Lára även få inviga sitt nya "bling-träns" -med både lack och swarowskikristallet! Som det anstår en drottning.

fredag 12 augusti 2011

Extensions önskas!!!

Lára har ju tyvärr kliat bort större delen av sin man i sommar - och även mycket av pannluggen. .. Det hela känns bekant...sommaren innan jag köpte Reykur hade han fått sitt sommarexem och då kliat bort all man och svans. Så när jag köpte honom var han långt ifrån den hårfagre herre han sedan skulle bli. Men bara ett par år senare fick jag faktiskt frågan om han var sent kastrerad, eftersom han hade så mycket man och svans! Och det är ju inte illa för en exemhäst!



Så här fin var han när jag sålde honom 2006! I hans fall handlade det främst om att minimera besvären av exemet samt hålla man och svans rena och mjukgjorda för att taglet inte skulle gå av så lätt. Men i Láras fall finns ju inget exem att behandla... Däremot gör jag precis som med Reykur och tvättar ofta, med såpa som är snällt mot huden. Det antisvampschampo som hjälpte Feykir varje sommar verkar inte heller ha någon effekt på henne... Återstår alltså exemtäcket, som i alla fall skyddar man och svans, men tyvärr inte pannluggen... Så det är väl bara att hoppas att kliandet - vad det nu än beror på - upphör när sommaren är slut. Har föresten hört om flera andra icke exemhästar som plötsligt kliat sig ovanligt mycket i sommar. I o m att vi haft extremt LITE insekter i år så borde det ju vara något annat - kanske värmen?

Förhoppningsvis växer man, svans och pannlugg ut igen på min dam. MEN jag skulle inte ha något emot att skynda på det hela. Så om någon känner till ett bra kosttillskott som skulle kunna hjälpa tar jag tacksamt emot tips!!! Eller också får jag helt enkelt boka en tid åt henne hos min frissa, för att göra extensions! ;-)

Repetition av ridlektionen


Lára låg och vilade i vindskyddet när jag kom för att hämta in henne idag. Men så snart hon förstod att det kunde vara ridning på gång var hon förståss med på noterna!

Red på ridbanan och repeterade övningarna från gårdagens lektion. Först igångskrittning med lååångsam skritt i låg form ett antal varv runt ridbanan. Sedan skritt på volt, där jag först stämde av att jag kunde flytta henne inåt m h a ytterhjälper och vikt. Sedan försökte jag upprepa gårdagens ovanligt långa hals i skritten genom att böja inåt och när hon började sänka sig ge stor eftergift på tyglarna en lite längre stund - och efter en stund fick jag faktiskt den längre halsen!

"Smög" sedan iväg i trav på volten (fortfarande vänster varv) och kunde faktiskt bibehålla den långa halsen i långsam trav på liten volt! När hon någon gång ville "rinna iväg" utåt behövde jag bara lägga till lite ytterskänkel så var hon direkt tillbaka på volten igen!

Att börja med vänster varv är ju lite som att börja med facit, så när jag bytte till höger varv blev det ju genast lite svårare... Redan i skritten måste jag böja halsen mer inåt - och dessutom försöka bibehålla lite av böjningen samtidigt som jag ger den där stora eftergiften och inväntar att hon ska länga halsen lite mer. Hon vill ju gärna räta ut sig igen, så jag får påminna om böjningen med små, små kramningar på innertygeln - men bara ytterst små för att hon inte ska korta halsen igen.

Traven i höger varv blev lite mer racerbetonad från start. Men när jag kom på att jag ju faktiskt kunde styra in henne på en ganska liten volt m h a ytterskänkeln så kunde jag få ner tempot utan att behöva bromsa med tyglarna. Och precis som i skritten fick jag sedan försiktigt krama på innertygeln för att bibehålla böjning OCH längre hals. SVÅRT! Avslutade med lite långsam trav längs spåret i höger varv. Det går lite, lite bättre varje gång att hålla nere tempot!

