tisdag 3 november 2009

Sådan matte sådan häst!



Ser ni likheterna??!! Det är "frisyren" jag syftar på, men det hade förståss varit lite lättare att se om bilden på Feykir varit av lite bättre kvalitet än vad min stackars mobilkamera förmår... När den nu dessutom så tydligt blir jämförd med en av Johans studiobilder! Det som jag ville visa var att vi har nästan samma hårfärg för tillfället, Feykir och jag! Mörkt i botten med röd-bruna slingor! Han var förståss först. Men min frissa har inte sett honom - även om man skulle kunna tro det. (Som vanligt har hon fått fria händer när det gäller min hårfärg.) På bilden ovan får man ha ganska god fantasi för att se hans "slingor"! Men eftersom ni - mina kära bloggläsare - är begåvade med ett överflöd av just fantasi så förstår ni förståss precis vad jag menar! ;-)


Vad tycker ni om glasögonbågarna föresten? Ska byta glasögon och har lånat hem en massa olika bågar och testat. De på bilden är mina favoriter hittills. Vad tycker ni?

Eftersom det var tisdag har jag ridit innan jobbet på morgonen. Har hållit oss från ridbanan sedan lektionen i onsdags, eftersom det varit så halt. Men nu har det varit 5 plusgrader ett par dygn så t o m i Mariebäck var marken helt snö- och isfri. Värmde upp med trav på böjda spår och jag kunde konstatera att även om jag i början fick ta ganska ordentligt i tyglarna för att Feykir skulle böja på halsen riktigt ordentligt i svängarna så höll han hela tiden traven. Förr krävdes det inte mycket "störning" för att han skulle gå över i tölt, men traven börjar tåla allt mer inverkan!


Nästa steg var slutor i skritt - och jag måste säga att han var riktigt, riktigt duktig! Började i vänster varv, för att få en lättare start och såg till att förbereda riktigt bra genom att böja honom ordentligt i hörnet. När vi sedan kom ut på långsidan handlade det "bara" om att bibehålla den böjning som redan fanns och m h a en aktiv innerskänkel fixade vi att rida sluta längs hela långsidan - vid första försöket! Nästa långsida gick ännu bättre! Styrkt av detta bytte jag varv, såg till att förbereda lika bra och med ÄNNU mer innerskänkel fixade vi sluta i långa sträckor även här! De två första långsidorna försökte jag inte rida sluta hela tiden utan när det flöt på bra lät jag honom ganska snart räta upp sig och skritta rakt fram som belöning. Det märks ju att det är väldigt jobbigt för honom! Men sedan red vi två hela långsidor sluta också! Duktiga Feykir pustade och stånkade så där som han gör när han verkligen tar i!


Sedan övergick jag till att rida samlad skritt. Men då tog det en ganska bra stund innan Feykir insåg att vi inte längre skulle rida sluta - nu när han var så duktig ville han väl visa att han kunde! Men tillslut förstod han att det var meningen att han skulle räta upp sig - men fortfarande jobba lika mycket med bakdelen. Red övergångar till långsamt tölt och med vad som kändes som de sista krafterna i min högerskänkel lyckades jag långa stunder hålla högerbogen på plats och då töltade han med trevlig eftergift!


Som avslutning red vi lite galopp också. På lektionen förra veckan skulle vi galoppera längs långsidorna och sedan ta in hästen på volt i trav på kortsidan innan vi gjorde ny galoppfattning. I vänstervarvet var det som vanligt svårare för Feykir och det underlättades ju inte av att han halkade i kurvorna så att både han och jag blev spända... När vi närmade oss den halkigare kortsidan hände samma sak varje gång: han spände sig och började fuska med inner bak samt dök ner på bogarna i grisepass... Jag borde förståss ha petat till honom med pisken så snart jag kände att han började tappa energin, men eftersom vi var så nära halkiga kortsidan så vågade jag helt enkelt inte.


Men idag hade vi hur bra fäste som helst så nu ville jag passa på! Tanken var att göra samma övning som i onsdags, några galoppfattningar per varv. Och i vänstervarvet skulle fokus ligga på att ha med oss vänster bak hela vägen in på den svåra kortsidan. Han skulle alltså inte få tappa bakbenet och "dyka" ner så där - även om det innebar att jag måste peta till med pisken och det gjorde honom spänd. Det gick faktiskt riktigt bra! Jag kunde hålla igång honom i galoppen och då gjorde han aldrig något försök att vräka sig på bogarna. Det tog visserligen en liten stund innan han slappnade av i trav på volten efteråt - men fortsätter jag att komma åt grundproblemet så här så är jag övertygad om att traven kommer att fixa sig tids nog också.


Nu är det dags att åka till jobbet: "over and out!"

Inga kommentarer: