måndag 31 maj 2010

Här får vi draghjälp!


Under fyrgångsuttagningen var vi två ekipage på banan samtidigt. Den andra hästen drog i galoppen och kom dundrande förbi oss. Vilket visade sig vara alldeles utmärkt! Sylvia kommenterade efteråt att Feykirs galopp lyftes ett rejält snäpp av detta! När jag inte orkar driva tillräckligt är det ju alldeles utmärkt att få draghjälp!



Här kommer ekipaget dundrande... inte illa att sitta kvar i det tempot, utan stigbyglar!

söndag 30 maj 2010

Vindurtävlingen - finaler


Ett första bildbevis från helgens tävling: från vår uttagning i V5 (fyrgång).
Hemma igen efter en JÄTTEROLIG tävlingshelg i Skellefteå! Vi gillar verkligen att åka dit och tävla! Stämningen är alltid på topp, tävlingsområdet är trevligt, vi får lyxa till med att bo på 4-stjärnigt hotell där vi också har gott om tid att umgås. Kan det bli bättre?! (Det finns faktiskt Miduriter som när de behövde välja bara en tävling denna vår valde Vindur före vår egen tävling i Boden nästa helg.) Dessutom ligger tävlingsbanan så vackert att det alltid brukar bli MKT fina bilder när Johan fotar! Hoppas återkomma inom kort med fler bildbevis!




Under förmiddagen var det töltfinaler. Jag lyckades bättre med uppvärmningen av Feykir än igår. Sylvia har ju sagt att jag bör värma längre stund en jag brukat göra - att han är som en dieselmotor som behöver en rejäl startsträcka. Jag testade detta första gången igår och tyckte han kändes fin när jag värmde uppe på asfaltvägen: takten var bra, bogarna kom upp o s v. Men när vi red in på ovalen ramlade han på bogarna och blev framtung och jag lyckades inte göra något åt saken. Idag började jag också med att först göra ett antal riktiga galopprace på en äng. När vi sedan töltade på vägen hade jag superfokus på att vi hela tiden hade MKT energi framåt. "Mycket bakben" - eftersom det är dessa som ska lyfta honom fram. Jag tänkte att om han precis som igår skulle tappa energi på ovalen så gällde det att se till att vi hade MASSOR av den innan! I collectingring stämde jag sedan av att han var lätt att flytta undan för skänkeln, att jag kunde rida honom utåtställd på volt och rida riktigt samlad skritt. Denna uppvärmning visade sig funka betydligt bättre än gårdagens: idag kändes han trevligt lätt i handen och "uppe" även på ovalen! Jag vågade mig även på att vinkla ut pisken en aning ett par gånger, trots att han oftast gör ett våldsamt hopp då, för att fylla på med extra energi. Han var visserligen för hög i formen, men idag var jag nöjd med att han inte var framtung!




Tempoväxlingarna var förståss svåra... men precis som igår kunde jag göra nedtagningarna utan att få honom i handen och det var jag MKT nöjd med! Så sent som i tisdags verkade det ju omöjligt!!! Vi hann rida ökningar på tre långsidor och den andra blev faktiskt riktigt bra, utifrån våra mått mätt: en tydlig steglängsökning - och tölt hela vägen! (Efteråt var det ett par Miduriter som berömde oss för den ökningen: "Vilket steg Feykir har!" Då blev förståss matte jättestolt! Vänta bara några år så ska vi lära oss göra sådana ökningar på VARJE långsida!




Det var inte bara känslan som var mkt bättre än igår - så blev även poängen så jag fick bekräftelse på att min känsla var riktig!




När T3-finalen sedan avgjordes strax innan lunch var man VERKLIGEN stolt över att vara Midurit! Vi hade tre representanter - och när det var dags för ärevarv var det dessa tre som fick rida i täten! Linda Wikström på Skálmar, Sylvia Huuva på Démantur och Nina Fernandez-Rosenke på Axjón representerade verkligen Midur med den äran! Det var oerhört jämnt i toppen, men tillslut gick segern till Nina och Axjón, vilka bl a bjudit oss på ökad tölt i ett alldeles hissnande tempo! WOW!!! (Vi var några som sa att vi egentligen borde låtit våra hästar se finalen också - för att de skulle förstå vad det EGENTLIGEN är vi menar att de ska göra, men inte lyckas förklara...!!!)




Efter lunch red vi fyrgångsfinal och den blev onödigt spännande för min del... När vi presterat tölt och trav och skritt som vi inte behövde skämmas för var det dags för galoppen. Feykir gjorde som vanligt en snygg galoppfattning och jag insåg efter en stund att jag knappt kollar om det blir rätt galopp - för han känns så stensäker på den saken! Det började alltså bra... men så kom vi till första kurvan och plötsligt börjar min sadel glida snett så att jag hamnar med vikten utåt! Min Childeric - som brukar sitta så bra att den inte går att trampa till ifall jag råkat sadla lite snett!!! Jag försökte trampa ner mer i höger (inner) stigbygel, men istället kändes det som att sadeln bara gled mer och mer till vänster! Tänk om den skulle glida runt helt och hållet - då skulle jag ju flyga av! Inte nog med att vi hade ett högt tempo - jag hörde dessutom att två andra ekipage låg precis bakom oss och tanken att ramla av precis framför dem kändes inte särskilt lockande... I tredje kurvan lyckades jag tillslut trampa till så att sadeln hamnade rätt - precis då säger speakern: "Då kan ni ta ner hästarna i skritt..." Trots att jag måste ha stört Feykir jättemycket när jag "hängde" utåt hela tiden i galoppen så fick vi helt OK poäng. Och totalt kom vi på en tredjeplats i fyrgången.

Fler bilder kommer framöver!

lördag 29 maj 2010

Vindurs vårtävling - Giganternas kamp




En bild från Midurs hösttävling-09 får illustrera i väntan på bilder från denna tävling.



Nu kommer tillslut en liten uppdatering härifrån! (Lyckades precis jaga bort Linda från datorn!) Vi är alla nybastade och väntar på att få avnjuta ryttarmiddagen.



Starkast på näthinnan syns definitivt en rafflande omgång av uttagning i V3: Nina Fernandez på Axjón från Stormsund och Sylvia Huuva på Demantur frá Minni-Borg kämpade samtidigt på ovalbanan. Och vi som var publik bara rös av njutningen att se dessa två fina hingstar! Det var oerhört jämt - oerhört spännande! Det var tillslut Sylvia och hennes diamant som drog det längsta strået - men det var bara med tre hundradelars marginal! Nu ser vi fram emot att se dem igen i finalen i morgon!!!



För oss andra - som befinner oss på en nåååågot lägre nivå var det varierande resultat. När det gäller min och Feykirs prestation i T5 så kan vi konstatera att prestation och poäng inte var direkt lysande... MEN jag gläder mig åt att en liten detalj kändes bra: jag kunde göra nedtagningar utan att få hela hästen i handen! Tack vare att jag använde Sylviaknepet jag fick lära mig i onsdags: att flytta ut bakdelen i nedtagningen! Vi är i alla fall i B-final - bl a tillsammans med Kristin och Funi. Så vi får en ny chans i morgon! Fia och Lukka är i A-final i T5!



Vår fyrgångsklass på eftermiddagen var som vanligt riktigt rolig! Ingen av våra bästa - men en riktigt bra galoppfattning och på slutet RIKTIGT bra galopp när vi fick extra draghjälp av det andra som blåste förbi i ett ruskigt tempo. Då fick även Feykir en extra växel! Eller, som Sylvia beskrev saken: han släppte tillslut handbromsen! Vår prestation gav en plats i A-finalen. Vi blir tre Midurekipage i den finalen - förutom oss även Fia och Lukka samt Malena på Àri. KUL!

Charmigaste Midurekipage var definitivt 8 åriga Viktoria på trotjänaren Gáski från Ryssebo - de gjorde fina prestationer i både T8 och tvågång!

Nu är det dags för ryttarmiddag - hungern river! Vi hörs!

fredag 28 maj 2010

Mot Skellefteå - för Vindurs vårtävling i Ragvaldsträsk!!!



Lite mental peppning kan behövas - med denna bild från Midurs tävling i höstas. Men den här gången blir det betydligt svårare... nu ska vi ju försöka oss på tempoväxlingar också... Håll tummarna!!!

torsdag 27 maj 2010

Midur-bloggen!

Har ni sett Midurs blogg? Olika medlemmar turas om att blogga - en vecka var. Jag tycker det är jättekul att läsa vad olika miduriter har för sig! Och den här veckan är det jag som bloggar.

Midurbloggen hittar du här.

"Fd broddar"


I går kunde ju hovslagaren som tur var sko om Feykir så att vi kan tävla till helgen utan att bli diskade p g a broddar i skorna! För som ni ser på denna framsko var det bara en av fyra broddar som skulle ha varit möjlig att ta bort... Dessutom hade antagligen slitningen fram i tån gjort att skon inte klarat gränsen för tillåten bredd.


Fast hovslagaren ville inte riktigt hålla med om att det skulle ha varit fullständigt omöjligt ens att få bort dessa broddar - eller "fd broddar" kanske man skulle kalla dem. "Men det hade varit riktigt, riktigt besvärligt - det är definitivt enklare att sko om!" sa han.


Vi skojade lite om att man t ex hade kunnat svetsa på en metallbit på varje brodd så att man sedan kunnat vrida loss dem m h a denna. Fast då hade man ju det "lilla" problemet att hästen skulle stå kvar medan man svetsade på skon...


Jag berättade om den gången KG använde en vinkelslip i stallet när Feykir stod just utanför stalldörren och åt kraftfoder ur en hink. När vinkelslipen började leva om och spruta gnistor lättade Feykir nästan en meter rakt upp i luften. Sedan inträffade något intressant: jag såg hur hans kropp drog sig bortåt - för att fly från det eldsprutande monstret. Men hans huvud drogs samtidigt som av en magnet tillbaka mot mathinken... Vilken del av hästen tror ni vann? Huvudet förståss! Feykir landade på marken och fortsatte äta! Då erinrade jag mig hur jag läst att det är m h a mat som man lär polishästarna att gå genom eld!


Eller, för att använda ett av pappas Skellefteåuttryck: "Äta först, sa bonn´då bastun brann."

onsdag 26 maj 2010

Sista lektionen på ridskolan!!!


Måste börja med att förklara att kameran faktiskt ljuger! Kände mig så nöjd med dagens "outfit" - och mycket riktigt fick jag också komplimang från Kristin, som alltid lägger märke till sådant! MEN västen är faktiskt RÖD i verkligheten - och det är RÖDA "kritstreck" på ridbyxorna!!! (Extra viktigt att poängtera då jag har mkt svårt för färgen rosa...) Har inte lyckats justera färgen själv i Lightroom och Johan är inte hemma... Så ni får helt enkelt tänka er den mörkröda färgen! (Och om ni inte tror mig kan ni ju alltid ringa Kristin så kan hon intyga!)

När nu detta viktiga klarlagts kan jag övergå till att rapportera från vår sista lektion på ridskolan. (För den som missat det så säljer Sylvia hästarna och slutar med både ridskola och turridning nu. I fortsättningen kommer hon bara att ha lektioner/kurser för dem med egen häst.)

När vi skrittat igång hästarna fick vi rida på en liten volt och flytta ut bakdelen jättemycket - så hästarna verkligen måste tvära ordentligt med både fram- och bakben. När vi flyttade för höger skänkel räckte det att jag påminde Feykir en gång med pisken på bakbenet - sedan tvärade han jätteduktigt! För vänster skänkel fick jag däremot påminna lite då och då "för att hålla motivationen uppe".

Nästa steg blev trav på riktigt liten volt. Jag började i höger varv och först var Feykir riktigt duktig! Fast sedan tyckte han visst att det räckte för idag, rätade ut sig och gick över i tölt... Fick göra volten ÄNNU mindre och böja honom riktigt ordentligt för att han skulle välja trav igen. Sylvia påpekade också att jag skulle låta yttertygeln vara helt lös i den här övningen när jag rider på halvstången. För att han verkligen ska sträcka ut halsen ordentligt och inte bara "krulla ihop den". När jag satt ordentligt på rumpan och kom ihåg att använda min innerskänkel ordentligt så böjde han sig riktigt fint och travade i den låga form vi ville ha bara jag då och då påminde genom att ta lite i innertygeln och sedan ge stooor eftergift. Samma sak i vänster varv var svårare... Feykir höll visserligen traven, men han tyckte det var onödigt jobbigt att böja sig och trampa under sig med inner bak... Han var därför VÄLDIGT snabb att räta ut sig så jag måste böja ordentligt med innertygeln för att sedan ge stooor eftergift när han började söka sig nedåt, för att SNABBT böja igen med innertygeln innan han hade hunnit räta ut sig helt.

Vi fick göra samma övning i tölt också. I höger varv fick jag en riktigt bra känsla, då Feykir inte alls försökte kasta mig framåt utan jag kunde sitta ordentligt på rumpan och driva in höger bakben med innerskänkeln. Precis som i traven var det även här svårare i vänster varv...

Sedan fick vi tölta längs spåret och träna tempoväxlingar. Det var verkligen JÄTTEBRA!

Steg 1 för mig och Feykir har ju varit att inte bara bli totalparalyserade så snart tempot blir liiite högre, utan att jag ska klara av att fortsätta rida och han ska inte bara bli styv och spänd. Där har vi kommit en liten bit på väg nu i alla fall!
Steg 2 har varit att klara ett kort tempo i tölten utan att han rollar. (D v s jag måste lyckas samla honom tillräckligt.) Det funkar ibland.
Steg 3 är då nedtagningarna - där har vi haft STORA problem! Feykir har bara vräkt sig i handen och jag har inte kommit på hur jag ska komma förbi det problemet...

MEN idag hade Sylvia lösningen - förståss! Innan vi började rida tempoväxlingar fick vi tölta några varv längs spåret och i varje kurva skulle vi bromsa upp ordentligt på yttertygeln och flytta ut hästens bakdel. Vi skulle i princip "sladda" genom hörnen. I början ville Feykir inte riktigt lyssna på min innerskänkel... men när jag petade till med pisken en gång förstod han plötsligt PRECIS vad den där innerskänkeln betydde! När vi sedan började rida ökningar längs långsidorna fick vi fortsätta att "sladda" i hörnen när vi gjorde nedtagningarna. Och efter ett par gånger hade jag en häst som var helt lätt i handen i nedtagningarna!

När vi skulle göra samma sak i vänster varv började det inte så bra... När jag kom till första kurvan och petade till med pisken snedtände Feykir totalt (det var ju faktiskt VÄNSTER bak som matte ville han skulle jobba extra med och det är faktiskt JÄTTEJOBBIGT!!!) Hans bet tag i bettet på vänstersidan, halsen förvandlades till ett järnspett och så drog han iväg. Men tack vare att jag hade halvstången hann han inte ens till mitten av ridbanan innan jag orkade böja hans hals lite och sedan rida en volt åt vänster. Då fick han stoooor eftergift! Gjorde ett nytt försök i samma hörn, med samma resultat... men även nu kunde jag ganska snart få honom att böja vänstersidan igen så att jag kunde ge stooor eftergift. Vid tredje försöket var jag supersnabb att ge eftergift - direkt han i princip tänkte rätt. Och plötsligt lossnade det! Nu kunde jag rida tempoväxlingar där han var helt lätt i handen i nedtagningarna! Såg till att ge stooora eftergifter varje gång så han skulle förstå att han gjorde rätt.

Det är ju alltid viktigt med eftergift när hästen gör rätt - och när jag nu rider med den lite skarpare halvstången har jag förståss ett extra stort ansvar att vara snabb i eftergifterna och göra dem stoooora. Annars kan ett sådant bett lika gärna stjälpa ridningen som hjälpa den!

Efter lektionen fick Feykir gå lös på gården och beta gräs i en timme, medan vi väntade på hovslagaren. Och sedan fick Feykir nya skor runt om - utan broddar. Så nu kan vi åka och tävla till helgen utan att bli diskade för skornas skull i alla fall!

tisdag 25 maj 2010

Galltvålens lov




När jag red på ovalen i Ersnäs sist "gjorde jag mig till" och hade detta vita schabrak - för att Feykir skulle vara snygg när Johan skulle fota!





Hm... efter ETT pass på ovalbanan såg schabraket ut så här på undersidan!!! :-O
För att få det rent fuktade jag först med vatten och gnuggade jag in rejält med miljövänlig galltvål på alla fläckarna. Sedan fick det ligga och "dra" en timme innan jag tvättade i maskin med mitt vanliga kulörtvättmedel.



...och så här fint blev det efter tvätt! Tack vare galltvålen blev schabraket som nytt - utan minsta gnutta blekmedel!

måndag 24 maj 2010

Träning i regnet




Det regnar idag - Woodfieldväder m a o! En intressant iakttagelse som jag och några andra i stallet gjorde för några veckor sedan: Om man kommer körandes i bilen och ser någon vara ute och jogga i regnet så tänker man "OJ, vilken hurtig/fanatisk människa som är ute och springer i det här vädret!" At tman själv är på väg till stallet för att rida i samma väder gör inte alls att man rubricerar sig själv som någon fanatiker däremot... det är ju hästen som behöver tränas!


Idag blev det ett intensivt ridpass för mig och Feykir. Vi red skogvägen "bakom bommen" - och detta faktiskt två gånger fram och tillbaka. Första vändan bort till vändplanen värmde vi upp med sidförande i skritt, galopp, tölt och trav. På vändplanen jobbade vi på volt och växlade mellan att flytta ut bakdelen, rida utåtställd på volten m m. När vi så vände hemåt igen började vi med riktigt samlad skritt för att sedan smyyyga över i lååångsam tölt. Feykir pustade och stönade när han måste aktivera bakbenen så mycket - och jag fick göra miljoner förhållningar för att han inte skulle dra iväg i tempo.


När vi började närma oss stallet igen vände jag för att rida bort till vändplanen en gång till. Så´na gånger är Feykir verkligen fantastisk! Liiite trögt gick det just i vändningen, men sedan accepterade han sitt öde och skrittade på lika energiskt fast vi red bort från stallet igen!


Nu jobbade vi mycket med traven, men red även lite galopp då jag ställde höger-vänster-höger vänster och bara jag drev samtidigt funkade det mkt bra utan att han blev spänd! Testade även ett par gånger att göra en halvhalt i galoppen, som vi fått i läxa av Sylvia och det funkade ganska bra.


Efter skrittpaus i anslutning till vändplanen vände vi så åter hemåt igen. Började med samlad skritt för att övergå till riktigt lååångsam tölt. Oj, så jag fick jobba med förhållningar för att Feykir skulle hålla det låga tempot! Sedan tyckte jag det var dags att testa några tempoväxlingar också. Första försöket blev riktigt dåligt - Feykir började rolla nästan direkt... Återgick till arbetstempo och gjorde nytt försök - och det blev lite bättre i alla fall.


Sedan blev det världens längsta nedtagning när jag tyckte att det var dags för mer arbetstempo. Tillslut fick jag göra halt för att Feykir skulle lyssna... Den halten gjorde underverk! För sedan kunde vi först rida riktigt lågt tempo och sedan göra en riktigt bra ökning! Definitivt dagens bästa (dock i MKT svag konkurrens!) Efter detta fick Feykir i alla fall sträcka ut i trav en liten stund innan vi skrittade hem.

Tillbaka på gården tog jag av sadel och träns uppe vid Josefshallen och lämnade Feykir där att beta gräs. Han hade inga som helst invändningar mot det!


Innan jag sedan åkte hem kom hovslagaren till stallet för att sko några hästar. Jag fick då bekräftelse på att han fått mitt nöd-sms, men han måste försöka samordna med skoningen av en annan häst så han kunde inte ännu säga när det kunde bli av. Så ni får fortsätta hålla tummarna med mig att han kan fixa det innan vi åker mot Ske-å på fredag em!!!

söndag 23 maj 2010

Nyfödd!



På förmiddagen fick jag ett sms från Yvonne: "Lára fölade i morse - vi tror att det är en liten tjej!" Alltså laddade jag med en riktig kamera (inte bara mobilen) när jag åkte till stallet på eftermiddagen! Edit: nykomlingen heter Litla-Mind från Mariebäck.


