"All vår början bliver svår..."

Fin-Feykir trivs i sin nya hage! Ibland undrar jag om den här långa vistelsen i egen hage har fått honom att tro att han är hingst, för han har börjat "huckra" eller t o m gnägga när ett sto kommer i närheten!

"All vår början bliver svår" heter det ju... och precis så var det för mig med Lára idag... Hon är en häst som verkligen testar gränserna - någon hake måste det väl vara med en häst som har så lätt för det mesta i ridningen?! Och ett mycket bra test av dessa gränser är enligt henne att försöka hindra ryttaren från att sitta upp. (Liiite kontraproduktivt kan tyckas, i o m att hon verkar uppskatta ridturerna så mycket...!!!) Redan i måndags tjorvade hon ju en hel del när jag skulle sitta upp - men idag visade det sig att detta bara var början... Vi for runt där utanför stallet en bra stund, under vilken hon t o m lyckades backa rakt in i elstängslet. INGEN bra idé! När hon sedan snabbt skulle försöka avlägsna sig lyckades hon trampa mig ganska ordentligt på baksidan av smalbenen. Dragkedjan i min ridstövel gick sönder - men mycket hellre den än hälsenan. Var MKT glad att jag hade stövlarna på!!!

Tillslut gav jag upp och bad Sylvia komma ut och hjälpa mig. Hon låtsades att hon skulle sitta upp, Lára började konstra varpå Sylvia röt till RIKTIGT ordentligt åt henne. Sedan stod hon som ett ljus när jag satt upp. Nu vet jag hur jag ska göra i fortsättningen!

Väl uppe blev ridturen däremot MKT trevlig! En häst som BÅDE har gas och broms är verkligen en höjdare! Svängde in vid gamla soptippen - där har jag inte ridit sedan början på vintern - så det var ju trevlig omväxling. Varvade först tölt och skritt. När vi sedan red hemåt igen vände jag tillbaka två gånger och galopperade en sträcka där jag "rekat" att underlaget var bra. Visste ju inte riktigt hur lång stoppsträcka man har med den här hästen. Hon laddar verkligen som en galning när hon får galoppera - men jag märkte snart att jag ändå utan problem kunde rida tempoväxlingar i galopp. Får hon springer hon hur fort som helst, men bromsar jag så lyssnar hon. Me like!!!

När vi sedan vände hemåt "på riktigt" blev hon först tvungen att skritta en låååååång sträcka för att hämta sig efter galopperna. Trååååååkiiiiiigt!!!! tycker Lára. Men sedan fick hon som tur var först tölta lite mer och sedan trava också. De gångarterna är i alla fall godkända, även om hon garanterat skulle föredra galopp. Men så säker känner jag mig inte på hennes broms ännu att jag vågar galoppera på hemvägen.