Fredag - inte många knop

Feykir undrar om spaden kanske är något att tugga på... eller tänker han hjälpa till att mocka sjukhagen?

Och som vanligt tror han att mobilen är godis! All snö i ansiktet avslöjar vad han var sysselsatt med när matte kom till Mariebäck idag : med att leta ätbara saker under snön!

Försökte kolla pulsen och tyckte den verkade ungefär densamma som igår. Och som ni ser stod han gärna och vilade ett bakben även idag. Hade han mkt ont i framhovarna borde han ju inte göra det! Närmast sjukhagens grind hade han skrapat bort den mesta snön så att det bitvis var lite isigt - så jag skottade dit ny snö för att göra det mjukare ifall han bestämmer sig för att stå precis där.

Att rida fanns tyvärr inte på världskartan idag - t o m en normalt så trevlig sak som att åka och klappa lite på Feykir kändes nästan oöverstiglig... Ingen slump att min läkare sjukskrivit mig på heltid uppenbarligen. Snarfari fick därför nöja sig med några klappar i hagen. Lyckades i alla fall uppbåda energi tillräckligt för att åka till simhallen och basta ångbastu på väg hem från stallet. Det var välgörande!

Nu hoppas jag på liiite energi i morgon i alla fall, vore bra för mig att orka rida i alla fall en liten stund. Men ÄNNU mer hoppas jag förståss att Feykirs puls i hovarna ska ha minskat lite!