fredag 3 september 2010

Anna gör en pudel!



Till skillnad mot Loppan kvalar han dock INTE in som toypudel! Feykir får så ENORMT tjock vinterpäls att jag brukar helklippa honom en gång i september och sedan halvklippa i början av december. (Sist jag gjorde decemberklippningen sa en kompis som kom förbi: "Det hade varit lättare att klippa honom nu om du klippt en gång tidigare i höst också - då hade pälsen inte varit så där tjock..." Gissa om hon blev förvånad när jag kunde berätta att jag faktiskt gjort just det?!) Nu hade jag sett på väderprognosen att det ska bli varmare och vara uppehållsväder den närmaste veckan så det kändes som ett bra tillfälle att göra första klippningen.

Dessutom blev jag extra inspirerad av en artikel i det rykande färska numret av Islandshästen, där veterinär Gunilla Lundgren redogör för i vilka fall det är bäst för hästen att vara klippt. Hon slår också fast att problemet många upplever att hästen blir trött/arbetsovillig i samband med pälssättningen ofta beror på att hästen blir överhettan p g a kombinationen vinterpäls och varmt ute. Hästen blir inte trött av att pälshåren växer. Artikeln var så bra att jag tänker återkomma till den i ett blogginlägg längre fram!

Jag mätte föresten Feykir med viktmåttbandet före och efter klippningen - och kunde då konstatera att trots att jag inte tyckte att Feykir fått SÅ våldsamt mycket vinterpäls ännu blev skillnaden på viktmåttbandet ändå 10 kg! Med full vinterpäls borde det minst vara det dubbla. Vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet för oss som använder viktmåttband som hjälp för att hålla koll på hästens hull.

Efter klippning och mätning var det så ÄNTLIGEN dags för ridning! Och den ridningen visade sig verkligen vara värd att vänta på! Tror det var första gången efter Vindurtävlingen som vi ägnade oss åt seriös töltträning, med tunga boots och halvstång, och det gick jättebra! En viktig skillnad mot t ex i onsdags var också att jag varit i varmvattenbassängen och stretchat igår - så idag var det MYCKET lättare att hitta en bra sits. I onsdags var det snarast fosterställning som gällde... INTE särskilt funktionellt när man sitter i sadeln, kan jag intyga!

För första gången på läääänge tog jag höger nere vid bilvägen och sedan till vänster borta vid sjön - så att vi fick lååånga, lååånga perfekta töltsträckor. Började att tölta nerför backen och över bäcken - och redan efter det kändes Feykir så lösgjord och töltade på med bra takt i mellantempo.

Red sedan långa sträckor ökat tempo - för att han skulle ha tid på sig att hitta rörelsemönstret och jag skulle hinna få kläm på hur jag ska korrigera de taktfel vi råkar ut för. Intressant var att han faktiskt inte rollade en endaste gång på hela ridturen! När jag red ut med Sylvia en dag och tränade ökat tempo sa hon att jag istället för att göra en förhållning skulle lägga till pisken på vänster bak varje gång han rollade. Hon misstänkte nämligen att han hade kommit på att om det blev lite jobbigt att tölta fort kunde han alltid börja rolla - för då gjorde matte en förhållning som därmed tog ner tempot... Jag har gjort så sedan dess - och idag var rollningarna uppenbarligen överflödiga!

Förut har jag sidfört mycket för att hålla honom mjuk men nu kunde jag rida mycket mera rakt fram utan att han började styva sig. Jag upptäckte att när han började få problem med takten - det kändes lite som att vänster bak kom lite på efterkälken - kunde jag ganska enkelt korrigera honom genom att m h a vänster skänkel flytta undan bakdelen bara något steg. Då hade vi även vänster bak med oss igen och fyrtakten var tillbaka!

På hemvägen red jag en hel del arbetstempo. I början försökte han hela tiden dra upp tempot - och lyckades väl allt för bra med det... Men sedan kunde jag behålla samling och tempo - och det kändes riktigt bra! På slutet kändes det verkligen som en spänd pilbåge - från bakbenen över ryggen fram till bogarna!

I vanliga fall brukar Feykir pusta och stöna väldigt när han måste jobba - och bli rejält svettig. Men idag kändes det som att han kunde orka hur mycket som helst! Det var faktiskt först när vi övergick till den avslutande traven som jag insåg hur trött han måste vara i bakdelens muskler - för hur jag än drev blev travstegen väldigt korta. Vi tog en skrittpaus innan han åter fick sträcka ut framåt - nedåt i trav. Innan vi var hemma hann vi träna lite halter också - då vi m h a lite pisk faktiskt lyckades stanna med bakbenen under hästen och inte bakom. Vi behöver verkligen träna vidare på det!

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att jag haft en fantastiskt pigg och energisk häst under dagens ridtur - och han hade verkligen fått jobba sig trött i musklerna. Men ändå var han inte svettig ö h t! Snacka om att avkylningen hade fungerat perfekt! Frånvaron av vinterpäls hade fått extra hjälp av att det blåste en hel del också.



När Feykir kom tillbaka ut i hagen igen gick han direkt fram till Gabriel och sa: "Klia mig!!!" Först när detta var åtgärdat tyckte han det var dags att rulla sig.

Jag blev så oerhört inspirerad av dagens ridtur! Var inte alls säker att det skulle gå bra att rida då jag har så ont i SI-lederna... men tölt visade sig fungera hur bra som helst ändå - väldigt mycket bättre än att gå! Dessutom var jag inte alls lika stel i kroppen som i onsdags - så jag kunde sitta mycket bättre. Nu blir jag riktigt sugen att vara med på ovalbaneträning i Ersnäs på måndag kväll! Har inte vetat om jag skulle orka så jag har inte anmält mig, men undrar om jag inte ska göra det ändå... Det är ju antagligen sista chansen att träna för Sylvia på ovalen innan vinter. Och där kan jag ju få massor av bra tips på hur jag ska fortsätta träna ökat tempo tölt!

Inga kommentarer: