måndag 30 november 2009

Bra jobbat - SVT!!!


Detta inlägg ska handla om Stockholm International Horse Show i Globen. Och då måste jag förståss inleda med en favoritbild i repris: Reykur i Globen 2006! Undrar hur många flaskor pälsglans de använt till den manen??!! (Och hur de lyckades spraya pannluggen?!)



"När hästen lyssnar ska den känna ryttarens harmoni och inre frid."

Jean Francois Pignon


Vill rikta ett stort TACK till SVT som satsat så stort på Globen Horse Show i år! Alla vi som inte hade möjlighet att vara på plats har ändå kunnat se väldigt mycket - både på TV och på svt play!

Att se fransmannen Pignon jobba med sina hästar var verkligen spektakulärt! Det handlar ju faktiskt om flyktdjur - men de litade så på honom att de kunde ligga ner helt avspända inne i det fullsatta Globen...!!! Citatet av honom här ovan är ju verkligen tänkvärt!

söndag 29 november 2009

Första advent - och nästan ny skimmel!

Hade morgonfodringen idag och fick åka tiiiidigt - för jag eftersom det var Första advent ville jag förståss även hinna till kyrkan sedan och höra alla härliga adventssånger! Men min smärtgräns för uppstigning en helgmorgon går vid 06.45 så jag bestämde att ridturens längd helt enkelt fick anpassas efter den tid jag hade till mitt förfogande.

Efter allt blött och regnigt väder var det plötsligt -11 grader på morgonen! Och när jag kom till hagen kunde jag konstatera att all rimfrost nästan gjort Feykir till en skimmel!






Så här härlig såg hans rumpa ut! När hästarna var fodrade och även jag hunnit äta frukost var det dags för en kort ridtur - och då var jag ju tyvärr tvungen att borsta bort all den här vackra rimfrosten...


Bestämde mig för att rida upp i skogen bakom bommen, eftersom jag ändå inte hade tid med någon längre ridtur. Efter uppvärmning i skritt fick jag uppleva riktigt trevlig tölt - en hel del av effekten från igår satt i trots att jag nu red på vanligt tredelat bett igen! Travade vår lilla slinga i skogen inkl skutt över det lilla nedfallna trädet.


När vi kom tillbaka ut på skogsvägen igen bestämde jag att vi skulle galoppera i alla fall en liten bit till inåt vändplanen innan vi vände tillbaka. Men jag hade bara precis hunnit fatta galopp innan jag plötsligt hörde ett gevärsskott innifrån skogen. Feykir reagerade inte alls - men jag ville ju absolut inte hamna mitt i någon "skottlossning" så jag saktade av och vände hemåt igen.

Först red vi öppna i tölt och sedan avslutade vi med sluta i skritt. Det var ju den sistnämnda övningen som tidigare i höst så tydligt avslöjade hur stel Feykir blivit av all min ridning på halvstången... Men nu när det bettet "legat på hyllan" i flera månader har jag min mjuka, smidiga häst tillbaka. Det är särskilt effektivt att rida sluta när vi är på hemväg, då jag får framåtbjudningen gratis. Det ska jag komma ihåg framöver! Om jag nu ändå ska rida på halvstången då och då - som Sylvia sa - för att orka sätta honom på rumpan i tölten så gäller det ju att "böja och bända" desto mer alla andra dagar som motvikt. På ridbanan kan jag ju alltid jobba med volter, men vi rider ju ut för det mesta och då funkar slutor alltså mkt bra!


Det blev bara ca 30 minuters ridning idag, men i o m de avslutande slutorna kändes det ändå som att Feykir fått mycket viktig träning.

Skyndade hem, åt en andra frukost och hann till kyrkan. Där var det en fantastiskt duktig kör som sjöng och vi fick njuta av många av de klassiska adventssångerna, som Dotter Sion, Hosianna m fl. Julen i all ära - men Första Advent är definitivt min favorithelg i december! Alla härliga sånger, alla ljus - och så vet man att man har hela december att se fram emot!


Sedan gick vi och såg den tredje Millennium-filmen. Och jag tyckte den var JÄTTEBRA! Jag har läst alla Stieg Larssons böcker flera varv. Tvåan var min favorit i bokform - medan trean inte kändes färdigbearbetad... Min teori är att han inte hann göra den helt klar, men att förlaget ändå ville ge ut den som den var, inkl alla faktafel. Nu i filmen hade de förståss fått koncentrera historien - men de hade de gjort på ett sätt som lyfte hela storyn! Jag tror att Stieg också hade gillat filmen!

Bloggmoln - 150 ord


Kanske lite mer svårläst?!

lördag 28 november 2009

Mitt bloggmoln!


Min bror Erik skickade ovanstående "bloggmoln" som han gjort m h a www.wordle.net. Det innehåller de 30 vanligaste orden ur min blogg - ju större de visas desto mer vanligt förekommande. Ganska kul, va?!