Här ser ni även den stolta mamman! Och det lilla underverket, som här inte ens är ett dygn gammal, är e. Demantur frá Minni-Borg.



Men jag kunde ju inte stå hela eftermiddagen och beundra nykomlingen - jag hade ju faktiskt en häst att träna! Feykir fick beta gräs utanför hagen medan jag borstade honom - jag tar alla chanser jag har att vänja honom vid gröna gräset innan tävlingen nästa helg!



Målsättningen med dagens ridpass var att jobba med korta tempot i tölt för att verkligen få Feykir att trampa under sig ordentligt bak. Men först skrittade vi igång och varvade serpentiner, volter - inåtställd & flytta ut bakdelen resp utåtställd m m. Jobbade även en stund med riktigt samlad skritt - och med tanke på hur Feykir pustade och stånkade tror jag att han vinklade in bakbenen ganska bra!




Joggade igång med tölt på böjda spår och sedan var det dags att börja samla ordentligt i tölten. Såg till att förbereda mig ordentligt innan jag viftade till med pisken - det gäller verkligen att ha maximalt fokus på att "sitta emot" för Feykir reagerar så oerhört häftigt trots att pisken aldrig rör vid honom! Efter tre omgångar med utvinklad pisk följt av sitta emot, bromsa upp ordentligt och STOOOR eftergift på tyglarna så fick jag uppleva riktigt trevlig tölt! Feykir "satt" verkligen på rumpan, kom upp ordentligt med bogarna och töltade riktigt långsamt tempo! Det är så oerhört mycket lättare att sitta riktigt djupt i sadeln på honom när han jobbar riktigt rätt, för då försöker han inte längre kasta mig framåt. Och ju bättre jag sitter desto bättre töltar han. Vi hade lyckats ta oss in i en god cirkel m a o! Insåg att jag dessutom råkat börja i vänster varv - som brukar vara svårare eftersom han tycker det är så jobbigt att trampa under sig med vänster bak!




Efter en skrittpaus var det dags att göra samma sak i höger varv, vilket alltså brukar vara det lättare (=mindre svåra) varvet. Men idag lyckades jag aldrig få till lika mycket "komma upp med bogarna"-känsla i det varvet... Men istället blev formen bättre här. Han slappnade av så mycket att han flera gånger var på vippen att gå över i trav, men jag drev som en galning och då höll han tölten. Och det var inga rollningar alls i korta tempot, så uppenbarligen hade vi bakdelen med oss ganska bra.




Avslutningsvis kunde jag inte låta bli att testa lite ökad tölt på diagonalerna. Första vändan blev tam - kanske inte så konstigt med tanke på att han bara fått gå i kort tempo tidigare. Men på andra diagonalen hade han förstått vad som gällde och det blev ett helt annat tempo! Ett par gånger viftade jag till med pisken när vi skulle öka. Tidigare har det alltid medfört att han rollat våldsamt en stund - men idag blev det bara "mer bakben" och upp med bogarna medan han höll takten! Ett steg i rätt riktning m a o! Idag tyckte jag dessutom att det gick lite bättre att ta ner till kort tempo på kortsidorna, utan att han försökte vräka sig i handen. Men det var väl för att jag lyckats få honom att jobba mer med bakbenen.




Han fick sträcka ut i trav en stund innan jag skrittade av. Sedan fick duktiga hästen beta gräs som belöning. Ja, han fick kraftfoder också - så han verkade MKT nöjd!

lördag 22 maj 2010

Kan det bli bättre än så här?


...funderade jag när jag efter dagens ridtur satt i solen mot uthusväggen, men en liten hund i famnen och tittade på Feykir som mumsade gräs ett per meter bort.



"Förmodligen inte!" kom jag fram till!
(Tack Yvonne som förevigade ögonblicket med min mobilkamera!)


Inledde dagens ridpass på banan där vi precis som igår blandade hej vilt mellan olika övningar i skritt - alla med syfte att få Feykir både lösgjord och vaken. Sedan övergick jag till samlad skritt och övergångar till lååångsam tölt.


Sedan var det dags att ge sig ut "i terrängen". Jag red skogsvägen bakom bommen, som äntligen torkat upp och är ridbar igen! Började med galopp för att få igång Feykir ordentligt. Då testade jag även att göra lite halvhalter under galoppen, som Sylvia tipsat om att vi ska börja träna på. Först halvhalt och sedan snabbt slappna av igen, för att han inte ska hinna bli spänd. Det var första gången jag testade så det blev väl ingen revolution så här direkt...


Gjorde övergång från galopp till tölt för att "få med oss lite fart" in i tölten. Fast jag hade inte riktigt koll på sitsen innan övergången, det var allt för mycket vikt framåt så det blev mycket rollningar... Tog ner tempot, försökte få ordning på sitsen och red sedan tempoväxlingar bort till vändplanen. I ökade tempot ställde jag höger-vänster resp sidförde för att hålla honom mjuk.


Vid vändplanen blev det skrittpaus med volter, flytta ut bakdelen, utåtställd på volt m m. När vi vände hemåt igen började jag med att rida riktigt kort tempo i tölt för att sedan övergå till tempoväxlingar. Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi hade ett par sekvenser i ökat tempo där farten var hyfsad och takten riktigt bra. Men vi hade också en massa sekvenser som definitivt inte var något att skryta med...


Avslutade med riktigt kort tempo tölt - och insåg att jag först nu verkligen hade Feykirs bakdel med ordentligt! Det var så dags! Som belöning för detta fick han sträcka ut lite i trav innan jag satt av och gick tillbaka till stallet.


Tog av sadel och träns utanför Josefshallen och lät Feykir mumsa gräs en halvtimma innan han också fick sitt kraftfoder. När jag satt där vid den soliga väggen och njöt analyserade jag dagens ridtur. Kom då fram till att Feykir och jag inte längre blir totalt paralyserade och stela så snart tempot i tölten blir liiite högre. Definitivt ett steg framåt! MEN vi måste aktivera hans bakben MYCKET mer!!! I morgon blir det därför att fokusera på samlad skritt och kort tempo tölt för att sätta honom "på rumpan" ordentligt!

fredag 21 maj 2010

Ökad tölt på diagonalen


Feykir på "betesträning" utanför Josefshallen efter dagens ridpass.
Idag tränade Feykir och jag på ridbanan. Först skrittade vi igång precis som i onsdags, genom att varva snäva serpentiner, framdelsvändningar, volter m flytta ut bakdelen m m. Växlade hela tiden mellan övningarna, som Sylvia tipsat om för att Feykir ska bli både lösgjord och allert.




"Joggade" igång med tölt längs spåret i låg form och ställde höger-vänster till dess han kändes lätt i handen.




Efter en skrittpaus var det dags för det riktiga arbetet: arbetstempo tölt längs spåret och sedan vända snett igenom med ökat tempo på diagonalen. I början gick det rätt segt... "Dieselmotorn hade inte kommit igång" skulle säkert Sylvia ha sagt. Vid andra försöket viftade jag till lite med pisken också - och nu blev det genast en helt annan fart under galoscherna!




Sedan gällde det ju att komma tillbaka till arbetstempo på kortsidorna. Nu rider jag på halvstången igen och då gäller det verkligen att inte bli "hängande" i tygeln så jag koncentrerade mig på att väldigt tydligt bromsa med hela kroppen - då blev det ju automatiskt en stor eftergift så snart jag rätade på mig igen. Gjorde snabba sådana "inbromsningar" och tillslut töltade Feykir långsamt, samlat och helt lätt i handen! UTAN att rolla - så uppenbarligen hade vi verkligen bakdelen med oss!




Precis som Sylvia sa var det mkt bra att konsekvent öka tempot just på diagonalerna - för efter en stund vet hästen vad som förväntas och vågar själv dra upp tempot. Förutom att "sitta bakåt" och DRIVA fokuserade jag på att ställa höger-vänster och lyckades hålla honom mjuk så att han verkligen höll takten i ökningarna. Först var jag jättenöjd med det! Men efter en stund insåg jag att det ändå var lite för tamt... viftade till med pisken igen och NU hände något! Rumpan "kom in", bogarna kom upp och vi red riktig ökad tölt över diagonalen! HÄFTIGT! Testade två gånger till med samma resultat. Då fick min duktiga häst sträcka ut lite i trav innan jag skrittade av honom.




Den där sista känslan i ökade tölten skulle jag VERKLIGEN vilja uppleva när det är dags för ovalbana! Då kändes det plötsligt hur lätt som helst för Feykir att dra på ordentligt! Men hur i all världen ska jag lyckas återupprepa det på tävlingen??? Det är väl precis som Sylvia säger, att jag måste värma en lite längre stund så att jag verkligen fått igång honom. MEN samtidigt måste vi ju ha en hel del krut kvar till själva visningen också... HUR ska jag få ihop det?




Det är ju dessutom bara en vecka till dess det är "skarpt läge" i Skellefteå... får helt enkelt använda tiden fram till dess till att försöka lära mig hur mycket som behövs för att vi ska komma till det där "racerbåtsläget"... Och sedan har vi ju "andra halvan av säsongen" helgen efter, så då får jag ju en chans till.

Anna är en klant och KG är en hjälte!



Jag är en riktig KLANT!!! Jag har helt förträngt att Feykir fortfarande har broddarna kvar på skorna!!! Nu är det tävling om bara en vecka - och då MÅSTE broddarna vara borta! :-O


Idag gjorde KG en hjälteinsats och han lyckades faktiskt, efter hårt arbete, ta bort broddarna från en framsko - trots att två av dem var RIKTIGT nedslitna. Kolla de två längst till vänster här:



Tyvärr räckte det inte med en hårt arbetande hjälte för att få loss broddarna från hov nr 2... så nu återstår bara att hovslagarn kommer och skor om... men det gäller att ha tur om han ska ha tid att göra det innan tävlingen! Har skickat ett nöd-sms till honom, så nu måste ni hålla tummarna att det löser sig!



Är så JÄTTEARG på mig själv för att jag inte tagit tag i detta tidigare! När Feykir skoddes om, för en månad sedan, föreslog jag i o f s att vi skulle ta bort broddarna. Men eftersom det var så isigt i hagen fortfarande tyckte hovslagaren att det var bäst att låta dem vara kvar. Det hade ju varit rätt smart av mig att ta tag i saken 1-2 veckor senare istället för att "stoppa huvudet i sanden" till nu!

onsdag 19 maj 2010

Stödundervisning


Vi brukar skämtsamt kalla vår grupp på ridskolan för "OBS-klassen" - och idag var det sådant "kvinnofall" att vi bara var tre ekipage som red. Det måste man väl kunna kalla stödundervisning?! ;-)

VARMT är det fortfarande! 25 grader i skuggan när jag kom till Mariebäck efter jobbet indikerade att det skulle bli en SVETTIG ridlektion! (Bilden ovan är definitivt INTE från idag - utan från senaste Atlikursen. Hade väl dött av värmeslag i den där klädseln idag!!!) Jag rev igång direkt med tävlingsförberedelser: nämligen att låta Feykir äta grönt gräs medan jag borstade honom. Det finns ju inget gräs i vinterhagarna, men vid tävlingen i Skellefteå kan det vara mycket gräs där vi får bygga hage...

När lektionen drog igång fick vi som vanligt börja i skritt och den här gången variera mellan att skritta på volt och flytta ut bakdelen, rida små serpentiner, framdelsvändningar, skritta längs spåret och ställa höger-vänster resp varva samlad skritt med avslappnad dito.

Sedan skulle vi börja tölta hästarna i lång, låg form längs spåret. Feykir tyckte istället vi skulle hålla ett högt tempo... För att han skulle svara på skänkeln genom att samla sig, INTE bara springa fortare framåt fick jag jobba med sidförande: bromsa upp med en ordentlig halvhalt och flytta in honom från spåret några steg, rida rakt fram en stund samtidigt som jag kramade lite på tyglarna till dess han kändes mjuk, göra nu halvhalt och flytta ut till spåret igen, o s v. Det var effektivt - efter en stund började han jobba mycket bättre!

Efter en skrittpaus fick vi åter tölta, men när det kändes bra i det långsamma tempot skulle vi vända snett igenom och öka tempot på diagonalen. Under ökningen skulle vi ställa höger-vänster för att hålla hästen mjuk. Och när vi kom ut på spåret igen skulle vi rida långsamt tempo och se till att lösgöra hästen innan vi vände in och gjorde ny ökning. Efter att ha ridit några sådana diagonaler började Feykir förstå vad det handlade om och ökade självmant tempot när vi vände in. Fick till några ökningar där takten var OK också! I det korta tempot blev han lite "hoppig" efter en stund. "Nu behöver du mer bakben - peta till med pisken!" sa Sylvia. Jag gjorde så och lyckades riktigt bra med att sitta emot och fånga upp energin - och vips kunde han tölta långsamt utan att börja rolla!

Efter ny skrittpaus gjorde vi samma övning i trav. Nu märktes det tydligt att Feykir förstått vad han skulle göra på diagonalerna - så vi fick till riktigt bra travökningar flera gånger! Men OJ, vad han flåsade i värmen! Nu var dock lektionen slut, så både häst och ryttare fick "skritta av" och hämta andan!

tisdag 18 maj 2010

"After bath"

Har varit på Sunderby Sjukhus och tränat i varma bassängen - och det var uppenbarligen PRECIS vad min kropp behövde! Nu känns det faktiskt som att jag har en HELT annan kropp än den jag hade i morse! Men så var det faktiskt nästan två veckor sedan senaste bassängträningen... Förra tisdagen orkade jag helt enkelt inte och i torsdags var City Rehab stängt p g a Kristihimmels-helgen. Det är verkligen tur att jag har Feykir - som finns till hands för träning alla möjliga tider, vardag som helg! Om jag bara varit hänvisad till de träningstider jag kan få på sjukhuset resp City Rehab hade jag blivit ÄNNU stelare och fått ÄNNU mer ont!



Alldeles ljuvligt att ta igen sig efter badet genom att ligga i en solstol på altanen. Det är JÄTTESKÖNT ute fortfarande, trots att solen nu försvunnit runt hörnet!

Tornedalen varmast i Europa!!!

Temperaturer kl 15.30 måndag den 17:e maj:

Haparanda +26
Kalix +27
Överkalix +25
Övertorneå +24
Luleå +23
Piteå +22
Göteborg +12
Malmö +14
Stockholm +21
Visby +9
Aten +24
Madrid +22
Kreta +22
Mallorca +19
Paris +17

Källa: SMHI

Aj, aj...

Mer värk igen... natten var inget vidare, men nu är det lite bättre i alla fall. Dock har jag fortfarande MKT ont i nacken - har svårt att vrida huvudet åt något håll. Är ovanligt "tunnelseende" idag m a o! ;-) Har varit tvungen att stanna hemma från jobbet idag igen. Det är inte många veckor jag verkligen orkat jobba 5 dagar, sedan jag fick återgå till heltid... Fast några av veckorna har det ju varit en extra helgdag då jag fått chans att vila, så det har inte alltid inneburit sjukdagar i alla fall.

Provade föresten att ligga på varm rispåse under förmiddagen, för att se om det skulle bli bättre i nacken, men sommarvädret ute gör att vi har 26 grader inne i huset så det blev helt enkelt inte uthärdligt med extra värme. Har försökt stretcha riktigt försiktigt i alla fall, men ännu har det inte velat släppa. I kväll är det dock träning i varmvattenbassängen på Sunderby sjukhus - förhoppningsvis hjälper det! Smärtorna i övriga kroppen har till stor del klingat av nu i alla fall.

Johan tycker att det är dags att trappa upp ytterligare på nya medicinen. Hittills har jag ju inte märkt någon smärtlindrande effekt av dem, men enligt min "riktiga" läkare så kan jag testa att ta upp till 3 st/dag och ännu tar jag bara 2. Den har i alla fall mkt bra effekt på sömnen - för det mesta sover jag hela nätterna nu och det är verkligen skönt! Trötthet är egentligen en biverkning - som jag utnyttjar genom att bara ta dem på kvällen. En annan biverkan är inte lika positiv, man går upp i vikt...tydligen en anledning till att många slutar med den. Hittills har det i mitt fall bara handlat om ca 3 kg så än så länge står jag i alla fall ut med det även om några favoritbyxor känns lite trånga. Att sova på nätterna är definitivt mer värt!

måndag 17 maj 2010

Mera töltträning


Fortfarande VARMT! Det var 24 grader i skuggan när jag kom till stallet efter jobbet! På programmet idag stod fortsatt töltträning med fokus på att lära Feykir att när matte använder "ökad tölt-smackningen" så gäller det att öka DIREKT - annars vinklar hon ut pisken så att den syns i ögonvrån!

Det är verkligen jättekul de gånger Johan är med och fotar - som igår. MEN det är ju VÄLDIGT avslöjande också! Om man - "helt hypotetiskt" - sitter som en hösäck så kommer det ju också att synas på bilderna... Hm... Det var ganska tydligt varför Sylvia brukar säga åt mig att räta på ryggen! Jag har annars mest haft fokus på att få ordning på mina skänklar... men idag försökte jag även - "helt hypotetiskt" - att sträcka på ryggen och dra bak axlarna. Kunde då konstatera att precis som med mina ben behövs ÄNNU MER stretching!

Att träna Feykir på att reagera snabbt på "ökad tölt-smackningen" gick riktigt bra! Men jag hade istället stora problem med nedtagningarna... Borde förståss ha gjort halt någon gång för att få honom att lyssna bättre, men det kom jag inte på förrän nu! Takten i ökningarna varierade förståss... men på slutet fick jag honom verkligen att ta i ordentligt med bakbenen och "komma upp" med bogarna - och kändes han så mjuk och fin och töltade med bra takt fast det gick ganska fort! Undrar hur många år det dröjer innan vi fixar sådan ökad tölt på en gång?!

När han sträck ut lite i trav satt jag av och gick hela vägen hem. Han flåsade nämligen ordentligt i värmen! Tyvärr går det väldigt långsamt med pälsfällningen nu... Hoppas han sätter in ett ordentligt "ryck" där igen, så att han slipper springa omkring i "tjocktröja" i värmen!

söndag 16 maj 2010

Några bilder från dagens ovalbaneträning!


Glad Anna får rida höger galopp!



Arbetstempo tölt



Ökat tempo tölt




Vänster galopp

Ovalbaneträning!

Idag var det dags för träning med Sylvia på ovalen igen! Den här gången hade Feykir och jag sällskap av Elisabet och Tildra - dessutom var Johan med så jag har en massa BILDER!!!

Elisabet köpte Tildra av Sylvia för en månad sedan ungefär och det var många nya intryck för ekipaget idag: första gången Elisabet lastade Tildra i transport, första gången hon red henne på annan plats än i Mariebäck och första gången någonsin på en ovalbana. Men det gick alldeles utmärkt för dem! Det enda som var liiiite trixigt var att lasta Tildra hemma i Mariebäck, men inte värre än att ett äpple löste problemet! Efter peppning från Sylvia har Elisabet anmält sig till Midurs tävling - jättekul att det kommer nya ekipage!

Jämfört med dem får väl Feykir och jag anses ganska rutinerade... Jag tar helt enkelt för givet att det bara ska ta en minut att lasta hästen - och varje gång när han bara kliver på rakt in tänker jag att det är värt MINST 10.000 kr på priset att ha en lättlastad häst!

När Elisabet och Tildra gjort sin ovalbanedebut och tränat både T5 och V5 på Tranmyrovalen var det min och Feykirs tur. Vi började med tölten. Sist fick vi mycket beröm för takten - men då red jag med TUNGA (280 g) boots, för första gången på ett halvår. Idag hade jag de nya 240-gramsbootsen som vi får tävla på, men som tur var fick vi beröm för takten i alla fall, så det satt inte bara i vikten på hovarna!

När vi sedan försökte oss på riktigt kort arbetstempo gjorde han dock många små "skutt" - precis som när vi tränade själva här om kvällen. Sylvia förklarade att han rollar - och att han gör så för att jag inte fått honom att ta i ordentligt bak. (Nog har jag upplevt rollningar förr, men då i högre tempo vilket känns helt annorlunda, så jag hade inte lyckats lista ut att de här "skutten" i korta tempot var samma sak.)

När vi sedan skulle öka tempot gick det väääääldigt segt från början... det var först på andra långsidan, när jag viftade till lite med pisken som han kom igång. "Han är som en gammal dieselmotor, sa Sylvia, lite långsam i starten...!" Hon tipsade om att när jag tränar själv ska jag vara noga med att använda pisken direkt om det inte räcker med en smackning - så att han lär sig att det är lika bra att öka så snart matte smackar. Dessutom sa hon att jag inte ska värma för kort stund inför töltklassen, så att han verkligen hinner komma igång innan vi rider in på ovalen. Det är viktigt även för korta tempot, för när "dieseln" tillslut var igång så försvann skutten i korta tempot också! "Galoppera gärna lite under värmningen!" var ett annat tips.

Jag fick testa att rida tempoväxlingar i båda varven och Sylvia konstaterade att OM jag får koll på högerbogen så går han bättre i höger varv. MEN då krävs alltså att bogen är på plats. Dessutom har jag lättare att fastna i högerställning i höger varv, medan jag i vänster varv mer naturligt ställer honom fram och tillbaka och därmed håller honom mjuk i halsen. "Eftersom man tenderar att glömma bort att rida på tävlingsbanan så är det bättre att du rider ökningarna i vänster varv!" slog hon fast.

När Feykir (och jag) fått pusta lite var det dags att rida fyrgångsprogram (V5). I den inledande tölten tyckte Sylvia att tempot var bra. Då red vi lite snabbare än i töltprogrammet, men i V5 är det valfritt tempo tölt som gäller.

I traven gäller det att krama på innertygeln och få högerbogen på plats med innerskänkeln.

I skritten ska jag tänkta "Luuuugnt med låååånga steg" samt vara snabb att krama på tygeln ifall han tenderar att bli hög i formen. Viktigt är också att jag hela tiden tänker framåt, så det inte blir vingligt!

I galoppen tycker Sylvia att jag ska börja "tänka halvhalter": göra en förhållning, trycka på ordentligt framåt och sedan slappna av en stund innan jag upprepar. Viktigt är att vi hinner slappna av emellan - så att han inte börjar spänna sig i galoppen.

"Du ska faktiskt tänka på samma sätt i korta tempot tölt, sa Sylvia, gör en tydlig förhållning där du driver in rumpan ordentligt, för att sedan snabbt slappna av igen. Gör dessa korrigeringar OFTA - men se till att ni hinner slappna av emellan. För du hamnar lätt i att antingen inte göra något alls eller också göra något hela tiden..." Nyttiga ord!

Som avslutning ville Sylvia se lite trav och galopp även i vänster varv. Nu var Feykir rejält trött, men han galopperade på riktigt bra medan jag kunde ställa höger -vänster - höger -vänster utan att han blev spänd. Sylvia konstaterade att både trav och galopp var riktigt bra i vänster varv nu också! Jättekul att höra! Och bra ifall vi hamnar i en final som rids i det varvet...!

Precis som sist kände jag mig OERHÖRT inspirerad av denna lektion! Feykir var förståss rejält svettig och flåsig i värmen så jag tog en lång promenad med min duktiga häst innan jag erbjöd honom att dricka och svampade av honom.

När vi skulle åka hem igen gick även Tildra på direkt - ett äpple kan verkligen göra underverk!

Nu är jag förståss VÄLDIGT nyfiken på att se Johans bilder från dagen - och att lägga ut några här. Men de ligger på den stationära datorn och en sådan här underbar kväll (det är fortfarande över 22 grader i skuggan trots att klockan snart än halv sju) KAN man bara inte vara inomhus frivilligt! (Har bloggat på bärbara datorn, ute på altanen.) Så jag får helt enkelt hålla mig själv och er på sträckbänken ett tag och återkomma med bilderna senare!

fredag 14 maj 2010

Bättre än på sommaren!


Visst var det vackert när jag åkte hem från stallet med 22-färjan i kväll??!! I morse när jag åkte till jobbet var det mulet och dimmigt... Jag var uppenbarligen en av FÅ Lulebor som inte var ledig idag - för det var VÄLDIGT gles trafik! Men jag jobbade bara till kl 16 i alla fall och till dess hann vädret verkligen ändras - till strålande sol och 22 grader i skuggan! :-O :-) Det blev bikiki på altanen - helt underbart!


Åkte till stallet vid 19-tiden och när jag en stund senare red iväg med Feykir var det fortfarande drygt 20 grader i skuggan! Bättre än på sommaren, konstaterade jag: varmt och skönt men inga insekter! Fast väldigt varmt för en häst som har en hel del vinterpäls kvar...!!! Jag ville träna tempoväxlingar, men hur skulle Feykir orka det i värmen? Kom fram till att det nog skulle gå bra - bara jag tog låååånga skrittpauser med jämna mellanrum så att han fick hämta andan ordentligt.

Redan när vi "joggade igång" i tölt var takten riktigt bra - det kändes lovande! När det "riktiga" arbetet skulle börja inledde jag med samlad skritt och sedan riktigt låååångsam, samlad tölt för att bakdelen skulle vara med när vi sedan försökte öka. Och redan vid första försöket lyckades vi både prestera bra tempo och en liten sträcka där takten var ren också! Redan nu flåsade Feykir ganska mycket, så vi tog en lååång skrittpaus innan det blev ny omgång samlad skritt, låååångsam tölt och sedan ökning.


Jag har börjat få lite bättre koll på hur jag ska korrigera honom - och lyckas även göra det lite snabbare än tidigare - så vid varje försök med ökat tempo lyckades vi faktiskt prestera minst en kortare sträcka med bra takt! Avslutade varje omgång ökat tempo med nedtagning till arbetstempo. Där blev det VÄLDIGT "hoppigt" varje gång. Jag vet inte riktigt vad det beror på... måste fråga Sylvia på söndag när vi ska rida lektion på ovalen igen!


På hemvägen fick det förståss lite lättare att få med bakdelen ordentligt - och då blev både ökade tempot och korta tempot bättre. Med tanke på att vi för en vecka sedan inte klarade något ökat tempo ö h t var vi faktiskt RIKTIGT duktiga i kväll, Feykir och jag! Efter en extra lång skrittpaus gjorde vi ett sista "ryck" med samlad skritt, lååångsam tölt, ökat tempo tölt och nedtagning till arbetstempo. Efter det var han riktigt trött, så det blev bara en kort "stretch-trav" innan jag satt av och gick tillbaka till stallet. Det blev en lång promenad för mig - men jag tyckte att min duktiga häst förtjänade att få sträcka ut ryggmusklerna ordentligt utan matte på ryggen!


Tillbaka i stallet fick Feykir vårens första "bad" i spolspiltan. Förhoppningsvis gör det att han släpper kvarvarande vinterpäls fortare! Dessutom innebär det ju att han är tvättat en gång efter vintern i alla fall, om jag inte vågar utsätta mina händer för hästtvätt inför tävlingen. Jag såg till att kvällsfodra i hagarna INNAN jag släppte ut Feykir till sin flock. Då hade han inte tid att rulla sig på en gång utan skyndade iväg för att äta! Förhoppningsvis skulle han hinna torka innan maten tog slut!

torsdag 13 maj 2010

Sorterade färger


I vallackflocken var det färgsorterat idag: här står Feykir och vaktar medan Blaer, Krummi och Hektor vilar.



...och här borta ligger "Sillen", Gabriel och Funi och tar igen sig.

Kraftig rekyl uppåt!

Om Feykirs "aktiekurs" rasade i går, så får man säga att den gjorde en kraftig rekyl uppåt idag! (Ja, nu förstår i alla fall kollegorna på banken vad jag menar...)

När jag vaknade i morse upptäckte jag till min glädje att min vänsterarm fungerade hur bra som helst och övriga kroppen också - vilken tur att gårdagens kämpiga lektion inte hade mer långvarig effekt!

När jag kom till stallet skulle Elisabeth precis ut och rida på sin fina Tildra, som hon precis köpt från Sylvia. Men det visade sig att vi hade planerat HELT olika upplägg: hon hade "i läxa" att träna samlad skritt och riktigt långsam tölt. Och på mitt och Feykirs schema stod SNABB tölt... men vi fick sällskap ner till bilvägen i alla fall, innan vi red iväg åt var sitt håll.

Jag red på halvstången idag igen - och nu tänker jag göra det fram till tävlingen. Behöver ingen hjälp från Feykir att hamna i framvikt! Försökte rida lite längre sträckor i ett högre tempo, för att träna mig på att känna HUR jag behöver korrigera honom - och helst då strax INNAN det blir riktigt tokigt. I början var det svårt att få upp tempot - och han kändes också ganska spänd - men succesivt gick det lite, lite bättre.

Svängde vänster vid sjön och red tempoväxlingar. Jag har ju märkt hur väl det hänger ihop: lyckas jag tölta i riktigt kort tempo, så att bakbenen verkligen är med, så blir ökningarna så mycket bättre också. Vände hemåt och efter en skrittpaus och lite samlad skritt gjorde vi nytt försök med tempoväxlingar. Nu började han ta i mer på allvar - men oj, så trött han blir då! Det fick bli en lååång skrittpaus till innan vi gjorde ett sista försök med tempoväxlingarna. Den första nedtagningen blev riktigt bra, han var verkligen samlad och helt lätt i handen. Testade att öka igen samtidigt som jag ställde lite höger-vänster för att hålla honom mjuk. Och nu gick det JÄTTEBRA! Feykir töltade riktigt snabbt - mjuk i kroppen och helt lätt i handen!!! Gjorde en nedtagning och fick uppleva riktigt, riktigt bra arbetstempo!!! WOW!!! Han fick sträcka ut lite i trav och sedan satt jag av och gick hela vägen hem som belöning för min duktiga häst.

Hade vi fått domarpoäng bara på sista ökningen och sista korta tempot - då hade vi inte behövt skämmas för poängen! Många av våra tidigare försök idag var jag dock mkt glad åt att ingen domare hade poängsatt... men nu fick vi sluta när vi var på topp och det kändes jättebra!

