Off road!!!

Idag har jag ridit i skogen - utanför bilvägen!!! När hände det senast - någon gång i november...? Det känns som en hel evighet som höga plogvallar har hindrat oss från att lämna vägen - men idag forcerade Snarfari och jag vad som var kvar av plogkanten vid infarten till vår "travslinga 1". Härligt att äntligen få uppleva lite skogsstig igen!

Innan dess hade vi först galopperat en hel del - båda galopperna - och då kunde jag än en gång konstatera att i galopp är det "ingen hemma"... Även om det inte alltid går våldsamt fort så blir han totalstum i munnen - som om tyglarna satt fast i en betongvägg... På Feykir brukar det gå bra att lösgöra i galoppen bara jag inte fastnar i (vänster-) tygeln utan kramar lite omväxlande höger-vänster. Men på Snarfari verkar jag kunna krama på hur mycket som helst, han förblir lika stum ändå. Det är först efter några kraftigare tygeltag som jag kan få en liiiten böjning av halsen - i alla fall i högersidan. Vänstersidan kräver ännu mer arbete. Men vi lyckades ju i alla fall få till även den svårare galoppen idag - så lite duktiga var vi ändå!

I skogen blev det trav upp på höjden och skritt tillbaka ner igen. Snarfari verkade lika glad som jag över att få lite variation på ridvägen! På hemvägen blev det sedan fokus på tölten. Red öppna för vänster skänkel och när jag fick honom att verkligen ta i även med vänster bak så presterade vi trevlig tölt i trevlig form!

Avslutade med trav i lång-låg form och då jobbade han på riktigt bra och var trevligt lätt i handen!

Medan Snarfari fick äta mat pysslade jag med Feykir. Kliade örat och det var visst så skönt att han nästan kröp ur skinnet! Kollade pulsen i hovarna och jag tycker att den känns allt svagare. Om nu tiden bara kunde rusa fram så att jag snart får börja skritta honom i alla fall! (Hm... det är ca två månader kvar innan det är dags...)