Busig Feykir och "Halleluja-moment"!

Feykir verkade definitivt inte avskräckt av gårdagens långtur med Eva - tvärt om! Först kom han snabbt fram till mig i hagen när jag skulle hämta honom. Och när jag sedan red iväg var han faktiskt onödigt busig! Jag fick gräla en hel del på honom i början för att han skulle fokusera lite bättre på mig...!!! 2,5-timmarsridturer verkar alltså bara pigga upp honom!




När vi red iväg från gården startade jag som vanligt med att sidföra med mycket tvärning. Men idag krävde jag SNABBA reaktioner från hans sida. Han har ju lyckats lura i mig att han bara klarar det om det går långsamt. MEN i söndags, när han ville hinna ikapp Eva och hennes turryttare kan man väl säga att han avslöjade sig...

Planen för dagen var en kort och intensiv ridtur. Jag är ju ganska risig i kroppen f n... dessutom skulle jag ju hinna i tid till jobbet också. Red längs bilvägen bort mot Alviksträsk. Töltade mycket och tölten kändes ganska hyfsad. Hade fokus på att han skulle gå fram ordentligt, för vårt problem är att han inte gärna vill ta i ordentligt med bakbenen. Och då blir takten förståss lidande...

När vi passerade stället där Yvonne träffade en björn (!!!) för ett par år sedan hördes plötsligt ett gevärsskott i närheten. Och en stund senare fick vi syn på en jägare i vita kamouflagekläder som stod ute på vägen nästan borta vid korsningen vid sjön. Jag hade bara tänkt rida fram till korsningen idag - men nu bestämde jag mig snabbt för att vända lite tidigare. Ville ju inte gärna vara i närheten om han tänkte skjuta igen!

Att vända hemåt, innan Feykir hunnit bli särskilt trött, visade sig vara en riktig vinstlott: OJ vilken häftig tölt jag fick uppleva!!! Plötsligt fanns det "hur mycket bakben som helst", han kom upp med bogarna och jag bara njöt! Vilket "Halleluja-moment"!!! I o m att det blev så kort ridtur lät jag honom först tölta och sedan trava nästan hela vägen tillbaka. Då hann han ändå bli ganska flåsig. Avslutade som vanligt med slutor i skritt och när jag sedan satt av utanför stallet stod jag kvar en stund och lät honom "flåsa av sig" det sista.




Det är ju så milt nu, bara 3 minusgrader, så han blir varm och flåsig bara av att stå i stallet! Därför fick han stå med fleecetäcket ute istället och äta lite brödbitar och äpplen medan han torkade. Ja, som ni ser hann han också hälsa lite på en av unghästarna.