Snarfari råkar "försäga sig"...!!!

Efter min halvdags arbete blev det, precis som igår, vila hemma i drygt 2 timmar innan jag kvicknade till tillräckligt för att satsa på dagens lilla motionspass. Först blev det pyssel med Feykir förståss. När jag bar fram mer av hans hö tyckte han ÄNTLIGEN att det började likna nå´t! Men när hösäckarna stannade utanför hans lilla "sjukruta" och han inte fick smaka på en gång blev han förståss besviken...

Sedan red jag en sväng på Snarfari i solskenet. Numera är vi riktigt duktiga på att tölta! Och de antydningar till travtakt som uppträder åtgärdas nu ganska lätt med en extra smackning följt av en halvhalt a´la halsringsridning. Töltade på ganska länge i början av ridturen och varvade öppna med att ställa höger-vänster för att få honom att slappna av i tölten. Detta resulterade i en häst som tillslut faktiskt började söka sig lite framåt-nedåt i tölten!

Efter detta fick Snarfari en låååång välförtjänt skrittpaus. Först på hellång tygel vilket han tacksamt utnyttjade genom att verkligen sträcka ut hela halsen framåt nedåt. Eftersom detta är ett beteende jag verkligen vill uppmuntra lät jag honom skritta så en riktigt lång stund, innan jag övergick till att försöka behålla en längd hals trots lätt kontakt på tygeln.

När vi sedan vände hemåt igen lyckades vi än en gång överträffa oss själva med tölten! Red först samlad skritt med riktigt bra resultat för att vara vi. Smög sedan iväg i tölt och han jobbade verkligen riktigt bra, bakifrån och fram med trevlig eftergift! När vi sedan saktade av till skritt igen märktes det att det verkligen hänt något med hästen - han var så "loss" i hela kroppen att jag fick uppleva en riktig superskritt! Istället för att bara skritta med benen böljade rörelsen verkligen genom ryggen - tänk så bra det kan bli om man bara lyckas rida ordentligt!

Efter ytterligare tölt tänkte jag som avslutning låta honom sträcka ut framåt-nedåt i trav. Men i o m att jag precis bytt spöhand så kunde han ju plötsligt inte trava... Hm... alltså minst lika fånig som Feykir när det gäller pisken! Istället för trav blev det därför tölt. Men, nu råkade Snarfari-killen verkligen göra bort sig ordentligt! För plötsligt kunde han tölta i hur låg form som helst HELT utan problem! Jag kunde ställa om höger-vänster och han bara töltade på hur lätt som helst i den låga, fina muskelbyggarformen! Han KAN ju! Snacka om att han råkade "försäga sig"!!! I fortsättningen kommer han att lyckas ännu sämre med att lura i mig att tölten förutsätter att han får gå i hög form!

Efter stallet åkte jag till simhallen för att basta ångbastu och stretcha. Det är så härligt efteråt, när min stela kropp plötsligt bara följer med när jag rör på mig! Kanske ungefär samma känsla i min kropp som när Snarfari plötsligt skrittade genom hela kroppen?!