måndag 31 januari 2011

Vilodag


Det ångade så om Feykirs rygg när jag släppte ut honom i hagen efter gårdagens ridtur. Försökte fånga det på bild, men det var inte så enkelt... men jag tycker i alla fall att den här bilden blev kul! I förbrunden Eydir, sedan Feykir och i bakgrunden Djarfur.


Feykir och jag har vilodag idag - tror vi behövde det båda två! Jag kan ju gissa vad han ägnat sig åt under dagen: mumsat hö, hållit koll på grabbarna och haft det bra. Johan och jag har ägnat kvällen till att kolla runt på resor. Det är hög tid för värmebehandling av den här kroppen!!! Dock inget bokat/bestämt ännu - men vi väntar besked om ett intressant alternativ...!

söndag 30 januari 2011

Försök till repris


Så här vackert var det när Fia och jag red idag! Lustigt nog var det bara vi två i stallet, trots det härliga vädret, medan det i gårdagens riktiga busväder blev tangerat rekord med fem hästägare/ryttare på gemensam ridtur. (Men var Lukka tvungen att skita precis där?!)

Förhoppningen idag var att upprepa förra söndagens ridpass - då båda hästarna gick riktigt, riktigt bra! Därför följde vi samma upplägg: trav och galopp in till Alviksträsk, pusta ut i skritt tillbaka nerför backen, slutor i skritt fram till korsningen för att sedan rida tölt hem. Riktigt BRA tölt var det meningen.


Tack vare att KG ställde upp som fotograf får både Feykir och jag vara med i bloggen idag!

Redan under uppvärmningen kände jag att Feykir inte hade någon av sina bästa dagar utan kändes väldigt stel... Gårdagens långtur med massor av trav i djup snö satt uppenbarligen kvar i kroppen på honom. Och kanske gjorde även torsdagens ridtur det - då han hela tiden var spänd som en fiolsträng p g a all snö som hela tiden rasade ur träden. När vi skulle galoppera ville han plötsligt inte ta höger galopp - jag som bara brukar behöva ställa vänster och skjuta fram höften... Och när han tillslut tog höger galopp kändes den kantig och matt, som att bakbenen inte alls var med...

När vi sedan skulle tölta hemåt hade jag ridit slutor i skritt och utgångsläget kändes optimalt: han var verkligen mellan hand och skänkel! Och så länge jag kunde hålla honom riktigt samlad i kort tempo så gick det bra. Men bara jag tappade ut honom någon milimeter ville han falla ner i trav... Inte alls likt honom! Gjorde många halter och ryggade innan vi började om med tölt men det var hela tiden bara den allra första korta biten som kändes bra. Vårt problem i tölten brukar vara passtakt - inte att han faller ner i trav - så uppenbarligen var detta inte någon av hans bästa dagar. När han så presterat ytterligare några meter OK tölt lät jag honom därför sträcka ut i den (av honom) efterlängtade traven igen och gav upp tölten för idag.



Snöröjning på isvägen.
Redan under ridturen bestämde jag att Feykir ska få en vilodag i morgon - vi har ju faktiskt ridit sex dagar i sträck nu. Varav både torsdag och igår var extra ansträngade för honom. Och så här i efterhand har jag kommit fram till att det blir två vilodagar så att han verkligen hinner hämta sig ordentligt. Nästa ridpass först på onsdag alltså.

















lördag 29 januari 2011

Blir så GLAD när jag hör den här!

HÄRLIGT gäng på ridtur!


Här ser ni Kristina på Gabriel, Madde på Krummi, Elisabeth på Tildra och Fia på Lukka. Härligt att vi var så många som fick rida tillsammans, trots att vi inte planerat in det i förväg! Men det var nära att ridturen aldrig blev av...

Fia och jag hade bestämt att vi skulle rida ut tillsammans, men när jag körde till stallet VRÄKTE snön verkligen ner. Många gånger såg jag knappt vad som var väg och vad som var plogkant... Och när jag skulle köra isvägen över älven var det ÄNNU värre - allt var bara vitt! Som tur var såg jag i alla fall de röda stolparna längst ut till höger - så jag försökte styra efter dem. På bilens krängningar och ljudet av snö som skrapade underredet (trots att jag har en lite högre bil) förstod jag att det var mycket snö och VÄLDIGT spårigt - men jag kunde som sagt inte se något av detta...

Två gånger var jag på väg att stanna och ringa Fia för att avstyra ridturen - tänk om vi skulle bli påkörda för att någon bilist inte såg oss! (Och Fia berättade sedan att hon tänkt ringa mig i samma ärende... ) Fast jag fortsatte ändå in på Mariebäcksvägen och där såg jag en person som promenerade med reflexväst och som faktiskt syntes riktigt bra. Alltså var det definitivt reflexväst på som skulle gälla för oss också.

Väl i stallet dök även Madde, Elisabeth och Kristina upp - så vi blev ett härligt gäng på fem pers som skulle rida ut! När vi lämnade stallplan hade snöandet lugnat ner sig betydligt och en stund senare upphörde det helt. Vi fick en jättehärlig långtur på 1.5 timme - och till vår glädje slapp vi möta plogbilen!

Det låg någon dm nysnö på marken, så hästarna fick lyfta hovarna lite extra och därmed jobba ordentligt. Underlaget inbjöd egentligen till galopp, men eftersom Krummi var med ville vi inte riskera något utan höll oss till skritt, trav och tölt. Feykir och jag travade mest i o m det tunga underlaget, fast på hemvägen gjorde vi ett kortare "töltförsök" också. Vi red in till Alviksträsk och ända fram till skylten som talar om att allmän väg upphör, innan vi vände hemåt igen. Och hästarna verkade uppskatta sällskapet, precis som vi!

Fast jag har märkt på sistone att om någon annan vallack varit med så vill Feykir vakta Lukka och kan sura mot den andra vallacken ifall han kommer för nära... De tendenserna har jag aldrig märkt av tidigare. Och nu hade Feykir dessutom TVÅ av sina damer med: både Lukka och Tildra, så han markerade mot Gabriel några gånger. Fast inte så tydligt som när "unge-Djarfur" var med. Då red Fia och jag framför - för att agera broms eftersom Djarfur helst ville "tokspringa". Och när Djarfur ändå försökte komma upp jämsides med oss för att springa förbi högg Feykir faktiskt efter honom. Vilket ju var perfekt i just det fallet - för den signalen förstod ju Djarfur precis! Men jag får uppenbarligen börja vara lite uppmärksam på detta, så att det inte blir fel en annan gång...

Både värmen och det tunga underlaget var förståss jobbigt för hästarna - så den sista halvtimmen hem skrittade vi bara. Till att börja med var Feykir då så trött att han (som gått i täten större delen av ridturen) gick längst bak och sackade efter de andra. Men efter 10-15 minuter piggnade han till igen och arbetade sig åter upp i täten. Det intressanta var att trots att han kändes så trött ett tag så valde han att gå ute i djupsnön istället för att följa något av bilspåren. Och när jag försökte styra in honom på ett bilspår så spjärnade han först emot och så snart han fick chansen gick han ut på sidan igen. Till skillnad från t ex Lukka, som självmant valde att följa ett av bilspåren, verkade Feykir inte alls ha någon känsla av att det var lättare att gå där.

Det var fem nöjda ryttare som kom tillbaka till stallet efter denna långtur. Och hästarna verkade också nöjda. Och inte blev det sämre av att de nu fick komma ut i sina hagar igen. Jag kan tänka mig att de var ganska törstiga vid det laget, för de hade verkligen fått svettas i värmen! Antagligen kommer vattenkopparna i hagarna att "gå varma" i eftermiddag!

fredag 28 januari 2011

370 kg - eller 350

Funi och Sleipnir mumsar medan Feykir precis bestämt sig för att komma när matte ropar.

Mariebäck är lite "upp- och nervända världen": sommartid är hästarna slanka och fina. Det är så här års vi har vårt viktproblem... Hästarna går på fri tillgång under den kallaste delen av vintern, för att de helt säkert inte ska frysa. Denna vinter fr o m veckan innan jul.


Vårvintern 2009 hade Feykir sitt all time high: 398 kg... då hade fri tillgång råkat sammanfalla med att matte blev opererad och inte red på två månader. Eftersom det bara skulle var en enkel titthålsoperation, med max en veckas konvalecens, hade jag inte planerat för att någon skulle rida Feykir under tiden. En vecka ledigt för honom skulle ju inte vara någon katastrof. Sedan blev det något helt annat, vilket jag blev varse först när jag vaknade ur narkosen... vilket tyvärr resulterade i rekordtjock Feykir. Men efter sommaren var han sedan nere i 330 kg!


I början av januari 2010 vägde han 360 kg och 1,5 månad senare 380 kg (då hade matte varit två veckor på Aruba - uppenbarligen inte helt bra för Feykirs vikt... Sista mars var han tillbaka på 360 kg och 17:e juli var han riktigt vältrimmad på 325 kg - hans "all time-low" (för att låna ett uttryck från aktiebörskretsar)!


Idag åkte viktmåttbandet fram för första gången i vinter. Jag har inte tyckt att sett så väldigt tjock ut och Fia har också påpekat att han ser fin ut i kroppen. Idag mätade jag tillslut - och måttbandet visade 370 kg. 30 kg under hans "vinter-värsta" alltså.


Jag testade föresten en intressant sak i höstas, i samband med att jag helklippte honom. Då mätade jag med viktmåttbandet både före och efter klippningen. Och trots att han då bara hade en väldigt tunn vinterpäls så skilde det 10 kg! :-O Med den päls han har nu borde man kunna dra bort minst 20 kg för att få en mer rättvisande vikt. I så fall skulle han väga 350 kg nu. Och det är väl inget att säga om tycker jag... Men det hade ju varit trevligt om han höll sig där även när jag mäter om en månad - och inte går upp 20 kg på den tiden, som förra året!

Vårväder i januari...

Före: så här såg det ut t o m i går morse...

Efter: så här ser det ut på samma plats idag... det plötsliga vårvädret har resulterat i att i princip all snö i träden har rasat ner, tillsammans med avbrutna grenar - och till vänster t o m en avbruten trädtopp... Det är första gången sedan 27:e oktober som vi har +grader!

Men vårväder eller ej - jag skulle ju rida! Här är Feykir redo för ett pass på ridbanan. Visst är han snygg i den här nosgrimman när han har vinterpäls och därmed huvud a´la mamut?!! Det kändes definitivt som att gårdagens ridtur - då han gick spänd som en fiolsträng större delen av tiden och blev alldeles vitskummig - satt kvar i hans kropp. För han kändes rejält stel och nästan stapplig när vi skrittade igång. Lät honom trava några varv på fri tygel för att stämma av att han verkligen inte var halt - men som tur var travade han helt rent!

Hade det varit barmark hade jag definitivt ridit ut i terrängen istället - så att han fick mjuka upp sina stela muskler på ett avslappnat sätt "bland blåbärsriset". Men nu fick jag ta till det näst bästa: att galoppera. Det blev väldigt uppskattat! Red övergångar trav-galopp-trav-galopp i höger varv och han kunde inte låta bli att busa endel! Men han gjorde också riktigt härliga galoppfattningar - som verkligen kändes "uppåt"!

När vi bytte till vänster varv blev det istället övergångar skritt-galopp-trav-skritt-galopp. Feykir hade lika kul nu! Och det hade matte också - för fattningarna blev härligt "uppåt" även i detta varv. När jag sedan tyckte att han kunde få pusta en stund i skritt på lång tygel (det var ju faktiskt plusgrader - d v s väääääldigt varmt när man har mastodont-vinterpäls) så tyckte han inte alls att vi var klara med galoppen. Flera gånger, när jag råkade röra mig lite i sadeln, gjorde han direkt en HÄRLIG "uppåt-galoppfattning"! Och matte lät honom hållas och passade på att njuta!

Men sedan var det dags att övergå till mer ambitiöst arbete: nämligen slutor i skritt längs långsidorna. Att böja sig i högersidan är verkligen JOBBIGT för honom - han flåsar minst lika mycket som i galoppen fast vi bara skrittar! Bäst går det när jag lyckats forma honom runt innerskänkeln redan inför hörnpasseringen, så att jag sedan bara kan behålla den känslan när vi kommer ut på långsidan.

I vänster varv är det inte lika svårt för honom - men det blev en hel del pust och stön där också. När han sedan presterade en halv långsida med riktigt hyfsad sluta till höger så gav jag lång tygel som belöning och avslutade för dagen. Det blev ingen lång ridtur - men det kändes som att detta var vad vi behövde bäst idag!


Flera törstiga! Men Sleipnir, Eydir och Djarfur får vänta medan Feykir dricker. Sleipnir verkar ha börjat klättra i rang nu... har t o m sett honom flytta på Krummi! Men det är uppenbarligen fortfarande Feykir som bestämmer i flocken.


KG skottar taket på valackhagens vindskydd.

torsdag 27 januari 2011

Laviner och snöskred!


När jag steg upp i morse hade vi -17 grader. En timme senare, när jag skulle åka till jobbet, trodde jag knappt mina ögon när jag kollade termometern igen: bara -7 grader! Och när jag åkte till stallet efter jobbet visade termometern i bilen 0-gradigt. Faktiskt första gången vi INTE har minusgrader sedan i början av november! Och detta kraftiga temperaturomslag får konsekvenser... Som ni ser på bilden ovan (från i lördags) så har vi haft MASSOR av snö i träden. Men nu hade snön plötsligt blivit tyngre i "värmen" och började därför rasa från träden.


Detta fenomen bäddade för en riktigt spännande ridtur, där Feykir och Lukka turades om att försöka sitta i varandras knä! Det blev många tvärstopp, med hästar spända som fiolsträngar. Lustigt nog var det allra värst just där jag fotade bilden ovan. En trädtopp hade redan brutits av och låg i plogkanten och ett antal andra träd lutade oroväckande mycket ut över vägen... När vi skulle passera hördes plötsligt ett vinande i skogen - som av en lavin - när snön plötsligt började rasa. Det blev någon slags dominoeffekt - snön föll i stora sjok från träd efter träd! SPÄNNANDE tyckte hästarna och var beredda på att springa hem.

Vi lyckades i alla fall lirka hästarna förbi denna passage och sedan kunde vi ägna oss åt trav och galopp en ganska lång stund innan det åter blev tvärstopp p g a snöras. Livet var verkligen spännande för hästarna idag! Men det intressanta var att precis när vi vänt hemåt igen så var de faktiskt helt oberörda - trots att vi fick två rejäla snöras rakt över oss! Den avslappnade inställningen höll dock inte i sig så länge - det hann bli rejält spännande flera gånger på hemvägen också. Och när vi åter kom till passagen på bilden ovan visade det sig att ett av träden som hängde ut över vägen hade väntat på oss! Precis när vi passerade under rasade snön ner över oss! Var detta egentligen "Dolda kameran"??!!


När vi var nästan hemma och satt av för att gå sista biten, upptäckte jag att Feykir var alldeles vitskummig på halsen och framme på bogen! Vi hade ju hört att hästarna flåsat en hel del i värmen, men inte trodde jag att han svettades SÅ mycket. Men antagligen var det en kombination av alldeles för tjock päls i förhållande till utetemperaturen och all spänning som ridturen inneburit... Båda hästarna var ganska flåsiga fortfarande, så vi tyckte inte att de skulle behöva gå in i varma stallet, utan vi sadlade av och stretchade ute på gården innan de fick gå direkt ut i sina hagar.


När jag började med hästar "på stenåldern" fick vi lära oss att gnugga svettiga hästar med halm eller hö för att de skulle torka. Nu tog jag en tuss hö, tvinnade ihop och gnuggade Feykir med den. OJ, vad han njöt! Den "rev" uppenbarligen härligt skönt i hans päls!

onsdag 26 januari 2011

Bara töltljus kvar!

"Det är inte alls lika mörkt när man har sällskap!" konstaterade Fia och jag idag. Och Feykir höll fullständigt med - det är inte alls lika mörkt i skogen om han har Lukka med sig! Idag var han faktiskt ovanligt tuff och reagerade inte ens när Lukka ett par gånger fick "älgvittring".

Redan när vi red iväg konstaterade jag att ljuset i min boglampa inte var vad det brukar... och insåg att det är länge sedan jag laddade batteriet sist. Lite ljus gav den i alla fall till att börja med, men innan vi hade hunnit till korsningen vid sjön hade den slocknat helt.

Så långt hade vi ägnat oss åt trav och galopp - för att få igång "dieselmotorerna" hos våra hästar. När vi vände hemåt började jag med att rida slutor åt båda hållen UTAN att sedan direkt göra övergång till tölt. Inte helt lätt att avstå...eftersom tölten blir så mycket bättre med en sådan övergång! Men jag "slösade" på dem i söndags så nu måste jag programmera om Feykir så att han inte direkt tänker "springa" när jag vill rida sluta. "Oj, oj, oj vilka krav din matte ställer - jag hör hur du får jobba!" skrattade Fia när Feykir pustade och stånkade. Han gör verkligen inte någon hemlighet av hur JOBBIGT det är för honom att böja sig i sidorna!!!

Efter lite "belöningsskritt" på friare tygel var det så dags för tölten. Och PRECIS när Feykir började tölta tändes boglampan igen! Uppenbarligen fanns det lite "töltljus" kvar - det var bara trav- och galoppljuset som tagit slut! (Med tanke på hur mycket trav och galopp vi ridit de två senaste dagarna var det ju inte så konstigt att det gått väldigt mycket sådant ljus!) Men inte heller töltljus fanns det i obegränsad mängd - utan även det tog slut innan vi var hemma igen...