After work med hästtema!

I går eftermiddag/kväll var jag på "after work" med ett gäng trevliga hästmänniskor. Det började redan kl 17 - perfekt för mig som alltid är så TRÖTT! Carina E, som har stallet där Reykur stod under våra första år i Luleå, hade sammankallat - ett mycket bra initiativ! Där fick jag också tillfälle att träffa min "blogg-idol"! Hon heter Petra Freudenthal och skriver en jättebra blogg på Norrbottens Kurirens hemsida. Den tjejen kan verkligen uttrycka sig! Bloggen har varit "semesterstängd" en period, då hon varit i Afrika. Men nu har den ÄNTLIGEN "öppnat" igen. Och det var ju trevligt att få träffa Petra IRL och berätta hur mycket jag uppskattar det hon skriver! Tjejen är förståss islandshästfantast - men det är väl självklart?! ;-)

Ååååååh - tölt!!!

I natt har jag sovit så GOTT! Vaknade först vid nio - vilket innebar att jag sov hela fem timmar längre än i går morse...! Förutsättningarna för dagens ridtur var alltså väldigt mycket bättre! Dessutom sken SOLEN!!! Det är man ju verkligen inte bortskämd med just nu... som en kund sa här i veckan: "Det blir nästan mörkare när man drar upp rullgardinen på morgonen!"

Kom fram till att gårdagens korta (men härliga) töltupplevelse knappt räknades - så jag fick även idag tränsa med halvstången. Red bort mot Alviksträsk och tog vänster vid sjön. Passade på att rida i högre tempo i tölten och försökte tänka på alla instruktioner jag fick av Sylvia när vi red ut tillsammans i tisdags morse: Sitt på rumpan, peta till med pisken, sitt emot och gör en förhållning, stooor eftergift och flytta sedan lite med vikten för att behålla honom mjuk. Tack vare halvstången orkade jag verkligen "sitta emot" och fånga upp energin - och då blir ju tölten så oerhört mycket bättre!

När vi vände hemåt red jag bakdelsvändningar för att få bättre koll på högerbogen. Sedan tränade vi samlad skritt till dess Feykir pustade och stånkade ordentligt. Då vet jag att han verkligen samlar sig ordentligt! Sedan fortsatte vi träna på tölt i ett högre tempo. I början gick det riktigt bra - tack vare att det var hemväg tog han ju självmant i mer med bakbenen. Men sedan började han bli trött och då märkte jag hur han ville börja fuska bak och "sjunka" fram.

Avslutade med att låta honom sträcka ut i en trav som kändes riktigt, riktigt bra! SEDAN kom dagens STORA PRESTATION: lyckades få Feykir att skritta lång och låg över den farliga bäcken - trots att den senaste tidens regnande resulterat i att den porlade som under värsta vårfloden! Här snackar vi verkligen om en modig häst!!!

Kände mig alldeles "hög" efter dagens ridning. En rejäl dos bra tölt - och dessutom "ljusterapi" från solen samtidigt. Kan det bli bättre?!

fredag 27 november 2009

Ridning - trots allt! Eller "Rena Racer Ridningen"

Efter ännu en dålig natt med lite sömn var jag så GLAD att jag slutar redan till lunch på fredagar! Då kunde jag ändå orka med att gå till jobbet. Hade helst åkt direkt hem för att sova/vila sedan. MEN det råkade vara "städfredag". Vi har en städfirma som städar hemma hos oss. (En alldeles fantastisk lyx som vi började med när jag blev sjuk.) Och hade jag åkt hem hade jag kommit mitt i städningen - inget bra läge att vila/sova alltså. Därför åkte jag ändå till stallet och tog en kort men intensiv ridtur.

För första gången på flera månader tränsade jag med halvstången. Red skogsvägen bakom bommen och efter sidförande övningar i skritt blev det pisken i rumpan, en ordentlig förhållning med hela kroppen - som verkligen "gick igenom" tack vare det skarpare bettet - och sedan stooooor eftergift. Och Feykir fräste iväg i världens tölt! MASSOR med bakben, mycket tempo och riktigt bra takt! Jag insåg att jag faktiskt hunnit glömma hur det känns när han "sitter på rumpan"! Idag hade jag verkligen det bästa av två världar: en riktigt mjuk häst efter de senaste månadernas "böjande och bändande" med vanligt tredelat bett och tack vare halvstången orkade jag kräva samling. WOW!

Fortsatte tölta i relativt högt tempo ända bort till vändplanen, medan jag flyttade honom lite fram och tillbaka med vikten. Någon gång fick jag påminna med pisken - och fick massor av ny energi, som jag nu kunde fånga upp. Oj, så härligt! Sylvia har sagt att jag kan rida på halvstången igen någon gång då och då just för att träna tölt. Hm... blir inte lätt att avstå den nu när jag påmints om hur häftigt det är om man orkar samla hästen lite. Men jag vill ju inte ha tillbaka styva, stela Feykir, så jag måste ju fortsätta rida honom de flesta dagarna med tredelade bettet så att jag kan böja honom ordentligt i sidorna.

På vändplanen jobbade vi en stund i skritt och jag fortsatte att vara aktiv i min ridning: flyttade undan bakdelen för högerskänkeln några steg, sedan direkt några steg bakdelsvändning för höger skänkel, några steg på volt i vänster varv där vi flyttade ut bakdelen, o s v.

När vi vände hemåt igen var Feykir verkligen inställd på att det var full fart framåt som gällde igen. Då passade jag på att träna samlad skritt - ett steg i taget - med stoooora eftergifter på tyglarna mellan varje förhållning. Feykir var verkligen jätteduktig! Han jobbade så bra - vilket hans pustanden och stönanden var ett bra kvitto på. Varvade sedan samlad skritt med att smyga iväg i låååångsam tölt. Red honom högerställd med massor att högerskänkel för att hålla bogen på plats. Och så bra samlad tölt har vi definitivt inte ridit sedan senaste Atlikursen!

När vi var nästan hemma vände jag tillbaka så att vi hann trava en stund också. Precis som i samlade tölten fick jag ställa höger och jobba mycket med högerskänkeln för att få bogen på plats. Och driva MASSOR. När han travat i riktigt trevlig form en stund avbröt jag och skrittade tillbaka hem.

Det blev bara 30 minuters ridtur idag - men det kändes verkligen som hög kvalitet hela tiden! Jättekul, särskilt som jag inte ens trott att jag skulle orka rida. Men den där häftiga känslan jag fick när Feykir direkt töltade så bra var precis det "uppåttjack" jag behövde!

Feykir fick äta kraftfoder i en box medan jag fodrade med hö i hagarna. När jag kom tillbaka in i stallet kan jag konstatera att jag har en FANTASTISKT väluppfostrad häst! Som vanligt hade jag inte kommit ihåg att stänga boxdörren ordentligt, så han hade knuffat upp den på vid gavel. Och dörren ut på gården stod också på vid gavel. Men inne i boxen stod Feykir så snällt och väntade, trots att hans kraftfoder var slut för länge sedan! I det här fallet är han faktiskt PRECIS lika väluppfostrad som Reykur!

När Feykir åter gick i sin flock åkte jag hem till vårt nystädade hus. Nu har jag sovit en stund - det tar ju på krafterna att städa hela huset! ;-) - och börjar känna mig som en människa igen!

torsdag 26 november 2009

Ingen ridning idag

Feykir jobbar säkert stenhårt med att smutsa ner sig i leran i hagen... åh, vad jag är less på allt regn! Vi bor ju faktiskt i NORRA SVERIGE och här ska det vara SNÖ på vintern!!! (SMHI har definitivt fått något om bakfoten i år...!!!)

Själv har jag varit på City Rehab efter jobbet, tränat, bastat och streeeetchat. Så nu hoppas jag få sova gott i natt. Har varit lite dåligt av den varan på sistone tyvärr...

Kanske dags att göra slag i saken och boka in mig på floating? Har hört att det ska vara jätteskönt - och motsvara ett par timmars sömn!

onsdag 25 november 2009

HOPP!!!

I kväll var det dags för Feykir att vara hopphäst igen - men den här gången med matte på ryggen. Vi fick dock börja med att trava över höga cavaletti och det blev endel "pling plång" innan Feykir lärde sig att hålla koll på "fötterna".

Sedan byggde Sylvia upp ett lågt krysshinder som vi skulle travhoppa. Feykir blev upplivad och gjorde rejäla språng över - även när Sylvia höjde hindret. Fast när vi sedan bytte varv och gjorde samma sak i vänster varv fick Feykir för sig att försöka springa på sidan istället, så jag fick verkligen styra ordentligt.

Och sedan blev det riktigt svårt! Sylvia satte en cavalettibom längs spåret ungefär 1/3 in på ena långsidan. Vi skulle trava fram till bommen och sedan fatta galopp precis när hästen klev över med frambenen. Tänk att något som låter så enkelt kan vara så svårt! Galoppfattningar brukar ju dessutom vara mitt och Feykirs paradgren... I höger varv gick det i o f s bra nu också - bara jag fick till timingen så att fattningen kom i rätt sekund. MEN i vänster varv fick vi stora problem! Nu var bommen dessutom ganska nära hörnet - och Feykir skyndade sig gärna att fatta galopp precis i hörnan. När jag då bromsade honom hann vi väl inte riktigt hitta någon balanserad trav igen förrän det var dags för galoppfattningen. Så det blev både fel galopp och korsgalopp ganska ofta i detta varv... Hm - det här var definitivt något vi behöver träna på!

