Veterinärbesök

Detta är antagligen vad Feykir drömt om sedan han blev tvingad till boxvila... och han får fortsätta drömma - men det går åt rätt håll i alla fall!

Idag kom Djursjukhusets hästveterinär för att kolla honom, när han inte längre äter smärtstillande. Hon konstaterade att han fortfarande har lite puls, men det var definitivt bättre än när hon undersökte honom första gången. (Och då gick han redan på smärtstillande sedan nästan ett dygn.) Jag fick leda honom lite på stallgången och hon kunde konstatera att han fortfarande är lite försiktig när han sätter ner hovarna, men han var inte alls så stapplig i vändningarna som tidigare.

Eftersom han inte alls är road av att stå inomhus tyckte hon att han kunde få prova att stå i en liten "ruta" ute istället. Tack vare att det fortfarande är så mycket snö är det ju ett mjukt underlag att stå på. Det är dock viktigt att följa upp varje dag så han inte börjar få mer puls igen, för då betyder det att han får mer ont och i så fall måste han flytta in igen. Hon visade mig hur jag ska känna pulsen - vilket INTE var lätt på en lurvig islandshäst!!! Jag fick också jämföra med hur det kändes på Krummi, som hon konstaterat hade normal puls, så att jag skulle veta skillnaden. (Jag bad Sylvia hjälpa mig att "dubbelkolla" pulsen framöver - jag vågar INTE lita på att jag verkligen känner skillnaden eftersom jag är så ovan.)

När sedan pulsen "försvunnit" ska jag ringa ATG-kliniken och höra med dem hur länge de tycker man ska vänta innan man åker dit och röntgar honom för att se om det blivit någon hovbenssänkning.

Efter detta "firade" jag med att rida ut på Snarfari tillsammans med Fia på Lukka och Sylvia på Démantur. Första gången jag skulle rida honom utanför ridbanan och det kändes ju lite spännande att se hur det skulle gå! Under uppvärmningen i trav hade jag behövt utrymme att vända in på volt, för han ville mest bara rusa. Men vi lyckades placera oss väldigt lämpligt snett bakom Fia och Lukka, mellan dem och plogkanten och med Fias pisk framför Snarfaris nos. Han är lika fånig när det gäller ridspön som Feykir - så det var ett MKT effektivt sätt att bromsa honom! (Atli säger ju att man ALDRIG ska bromsa med båda tyglarna i trav - vilket kan vara lite svårt ute längs vägen...om man nu inte har Fia och Lukka tillhands förståss!)

Jag gjorde sedan några "töltförsök" men insåg att det var överkurs... Vi behöver tölta i microtempo för att få till det än så länge - och det var ju inte så lätt när vi hamnade på efterkälken hela tiden... Insåg att det nog var lika bra att spara tölten till ett pass på ridbanan där jag kan repetera övningarna från Atlikursen utan andra ekipage som stressar oss. Istället ägnade vi oss åt trav och galopp. Det var första gången jag kände på hans galopp och den var trevlig! Sylvia konstaterade också att det nog var bra för Snarfari att "bara få ha lite roligt" så här efter kursen. Dessutom behöver han förståss konditionsträning, eftersom han har vilat en lång period, och i till den kategorin kunde vi ju räkna dagens ridtur. Sylvia föreslog föresten att jag ska höra med Pernilla om jag får låna Snarfari på nästa Atli-kurs (i början av april) också. Vilken bra idé - det ska jag göra!

Tillbaka i stallet visade det sig att en av träningshästarna rivit staketet mellan sin hage och unghästarnas hage, så det blev lite "sortera hästar". Sedan byggde jag en liten "ruta" till Feykir utanför vallackhagen. Sussie var jättebussig och hjälpte mig att bära ut vatten till honom! Sedan fick han så ääääntligen gå ut och även om han inte får gå med sin flock så har han dem ju nära i alla fall. Håll nu tummarna att han inte rör sig för mycket, så att han får mer ont igen!