Förberedde sedan tölt på samma sätt som igår; "genom framåt-bakåt-övningen." Försökte verkligen tänka på det Sylvia sa att jag dels ska krama ner henne till eftergift INNAN jag börjar rygga. Och att jag ska använda kroppsvikten till framåt-bakåt. När vi sedan börjat tölta förberedde jag nedtagningar genom att göra halt och rygga några steg i slutet av varje långsida. För att sedan övergå till att "ändra mig" och inte stanna helt utan fortsätta tölta fast i kort tempo. Lára är så lättprogrammerad, så jag får verkligen driva MASSOR för att hon inte ska fortsätta att stanna helt. Vilket är bra - för då får jag ju verkligen ett KORT tempo, där också bakbenen är med.

Själva ökningarna gick däremot inte så bra idag... hade väl det mesta av mitt fokus på nedtagningarna... Men i morgon, när vi rider ut, får jag väl ha fokus på dem istället! Red även några varv då jag höll ett högre tempo i tölten hela tiden, samtidigt som jag flyttade henne av spåret och tillbaka m h a vikten. Sylvia sa att det är bra att göra så för att lösgöra henne i ett högre tempo och att jag inte ska bry mig så mycket om ifall takten blir sämre till att börja med.

Efter en skrittpaus bytte jag till höger varv och började förbereda för att tölta riktigt låååångsamt. Det blev några pet med pisken och massor av halvhalter. På Feykir räckte det med att vinkla ut pisken så att han såg den i ögonvrån för att han skulle kasta sig iväg - då trodde han alltid att hans sista stund var kommen! Och han var då väldigt skicklig på att kasta mig framåt, så att jag "tappade sätet" och därmed inte kunde komma åt honom riktigt.

Rider man riktigt kort tempo på Lára kan hon också hoppa ifall man petar till med pisken. Men det är snarare ett hopp av frustration över att hon så gärna vill springa FORTARE!!! Och i hennes hopp kastas jag inte framåt, utan uppåt och landar sedan med rumpan i sadeln igen. M a o: jag kan fånga upp hennes energi bättre och göra något av den!

Lyckades inte riktigt få till arbetstempot i höger varv lika bra som igår, även om vi hade några sekvenser då hon kändes ganska fin. Efteråt kom jag på att jag igår fick ställa henne utåt några gånger, vilket var mkt effektivt för att få henne att släppa ordentligt. Men det glömde jag helt bort idag... Måste försöka komma ihåg det i fortsättningen!!!

Avslutade med trav längs spåret. Trots att hon pustat och stånkat rejält i slutet av töltjobbet så laddade hon nu på ordentligt! Så det dröjde en stund innan jag lyckats ta tillbaka henne till en långsammare trav. Men då travade hon riktigt fint och en stund senare kunde jag länga tyglarna och låta henne sträcka ut halsen ordentligt UTAN att hon drog iväg i tempo. Duktig tjej!

Var riktigt nöjd med vårt ridpass - nu igen! Efteråt passade jag på att tvätta hennes man, pannlugg och svans med såpa. Försöker göra det ganska ofta för att det förhoppningsvis ska klia mindre för henne. Hon har ju tyvärr inte mycket man kvar... borde ha fått exemtäcke någon månad tidigare... Men det är ju snabbtvättat i alla fall! Nu när hon går med täcket har hon ägnat sig åt att klia bort en stor del av luggen... Hörde igår att två andra Midurhästar, som inte heller har exem, båda har kliat bort sin pannlugg i sommar... Mystiskt, särskilt som vi knappt haft några insekter den här sommaren... Men den har ju istället varit extremvarm, så det kanske är något som triggas av värmen...

torsdag 11 augusti 2011

Ridlektion!

Idag var det redan dags för ny ridlektion - vilken tur vi har!!! Innan lektionen hade jag monterat nya Bombers-bettet på Láras träns. (Jättebussigt att jag fått låna Sylvias bett hittills, men skönt att ha ett eget så man kan ha tränset "monterat och klart"!) Gjorde dessutom som igår och sadlade liiiite till vänster, med förhoppningen att sadeln inte skulle börja glida till höger. Och det funkade idag också!

Lektionen började med skritt på volt då vi först skulle vända in m h a ytterhjälperna (helt stilla hand) och sedan hålla stöd på yttern och flytta ut bakdelen - fast UTAN att det gick fort. Det där sista fick jag förståss tänka lite extra på. Sylvia tipsade också om att jag skulle ge eftergift en längre stund när när Lára svarar på "nedåtkramning" för då vågar hon länga halsen ännu lite mer.

Från det läget med längd hals fick jag göra övergång till långsam trav på liten volt - och det gick riktigt bra! Fick beröm av Sylvia - "Inte alls den där racertraven vi såg förra veckan!" konstaterade hon. Även i traven fick jag använda "långa eftergifter" och fick lite mer längd på halsen även där! Vi hade börjat i vänster varv och det är ju lite lättare. Men det gick rätt bra även i högervarvet faktiskt - där fick jag dock böja halsen mer och se till att hela tiden behålla den böjningen för att få längden på halsen.

När det var dags att förbereda tölt fick jag först göra en "framåt-bakåt-övning" som jag aldrig provat förut. Först göra halt, krama på tyglarna till eftergift i nacken, sedan rygga några steg, skritta fram några steg, rygga några steg, skritta fram några steg o s v. Viktigast var att hela tiden främst använda kroppsvikten. När jag skulle rygga skulle jag hålla kontakt på tyglarna (rörlig hand för att bibehålla eftergiften i nacken) och lägga vikten bakåt. Belöna varje steg bakåt med att bli neutral i sitsen igen o s v. Och sedan med vikten framåt signalera när det var dags att skritta framåt. Det här var verkligen ett jättebra sätt att aktivera hennes bakben! När jag sedan började tölta fick jag då och då göra halt och lägga in lite "framåt-bakåt" innan vi fortsatte igen.

Därefter fick jag övergå till att träna tempoväxlingar - även det på ett för mig nytt sätt! Jag fick först öka tempot längs ena långsidan, men innan nästa hörn fick jag göra halt och rygga - främst m h a kroppsvikten. Sedan igångsättning i långsam tölt, ny ökning på nästa långsida följt av halt och rygga innan hörnet. Efter ett antal sådana sekvenser skulle jag inte längre göra halt utan bara ta ner tempot ordentligt - vilket resulterade att bakdelen var med i nedtagningen på ett mycket bättre sätt!

Fick även prova att rida lite längre sekvenser i ökat tempo, då jag skulle sidföra lite fram och tillbaka m h a vikten för att få henne mer lösgjord i det tempot. Måste bli bättre på att "gasa på också" - när Sylvia började smacka åt henne så blev det en helt annan fart under galoscherna! Stämde av med Sylvia att jag gjort rätt som anmält så att jag ska rida tempoväxlingarna i vänster varv och det tyckte hon.

Och ännu mer rätt blev det när vi sedan jobbade med arbetstempo i höger varv - för då presterade vi faktiskt vårt bästa korta tempo hittills! Det var mycket lättare att bibehålla det låga tempot än tidigare - och hon längde t o m halsen lite extra! Jag måste bara komma ihåg att ha stöd på yttertygeln och INTE ställa henne åt höger! Hon vill gärna gå lite högerställd själv och jag märker att jag är så inkörd på att rida hästen högerställd att jag inte bara tillåter utan t o m "hjälper till" lite! :-O (Mina 16 år med hästar som helst sköt ut högerbogen har inte gått helt spårlöst förbi om man säger så...)

Fick avsluta med trav längs spåret och enligt Sylvia travade Lára riktigt, riktigt bra! Då fick jag uppdraget att försöka trava ännu långsammare - inte helt lätt men det gick tillslut. Sylvia tyckte att jag ska tänka på att rida tempoväxlingar även i traven så att jag lär mig kontrollera den bättre. Det är väl som Atli säger: "Vi RIDER tölt, men tenderar att låta hästen trava - och undviker att störa när den väl gör det". Istället ska vi se till att "störa" - för annars kan vi aldrig få hästen riktigt ridbar i trav.

Var riktigt nöjd efter dagens ridpass - igen! "Det finns inget ont som inte har något gott med sig" brukar man ju säga. Och det är ju på grund av att jag blev tvungen att köpa ny häst som jag nu får lära mig en massa nytt hela tiden!