Nu har batteriet fått följa med hem för att laddas igen. Vill ju gärna ha trav-, galopp- OCH töltljus ifall jag ska rida med Fia i morgon. Hade egentligen tänkt ge mig och Feykir en vilodag då - jag brukar behöva en kväll/vecka som jag åker direkt hem efter jobbet och bara vilar. Fast Fia och jag har ju så trevligt när vi rider, så jag kanske inte kan låta bli... Jag kom dessutom hem ovanligt tidigt från stallet i kväll så jag hinner ju vila nu!

tisdag 25 januari 2011

Kür!

Vi går mot ljusare tider - när jag åkte till stallet efter jobbet var det faktiskt inte helt mörkt ännu! :-) :-) Det händer så enormt mycket med ljuset så här års. För det mesta brukar Johan och jag vara utomlands två veckor runt månadsskiftet jan-feb och när vi kommer hem brukar det vara en enorm skillnad mot när vi åkte. I år är vi hemma - än så länge i alla fall... Meningen var ju att vi skulle boka en resa, men hela hösten var jag så TRÖTT och risig så jag orkade inte tänka på något sådant. Och snart är det ju sista minuten som gäller ifall det ska bli av! (Så var det nästan med fjolårets Arubaresa föresten, vi bokade så sent att vi måste betala hela resan samma dag som vi bokade.)

Men än så länge är jag alltså kvar i landet. Och istället för solbad på någon avlägsen strand blev det rida Feykir tillsammans med Fia och Lukka. Och det är verkligen inte det sämsta!!! Vi red bort från älgarna (inbillade vi oss) när vi svängde mot Avan. Feykir hade skrämt mig rejält när jag skulle hämta honom ur hagen då han tog ett par steg som var så stappliga att jag trodde han var halt. Men sedan rörde han sig normalt och vid undersökning av hans framben hittade varken Fia eller jag något konstigt. För säkerhets skull inledde jag ridturen med trav på fri tygel - för att det skulle märkas tydligt om något inte var helt OK. Och som tur var travade han hur rent som helst!

Vi red mest trav och galopp idag - och jobbade med tempoväxlingar i båda. När vi nästan var hemma igen kom jag ihåg att jag inte ridit några slutor idag, så det måste jag ju genast åtgärda. Precis när vi som bäst jobbade med det började min mobil ringa, men jag var ju allt för upptagen för att svara. När den fortsatte spela i fickan ropade Fia: "Du rider ju kür: dressyr till musik!"

Tillbaka i stallet kunde vi konstatera att vi faktiskt ridit en hel timme, trots att det inte alls kändes så. Och hästarna hade definitivt fått jobba hårdare än vi - så de var rejält svettiga. Vid det laget var de ljusare tiderna definitivt förbi. Istället kunde vi glädja oss åt en fantastisk stjärnhimmel!

måndag 24 januari 2011

När inte ens snösulor hjälper...


Den här ENORMA snö/isklumpen hade Feykir i hovskägget på en av bakhovarna en dag! Den var inte alldeles lätt att få loss... Alldeles för hård för att jag skulle få sönder den med bara händerna. Och vilket redskap skulle kunna fungera, utan att riskera att skada Feykir ifall jag slant? Tillslut testade jag att knacka sönder den med en hammare - och det funkade. Snösulor är verkligen suveräna - men ibland räcker uppenbarligen inte ens de till!

Idag är det inget vidare här... Sov så dåligt i natt p g a värk så jag har varit jättetrött hela dagen... Hade tänkt åka till bassängen efter jobbet - verkligen på tiden, det är tyvärr flera månader sedan sist! Men som så många gånger förr var det bara att konstatera att jag helt enkelt var för trött. Det blev raka vägen hem för att vila istället. När Johan sedan kom hem blev jag lite ompysslad - och sådant hjälper ju alltid! Men det blir definitivt att vika in hovarna extra tidigt i kväll. Om bara en timme skulle jag tro.

söndag 23 januari 2011

Kvalitet istället för kvantitet


Inleder med några bilder på "stallchefen" Freddan som intagit sin favoritplats: på Krummis rygg.


Visst ser man på blicken vem som bestämmer på "bygget"?! Madde berättade att Freddan en gång t o m låg kvar medan hon ledde ut Krummi till ridbanan - och inte ens där hoppade ner förrän hon började knuffa på honom!
Idag var det betydligt mer hästvänlig temperatur ute: 17 minusgrader, så de behövde inte svettas och flåsa så våldsamt. Fast jag hade lite bråttom så vi hann inte rida lika långt som igår. Men istället för kvantitet blev det kvalitet - ett riktigt, riktigt bra upplägg helt enkelt!
Värmde först upp med trav och tempoväxlingar i galopp. "Wow - vilken trav Feykir har!" utropade Fia när vi bröt av från galoppen. Och det kändes verkligen hur han tog i med STORA kliv! Det hade inte varit dumt att få trava efter galoppen på tävling!
När vi sedan vände hemåt satsade vi på tölten - och så mycket bättre tölten blir när vi gör så!
Dessutom kom det faktiskt bilar då och då (på vår "bilfria" väg) så vi fick avbryta och börja om en massa gånger. (Fias hund var med så vi stannar varje gång det kommer en bil.) Ingen chans att sitta och nöta alldels för länge alltså, utan aktiv ridning hela töltsträckorna. Feykir jobbade verkligen bakifrån och kändes så lätt och fin i handen! När jag ställde vänster och var tydlig med stödet på yttertygeln "ramlade" även högerbogen på plats så att formen blev trevlig. Så härligt det kan vara att rida!!!
Nu är det hög tid att laga mat - KG och Yvonne kommer hit på middag kl 16. (Gav honom ett presentkort på middag när han fyllde år, som tack för alla gånger han hjälpt mig med tunga saker i stallet.) Eva får "åka snålskjuts" på dem - för vi har bjudit henne också. Det är så sällan jag orkar med att bjuda hem folk nu för tiden, så det känns jättekul!

lördag 22 januari 2011

KANONVÄDER!!!


Idag blir det bildbomb - för vi har haft sådant FANTASTISKT väder!!! Strålande sol på den gnistrande vita snön - kan det bli vackrare?! (Att det dessutom bara var -6 grader gjorde ju inte saken sämre...!) Jag stannade minst sju gånger redan på väg till stallet för att fota vackra vyer. Och sedan fortsatte det på samma sätt. På bilden ovan ser ni Démantur och Kippys hage, med vallackflockens hage i bakgrunden. Ser väl rätt härligt ut?!


Tre snyggingar! Djarfur, Sleipnir - och om ni tittar riktigt noga - Feykir i bakgrunden.
Fia och jag fick en riktigt, riktigt härlig ridtur i det underbara vädret! Fast det var ju i varmaste laget för hästarna - de hade säkert uppskattat om det varit minst 10 grader kallare. Efter en lång "igångskrittning" följt av lite trav och två lååånga galopper flåsade de rejält!



Här är spår efter älgar. Som tur var behövde vi bara se spåren idag - inte älgarna själva!



Kanonväder - och så dessa oäääändliga sträckor med perfekt ridunderlag. Borde väl nästan vara förmånsbeskattat?! ;-) I det här underbara vädret ville vi rida "hur länge som helst" så när vi kom till korsningen vid sjön tog vi till vänster. Då kunde vi ju i princip rida ända in till stan om vi ville!



När vi passerat sjön och galopperade uppför den lååånga backen började det faktiskt gå lite tungt så vi fick DRIVA... Uppe på krönet bestämde vi oss för att vända hemåt igen. Fast först fotade jag ovanstående bild. Så snart vi var på hemväg hade hästarna ny energi igen!
Jag kom ihåg den "läxa" jag gav till mig själv igår och red slutor i skritt åt båda hållen. Till vänster kunde Feykir böja sig riktigt ordentligt! I högersidan var det kämpigare, men tillslut blev det hyfsat där också. Gjorde då en övergång direkt från sluta till tölt - och vilken tölt det blev! Tänkt vilken skillnad när man har bakdelen med sig ordentligt!
Det blev en hel del töltintervaller, varvade med sluta i skritt på hemvägen. Det dröjde förståss inte länge innan Feykir började ladda för tölt så snart jag började försöka böja honom... Därför red jag sedan en hel del slutor även under avskrittningen - får ju inte programmera in att böjning betyder springa varje gång!

Trots en lååång avskrittning var hästarna lite flåsiga när vi kom tillbaka till stallet. Till skillnad från oss tyckte de definitivt att det var onödigt varmt ute! Vi tyckte därför inte att de skulle behöva komma in i stallet, där det ju var ännu varmare, utan vi sadlade av och stretchade dem ute på gården innan de fick gå direkt ut i sin resp hage. Feykir spillde lite av sitt godis när vi stretchade... men som ni ser så städade han och Lukka ordentligt efter sig sedan!



När jag sedan åkte hemåt kunde jag inte låta bli att stanna flera gånger till för att fota!




fredag 21 januari 2011

Snygg-Feykir


Feykir poserar i "dagens outfit"! Vintertid, när all päls ger honom ett grovt "mamuthuvud" tycker jag han är sååå SNYGG i den breeeeda nosgrimman! Och sommartid är hans andra träns, där även nosgrimman är riktigt smal, snyggast på.

Jag verkar på något sätt ha ändrat inställningarna så att jag får dubbelt radavstånd... har försökt hitta hur man ändrar tillbaka, men inte lyckats... Däremot vet jag numera snabbkommandot för att transliterera till Hindi... mycket användbart! (Nu blir jag väl mejlbombad av alla som vill lära sig det...) ;-) Edit: fast när jag publicerar inlägget verkar ju radavståndet rätta till sig!

Feykir fick inte bara posera snyggt idag, han fick jobba också. Vi var så där jätteduktiga och tränade på ridbanan i snövädret! Där jobbade vi med trav på böjda spår och då avslöjades en meningsskiljaktighet... Matte tyckte att Feykir skulle böja sig i sidorna på volterna. Men det är ju JOBBIGT så Feykir erbjöd sig istället att söka sig framåt-nedåt i traven bara han fick vara nästan rak. När hans jobbiga matte inte accepterade denna kompromiss testade han att spela ut sitt triumfkort: "Jag kan faktiskt inte trava på små volter och dessutom ser jag pisken i ögonvrån så jag måste springa hysteriskt fort med rejält inslag av passtakt!"

Men matte verkade inte alls uppskatta hans fantastiska kreativitet på området, utan tjurade ihop totalt... Tillslut var det bara att ge upp och ge henne vad hon ville ha, för att inte bli kvar på den där lilla volten resten av livet... Ääääntligen blev det skrittpaus!

Vi tränade även övergångar trav-galopp-trav en stund innan ridpasset avslutades med en riktig utmaning: öppna och sluta i skritt. Då MÅSTE man böja sig i sidorna! Feykir pustade och stönade högt för att ingen skulle kunna missa hur duktig han var! Och matte konstaterade att det måste ridas mycket mer öppnor och slutor framöver. ÄVEN när vi rider ut!

torsdag 20 januari 2011

Rimfrostmysteriet


Så här såg Feykir ut när han kom in från hagen igår...



...och så här såg Lukka ut! Hennes päls var helt fri från rimfrost, medan Feykir såg ut som "hästen från Frostmofjällen"! Det var precis samma sak när vi skulle rida i förrgår... HUR kan detta hänga ihop? De går visserligen inte i samma hage, men bara på var sida om stallet... Någon som har en teori?
Idag har Feykir vilodag. Välbehövligt för matte - jag har inte ens orkat åka och basta på simhallen som jag hade planerat... Det blir att vika in hovarna extratidigt i kväll och hoppas på bättre "form" i morgon.

Isgrisen i Stadsparken


Varje vinter gör parkförvaltningen ett isdjur som får pryda Stadsparken. Tidigare år har det varit olika vilda djur, men i år alltså en gris med sina kultingar. Grisens rygg är en rutchkana - därav trappan upp på sidan. Det är verkligen otroligt hur skickliga de är att få det att se ut som riktiga djur! Undrar när de ska göra en islandshäst?

onsdag 19 januari 2011

Slut på batteri...kan ändå "boosta" energi!

Slut på batteri är definitivt en passande beskrivning av inledningen på dagens ridtur. Både Feykir och Lukka skrittade ytterst tveksamt ut från gården, med små, korta steg... När jag testade vad som hände om jag slutade driva i varje steg svängde Feykir in och stannade med framhovarna i ena plogkanten. Samtidigt som Lukka försökte vända hem. Hela situationen var så dråplig att vi inte kunde annat än skratta!

För att undvika älgar red vi mot Avan istället idag. (Älgar kan ju självklart inte förflytta sig någon km på ett dygn - eller hur?!) Problemet att hästarnas batterier var slut märktes också när vi skulle värma upp i trav - det var seeeegt...

Men efter en skrittpaus hände något lustigt: plötsligt var det som att hästarna snackat ihop sig om att göra en liten kupp - för precis samtidigt började de plötsligt trava! Det märktes att Feykir tyckte att han var jättebusig - för han kastade med huvudet som han alltid gör då! Och det var plötsligt lite tryck i traven! Fia och jag blev så glada över att hästarna plötsligt visade lite livsgnista så vi lät dem springa.

Det var verkligen en underbar kväll ute i skogen! De snötyngda träden och marken lystes upp av fullmånen så att det blev en nästan magisk känsla! Vid ett tillfälle blev vi faktiskt lurade att det kom en bil bakom nästa kurva - men det var ljuset från månen! Vi konstaterade att den här vintern absolut skulle kunna användas i en reklamfilm för begreppet "vinter". Första snön kom tidigt och lyste upp på marken. Och sedan dess har vi haft snö konstant - inte ens en enda dag med töväder! Och detta fantastiska ridunderlag som vi har hela vintern!!! Kan inte bli bättre!

Trots att det började så extremt energifattigt (eller just därför?!) blev det en härlig ridtur med många glada skratt! Tillbaka i stallet kände vi oss alldeles fyllda av energi, som våra härliga hästar "laddat" oss med. För det var inte bara hästarna som hade energibrist i början - både Fia och jag kände oss riktigt trötta efter jobbet... Men en rejäl dos häst kan bota det mesta!

tisdag 18 januari 2011

Matrevolutionen är här!


Adlibris mest sålda bok just nu är Matrevolutionen, av läkaren Andreas Eenfeldt (också kallad "Kostdoktorn"). Sedan boken kom ut i början av januari verkar den ha prenumererat på färsäljningslistans förstaplats! Även på Bokus försäljningslista har den legat i topp. Och alla som köpt boken är bara att gratulera, för den är verkligen MYCKET läsvärd!


Kostdoktorn har en enastående talang för att beskriva vetenskap på ett sätt som gör det både lätt att förstå och t o m underhållande! Jag fick dessutom hem mitt ex av boken så lämpligt förra veckan när jag låg hemma i soffan och inte kunde göra så mycket annat än just läsa. Och jag hade inte kunnat önska en bättre bok! Det var mycket intressant att läsa hur det, innan de fettsnåla kostråden lanserades faktiskt fanns två olika teser: att det var fett som var skadligt resp att det var kolhydrater man borde undvika. Och att det i efterhand visade sig att Ancel Keyes, vars forskning låg till grund för de fettsnåla råden, faktiskt hade fuskat för att få resultat som stödde den tes han ville lansera!



Jag tror att väldigt många av oss är rejält indoktrinerade av de fettsnåla kostråden! När jag diskuterar LCHF-kost med människor i min omgivning får jag nästan alltid höra kommentarer om att mättat fett är så skadligt för kroppen."Det vet ju alla." Förvåningen blir därför stor när jag påpekar att det faktiskt inte finns en enda studie som visar att mättat fett skulle vara farligt. Lika lite som det finns studier som visar att dagens kostråd (från Livsmedelsverket) verkligen är nyttiga.



I Matrevolutionen presenteras många exempel på människor med olika sjukdomar som när de börjat äta tvärt emot Livsmedelsverkets rekommendationer blivit mycket friskare. Detta kan man också läsa om på många ställen på internet, men det Matrevolutionen f f a bidrar med i sammanhanget är att vetenskapen bakom förklaras så utförligt. Mycket "matnyttigt" på detta område kan du även läsa på Kostdoktorn.se.



Jag läser Kostdoktorns blogg i princip dagligen och att läsa hans bok gjorde mig än mer inspirerad att fortsätta med den kost som gjort så mycket för att lindra min värk. Samtidigt blir jag arg över allt onödigt lidande p g a de kostråd som gjort människor sjukare istället för friskare. Eenfeldt beskriver mycket träffande de fettsnåla kostråden som "ett dyrbart experiment med människors hälsa." Nu finns det vetenskapliga stöd som behövs för att justera dessa kostråd. Och det är definitivt hög tid för en Matrevolution!