Sylvia sänkte krysshindret för att en av de andra hade haft problem att få sin häst att hoppa - hon sprang hela tiden på sidan istället... Jag tänkte passa på att hoppa lite mer i det svårare varvet. Men första språnget sprang Feykir också på sidan... nästa gång lyckades jag styra honom över. Tredje försöket sprang han på sidan, men när han hoppade igen fjärde vändan var jag nöjd. Nu kändes han rejält trött - så det var nog därför han försökte fuska...

När vi skrittade av hästarna efteråt pratade Fia och jag om att man borde ta sig tiden att löshoppa hästarna då och då - det är ju väldigt nyttigt för dem eftersom de måste ta i med bakbenen. Och dessutom något roligt de kan få göra på ridbanan! I alla fall tycker Feykir att det är jättekul - det märkte jag i somras!

Feykir har tjuvtränat!

I måndags, när jag var i Umeå, red Eva Feykir på sin ridlektion. Sylvia brukar ha ett tema för varje vecka, som hon sedan varierar lite utifrån vilken nivå eleverna i resp grupp är. Den här veckan är temat hoppning. Och nu har alltså Feykir redan tjuvtränat! (Det har i o f s alla ridskolehästarna också - men i min grupp rider de flesta på egen häst så i kväll har Feykir och jag inga ursäkter om vi är sämst...!)

Feykir visade ju i somras att han är en riktig stjärna på löshoppning! Hopptekniken verkade finnas helt naturligt hos honom - och han hoppade HÖGT över varje hinder. (Eftersom hans matte är så feg har vi ju bara skuttat över låga, nedfallna träd i skogen så han har ju inte fått någon större träning precis...) Och i måndags satsade han lika helhjärtat och hoppade HÖGT över hindret även med ryttare på ryggen.

Fast först skulle de trava över cavalettibommar på klossar - och DET hade tydligen varit riktigt spännande! Feykir hade jagat upp sig endel över den nya situationen. Men med en flygledare på ryggen klarar man även riktigt tuffa utmaningar i livet! Och när han lugnat ner sig lite och lyckades "sortera upp" alla benen klarade han i alla fall några gånger att trava över utan att slå i någon bom. Så nu hoppas jag att han har positiva minnen av detta i kväll när det är min tur att sitta i sadeln.

tisdag 24 november 2009

Coaching av Sylvia!

Hemma igen efter en trevlig helg i Umeå med föräldrar, syskon, syskonbarn och svärföräldrar.

Eftersom det är tisdag och jag börjar jobbet sent åkte jag till stallet på morgonen. Feykir verkade ha saknat mig - för trots att de fortfarande hade lite frukosthö att mumsa i hagen kom han fram till mig direkt! Sådant ger poäng!

Fick tillfälle att rida ut med Sylvia och det var ju trevligt! Dessutom får man ju alltid en massa bra hjälp en sådan gång! Det värdefullaste var när vi försökte öka tempot i tölten - där behöver jag verkligen massor av hjälp! I dagsläget blir både jag och Feykir lite stela och nästan paralyserade när vi höjer tempot - så det gäller att se till att aktivera oss båda! Hon sa att jag ska "sitta bakåt" ordentligt, peta till med pisken så att han går fram ordentligt, "plocka loss" honom igen i munnen, ge eftergift och sedan flytta honom fram och tillbaka med vikten. Sedan är det dags att "sitta bakåt" igen och peta till med pisken... o s v.

Jag berättade att jag inte ridit med halvstången på flera månader nu - förutom ett rejält bakslag så har det i övrigt fungerat bra med vanliga tredelade bettet. Fast jag märker ju att när jag försöker öka tempot i tölten så blir han vääääldigt stark igen. Sylvia tyckte det var jättebra att det funkar med vanliga bettet, men tipsade om att jag kunde rida med halvstången någon gång ibland - och då passa på att träna på ökade tempot i tölten. För jag måste orka sätta honom mer på rumpan där än vad jag gör med vanliga bettet, så att han kommer upp fram. Som det är nu hamnar han alldeles för mycket på bogarna när vi försöker öka.

På hemvägen red vi riiiiiiktigt låååååååångsam tölt efter en hel del samlad skritt. "Vilken skillnad det blir på Feykir så snart det är hemväg! sa Sylvia. När han börjar gå fram mer blir takten så oerhört mycket bättre direkt!" Som vanligt sitter lösningen till alla problem i att han ska jobba tillräckligt mycket med bakbenen.

Tillbaka i stallet släppte jag in Feykir i en av dubbelboxarna för att han skulle få äta kraftfoder. Det var redan förberett för fodring av ridskolehästarna i em - så det var havre i ena krubban. När Feykir först stod utanför boxen upptäckte han detta och försökte omvandla sig till giraff för att nå över boxväggen ner i krubban. Fast det gick inte riktigt... Men när jag släppte in honom i boxen stod han bara och tittade uppfodrande på mig: "Hit med käket!" Han brukar nämligen alltid få sin mat i den andra krubban! Men när jag kom med en skopa betfor till havren som redan fanns visade det sig att han trots allt kunde tänka sig att äta ur "fel" krubba.

måndag 23 november 2009

Dags för ny bygglovsansökan?!