Tävlingsförberedelserna fortsätter. Idag hämtade jag min nyservade transport. Bromsvajrarna hade tydligen varit ganska dåliga (kanske därför den kärvade när vi skulle till ovalen i söndags). Men nu är de bytta och bromsarna är ordentligt genomgångna. Plus lite annat därtill - så nu ska det förhoppningsvis gå bra att köra ner hästarna till Skellefteå nästa helg. Fia och jag plockade ner lite hagar också, för att få ihop plaststolpar som kan användas till att bygga hagar åt hästarna i Skellefteå. Och nu på söndag kan det faktiskt bli ytterligare en ovalbanelektion! Åååååh, vad det är ROLIGT att rida!!!


onsdag 10 augusti 2011

Den officiella...


Eva poserar i den officiella medryttar-tshirten som hon fick av mig på sin födelsedag idag. Den isländska videbusken hon också fick kan faktiskt anas nere i vänstra hörnet. (Självklart räcker det inte med isländsk häst - man måste ju ha "hela kit:et!"

Hon tjuvstartade sin återupptagna medryttarkarriär med att rida Lára i måndags, då det var riktigt busväder med rejäla stormvindar och regn. En sådan dag när agnarna verkligen sållas från vetet! Det hade gått bra, även om Lára fått rejäl extraskjuts i galoppen när de kom ut på ett öppet område och vinden där friskade i ordentligt. Eva gillar verkligen också Lára! Redan i ett tidigt skede, när jag precis börjat titta på lite hästannonser, sa hon att jag absolut inte fick köpa någon häst förrän jag ridit några lektioner på Lára. Och det behövdes ju bara en sådan för att jag skulle "trilla dit"! Och i sättet påminner hon faktiskt en hel del om salig Reykur.

Nästa måndag ska Eva rida Lára igen - då hoppas jag de får bättre väder! Och då SKA jag träna i varmvattenbassängen. Det är verkligen hög tid att jag blir en bättre människa och tar tag i den biten igen!

"May the horse be with you!"

Johan gillade förståss denna parafras på det klassiska Star Wars-citatet, som den S W-fantast han är. Men jag tycker också det var riktigt fyndigt av Áustund! (Det står på en broschyr jag fick från dem idag, tillsammans med det Bomersbett jag beställt från Agersta.)

Och "the Horse" var verkligen med mig idag! Värmde upp på ridbanan med lååångsam, avslappnad skritt och travövergångar samt slutligen lååångsam trav runt ridbanan. Riktigt duktiga var vi!

Sedan red jag ut för att träna tölt. Red upp bakom bommen och började med att samla henne i låångsamt tempo. Men sedan började jag "gasa"! Och tack vare Sylvias tips, att inte låta henne bli så hög i formen i ökningarna utan hela tiden krama lätt på tyglarna, så gick det faktiskt riktigt bra! Red flera längre sekvenser i ökat tempo (i alla fall mycket snabbare än jag fixat hittills) följt av nedtagningar där jag "tänkte öppna" och sedan försökte driva ordentligt i nedtagningen.

På vändplanen skrittade vi lite på volt och stämde av att jag både kunde vända m h a ytterskänkel och vikt samt böja halsen inåt utan att rumpan flög iväg utåt.

På hemvägen fortsatte jag rida tempoväxlingar, men ganska långa sekvenser ökat tempo för att jag skulle hinna hitta "flytet". Gick riktigt bra! Efter en skrittpaus, vände jag tillbaka bort från stallet igen. Först "ormade" hon sig lite. Men när jag började "gasa" i tölten så drog hon på det högsta tempot hittills och verkade jättenöjd med att få springa på!

På hemvägen fokuserade jag på arbetstempo med högerställning, som vi ska inleda med i vår töltklass. Och hittade flera sekvenser då hon töltade långsamt och helt lätt i handen. Men så var hon ju rätt trött också - det är ju lättare då!

Hon fick sträcka ut i trav en stund innan vi skrittade hem. Då var matte JÄTTENÖJD med dagens ridpass. Ganska kort, riktigt intensivt och vi hann med mycket av det vi behöver träna på inför tävlingen!

Nu ska jag till Eva, som fyller år idag. Har kommit på en superpresent till henne, tycker jag i alla fall! Bild kommer här sedan! Over and out!

tisdag 9 augusti 2011

Roooooligt att rida!!!