För mig personligen har LCHF-kosten verkligen varit revolutionerande - på flera sätt! F f a för de stora hälsovinster jag fått i o m lindrad värk. Men den har också varit revolutionerande med betydelsen omvälvande. Mitt utgångsläge var nämligen att jag var EXTREMT fettskrämd p g a gallbesvär sedan tidiga tonåren. Hade i princip ätit fettfritt sedan dess. Det var när jag läst ett flertal vittnesbörd på internet från andra med fibromyalgi som testat LCHF med gott resultat som jag tillslut vågade prova. Två gånger började jag men fick avbryta för att jag mådde så våldsamt illa. Men skam den som ger sig - och tredje gången gick det vägen! (Hade läst på Annika Dahlqvists blogg att man kunde träna upp gallblåsans funktion genom att sakta öka andelen fett i kosten - och uppenbarligen fungerade det på mig!)
Fast maken har fortfarande inte riktigt kommit över chocken över mitt totala lappkast på kostområdet. Inte ens bregottpaketet får han ha i fred längre. "Tänk, efter 20 år tillsammans kan du fortfarande överraska!" Maken hör föresten till de läkare som är positiva till LCHF-kost och så verkar det vara med många av hans kollegor också. En av dem (distriksläkare) berättade nyligen att han börjat rekommendera fibromyalgipatienter att testa LCHF eftersom det fungerar så bra för mig!



PS: Björn Ferry fick igår på Idrottsgalan mottaga priset för bästa prestation - för sitt OS-guld i skidskytte. Ett OS-guld som han tog på LCHF-kost. Ett utmärkt exempel på att inte ens elitidrottare behöver kolhydrater i mängder! Matrevolutionen är här! DS.

Frostigt värre!


När man ser Feykirs päls skulle man kunna tro att det var väldigt kallt idag, eftersom han är så full av rimfrost... Men det var bara -9, alltså mer än 20 grader varmare än i lördags, så i jämförelse kändes det nästan ljummet ute. Dock var det dimma - kanske berodde den på den kraftiga temperaturväxlingen? - så det fanns gott om fukt som kunde frysa till i hans päls!




Rimfrosten blir ju absolut mest effektfull på en svart häst!




...och som ni ser finns det en hel del päls på de där benen...!!!

Den här kvällen red vi ut med Fia, Lukka, Madde och Krummi. Jag tränsade med vanligt, tredelat bett, vilket så här i efterhand kanske inte var det idealiska valet för dagen... Vi red längs bilvägen mot Alviksträsk och redan på vägen bortåt signalerade hästarna att läget inte var helt lugnt... Feykir och Lukka hade "handbromsen" i och ville inte gå fram, medan Krummi tyckte det vore en bra idé att dra iväg i full karriär. De som känner Krummi vet att han verkligen inte har någon broms ifall han får chansen, så det är tur att Madde är så duktig och hann vända in honom på liten volt!

Fia och jag galopperar gärna som del av uppvärmningen - men nu antog vi att det inte var någon bra idé utan vi höll oss till trav. När vi vänt hemåt igen började vi med att skritta - vilket Feykir tyckte var oerhört onödigt! Fick därmed ett mycket bra tillfälle att träna samlad skritt, med bakben som tog i ordentligt behövde jag knappt driva, bara göra en massa halvhalter. Det var en riktigt härlig känsla när Feykir "spände bågen" från bakbenen fram genom ryggen och kom upp med bogarna! Samtidigt var han helt lätt i handen - trots att jag alltså red på vanligt bett! HÄRLIGT!!!

Från det läget var det ju sedan perfekt att göra övergång till lååångsam tölt med mycket samling! Till att börja med gick det bra på hemvägen. Men så tyckte Krummi plötsligt att det var lämpligt att briljera med sin levad (han reser sig på bakbenen och kastar sig samtidigt framåt)... än en gång tur att Madde är så skicklig och snabb i reaktionerna! Strax efteråt förvandlades Feykir till järnspett och Fia beskrev en liknande reaktion hos Lukka. Det var ungefär på samma ställe som alla tre hästarna reagerat på vägen bort... Och när vi tittade i samma riktning som hästarna såg vi nu orsaken: trots mörkret kunde man se silhuetten av några älgar vid sidan av vägen snett framför oss!

Vi hade ett snabbt rådslag - vad var lämpligast att göra? Feykir är ju så oerhört rädd för älgar och jag kände att risken var mkt stor att han när som helst skulle göra som han brukar i sådana situationer: fly i panik. Utan "nödbromsbett" skulle jag knappast kunna stoppa honom särskilt snabbt. Och det skulle definitivt räcka för att trigga Krummi att skena hem... något jag inte ville ha på mitt samvete! För säkerhets skull bestämde vi oss för att sitta av och gå istället, vilket brukar få både Feykir och Krummi att "tagga ner". Vi fortsatte hela tiden att prata högt med varandra, för att få älgarna att ge sig av in i skogen igen. Och båda sakerna fungerade: hästarna lugnade ner sig samtidigt som älgarna försvann utom synhåll!

När vi promenerade tillbaka till stallet konstaterade vi att det var riktigt skönt med en kvällspromenad så här ute i skogen! Men det var förståss tack vare snön - hade det varit en mörk höstkväll hade det inte alls varit så här mysigt! Efteråt insåg vi att det antagligen var samma älgar som fått hästarna att reagera även när vi red iväg. Fast då höll de sig väl lite längre ifrån vägen så att bara hästarna märkte att de fanns där, inte vi.

Min rygg orkade föresten med ridningen hur bra som helst! Faktum är att den känns väldigt mycket bättre nu, efter både arbetsdag och ridning, än den gjorde igår efter "bara" en arbetsdag! Och man ska ju aldrig lämna ett vinnande koncept - så jag hoppas det blir ridning med trevligt sällskap i morgon också! (Fast helst utan älgar då...)

Min "blogspot"



Så här ser min "blogspot" ut! Framför mig har jag dessutom vår Tullikiivikamin där det ibland dessutom sprakar en brasa! Bilden är tagen när jag skrev gårdagens blogginlägg, då hade jag "pallat upp" med flera kuddar under ryggen så att jag i princip låg i stolen - för att skona min onda rygg. Idag klarar jag att sitta som vanligt!

måndag 17 januari 2011

Feykir har drop-in!

Det har blivit alldeles, alldeles för lite sjukgymnastik för mig de senaste månaderna... Sedan jag fick börja träna i varmvattenbassäng våren 2003 har jag gjort så 2 gånger/vecka, vilket är det optimala för mig. När det gäller sådan här "långtidsträning" är det förståss viktigt att den kan passas in i det vanliga livet.

Jag började 2003 med den träningsmöjlighet som landstinget erbjöd: i bassängen på Sunderby Sjukhus. De träningstider som fanns tillgängliga där krävde dock ganska stora förändringar av mina arbetstider. Något som arbetsgivaren gick med på utan diskussion, men däremot inte Försäkringskassan! :-O Jo, först sa de OK, men sedan var det plötsligt inte alls tillåtet att ha dessa arbetstider...

Som tur var fick jag då börja på City Rehab (privat sjukgymnastik) där jag tränat sedan dess. Det som varit mitt problem den senaste tiden - och även periodvis tidigare - är att man förståss måste boka tid i förväg. Och att det trots god tillgång på träningstider inte alltid finns tider så att jag kan träna efter jobbet.

Som det varit senaste månaderna har jag ofta varit tvungen att ringa och avboka träningstiden med kort varsel när jag insett att jag helt enkelt inte kommer att orka träna efter jobbet... Och efter tillräckligt många sådana avbokningar med kort varsel börjar det bli så pinsamt att jag drar mig för att boka nya tider...

En sådan trött dag, när jag istället åker direkt hem och vilar, kan jag visserligen känna orken återvända efter ett par timmar. Men då är det ju för sent för att åka till någon sjukgymnastik... Och på helgerna, när jag kan prioritera så att jag bara behöver orka träningen, så har de ju inte heller öppet...

Med tanke på att träning är den enda smärtlindring jag har att tillgå är detta förståss inte alls bra... Den som ändå hjälpt mig att "hålla näsan över vattenytan" (var väl ett lämpligt uttryck i sammanhanget?!) är Feykir! Hos honom behöver jag inte boka några tider utan han har ständig drop-in för mig! Behöver jag åka hem efter jobbet för att vila så kan jag komma till honom senare på kvällen istället. Och han har varken helg- eller semesterstängt heller! Det är tack vare honom som jag ändå haft möjlighet till viss regelbunden träning, även om det förståss varit ännu bättre om jag dessutom tränat i bassängen.

söndag 16 januari 2011

Norrlands huvudstad

"Sundsvall ska marknadsföra sig som Norrlands huvudstad. Som stöd för anspråket hänvisar kommunen till en enkät med 2.500 personer, de flesta Sundsvallsbor.... Men frågan är varför inte fler andra norrlänningar fick svara på enkäten.

I ett varumärkesarbete är det i första hand de som använder produkten som man frågar, säger marknadsföraren Camilla Nilzén..."

Källa: Norrbottens Kuriren

Nu har jag en fråga till dig bloggläsare: Använder du möjligen produkten Sundsvall?!

Vilken återhämtning!!!


Helt otroligt så mycket bättre min kropp mår - jämfört med den senaste veckan! Och detta TROTS att vi hade -28 grader större delen av dagen igår, följt av att temperaturen snabbt steg 10 grader på mindre än tre timmar (minst sagt ett väderomslag alltså!) Och trots att det idag kommit ytterligare ett väderomslag då temperaturen stigit lika mycket till och det dessutom snöar för fullt!

Det var en mycket glad Anna som åkte till stallet i snöyran idag för att äääääntligen få rida! Och humöret blev inte sämre av en trevlig ridtur tillsammans med Fia på Lukka och en kollega till Elisabeth på Gabriel. Hade trott att det skulle märkas mer att Feykir vilat 8 dygn och tillbringat större delen av tiden vid höbalen... men han kändes riktigt trevlig att rida! Alldeles i början var han t o m lite för busig och upprymd för att kunna trava ordentligt - men snart skärpte han till sig.

Vi red bort till korsningen vid sjön, med trav och galopp för att få igång hästarna, och sedan tölt på hemvägen. Feykir presterade riktigt trevlig tölt, särskilt med tanke på att matte mest "åkte häst" för att inte chocka kroppen för mycket. Fia och Lukka red några tempo växlingar och vi försökte haka på när de kom fräsande förbi. En av gångerna gick det riktigt bra!

Avslutade med att svänga upp vid valackernas sommarhage och pulsa genom djupsnön längs vägen upp till kyrkan. Bulldozer-Feykir gick i först och han tvekade bara lite innan han forcerade den tjocka plogvallen.

Oj, vad matte tycker om sitt "lyckopiller"!!!

lördag 15 januari 2011

Tomteskog!



Det var verkligen fantastiskt ute idag - så länge man fick sitta inomhus/i varma bilen och njuta av utsikten! Här är riktigt tomteskog i närheten av Persön. Vi gjorde en lite utfärd dit innan vi åkte till Feykir och Johan hade förståss med sig en kamera.

"Svängen" till Persötrakten resulterade föresten i att Anna köpte en (begagnad) minkpäls. Alldeles underbart mjuk och varm! Så nu ska jag pensionera min bisampäls, som jag fyndade på Myrorna i Stockholm för ett antal år sedan... den är både sliten på sina ställen och har dessutom börjat gå upp i sömmarna så man får nog säga att den gjort sitt vid det här laget!

ORIMLIGT KALLT!


Vi är många som brukar raljera över kvällstidningarnas rubriker... och tidigare i vinter tyckte jag att en av dem t o m överträffat sig själv. När det var en köldknäpp (i södra Sverige förståss) kunde man läsa "ORIMLIGT kallt!!!" på en löpsedel. Jag tyckte verkligen det var en korkad rubriksättning. Man kan tycka att något är orimligt dyrt t ex, men inte orimligt kallt. Vem hade man tänkt klaga hos, som skulle kunna göra något åt saken - SMHI?!

Men idag föll jag ändå till föga... När jag efter 8 dygns "husarrest" ÄNTLIGEN skulle åka till Feykir och försöka rida en kort sväng - då visar termometern -28 grader här i Gammelstad! Hela veckan, när jag har legat inomhus, har termometern visat runt -13, men så måste det bli -28 just idag. ORIMLIGT kallt m a o!!!

Ett besök i Mariebäck blev det ändå - så jag fick klappa lite på Feykir och se med egna ögon att det inte gick någon nöd på honom. Där visade termometern -29 grader, han var härligt full i rimfrost och mumsade på sitt hö... Som en vinterns Ferdinand!

fredag 14 januari 2011

Dagens lunch!



De enda provsvar som hittills varit avvikande på något sätt - vad jag vet - är att jag har låga järndepåer. Ett mångårigt problem som det inte verkar helt lätt att komma till rätta med...

Medan min doktor klurar på vad man ska göra åt problemet har jag tagit saken i egna händer: men en riktig järnboost till lunch! Inspirerad av Cathrine Schücks nya LCHF-kokbok lagade jag ovanstående supermumsiga "Frito Mallorquin" med kycklinglever. OJ så GOTT!!! (Men så har också Cathrine haft en stjärna i Guide Michelin, under den tid hon drev egen restaurang.) Det ska föresten vara stekt ägg till också - men mina stekta ägg gör sig verkligen inte på bild...

Efter lunchen blev det dessutom "tesvält" på riktigt. D v s inte det som svärfar doktorn menar med ordet (att man bara får dricka te - hur kan något så gott beskrivas som svält, undrar jag???) utan nu var det riktig tesvält. D v s inget te alls efter maten! Först nu, drygt två timmar senare har tekoppen fått komma fram igen. (Te kan nämligen hämma upptaget av järn.) Så gissa om den här koppen smakar gott?!

I övrigt håller jag på att utveckla en grav Feykirabstinens... så i morgon MÅSTE jag åka till stallet! Tyvärr säger prognoserna att det ska bli kallt... och bara kallare och kallare under dagen, så jag får försöka komma iväg direkt på morgonen.

Hästar räddade i översvämningarnas Australien

Hörde i början av veckan att de översvämmande områdena i Australien då motsvarade en yta större än hela Tyskland och Frankrike - och sedan har det bara fortsatt...

En solskenshistoria om några hästar som räddades från att drunkna - och en mycket rörd hästägare kan ni se HÄR.




onsdag 12 januari 2011

Liiiite bättre?!


Så här vacker var utsikten genom ett av köksfönstren igår!


När det gäller mitt hälsoläge så tror jag faktiskt att det är liiiite bättre idag. Jag har kunnat sitta lite längre stunder i alla fall! Var på vårdcentralen igen i morse för kompletterande prover. Det blir spännande att höra om något av de senaste dagarnas prover visar någon avvikelse.

En av mina kollegor mejlade på förmiddagen att de saknar mig - alltid uppmuntrande att höra! Och igår när min bussiga chef ringde för att kolla hur jag mådde frågade hon oroligt om Johan har en "Umeåvecka" denna vecka. "För i så fall säger du väl till ifall du vill ha hjälp att handla eller något sådant?!" Skönt att känna sådant stöd!

Fick mitt ex av Andreas Eenfeldts "Matrevolutionen" i postlådan idag och har börjat läsa den. Oerhört intressant! Och samtidigt skrämmande hur man kunde dra igång sådan propaganda mot fett - utan att ha vetenskapligt stöd för de fettsnåla råden...

tisdag 11 januari 2011

Klimatta - Scratc patch




När Feykir åker transport har han för vana att stå och luta sig mot "sparkgaveln" - den lilla dörren som finns bakom varje häst i min transport. Detta innebär tyvärr att hans svans varje gång får en rejäl misshandel... Har provat flera olika svansskydd, men de har alla hasat ner så att svansroten ändå skavts mot dörren. Det som funkat bäst är att linda svansen hårt - men under resan brukar även lindan hasa ner lite... Nu funderar jag på om kanske en sådan här klimatta monterad på insidan av dörren skulle vara något?! Det står i beskrivningen att den är snäll mot tagel (vilket insidan på dörrarna uppenbarligen INTE är!) Vad tror ni om den lösningen??? Eller skulle jag istället behandla den sträva ytan med något som gör den mer slät? Synpunkter och idéer mottages tacksamt!

Chokladmoussekur och tesvält

"Hälsan tiger still" säger man ibland - men här är det tvärt om... Bloggtystnaden de senaste dagarna beror tyvärr på ett ganska rejält "haveri"... Kan fortfarande varken sitta eller stå mer än korta stunder, så det är mest ryggläge i soffan som gäller...Ligga gör visserligen också ont - men är i alla fall bättre än alternativen.

Var till min läkare på vårdcentralen idag, för undersökning och provtagning, samt recept på nya mediciner. Fler prover blir det i morgon. Så får vi se om något hjälper. Han har i alla fall inte "snöat in" på min fibromyalgidiagnos utan tänker betydligt bredare. Detta behöver ju inte vara ett extremt fibro-skov utan kan ju faktiskt bero på något annat också. Reumatism-spåret, som efter fem års undersökningar och provtagningar avskrevs 2008 ska t ex "dammas av" igen. Han var t o m inne på att testa mig för glutenintolerans. Men när jag påpekade att jag äter LCHF och därmed aldrig utsätter kroppen för gluten, så konstaterade han att ett sådant prov därmed inte skulle ge något pålitligt resultat.

Så här efteråt känner jag mig extra mörbultad... Dels var jag ju tvungen att sitta i bilen till och från vårdcentralen. Dessutom blev det ganska lång tid att stå medan jag var där inkl köandet på apoteket för ny medicin. Sedan var ju doktorn tvungen att klämma, böja och bända överallt där jag hade ont - d v s överallt - och det känns rejält så här efteråt...

I lördags ordinerade min käre make, förutom div medikamenter, även en chokladmoussekur. Glädjande nog ska moussen intagas under flera dagar för maximal effekt. Biverkningar uppges vara sällsynta. (Dock finns tydligen en viss beroenderisk som man bör beakta vid långtidsbehandling.) För att förstärka effekten kan kuren dessutom kombineras med "tesvält"!