Jag har ju tidigare nämnt lite om våra vedermödor för att få bygga garage... Eftersom huset är Q-märkt och när processen drogs igång stod på mark som var fornlämningsskyddad (det senare är numera upphävt för vår tomt) så tog det två år och massor av ändringar och "malande" innan alla instanser tillslut lämnat godkännande. Vi kunde alltså börja bygga vårt garage!

Det var bara en liten hake... vi var tvungna att ha slagportar. Inte särskilt praktiskt när det är utförsbacke fram till garaget... resultatet blev att vi nu haft garage i två vintrar utan att kunna använda det! Johans arbete med att hålla undan is och snö har inte räckt till - tjälen har fått marken att resa sig så mycket varje vinter att dörrarna inte har kunnat öppnas! Ett problem som aldrig uppstått om vi istället fått ha vipp-port... Men nu har jag kanske hittat lösningen? Om vi kunde få sätta vipp-port men döljer att det är en vipp-port?!




Man kan t ex köpa en sådan här att sätta på garageporten! Inte kan väl Byggnadsnämnden motstå detta??? ;- ) Fast förutsättningen är förståss att det går att få en med islandhästar istället!
(I höst har garagenedfarten grävts om för andra gången. Ett rejält lass hyttsten (som också används till ridbanor) SKA göra att marken inte reser sig igen i vinter. Fast det löftet fick vi inför förra vintern också - när den också grävdes om och dubbelisolerades...)

lördag 21 november 2009

Dagens citat

"Jag reser aldrig utan min dagbok. Man bör alltid ha något sensationellt att läsa på tåget!"

Oscar Wilde (1854-1900)

fredag 20 november 2009

Åka tåg, åka tåg, åka tåg!

Fortfarande regnigt och trist... det blir ju så MÖRKT!

Hade ont om tid idag - så jag satsade på något som skulle vara riktigt jobbigt för Feykir: galoppträning på ridbanan. Det "härliga" vädret medför ju i alla fall att det är kanonfäste i kurvorna! Skrittade igång och repeterade framdelsvändnings-övningen från i onsdags. Sedan travade vi på böjda spår a´la-Atli innan det var dags för galopp.

Började i höger galopp för att ge Feykir självförtroende. Atli säger att de första galoppsprången alltid är de bästa - och de första travstegen efter galopp lika så. Därför anser han att man ska rida riktigt många första galoppsprång och första travsteg - alltså massor av övergångar - för att förbättra båda gångarterna. Jag brukar oftast träna så också på ridbanan. Men nu lät jag istället Feykir "rulla på" i galopp flera varv i taget - som vi gjorde på lektionen i onsdags. Jag tror nämligen att Feykir behöver den typen av träning också. Högergaloppen är så härlig att rida!

Efter en skrittpaus tog vi oss an vänster varv i galopp. På den kortsidan där det är liiiite utförsbacke har Feykir alltid lite problem... Jag får ABSOLUT inte röra innertygeln där för då är det pass direkt! Nu fokuserade jag på att försöka sitta bakåt ordentligt - för att undvika att han slänger sig på bogarna - och driva ordentligt med innerskänkeln. I början gick det bäst. Sedan började han spänna sig i innersidan och gena kraftigt i kurvorna på den kortsidan... Ofta blev det korsgalopp några steg också innan han bytte till ren galopp. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra när han blir som ett järnspett i innersidan... Försöker lösa det genom massor av drivning - för att få med inner bak ordentligt. Men jag vet inte riktigt om det är rätt väg... Får fråga Sylvia!

Nu hinner jag inte skriva mer - ska nämligen åka till Umeå för att träffa mina föräldrar och syskon i helgen! Johan ska inte med, så därför blir det inte bil utan jag åker tåg. (När jag ska hem på måndag går det dock inte något tåg så då är det tyvärr buss som gäller...) Och om ni vill veta vad jag läser på tåget så ska ni kolla bloggen i morgon! Trevlig helg!

torsdag 19 november 2009

Ett rop på hjälp?!

Ett 15-tal hästar uppges ha rymt från en ridskola i Halmstad idag på morgonen. De sprang till länssjukhuset där Polisen kunde fånga in dem - vid psykakuten!

Källa: GT.se

Feykir och jag är ju också med i Islandshästen!!!

Noterade tidigare att en halvbror till Feykir fanns med i en saluannons för ett avelssto i senaste numret. Men det är först nu - när jag för andra gången läser igenom reportaget om Midurs regionala tävling i Boden - som jag upptäcker att Feykir och jag faktiskt är med på bild i samma tidning! Tyvärr gapar Feykir precis... men han är förståss jättesnygg ändå! :-) (Ledtråd - den stora bilden på sid 22.)

onsdag 18 november 2009

Ridlektion

Fortfarande plusgrader och dessutom regn när det var dags för veckans ridlektion... "men det finns inte något ont som inte har något gott med sig" heter det ju och det stämmer även i detta fall! Ridbanan var nämligen åter isfri och "grusig" vilket gav maximalt fäste i kurvorna när vi skulle galoppera!

Men vi började förståss med att jobba hästarna i skritt. Dagens övning var att rida framdelsvändning "så länge som det behövdes" d v s till dess hästen verkligen korsade bakbenen så att eftergiften kom. Sedan rida rakt fram innan ny halt och framdelsvändning på samma sätt åt andra hållet, o s v, o s v. Till höger gick det riktigt bra tycker jag - och till vänster gick det också bra när Sylvia tipsat mig om att hålla bättre koll på ytterbogen. Detta fick vi varva med att skritta längs spåret och "göra halt med hela kroppen". I början kändes Feykir verkligen som en hängmatta i halterna :-O "Du måste driva MYCKET mer in i halten" sa Sylvia. Och jag som tyckte att jag gjorde just det... men det var min bristfälliga motorik som än en gång spelade mig ett spratt... benmusklerna spände sig massor - men benen kramade inte runt hästen! När jag lyckades korrigera det gick det mycket bättre! Jag tror aldrig jag lyckades få honom att riktigt trampa under sig i halterna - men han hade i alla fall bakbenen rakt ner och inte bakom kroppen!

När vi "joggat igång" hästarna lite med tölt längs spåret fick vi göra denna övning: tölta längs långsidan, ta ner hästen i skritt och sidföra genom kurvan, tölta några steg på kortsidan, ner i skritt igen och sidföra genom nästa kurva. Ett MKT bra tips från Sylvia var att lägga till innerskänkeln ordentligt redan innan man började bromsa. Det gällde verkligen att bromsa upp ordentligt på yttertygeln och använda massor av innerskänkel (jag förstärkte med pisken ibland).

Övningen vidareutvecklades sedan till att vi fick sidföra i tölt i kurvorna istället. När jag m h a MASSOR av innerskänkel verkligen kunde flytta ut bakdelen i kurvorna blev takten väldigt trevlig längs nästa långsida! Och med lite "vibration" på tyglarna kom formen också. Innan dess hade Feykir testat att vräka sig tungt i handen för att se om det var ett sätt att komma undan kravet på arbete. Men då gjorde jag "halt med hela kroppen" från tölt och han insåg att det var en bättre idé att bära sitt huvud själv än att försöka få matte att sköta den saken.

Avslutningsvis skulle vi träna galopp. Vi har för det mesta galopperat längs långsidorna och sedan travat på volt på kortsidorna. Men den här gången skulle vi rulla på i galopp varvet runt. Underlaget var verkligen optimalt för detta - inte en antydan till halt någonstans så varken Feykir eller jag behövde spänna oss för den skull. Dessutom börjar han bli van vid situationen att alla hästarna runt omkring galopperar - så han blir inte alls så där stressad av det längre. Trots att vi började i vårt svåra vänster varv gick det riktigt bra! På hans "svåra kortsida" fokuserade jag extra mycket på att inte ramla framåt - jag ska ju absolut inte uppmuntra honom att slänga sig på bogarna! Och vissa varv kunde jag böja honom i innersidan även där utan att han blev spänd!

Jag har brukat tycka att det är bäst när han får balansera sig i sin stadiga högergalopp innan jag kräver vänster galopp. Men en fördel med dagens upplägg var ju att han fick gå det svårare varvet innan han blev allt för trött! När vi bytte till höger varv tog vi först en skrittpaus - och det behövdes för Feykir flåsade som en blåsbälg!

Högergaloppen gick förståss bra - den är han så duktig på Feykir! Någon gång gick han faktiskt själv in på volt - då han följde efter en framförvarande häst som travade på volt. Tyvärr var jag allt för oförberedd för understödja honom optimalt - så han höll inte galoppen så många steg på volten. Men redan efter ett par travsteg kunde vi fatta galopp som han höll varvet ut.

Jag brukar skritta av uppsuttet efter lektionerna, för att träna bort hans ovana att dyka ner på bogarna. Fast nu var han så flåsig att jag satt av och promenerade med honom istället.

tisdag 17 november 2009

Ligger lågt...

...även idag, p g a ytterligare en dålig natt. Så Feykir fick en vilodag till.

All den fina snön har regnat bort :-( men just idag hade jag tänkt ha nytta av det och träna galopp på ridbanan. Passa på när fästet i kurvorna antagligen skulle vara optimalt. Men, men... det är bara att gilla läget och hålla tummarna för att jag kan rida lektionen i morgon!

Vi har haft besök av en kvinna från Norrbottens Muséum idag på morgonen. För att spara energi och få lite mindre kallt och dragigt skulle vi behöva göra något åt fönstren. Men som vanligt när det gäller vårt Q-märkta hus i Världsarvet så är det alla möjliga instanser som ska säga sitt, inkl muséet. (Därför tog det hela två år innan vi tillslut fick bygglov för garage, bygglov för att måla om vårt röda hus med ny röd färg tog mer än ett halvår... o s v.)




Men tillslut stod ändå garaget där - och smälter in riktigt fint mot de gamla kyrkstugorna! Här är mamma och pappa på besök för att anlägga den fantastiska rabatt som jag fick av dem i 39-årspresent!


Nu trodde vi att man kunde få byta ut befintliga fönster - som inte är original utan sedan början på 50-talet - till nytillverkade med precis samma mått. Och som enligt vår uppfatting "ser gamla ut". Men det verkar vara tvärstopp. Dock visar det sig att det finns en ny metod: att byta ut innerglasen i befintliga fönster till superisolerade. Så nu ska den möjligheten utredas. Kvarstår dock problemet med våra två balkongdörrar - där måste verkligen hela dörrarna bytas för de verkar MKT dåligt isolerade. Förhoppningsvis går alla instanser med på det i alla fall.

När "muséet" hade åkt kunde jag lägga mig och vila igen - precis vad jag behövde! Men nu måste jag vakna till för det är dags att åka till jobbet!

måndag 16 november 2009

Feykir softar

...hoppas jag i alla fall. Matte har inte ens orkat träna i City Rehabs bassäng idag... en dålig natt och sedan en dag på jobbet tog knäcken på henne. Så hon har också softat och nu ska det bli en "tidig kväll" - hoppas det går att sova i natt!

söndag 15 november 2009

Vilka överraskningar!

Idag är det tyvärr plusgrader igen och jag hade sett på yr.no att det t o m kunde börja regna vid lunchtid. Åkte till stallet redan tidig förmiddag med förhoppningen att hinna rida innan regnet. När jag kom till Mariebäck fick jag till min förvåning se Evas bil så där - det visade sig att hon skulle leda en turridning. Hon erbjöd mig och Feykir att följa med, men jag avstod. "Har inte tänkt rida en långtur idag." sa jag.

Istället red jag längs skogsbilvägen ovanför stallet. Varvade trav och galopp bort till vändplanen, skrittade en sväng ute på kalhygget, tränade bakdelsvändningar på vändplanen innan vi vände hemåt igen. Tränade samlad skritt och övergångar till tölt. När vi var nästan tillbaka på gården, vände jag tillbaka och travade en längre sträcka innan Feykir fick skritta hem.

På gårdsplanen mötte jag till min förvåning Eva - som höll på att leda ut hästar till hagarna igen. Det visade sig att det inte kommit något turridningsgäng - det hade blivit missförstånd avs vilket datum de skulle rida! "Så nu ska jag ut och rida en sväng själv - orkar ni följa med?" undrade hon. Jag kunde ju inte missa den chansen att få lite draghjälp i ökad tölt! Men stackars Feykir, som redan blivit "lurad" en gång idag när han nästan trodde att han var hemma, såg ganska bekymrad ut när han inte direkt fick gå in i en box och mumsa kraftfoder i stallet utan istället fick stå och vänta med utrustningen på medan Eva gjorde Dád klar. Feykir trampade runt endel och Eva läste hans tankar: "Hallå - du har glömt att jag ska få mat NU!!!"

När vi en stund senare skrittade iväg på dagens andra ridtur var det ändå helt utan protester från hans sida. Vi red bort till sjön och testade några sträckor med högre tempo. I början av en sådan sträcka brukar Feykir få problem med takten. Men efter en stund, när han "sorterat upp" alla benen så kan det gå riktigt bra! Till dess han börjar bli trött - då blir det lite trassligt igen...

Vid sjön stannade Feykir och jag för att han skulle få vila, medan Eva och Dád galopperade in till byn. Feykir flåsade en hel del - utom när Eva och Dád fattade galopp - då höll han istället andan en lång stund medan han stirrade efter dem. Men han verkade mycket nöjd med att få stå kvar och hämta andan en stund. När de andra kom tillbaka vände vi hemåt igen - med mer tölt. Bitvis med riktigt bra resultat i det högre tempot.

Vi mötte en liten lastbil som lät väääääldigt konstigt - tyckte Feykir - så till min stora förvåning tvärvände han och satte av i full galopp bort från det otäcka fordonet. Han girade in på en oplogad avtagsväg och jag trodde nästan att han skulle försöka hoppa över vägbomen som plötsligt fanns mitt framför oss. Men istället girade han 90 grader igen och tvärstannade. Nåja, man kan väl inte vara lugn som en filbunke jämt? Dád hade ju redan hunnit med ett antal "panikattacker" under ridturen, orsakade av att Eva gjorde sådana våldsamma saker som att fixa lite med ena stiglädret, försöka borsta bort snö från sitt byxben, sträckt ut ena armen... Så i den jämförelsen är Feykir verkligen en oerhört stabil häst!