Det var förståss jobbigt för Feykir att tölta så i den här värmen, han har ju fortfarande ganska mycket vinterpäls. Så när vi tillslut kom inpromenerande på gården hade han precis slutat flåsa. Det blev kraftfoder och lite spirande grönt gräs att mumsa på för duktiga hästen!

onsdag 12 maj 2010

Bakslag, uppförsbacke och motvind...

Pust och stön! Har ridit lektion idag... och det var TUFFT! Förra veckan red jag lektion både måndag och onsdag och tänkte så lyriskt att det borde jag göra VARJE vecka! Idag var jag VÄLDIGT glad för att det bara var en lektion den här veckan - för den var en riktig pärs! Fortfarande, en dryg timme senare, har jag inte riktigt fått tillbaka känseln i armar och ben...

Lektionen började ändå rätt bra. Vi skulle rida på var sin lite åtta där vi på ena "öglan" skulle rida öppna och på den andra rida med hästen utåtställd. Efter en stund bytte vi volterna. Jag tycker att vi var riktigt duktiga så långt!

Sedan skulle vi skritta på en liten volt i vänster varv, flytta ut bakdelen och sedan smyga igång i långsam tölt i låg form på volten. Feykir ville inte alls ta i med vänster bak så jag petade till honom lite med pisken - och då snedtände han totalt och gjorde en riktig "tjurrusning" i gammal Feykirstil... "Oj, där far Feykir - det var länge sedan sist!" sa Sylvia. Han var stel som en järnspett och bara vräkte sig på i handen när han drog iväg längs spåret... Och jag kämpade - först för att få in honom på en volt igen och sedan bara för att bromsa... Borde förståss direkt ha börjat ställa höger-vänster (eller "bända" hade väl varit vad som krävdes) men tyvärr kom jag inte på det i hastigheten. Fick i alla fall stopp på honom efter en stund, men då hade jag nästan tappat känseln i vänsterarmen... Fortsatte att jobba på volten, men nu var min arm knappt med så det var verkligen inte det lättaste att böja honom...

Så fick vi tölta i vänster varv längs spåret i öppna - och nu fick verkligen mina ben kämpa också. För Feykir ville fortfarande INTE ta i ordentligt med inner bak! Oj, så jag fick DRIVA och DRIVA och DRIVA!!! Tillslut började han ändå böja sig lite i sidan och ta i bättre, så vi fick faktiskt lite beröm i alla fall. Bytte sedan till höger varv och kämpade vidare. Pust och stön!

Efter en välbehövlig skrittpaus fick vi börja trava på en liten volt i höger varv. Feykir var faktiskt riktigt duktig och travade direkt. "Böj Feykir ÄNNU mer!" sa Sylvia, men han höll faktiskt traven ändå - bara jag ser till att hela tiden driva. Om han tänker framåt i varje steg har han inte tid att gå över i tölt! När traven på volt kändes bra fick vi rida ut längs spåret och rida öppna i trav också. Ett tips vi fick var att vända in lite innanför spåret på långsidorna. Hästarna vill ju gärna gå längs spåret så det blir lite lättare att få till öppnan om man gör så. Jag fick verkligen DRIVA och DRIVA och DRIVA - med min innerskänkel i varje steg. Och tillslut började han mjukna lite i innersidan. ÄNTLIGEN!

När vi bytte till vänster varv gick det faktiskt mycket bättre att rida öppna till att börja med, trots att det borde vara hans svårare varv. Men så insåg jag att jag borde ha lite bättre stöd på yttertygeln - och vips gick han över i tölt... Började om med glappande yttertygeln och då gick det bra igen ända till dess jag försökte ta stöd på ytter... Tillslut hittade jag ett läge med bara en antydan till stöd på yttertygeln och då kunde vi faktiskt rida öppna i trav. Så länge jag drev MASSOR med innerskänkeln förståss.

Så var lektionen ÄNTLIGEN slut - ja, för en gångs skull kändes det faktiskt som en stor lättnad! För nu kändes både armar och ben i det närmaste bortdomnade - och svetten riktigt rann längs min ryggrad! Det gäller VERKLIGEN att stretcha ordentligt i kväll om jag alls ska ta mig ur sängen i morgon bitti!

Fia och jag var efteråt överens om att detta var INTE någon självförtroendehöjande lektion! Tvärt om... Tänk, det är bara två dygn sedan jag var alldeles hög efter att ha varit ute och töltat fort med Feykir längs vägen! Idag däremot var det nästan bara uppförsbacke och motvind...
Ja, inte kan man säga annat än att livet som hästägare kan vara väldigt omväxlande!

tisdag 11 maj 2010

Nya boots!



Ni har väl inte missat de nya reglerna i FIPO ang viktboots - att de max får väga 250 g?! De jag haft väger 280 g - så det var bara att köpa nya. Hämtade ut paketet från Lillhästen idag efter jobbet. De är verkligen VÄLDIGT vita när de är nya! Mina gamla ser inte riktigt ut så här... trots att jag i huvudsak använt dem på tävling - alltså 2-3 gånger/år.

I o m de nya reglerna har förståss värdet på 280 gramsboots rasat. Ett par nya kostar ca 1000 kr men för ett par veckor sedan såg jag att ett par (visserligen begagnade men enligt uppgift i bra skick) sålts på Tradera för knappt 300 kr! :-O Ett sådant prisras får ju New York-börsens ras i slutet av förra veckan (när man pratade om "fritt fall") att verka hur beskedligt som helst!

Men nu har jag alltså ett par boots med tillåten vikt i min ägo - i god tid inför första tävlingen. Det känns bra!

måndag 10 maj 2010

Tempoväxlingar!


...är svettigt tycker Feykir. Särskilt när det är 15 grader i skuggan och han fortfarande har massor av vinterpäls kvar...


I morse hade jag fortfarande MKT ont i händerna, men succesivt lättade det under dagen, så efter jobbet kunde jag ändå åka och rida! Ville ju träna tempoväxlingar medan det fanns chans att känslan från gårdagens ovalbaneträning satt kvar!


Det var en underbar kväll, med strålande sol och dessutom vindstilla. Jätteskönt! Tränsade med halvstången. Har mest ridit med vanliga tredelade på slutet, men på tävlingen blir det halvstång så då gäller det ju att träna på det också! För första gången på länge svängde vi höger nere på bilvägen och red mot Alviksträsk. Den delen av vägen är alltid blöt och lerig längre, men nu såg jag till min glädje att den var torr och fin att rida på. Nysladdad dessutom, men som tur var hade de INTE lagt på det där STORA och VASSA gruset som de brukar "förstöra" vägen med allt för ofta...


På vägen bort från stallet tränade vi på att hålla ett högre tempo i tölten, utan att Feykir skulle styva sig eller falla på bogarna. Det var "sitt på rumpan Anna, driv och ställ höger-vänster så snart han vill lägga sig i handen". Och några glimtar av ökat tempo med ren takt fick jag faktiskt uppleva!


När vi vände hemåt igen jobbade vi först med riktigt samlad skritt och sedan var det dags för tempoväxlingar. Det blev några glimtar här och där då jag kunde vara nöjd med både takt och tempo! Och den sista sekvensen arbetstempo blev verkligen riktigt BRA! Sylvia hade definitivt berömt oss för den om hon sett den! Det var riktigt lågt tempo, Feykir trampade under sig ordentligt bak, kom upp med bogarna och var helt lätt i handen!!! WOW!!! Får man uppleva ett par minuter sådant/ridtur så ska man verkligen vara glad! Men nog är det tur att det är knappt två veckor kvar till tävlingsdags - så att vi hinner träna mer på våra s k tempoväxlingar! Jag har i o f s inte ändrat mina anmälningar ännu - så jag är fortfarande anmäld till T8 på båda tävlingarna. Vill hinna träna ett par dagar till innan jag tar steget...


Lät honom sträcka ut i trav en stund innan min svettiga och flåsiga häst fick skritta resten av vägen hem. Först satt jag kvar och "red tävlingsskritt" en stund men sedan satt jag av och gick med honom. Tacksamt stretchade han ryggmusklerna genom att sträcka ut så att mulen nästan tog i backen!


Tillbaka i stallet mätte jag honom med viktmåttbandet och det visade bara 347 kg! Han stannade på 366 kg ganska länge, men nu har det alltså fortsatt nedåt igen! Alltså bör jag succesivt kunna öka lite på havren nu. Betfor är jag uppe i en skopa/dag men bara en halv skopa havre.

söndag 9 maj 2010

Färgblind?!

Idag var det ÄNTLIGEN dags att inviga mina nya svarta Pikeur-ridbyxor som jag fyndade för mer än en månad sedan, då Norrbottens Häst & Fritid hade 30 % rabatt på Pikeur. Jag har sedan många år ett par ljusgrå i samma modell och ÄLSKAR dem verkligen! De är så oerhört stretchiga och sitter så bra att det aldrig blir minsta lilla veck som kan ge skav! Har läääänge tänkt att jag skulle vilja ha ett par även i svart så när jag hittade dessa till nedsatt pris slog jag till direkt!


Men när jag idag tagit på mig byxorna och kom ut i solljuset insåg jag att de inte alls var svarta - utan marinblå! :-O Nog trodde jag att jag kunde se skillnad på olika färger!!! I o f s har jag alltid gillat marinblått - och det är ju dessutom stor modefärg i vår. Men tanken var ju att köpa ett par svarta för att de skulle passa till tröjor och jackor jag redan har....




Här har ni bildbeviset: till vänster marinblå ridbyxor och till höger svart teamjacka...

Nu kanske jag alltså blir TVUNGEN att köpa även en softshelljacka och några tröjor i marinblått, Så jag har något som passar till de nya byxorna! Oerhört olyckligt - för det är ju inte alls kul att köpa nya ridkläder.... ;-)



(Nej, jag köpte faktiskt inte fel färg med flit - jag LOVAR!!!)

Ovalbaneträning!


Johan jobbade idag - så han kunde inte följa med till Ersnäs och fota. Alltså får dagen illustreras med en bild från Atlikursen.

Men idag red jag alltså inte på ridbanan i Mariebäck, utan på Tranmyrovalen i Ersnäs! Verkligen suveränt att Midur ordnat träningsdagar där med Sylvia som instruktör! Man fick värma upp hästen själv och sedan rida ensam på ovalen 30 min med Sylvias instruktioner. Och mer än 30 min hade nog varken Feykir eller jag orkat - vi var båda helt slut efteråt!

När vi skulle börja frågade Sylvia vilken töltklass jag anmält mig till. Jag erkände att det var T8... "men om du kan göra underverk med oss byter jag till T5!" sa jag. Och underverk kanske man kan tala om faktiskt!

Fick i alla fall börja med att rida långsamt tempo i tölt, i höger varv och försöka hålla honom lösgjord och lätt i handen. "Så snart han går emot i handen det minsta så ska du reagera och
ställa höger-vänster-höger-vänster, för att sedan mjukna när han lättar i handen och söker sig nedåt".

Sedan fick jag testa att öka tempot lite, men fortfarande använda "höger-vänster-höger-vänster" så snart han rätade ut sig och blev styv. Succesivt gick det bättre och bättre! Då fick jag börja rida tempoväxlingar med riktigt kort tempo på kortsidorna och trycka på ÄNNU mer på långsidorna för att få upp tempot ytterligare. Det korta tempot gick riktigt bra! Jag lyckades hålla innerbogen på plats med skänkeln, så han kändes mjuk i innersidan och jobbade i trevlig form. "Takten är jättebra!" ropade Sylvia.

Även ökningarna gick definitivt över förväntan! Han tog i riktigt jämnt med bakbenen så jag kunde trycka på mer och få ett högre tempo utan att han började rolla. Behövde fortfarande ställa höger-vänster endel, men inte lika mycket som tidigare.

Har inte alls samma precision i nedtagningarna som jag hade med Reykur, så jag måste börja mycket tidigare med små halvhalter om jag ska hinna få ner tempot tillräckligt.

Testade även att rida tempoväxlingarna i vänster varv, men då var det svårare att få med vänster bak ordentligt så ökningarna blev mycket mer ojämna och "hoppiga"... fast bara jag hade stöd på yttertygeln blev formen mkt bra i korta tempot. Alltså bör jag se till att få börja rida i vänster varv på tävlingarna!

Efter en skrittpaus testade vi så att rida fyrgångsprogrammet. Tölten kändes bra, i traven sa Sylvia att när han känns helt lös i innersidan ska jag trycka på ordentligt framåt - och när jag vågade göra det blev det stora, härliga kliv! Skritten blev lite för mycket transportsträcka däremot... "Se till att han hela tiden tänker framåt!" sa Sylvia.

Avslutningsvis gjorde vi en riktigt bra galoppfattning, utan att han blev för djup i formen - vilket varit ett problem tidigare. Fick ställa lite höger-vänster och när han sedan var mjuk i innersidan och jag började driva på ORDENTLIGT f f a med innerskänkeln så blev det lite "drag" i galoppen också!

Efter en kort skrittpaus tyckte Sylvia att jag skulle testa lite mer tölt, för att se om han blivit ännu mer lösgjord av galoppen. Nu var Feykir REJÄLT trött (och jag också) så mitt försök till ökning blev väldigt "hoppigt" med mycket rollningar. Men när vi kom till kortsidan lyckades jag ta ner tempot ORDENTLIGT, fast med bibehållen energi och då presterade Feykir riktigt, riktigt fin tölt!!! "Han är JÄTTEFIN nu!!!" ropade Sylvia och sa att jag skulle rida så superkort tempo på tävlingen också. "Bara du gör det med bibehållen energi!". Bara och bara... tänkte jag.
"Och så ser du till att ändra anmälningarna till T5 så ni får rida tempoväxlingar!" tillade hon.

Jag var verkligen supernöjd efter denna lektion! Så oerhört nyttigt att få rida för instruktör på ovalen!!! Jag har anmält mig även till nästa söndag - så kul det ska bli! Måste se till att hinna öva lite tempoväxlingar innan dess också.

När jag skriver detta har jag så jätteont i händerna efter dagens övningar, men jag HOPPAS att jag kan fixa att rida igen redan i morgon. Det är ju så KUL!!!

lördag 8 maj 2010

Garagedomkraften hoppfallera!

...garagedomkraften hoppfallerej,

är bra att ha, hoppfallera

för stackers mej, hoppfallerej!"








Vad gör man om hästtransportens stödhjul sjunkit så djupt ner i marken att kopplingen hamnar 1 dm UNDER bildens dragkrok trots att man vevat upp max? I mitt "gamla liv" hade jag väl lyft upp släpkopplingen helt enkelt, med handkraft. Men nu för tiden skulle det antagligen innebära att jag knappt kunde använda händer och armar den kommande veckan... Däremot kan man ju ta hjälp av garagedomkraften!



Hm... inte någon av mina bästa "backningar"... jag har som sport att backa så att dragkroken hamnar exakt rakt under slävagnskopplingen! Fast idag hamnade jag lite "på sniskan" som ni ser...



Domkraften har jag föresten i en fiffig låda som Johan monterat in längst fram i hästtransporten, så att den alltid ska vara nära till hands ifall man får punktering när man är ute och kör.




Att jag kopplade transporten idag beror på att jag behövde köra till en bensinmack och kolla lufttrycket i däcken. I morgon ska jag nämligen skjutsa guldklimpen i transporten och då måste ju allt vara OK! Ska till Tranmyrovalen i Ersnäs och träna nämligen!




Tänk att ända till för tre år sedan gjorde vi alltid årets ovalbanedebut kvällen innan Vindurs vårtävling nere i Skellefteå. Men nu har vi t o m TVÅ ovalbanor i Midurland så det finns möjlighet att träna på hemmaplan! Och i år har Midur fixat något alldeles suveränt: möjlighet att boka träning för Sylvia på ovalen i Ersnäs!!! Egentligen skulle det ha varit tre söndagar i rad, men tyvärr utgick förra söndagen då banan inte tinat fram helt. Men i morgon är det alltså dags! Det ska verkligen bli JÄTTEKUL!!!




Feykir och jag behöver verkligen all hjälp vi kan få dessutom! I höstas tänkte jag att till våren, då ska vi kunna fixa hyfsade tempoväxlingar! Men nu är det vår.... och vi är lika "lost" som i höstas! Jag brukar säga att vi har två tävlingssäsonger här uppe: en på våren och en på hösten med 1-2 tävlingar vardera. (Ja, ni som bor söderut tror väl inte att det är möjligt att tävlingstillfällena är så få - men så är det tyvärr...) I år är dessutom vårsäsongen ovanligt kort då det bara är en vecka mellan de båda tävlingarna! Det gäller att vara på allerten, m a o - om man blinkar kan man ha missat hela säsongen! ;-)




Nu är det bara tre veckor till Vindurs vårtävling och alltså fyra veckor till Midurs egen tävling... Och om man inte fixat att lära sig tempoväxlingar på hela vintern, hur stor är då sannolikheten att man fixar det på tre veckor?

UNDERBAR dag!!!

Idag hade jag både morgon- och lunchfodring, så det blev många timmar i stallet. Får erkänna att det var tungt när väckarklockan ringde 06.30 en lördagmorgon... men när jag väl släpat mig ur sängen kunde jag till min glädje konstatera att det var strålande sol ute! Och när jag kom till Mariebäck och det enda som hördes var fågelsång och välkomnande "huckranden" från hästarna så kände jag mig verkligen priviligierad som fick uppleva denna härliga, fridfulla morgon ute i naturen!

Det är ovanligt många hästar i Mariebäck just nu - Sylvia har många träningshästar i olika hagar - så jag fick verkligen dubbelkolla mot listan flera varv för att vara säker på att jag kommit ihåg allt. Men tillslut kunde jag konstatera att morgonsysslorna verkade avklarade, alla hästar mumsade belåtet på frukosthö och jag kunde gå till Josefshallen och äta min egen frukost: bacon och äggröra. Riktig LCHF och supergott när man redan hunnit med ett träningspass på morgonen!

Vid 9-tiden gick jag ut i hagen och borstade Feykir så att vinterpälsen yrde. Det är en gammal Reykur-vana jag har att borsta utomhus i samband med pälsfällningen. Reykurs känsliga luftrör brukade alltid reagera så här års, så jag borstade alltid honom utomhus för att han inte skulle behöva andas in damm i onödan. Och en sådan här dag när solen strålar och termometern visar 10 grader i skuggan vill man ju inte vara inomhus i onödan!

Ett gäng från universitetets friluftssektion hade precis anlänt för att rida på turridning, när Feykir och jag red iväg från gården. Det blev verkligen en kontrast mot den tysta, fridfulla morgonen när det plötsligt kom en massa folk till stallet. Men så snart vi lämnat gården kände jag mig åter som "den enda människan i världen" - på ett positivt sätt!

Feykir verkade också inspirerad idag! De första 10 minuterna brukar han annars ofta ha problem med framåtbjudningen... men idag skrittade han på med energiska och välvinnande steg! Red mot Avan och började med att varva fyra gångarter för att värma upp och få honom lösgjord.

Sedan red vi mycket tölt. Dels övergångar från riktigt samlad skritt (vår grupp i fick i läxa av Sylvia i onsdags att rida lite samlad skritt VARJE ridtur framöver) till långsam tölt och även några sträckor med tölt i lite högre tempo. Bitvis kändes tölten i det lägre tempot riktigt bra och då kändes det som att jag fick till sitsen riktigt bra också. Så snart vi försöker öka tempot vill Feykir få över mig i framvikt - och tyvärr lyckas han alldeles för bra med det... Men några gånger, då det bara gick "halvfort", klarade jag av att sitta kvar på rumpan och då blev takten riktigt bra! Men hur ska jag få till samma sits, ridning och känsla när vi ökar tempot lite mer???Kan man ha handbollsklister i sadeln kanske?!!

Mitt i töltträningen tog vi en paus och red in längs en skogsväg som i MÅNGA månader varit helt omöjlig att rida på p g a all snö och de höga plogvallarna. Feykir fick skritta på lång tygel och verkade njuta lika mycket som jag över att få lämna bilvägen och komma ut i terrängen igen!