Ääääääntligen fick jag rida Lára igen, har ju fått klara mig utan ridning ÄNDA sedan i förrgår!!! Och hon öppnade starkt genom att samla massor av poäng: hon kom nämligen när jag ropade på henne i hagen!!!

Red på ridbanan och började med att träna lååångsam, avslappnad skritt och tycker faktiskt att det gick riktigt bra för att var vi! Höjde sedan svårighetsgraden genom att träna igångsättningar i trav. Och själva igångsättningarna blev faktiskt också riktigt bra, med lugn, fin trav. Vilket antagligen berodde på att jag var MKT noga med det Sylvia sa: att Lára verkligen skulle skritta lugn och avslappnat innan jag gjorde ny igångsättning. Det gav alltså resultat - men innebar också att det blev låååångt mellan igångsättningarna. För har man en gång tryckt på damens "on-knapp" så är det inte lätt att hitta "off-knappen"... så nu hade hon nästan bara racer-skritt i kroppen...

Tölten stod på tur härnäst. Började i vänster varv - där vi ska rida tempoväxlingarna på tävlingen - och försökte mig på arbetstempo. Här måste jag driva massor för att hon verkligen ska ta i ordentligt med sin ännu omusklade bakdel. Samtidigt är den riktigt stora svårigheten att rida racer-damen tillräckligt sakta... Knepig kombo!

Atli är ju en stor vän av samlad skritt som förberedelse för tölten. Men det är verkligen jättesvårt med samlad skritt på en metmask som Lára... Istället försökte jag samla i kort tempo tölt, genom att sitta på rumpan, massor av halvhalter och litet pet med pisken några gånger. Jag tycker det är lite lättare att rama in henne i tölt, så det funkade faktiskt bättre för mig.

Red lite tempoväxlingar och försökte tänka på alla tips jag fick av Syliva på ovalen i söndags: att rida jäääääättesakta i korta tempot, men med massor av drivning. Att "tänka öppna" innan jag börjar bromsa henne i nedtagningarna, så att jag inte tappar bakdelen där. Och - inte minst - att inte låta henne bli hög i formen i ökningarna. Vi hann aldrig komma upp i särskilt högt tempo längs långsidorna, de är ju inte så långa på en ridbana! Men däremot var det ju ett väldigt bra sätt att träna precisionen i både ökningar och nedtagningar utan att "rida ihjäl" hästen. Och jag märkte att när jag väl lyckades bibehålla en lite lägre form i ökningarna så flöt det på riktigt bra! JÄTTEKUL!!!

Sedan blev det skrittpaus, där jag ville ha lååångsam, avslappnad skritt... det tog sin lilla tid kan jag säga, nu när hon hade "fått upp ångan" ordentligt! Hade ridit tempoväxlingarna i vänster varv. Men tävlingsprogrammet börjar med att vi ska visa arbetstempo i höger varv. Dock "fuskade" jag idag genom att spara det till efter tempoväxlingarna. För att utnyttja att hon börjat bli lite trött. Men visst ville hon springa fort ändå! Massor av kramningar på tyglarna, massor av drivning och en innerskänkel som petade högerbogen på plats resulterade ändå tillslut i att en pustande och stånkande Lára töltade långsamt och några sekvenser helt lätt i handen!

Avslutade som vi började, med låångsam skritt och några igångsättningar i trav. Och nu var traven riktigt, riktigt trevlig! Sammanfattningsvis ett mycket bra ridpass! Vi hann träna på många av de saker vi behöver träna på och utifrån vår nivå så var jag väldigt nöjd med resultatet! När jag sedan höll på att sätta på exemtäcket för att kunna släppa henne i hagen igen kände jag bara att jag egentligen ville sadla på och rida mer! Det är ju så ROLIGT!!! Och vi har ju så MYCKET att träna på!

Det känns också som att Vindurtävlingen kommer alldeles för snart - jag skulle ju behöva några månader till för att hitta lite fler "knappar" och bygga upp mer av hennes muskler!



måndag 8 augusti 2011

"Never give up..."



"Never give up, life will always present you with opportunities!" står det i hästkalendern Sylvia har i stallet. Och jag kan verkligen skriva under på det! Jag som i princip bara ramlade över lyckopillret Lára, precis när jag behövde henne som mest! (I kalendern finns f ö både Sylvia med Démantur och Anki med Lindas Skalmar på jättefina bilder!)

Vi har riktigt ruggigt väder idag... Bara för att jag nyss skrev ett inlägg om att Luleå leder SVT:s solliga så överlägset så har vi idag bara 10 grader, regnigt och rejält blåsigt... Två av mina kollegor på jobbet hade perfekt timing, de kom tillbaka från semestern just idag. Men jag hade också rätt bra timing för jag har faktiskt - för första gången - lånat ut min häst idag. Det är förståss "Reykur-Eva" som fick den äran. Jag har så mycket annat jag skulle behöva fixa idag, så jag erbjöd henne att rida. Och nästan direkt ångrade jag mig... JAG VILL JU RIDA MIN HÄST - HELA TIDEN!!! Men det var bara att kasta en blick på "att göra-listan" så såg jag ju att det var ett klokt beslut. Och när jag sedan såg vädret idag så ångrade jag mig genast lite mindre!

Högst upp på min lista idag stod att lämna in hästtransporten på service direkt efter jobbet. När The Queen of Mariebäck ska åka till Vindurtävlingen vill hon förståss åka med maximal komfort! Transporten ska sedan besiktas i höst, men när jag här om dagen skulle boka besiktningstid för bil och släp så fanns första lediga tid först den 7/10...Vilket innebär att transporten kommer att få körförbud från 1/10... Tur att det inte är så många dagar i alla fall - och vad jag vet kommer jag inte att behöva den just då.

På min lista står också en massa vattning i trädgården, men nu hoppas jag att vädrets makter ska fixa det åt mig. Ännu har det bara kommit 5 mm regn och det skulle nog behövas minst lika mycket till för det har ju inte regnat på evigheter... men enligt prognosen kan det lokalt komma 30-40 mm så jag håller tummarna. Ska det ändå vara ruggigt och regnigt så kan det väl lika gärna vara det ordentligt?!

Har dessutom beställt ett Bombers bett med tungfrihet till Lára. Och hämtat ut paketet med hennes tävlingsträns. Det har både lack och bling - som det anstår en drottning! Nu ligger tränset och "marineras" i paraffinolja - ett helt suveränt sätt att få mjukt och fint läder! Det ska få ligga över natten så att det hinner dra in oljan ordentligt. Sedan får det hänga och dropptorka något dygn innan jag torkar av det. En trevlig sak med paraffinoljan är att den inte är det minsta giftig - den går ju t o m går att äta - så det man får på händerna kan man se som en bra handkräm!

Men det finns fortfarande en hel del kvar att fixa på min lista, så nu får det vara slutbloggat för den här gången.

Edit: paraffinolja kan man t ex köpa på färgaffärer - i 1 litersflaskor. Oljan kan sedan hällas tillbaka i flaskan och återanvändas om och om igen. Jag hade två flaskor från början, men nu är det bara en kvar! Det blir ju lite svinn varje gång, det man torkar av lädret och det man får på händerna... Men det mesta måste ju ändå ha sugits in i lädret! Använder ett ganska stort plasttråg som det varit kyckling i för marineringen. Och hänger sedan upp tränsen så de får droppa av ner i tråget, för att ta vara på så mycket som möjligt av oljan.

söndag 7 augusti 2011

Ovalbanedebut!


Lára efter vår ovalbanedebut - sjöblöt av svett. Hon är ju alltid så oerhört ambitiös min häst! Notera gärna grimman - ska kommentera den lite längre ner i texten.

Idag var det dags för ovalbanedebuten - både för mig & Lára och för Fia & Lukka. Det var även första gången jag skulle lasta och transportera Lára, så det kändes som en bra "generalrepetition" på flera sätt! Och spännande - jag kände mig nervös som om det var tävling och Fia verkade känna något liknande.

Det började med att bromsarna på transporten kärvade lite... vilket snart löste sig. Men då kändes det ju extra bra att jag ska lämna den på service i morgon - så att våra prinsessor får åka "första klass" ner till Ragvaldsträsk om knappt två veckor.

I går kväll insåg jag att det var risk att mina båda lädergrimmor skulle vara alldeles för stora för damens nätta huvud... Använder aldrig lädergrimma till vardags, men har fått lära mig att man alltid ska ha det när man transporterar. För att grimman ska kunna gå sönder i en krissituation. Men idag kunde jag till min glädje konstatera att den fina lädergrimma som jag köpte vid en resa till Portugal för ett antal år sedan passade utmärkt när jag spände in den på de innersta hålen!

När vi sedan skulle lasta gick Lára rakt in utan att tveka. "Där har vi minst 10.000 kr av priset!" sa jag. Och med Lára på plats gick även Ljúfa in utan att tveka. Duktiga tjejer! När vi kom till Ersnäs fick jag även testa att binda Lára i transporten med det nya transportgrimskaft jag köpt för ändamålet - och det var tillräckligt kort för att hon inte skulle kunna bita mig när jag sadlade.

Och sedan var det dags att rida! Vi red samtidigt på ovalen - Sylvia hade tipsat om att vi skulle ta chansen att träna på att det var ett annat ekipage på banan. Nyttigt! Jag började med att låta Lára skritta runt ett varv och då var ju utmaningen att hålla henne i skritt och att det dessutom inte skulle vara racerskritt... Inte så lätt!

Sedan var det dags för tölt och då var jag VÄLDIGT glad att jag hade lånat Sylvias bett med tungfrihet, så att hon inte kunde lägga tungar över. För hon var verkligen PÅ! Sylvia ropade hela tiden "lägre tempo, lägre tempo!" Men det luriga är ju att jag samtidigt som jag måste försöka hålla ner tempot också måste driva massor för att få med hennes rumpa ordentligt, för annars kan hon bli travaktig. Hon har ju ännu inte hunnit bygga tillräckligt med styrka för korta tempot, så det kommer inte gratis direkt...

Testade lite tempoväxlingar och jag ska definitivt rida dem i vänster varv på tävlingen. Några riktigt bra sekvenser fick vi till i ökningarna, men där emellan blev det lite av varje.... definitivt något att träna mer på! Sylvia sa att jag inte ska låta henne bli så hög i formen i ökningarna, samt sitta på rumpan och driva förståss. Och i nedtagningarna ska jag ha stöd på yttertygeln och tänka lite öppna (och vissla) så att jag verkligen får med rumpan. Första gången jag testade flög rumpan ut åt höger - det där "tänka lite öppna" ska verkligen vara TÄNKA på Lára!

Fick testa att rida ett fyrgångsprogram (alltså inte lätt fyrgång) och korta tempot blev förståss lite för snabbt... övergången till trav blev riktigt bra. I traven måste jag tänka på ytterskänkeln i kurvorna! I skritten är det låååångsamt och låg form som gäller. Galoppfattningen gick bra - men jag märker att jag är väldigt osäker på vilken galopp hon tagit. Feykir hade så stor frambensaktion i galoppen, så jag är van att se på knäna och därigenom avgöra om det är rätt galopp. Men Lára har mer raka ben, så jag känner liksom inte igen mig... Det blev förståss riktig racergalopp runt ovalen - oj, vad hon laddar när hon får springa! Avslutade med att försöka rida ett helt varv ökad tölt, men det var svårt... Behöver absolut träna mer på det innan det är dags för öppen klass!

Lára fick en skrittpaus (då vi fortsatte träna låååångsam, avslappnad skritt i låg form). Jag klappade henne på halsen och ridhandsken blev genomblöt, så svettig var hon! Men detta var ju ingen nackdel i hennes fall - "ju tröttare desto bättre" skulla man istället kunna säga. För en stund senare kunde vi först göra ett antal mkt bra igångsättningar i trav. Och sedan kunde vi prestera vårt bästa korta tempo i tölt för dagen. Om jag först red öppen klass i fyrgång utom tävlan och först därefter mina "riktiga" klasser kanske det skulle gå bättre på tävlingen?!




För femåriga Ljúfa var det debut på ovalen - så Fia och jag var helt överens om att dagens träningspass var OERHÖRT välbehövligt! De "sparrade" också genom att tölta förbi oss några gånger när vi skulle skritta - MKT nyttigt! Tjejerna gick in i transporten lika fint när det var dags att åka hem. Lára blev dock ganska stressad när Ljúfa sedan fick gå av först - där har vi ytterligare något att träna på...!