Det senare är ett typiskt läkaruttryck - beviset för varför denna yrkeskår INTE jobbar med marknadsföring! Under Johans uppväxt dracks aldrig te i det Niklassonska hemmet. UTOM när någon hade magsjuka. Då ordinerade pappa doktorn "tesvält" (vad är det för fel att säga "en god kopp te??!!") Vilket i deras fall alltid innebar Earl Grey-te. När Johan och jag sedan träffades tog det nästan ett år innan han vågade säga att han inte alls tycker om te - och definitivt inte Earl Grey! Vid det laget hade jag hunnit plåga i honom måååånga liter av denna ädla dryck, f f a av mitt absoluta favoritte: Earl Grey!

Har ägnat mig åt ytterligare egenvård också. Ländryggen, höfterna och händerna har fått sig en rejäl omgång av den arnikakräm som jag fick av Emelie i julklapp. (Hennes mamma säljer olika sådana produkter, jag fick en "heatingcream" också som mina onda händer fick en skön omgång av igår). Nu ligger jag här i soffan och känner värmen från krämen - skönt! Arnikagel har jag föresten tidigare använt på Feykirs ben också!

söndag 9 januari 2011

Jättebra om LCHF!

Intervju i radions P1 med Andreas Eenfeldt, specialist i allmänmedicin och författare till den rykande färska boken "Matrevolutionen" hittar du HÄR.

Hans blogg rekommenderas också - Sveriges största hälsoblogg - och den hittar du HÄR.

lördag 8 januari 2011

Stallkatterna

Får försöka muntra upp mig själv (se föreg inlägg) med några bilder på stallkatterna - katter är ju alltid riktiga personligheter! Och för mig, som är kattälskare, men har en make med kattallergi, är det en stor bonus att de flesta stall har minst en stallkatt! I Mariebäck är det Bam Bam och Freddan som har jobbet som stallkatter. De får vara överallt - utom i sadelkammaren eftersom den hålls stängd och låst när ingen är i stallet.



... så var har Bam Bam sin favoritplats?




Naturligtvis bakom elementet i sadelkammaren!!! Elementet i foderrummet är inte alls lika bra - för där är det ju fullt tillåtet att vara!





Just här håller Freddan på att undersöka en hink. Men hans favoritplats är definitivt i någons famn - eller på någons axel. Och han ser till att få det han vill ha! Han kan helt enkelt hoppa/klättra upp på din axel och sedan klöser han sig fast så att du inte ska kunna bli av med honom!

"Jag är inte bitter...!"

...för att citera Robert Gustavssons "Tony Rickardsson". Varför skulle jag vara det? Bara för att jag har för ont för att våga sätta mig i bilen till Umeå, som var planerat idag. Så att jag missar lillasysters 30-årsfirande med "Cookalong".... För att jag inte själv får bestämma i mitt eget liv? Nej, jag är inte alls bitter...

fredag 7 januari 2011

Aj, aj, aj...

Ingen bra dag... :-( När jag kom till jobbet på morgonen fick jag så väldigt ont i ländryggen - det kändes nästan som att jag hade knivar instuckna där... Att sitta ner var helt omöjligt, men när jag fick låna en kollegas höj- och sänkbara skrivbord för att kunna stå och jobba gick det lite bättre som tur var. (Sedan skulle jag dock påminnas om varför jag själv valt att INTE ha höj- och sänkbart skrivbord, jag får ju så ONT i fötterna om jag står en längre stund!)

Jag har råkat ut för så här akut-ont i ländryggen tidigare. Då förklarade mig sjukgymnast för mig att problemet egentligen kommer från min stela bröstrygg. Ryggraden är konstruerad för att vara rörlig och därigenom kunna fördela ut belastningen. Mycket av min sjukgymnastik går därför ut på att försöka bibehålla rörligheten i bröstryggen, vilken hela tiden "stelnar". När jag inte lyckas med detta måste ländryggen hantera all belastning som kommer på min rygg, musklerna där måste jobba för högtryck för att skydda nedre delen av ryggraden - och tillslut är de så överansträngda att de "larmar" på detta sätt.

Tyvärr har jag inte orkat särskilt mycket sjukgymnastik de senaste månaderna. Är det detta som straffar sig nu? Kämpade i alla fall på fram till lunch, sedan åkte jag hem för att lägga mig på en varm rispåse. Och då hade jag dessutom så ont i fötterna att jag knappt kunde gå...

Aldrig roligt att ha väldigt ont, förståss. Men detta var extra dålig "timing" då vi hade planerat att åka ner till Umeå i morgon för min systers 30-årsfirande. Men drygt 3 timmar i bil är ju inte att tänka på i det här läget... När Johan kom hem från jobbet preparerade han mig med några "turbo-piller" så ännu har vi inte gett upp hoppet helt i alla fall.

torsdag 6 januari 2011

Trettondagsfika på residenset!


Länsresidenset i Luleå - det enda i Sverige som är byggt av trä. Efter nästan två timmars idogt ringande lyckades jag knipa de fyra sista biljetterna till det eftertraktade trettondagsfikat hos landshövdingen! Johan och jag fick dagen till ära sällskap av Eva x 2.




Ett enormt fikabord var uppdukat - här tar Johan för sig av de hembakade wienerbröden. Efter att ha smakat sig igenom utbudet konstaterade en enig jury (Johan, Eva och Eva) att wienerbröden var allra godast. För säkerhets skull hämtade Johan ett till för slutgiltig kontroll. Då passade jag på att smaka - hembakta wienerbröd har jag nämligen aldrig smakat. Och de smälte verkligen i munnen! Annars höll jag mig till gott te i underbart vacker tekopp och lite grädde från en av tårtorna.




Mätt och belåten Johan!





Vid detta vackra skåp hade man dukat upp specialfikabröd (glutenfritt, laktosfritt och sockerfritt). Var LCHF-fikat fanns hittade jag dock aldrig... (En skål grädde - så att man inte behövde "nalla" från tårtorna - och lite hallon hade t ex inte varit fel.)





Eva, jag och Eva

Feykir och jag mot världen - d v s älgarna





Trettondagen bjöd på förunderligt vackert vinterväder! Vi red ut helt ensamma -utan någon trygg Lukka att gömma oss bakom i spännande lägen... Red mot Avan och det var så härligt tyst - ljudet från Feykirs hovar var verkligen det enda som bröt tystnaden. Däremot såg man massor av älgspår kors och tvärs...

Värmde upp med trav och många galoppsträckor. Ett par gånger blev det tvärstopp för att Feykir "såg syner" (i alla fall kunde inte jag upptäcka någon älg vid något av tillfällena) - men i det stora hela klarade vi oss ändå bra på egen hand. På hemvägen töltade han riktigt trevligt - när det funkar att börja ridturen med trav och galopp så är det verkligen en bra uppvärmning för Feykir!




Tillbaka i stallet fick jag höra av Yvonne att jag borde sitta på skönhetssalong istället för att vara ute och rida - jag ska ju fika i residenset hos landshövdingen i em. Men, men... jag får försöka piffa till mig lite på egen hand i alla fall så får vi hoppas att det duger.

tisdag 4 januari 2011

Boglampa!



Idag är det KALLT - vilket jag inte behöver ha någon termometer för att ta reda på, det känns i kroppen om man säger så... Vilodag för Feykir m a o. Vill istället passa på att visa en alldeles genialisk uppfinning: boglampan! Med halogenlampa och ett rejält batteri.

Lampan fästs med en rem i vardera metallögla, framtill på sadeln. Den tredje remmen dras mellan frambenen på hästen och hakas i ett fäste som man trär runt sadelgjorden. Batteriet kan förvaras i jackfickan, men jag har det i en ficka jag sytt på ett av mina schabrak. (Då drar jag sladden under sadelkåpan så att jag inte trasslar in benet i den.)

Tack vare att lampan sitter betydligt längre ner än en pannlampa lyser den upp mycket bättre på marken än vad en pannlampa med motsvarande kapacitet gör. Och placeringen gör att den alltid lyser upp i hästens rörelseriktning.

Jag tycker att detta är en KANONUPPFINNING!!! Konstigt nog verkar den inte längre gå att köpa... Jag köpte min för MINST 13 år sedan, från något som hette Nordhallands Ridsport (intressant att jag fortfarande minns namnet..!) efter en annons i Ridsport. Använde den flitigt redan under min och Reykurs tid i Kiruna alltså! För något år sedan behövde batteriet bytas ut. Och förra veckan var det för första gången dags att byta lampa. Så hållbarheten kan man definitivt inte klaga på!

Nu hoppas jag någon "Uppfinnar-Jocke" läser detta och inser att det finns en "lucka" på marknaden som skulle behöva fyllas!

måndag 3 januari 2011

Böja, böja, böja!

Idag fick vi inte Fia och Lukka med oss på någon ridtur - så då hade jag inget svepskäl för att INTE rida på ridbanan. Passade på att "böja igenom" Feykir ordentligt med vanligt tredelat bett - efter flera ridpass på raken med halvstången.

Det snöade lätt under eftermiddagen, vilket gjorde att det syntes väldigt tydligt vilka hovspår som var våra. Det utnyttjade jag genom att rida riktigt snäva serpentiner i skritt - med målsättningen att alla bågar skulle bli lika stora. Svååårt! Jag fick verkligen jobba för att bågarna inte skulle bli väldigt mycket större när Feykir skulle böja vänstersidan. När vi ridit en hel långsida och vände tillbaka blev det ÄNNU tydligare: nu gällde det ju att hela tiden passa in en "vänsterböj" mot en "högerböj"!

Övergick till att rida på åttvolt i trav och där avslöjades "halvstångsridningen" när Feykir försökte hålla kroppen rak på volterna... Varvade ledande tygeltag med massor av korta förhållningar följda av snabba eftergifter och succesivt blev han något mjukare i sidorna.

Efter detta fortsatte skrittarbetet på volt. Feykir och jag hade olika uppfattning om det är OK att hänga i handen när vi rider med vanligt tredelat bett, eller inte. Ni kan ju gissa vem som tyckte vad! Alltså jobbade vi riktigt länge med att skritta på volt och flytta ut bakdelen till dess han verkligen trampade in under sig med höger bak och därmed lättade i handen. Halvstångsridningen märktes av på så sätt att han visserligen sökte sig framåt, nedåt men väldigt gärna ville räta ut halsen så snart jag belönade med eftergift. Alltså samma problem som jag haft i traven. Så det behövdes massor av små förhållningar med snabba, snabba eftergifter där emellan för att verkligen få en eftergift i innersidan.

När det började fungera hyfsat bytte vi till vänster varv - och där gick det riktigt bra bara jag höll högerbogen på plats. När jag sedan bytte tillbaka till högervarvet igen så gick det bättre där också. Precis som Atli visat mig - att det går att "ta med sig" lösgjordhet från ena varvet till det andra. Fast det har brukat vara högervarvet som får "hjälpa upp" vänstervarvet - men nu var det alltså tvärt om.

Jobbade lite tölt på volt också - och svårigheterna var förståss desamma där som i skritten. Avslutade sedan med trav på åttvolter - och nu märktes det att dagens ridpass gett resultat, för Feykir kändes MYCKET mjukare och travade i trevlig form, eftergiven i innersidan i båda varven. Duktig kille!

Det är verkligen trevligt med Fia och Lukkas sällskap - men idag var det faktiskt bra att vi fick klara oss utan dem, för vi behövde definitivt det här passet på ridbanan!

söndag 2 januari 2011

HÄRLIG ridtur!!!


Sylvia, Olivia och KG förbereder en slädtur med Kippy, medan Sussie övervakar. (Ja, det var bara Sylvia och Olivia som fick åka den här gången. Men tanken är att KG ska köra Kippy framöver när Sylvia m familj åker iväg på semester. Därför var han väldigt mån om att montera en stol på släden.)

Feykir och jag fick ännu en kanon-ridtur med Fia och Lukka! Vi bestämde oss för att köra samma uppvärmning som igår: först trav och sedan galopp. Det verkade ju vara ett bra sätt att få igång våra "dieselmotorhästar". Igår gjorde Feykir precis som han brukar när jag börjar ridturen med trav: han satsar mot Solvalla. Men idag hade uppenbarligen en polett trillat ner, för nu fanns inga tendenser till att rusa utan han sökte sig direkt framåt-nedåt och travade i ett så sansat tempo att jag direkt kunde börja jobba honom i traven.

När vi sedan fattade galopp blev Feykir så jätteglad över att få galoppera att han först ruskade på huvudet och sedan flera gånger körde ner huvudet mellan frambenen. Varje gång hästen försvann framför mig väntade jag mig att han skulle slå bakut - och att jag skulle få en rejäl flygtur - men som tur var gjorde han aldrig det så jag fick sitta kvar på hästryggen!

Det var verkligen härligt att galoppera lååångt - och när vi kom fram till korsningen vid sjön flåsade både Fia och jag ikapp med hästarna! Men så var det VARMT idag också - bara 8 minusgrader och vi lika mycket kläder på oss som igår, då det var 10 grader kallare. Hästarna hade föresten också samma kläder på sig som igår! Efter en andhämtningspaus bestämde vi därför att vi skulle vända hemåt.

Nu när Feykir verkligen "kommit igång" och det dessutom var hemväg kändes det som att vi hade minst fyra bakben när jag samlade honom! Och han presterade riktigt trevlig tölt i lååångsamt tempo! Red intervaller med kort skrittpaus och sedan ryggning innan ny igångsättning. HÄRLIGT!!! Ibland kom Fia och Lukka spurtande förbi i ett högre tempo och då försökte vi haka på, men den mesta tiden höll vi oss till riktigt lååångsam tölt.

När hästarna sedan fått sträcka ut en stund i trav satt vi av och gick hem, mycket nöjda med ridturen!


lördag 1 januari 2011

Nyårsdagen!

Vilken perfekt inledning på det nya året: en HÄRLIG ridtur med Fia och Lukka - med MASSOR av tölt!!!



När jag kom till stallet rådde febril aktivitet i vallackhagen: hästarna hade kliat sig mot vattenkoppen så att några fästen hade börjat lossna. Uppvärmda vattenkoppar i hagarna är ju verkligen SUVERÄNT så det var tur att den gick att åtgärda. Om hästarna förstod sitt bästa skulle de klia sig på träden i fortsättningen...





Efter gårdagens ridtur var Feykir så svettig att han fick ha ett fleecefodrat regntäcke när han gick ut. Det var ju ändå -22... Idag var det -18, uppenbarligen VARMT för honom för när jag tog av täcket var han svettig under! Det underliga var att svettningen främst var "vänstersidig"! Han var rejält blöt i pälsen på vänster sida av bogen samt vid flanken på vänster sida. På högersidan var han bara lite, lite fuktig längst ned vid virveln och även lite fuktig högst upp på frambenet. Är det någon som kan förklara denna skillnad??

Fia och jag red en så HÄRLIG ridtur idag! Vi valde att rida mot Alviksträsk och hoppades att älgarna skulle hålla sig undan. Som omväxling värmde vi upp med trav. Först blev det förståss "Solvallatrav" för oss, med en massa bus. Men tillslut lugnade Feykir ner sig och jag kunde börja rida honom fram mot bettet för en mer lång-låg, muskelbyggande form.

Sedan tog vi en galopp också - för att våra "dieselmotor-hästar" verkligen skulle komma igång. Jag red vänster galopp och Feykir hade en härlig energi framåt och galopperade samtidigt i en trevlig form. Efter en stund började jag "störa" genom att ställa lite höger - vänster och tack vare energin framåt började han aldrig styva sig utan behöll hela tiden galoppen.

En fördel med denna, för oss annorlunda, uppvärmning var att hästarna redan var ordentligt igång när vi började med tölten. Jag inledde med vänsterställd häst, stöd på yttertygeln för att hålla högerbogen på plats och så lite "piskvift" på vänstersidan för att vänster bak inte skulle slarva. När Feykir kommit över chocken av att matte hade en pisk töltade han riktigt bra och i hyfsad - fast lite orolig - form.

När vi vände hemåt satsade vi på intervaller med långsam, samlad tölt. Där emellan skrittpaus, halt och rygga, ny övergång till lååångsam tölt. Jag fick uppleva många glimtar av trevlig tölt utan något i handen! Härligt!!! Tillslut började jag dock få mer i handen - och tolkade detta som att Feykir var trött. Vilket inte var konstigt med tanke på att han verkligen hade fått jobba med sina bakben idag... Fast när han fått en liten skrittpaus och vi skulle avsluta med trav så var det åter satsning på Solvalla, så uppenbarligen hade han rejält med energi kvar!

Han har verkligen varit full av energi den senaste tiden - och det smittar ju av sig till mig också. Varje ridtur är som en rejäl "vitamininjektion"!!! HÄRLIGT!






Dessutom är det så vackert ute nu - rena julkorten! Och ridunderlaget är helt fantastiskt - jämnt och fint, med lagom svikt och hästarna får jättebra fäste med broddarna.




När vi var nästan hemma igen stannade vi för en fotopaus och även Fia tog fram mobilen.




Jag försökte föreviga den härliga rimfrosten i Feykirs päls. Och kolla in skägget!

Tillbaka i stallet var Feykir ganska svettig. Jag torkade av honom det värsta med en handduk. Sedan fick han gå ut utan täcke, eftersom han uppenbarligen svettades med täcke i denna temperatur. Det varken snöade eller blåste och dessutom har de fri tillgång på hö, så då ska de ju hålla värmen. Jag brukar ju sätta på täcke när han är riktigt svettig för att hålla honom varm - inte för att han ska svettas mer!