Tillbaka på bilvägen fortsatte jag varva samlad skritt med tölt på vägen hemåt. Jag fick ett par glimtar till då det kändes RIKTIGT bra! Fast i det stora hela känns det som att vårens "alla" tävlingar (det är bara två...) Kommer alldeles för snart! Hade tänkt mig att vi skulle klara av att rida tempoväxlingar hyggligt i alla fall den här säsongen. Men det kan man inte med bästa vilja i världen påstå...

Efter en töltsekvens jag var riktigt nöjd med fick Feykir sträcka ut lite i trav innan jag satt av och gick men honom tillbaka till stallet. När Feykir ätit kraftfoder och var tillbaka i hagen hade jag att invänta turryttarna innan jag skulle lunchfodra i hagarna. Medan jag väntade hann jag bl a städa min garderob i Josefshallen, plocka undan lite vinterkläder m m. Kände mig riktigt nöjd med mig själv när detta var gjort!

fredag 7 maj 2010

Samlad skritt och galopp utan järnspett


Ytterligare en bild från Atlikursen.


Red på ridbanan idag - men det var inte repetition av Atlikursens övningar som stod på programmet, utan repetition av de suveräna övningarna från den här veckans ridlektioner. Mjukade upp genom att rida "fyrkantiga serpentiner" med framdelsvändningar i varje hörn och lyckades göra det med bibehållen eftergift i vändningarna.


Sedan var det dags för samling i skritt. ONÖDIGT jobbigt tyckte Feykir! Madde red samtidigt som vi på ridbanan. Hon jobbade också med denna övning och Drifa höll definitivt med Feykir! Jag började i höger varv och i början vinklade jag ut pisken varje gång jag ville börja samla honom - det har en OERHÖRD effekt! När Feykir varit duktig och gått några steg riktigt samlat med eftergift i nacken slappnade jag av och lät honom sträcka ut i skritten igen några steg innan vi började om med samlingen.


Började göra övergångar till långsam tölt från den samlade skritten och gjorde volter där jag kunde böja honom ordentligt och samtidigt flytta ut bakdelen lite för att verkligen få honom att ta i med inner bak.


När vi bytte till vänster varv blev det svårare! Feykir började kännas mer som en ål än en häst! Nu handlade det ju om att trampa under sig riktigt mycket även med vänster bak. På tok för jobbigt tyckte Feykir och testade att istället skicka rumpan resp bogarna åt alla möjliga håll! Tillslut fick jag honom hyfsat rak och lite samlad - då fick han STOR eftergift som belöning innan vi började om igen med samlingen. Långsamt blev det sedan lite, lite bättre vid varje försök.


I högervarvet lyckades vi smyga iväg i tölt från den samlade skritten, men i vänstervarvet ville han dra iväg i tempo för att komma ifrån samlingen. Även volterna gick i speedfart i början. Jag måste tänka på att bromsa upp med MASSOR av halvhalter och samtidigt driva massor för att bibehålla samlingen! Tillslut kunde vi prestera en långsam tölt i vänster varv - t o m på volt. Och då kunde jag börja RIDA honom även på volten: ställa inåt och flytta ut bakdelen.


Avslutningsvis skulle vi även träna på galoppövningen från i onsdags. Började i höger varv och även idag gick det bra att ställa höger-vänster-höger vänster i högergalopp. Duktig kille!


I vänster varv kom jag ihåg onsdagens aha-upplevelse: att jag måste börja ställa höger-vänster DIREKT han börjar galoppera, inte låta honom hinna bli järnspett. Även nu gick det riktigt bra längs långsidorna! Verkligen ett framsteg!!! Tidigare har jag inte kunnat röra innertygeln ö h t - minsta kramning har förvandlat hästen till järnspett. Så detta var verkligen ett STORT framsteg!


Däremot hade vi problem med samma hörn som i onsdags... Och det kändes som att problemen blev större för varje varv... Jag kom fram till att han helt enkelt hade börjat fuska väldigt mycket med bakbenen. Nästa gång vi kom till svåra hörnet petade jag därför till honom med pisken på inner bak. Självklart blev det total hysteri i våldsamt tempo först... Men tre varv senare hade vi åter sansad galopp - och då kunde jag faktiskt galoppera honom inåtställd genom svåra hörnet utan att han blev spänd alls! Och det fungerade en andra gång också! Då fick han sträcka ut lite i trav och sedan avslutade vi. Man ska ju sluta när man är på topp!


Konstaterade att han fått jobba så ordentligt att han faktiskt var lite vitskummig på halsen! Så duktiga hästar får förståss betfor och havre - och Feykir misstyckte inte alls när det gällde den saken!

onsdag 5 maj 2010

OJ, vilken bra ridlektion!!!


Fast bilden är (förståss) från Atlikursen!


När jag red lektion i måndags konstaterade jag att jag valt en MKT bra vecka att rida dubbla lektioner - för veckans övningar var så OERHÖRT nyttiga! Och idag, när jag fick göra dem igen under Sylvias överinseende var jag ÄNNU mer nöjd över detta!


Först var det de "fyrkantiga serpentinerna" med en massa framdelsvändningar. Idag kom jag ihåg att kräva form av Feykir hela tiden, samt att "sitta tillbaka" ordentligt i halterna och det gick riktigt bra!


Sedan kom den samlade skritten. Petade till Feykir lite med pisken redan i starten, för att han skulle bli mer lyhörd för mina skänklar. Och det funkade! Precis som i måndags började vi med att varva samlad skritt, med vinklade bakben, med att låta hästarna sträcka ut framåt-nedåt igen i skritten. Viktigt var att slappna av ordentligt i kroppen själv när hästen skulle få slappna av igen.


Sedan började vi göra övergångar från riktigt samlad skritt till tölt, tölta en bit längs spåret, göra en volt med mkt drivning för att få med inner bak, tölta igen längs spåret och sedan låta hästen skritta avslappnat innan vi började om med samlad skritt. "Vi vill se ännu mer vinklade bakben på Feykir!" sa Sylvia och jag fick vifta till lite med pisken igen. Då sänkte han verkligen rumpan och trampade under sig - men ville köra upp nacken istället, så jag fick ställa försiktigt höger-vänster så att han blev mjuk i handen igen och sedan "smyga" iväg i långsam tölt. Efter några "smyga" igång sa Sylvia att han fuskade så mycket bak så snart jag släppte fram honom i tölt så jag fick sitta ordentligt på rumpan och peta till lite med pisken. Feykir gjorde ett jättehopp! Men jag lyckades sitta emot, bromsa upp och när jag släppte fram honom igen hade vi jättebra tölt!


När jag gick in på volt igen tyckte Sylvia att det var dags för ett litet "pet" med pisken igen - men då tjurade Feykir ihop alldeles, bet tag i bettet och började rusa iväg med mig. Men då tjurade matte ihop också! Och hon fick STOR hjälp av ett tips från Sylvia! Det har ju visat sig den senaste månaden att det är OERHÖRT effektivt att ställa höger-vänster-höger-vänster för att få Feykir att bli lätt i handen. Nu kändes det som att jag hade ett skenande ånglok längst ut i tyglarna - men på Sylvias uppmaning började jag ställa höger-vänster-höger-vänster (ja, det kan nog kallas "bända höger-vänster"... för jag fick ta i ordentligt för att ö h t få hans huvud att rubba sig...) Men jag tjurade som sagt ihop och snart föll en liten polett ner i Feykirs huvud, han började söka sig nedåt, jag berömde med STOR eftergift och vips hade jag inget i handen, men hade åter min häst under kontroll!


Nästa gång vi gick in på volt hände samma sak, men jag gjorde på samma sätt och den här gången gick det mycket snabbare att Feykir började söka sig nedåt, jag gav STOR eftergift och han släppte bettet! Och tredje gången på volt gick det ÄNNU snabbare! WOW! Jag verkar ha hittat ett sätt att hantera Feykirs tjurrusningar som innebär att JAG vinner och inte han! Vilket ju är förutsättningen för att han ska sluta med dem!


Som avslutning på lektionen fick vi även idag varva trav och galopp. Och "ställa höger-vänster" visade sig vara ett vinnande koncept även här! Vi började i högervarvet, där Feykir och jag tycker att vi är väldigt duktiga! Det blev "förståss" fina galoppfattningar och jag kunde ställa höger-vänster så bra att vi t o m fick beröm av Sylvia!


Men hur skulle det gå i vänster varv, där han förvandlas till ett järnspett så snart jag tar i innertygeln i en kurva??? Här skulle det visa sig att en "polett" tillslut ramlat ner för Anna! I måndags sa nämligen Sylvia att jag skulle börja ställa höger-vänster DIREKT i galoppen, innan han hade hunnit bli spänd - men först idag klarade jag av att genomföra detta. Och det funkade jättebra! Längs långsidan kunde jag ställa höger vänster med bibehållen galopp! När vi kom till första kurvan blev det korsgalopp varje gång... (VEM hade lagt en kurva just där???) men jag bara fortsatte ställa höger-vänster vilket första gången resulterade i att han gick över i trav och i fortsättningen till att han bytte tillbaka till rätt galopp igen!


Så här har jag ALDRIG kunnat inverka på Feykir i vänster galopp tidigare! "Att bara sitta och hålla andan i galoppen för att inte störa honom är alltså inte det vinnande konceptet!" sa jag till Sylvia. Och det är förståss samma princip som Atli brukar "predika" om traven: att om man slutar inverka på hästen ifall den tappar traven så lär man den bara att tappa traven. Men om man istället fortsätter inverka - så kommer man tillslut att kunna RIDA hästen i trav!


(Ännu har jag aldrig galopperat på en Atlikurs - eller, inte med flit i alla fall, bara ett par gånger när Feykir dragit med mig... så Atli har inte haft anledning att "pratat galopp" med mig. Men hade han gjort det hade han nog sagt ungefär som med traven. )


Jag var alldeles HÖG efter dagens ridlektion - och bestämde mig slutgiltigt: jag SKA tävla! Nu har jag ju orkat rida lektion två dagar den här veckan och känner mig ändå inte helt utslagen så då ska jag väl orka tävla också?!