Vi skulle tölta lite till, men ganska snart kände jag att Feykir var alldeles för trött för att ta i tillräckligt med vänster bak. Han "smög" istället över i en mjuk och lugn galopp - och vi tänkte nog både han och jag att det skulle gå bra att "smyggaloppera" lite försiktigt där bakom. Men snart vände sig Eva om och sa: "Vad är det där för tölt?" Jag bröt av till trav istället - och Feykir sökte sig tacksamt framåt-nedåt . Han har verkligen den allra bästa traven när han är rejält trött! När vi skrittat nästan hem igen konstaterade Eva att hon gärna skulle rida lite längre - hon och Dád hade ju "bara" ridit 45 minuter. Jag föreslog att hon skulle rida "bakom bommen" - där Feykir och jag ridit vår första ridtur idag. "Men nu måste Feykir få gå hem och äta sitt kraftfoder - annars tror jag att han blir VÄLDIGT besviken!" sa jag. Och han gjorde inte minsta antydan av att vilja följa med dem när de försvann längs skogsvägen.

Totalt måste vi ha ridit 1.5 timme idag - Feykir och jag - så han hade verkligen gjort sig förtjänt av sitt kraftfoder!

lördag 14 november 2009

Feykirs bror i Islandshästen!

I senaste numret av Islandshästen finns en stor annons (halvsida) om stoet Ida från Lönneberga. Där visas även bilder på hennes avkommor - varav en (Ási) har samma pappa som Feykir!

När jag kom till Mariebäck idag mötte jag detta ekipage: Olivia som tolkade på bob bakom Igor, som hade mamma Sylvia på ryggen. Olivia kallar Igor för sin häst - hon brukar rida på honom också. Och efter ridturen var Olivia mycket noga med att både borsta och kratsa hans hovar - den tjejen kan definitivt gå långt!

Feykir och jag red mot Alviksträsk idag. Han var tyvärr ganska ofokuserad, särskilt i början av ridturen. Då hade vi dessutom en rejäl kontrovers när jag tyckte att han skulle gå undan för höger skänkel och han tyckte att det var HELT onödigt! Istället tyckte han att han skulle stå på bakbenen - men upptäckte snabbt att det inte var någon bra idé för då blev matte ganska arg... Det slutade med att han - motvilligt - blev tvungen att acceptera den där högerskänkeln i alla fall.

Testade att lösgöra i tölten genom att rida tempoväxlingar - inspirerad av onsdagslektionens tanke att kunna lösgöra utan att böja. Det funkade rätt bra - fast inte lika effektivt som bakdelsvändningarna runt koner. När vi vände hemåt igen blev det mer sidförande för högerskänkeln - och nu när vi var på hemväg hade Feykir inga invändningar mot det alls! Hm...

Skrittade samlat med eftergift och "smög" sedan iväg i tölt - då blev tölten riktigt, riktigt bra! Feykir pustade och stönade - så jag hoppas han jobbade ordentligt med alla de viktiga töltmusklerna han behöver bli starkare i! Avslutade med trav och det var inte alldeles lätt att få honom att sträcka ut framåt - nedåt. Livet var helt enkelt lite för spännande idag... Men tillslut slappnade han av och när matte dessutom fick hans högerbog på plats blev traven riktigt trevlig! Då fick han skritta resten av vägen hem.

Fia kom till stallet för att ta hand om sina hästar. Förutom Lukka har hon även en Berserkuravkomma som är fyra år. Sylvia har också två, så det är tre "mini-Bersan" som börjat ridas in i Mariebäck i höst. Idag var det sjätte gången lilla Ljufa hade sadel på ryggen. Fia satt först på henne inne i stallet och sedan red de runt på ridbanan. Ljufa var jätteduktig! Hon verkar så trygg - ser bara lite förvånad ut när hon får vara med om nya saker.

Igår hade Sylvia och Fia faktiskt ridit ut på alla tre "småttingarna"! En av dem satt på en äldre, stabil häst och hade unghästen med ryttare som handhäst. När de kommit en liten bit efter skogsvägen ovanför stallet vände de - och på hemvägen hade unghästarna fått gå "lösa" (alltså inte längre som handhästar). Jag tycker det är spännande att följa hur de jobbar med unghästarna. Feykir var ju visserligen bara 1,5 år när jag köpte honom. Men han fick gå kvar nere på Örnäs till dess han fyllt 5 och både blivit grundinriden och även lite tränad av Nina, så jag missade ju hela den delen av hans uppväxt.

fredag 13 november 2009

Nyttiga övningar i skritt

Red på ridbanan idag, 40 minuter och mest i skritt eftersom jag inte är i så bra form... Men jag passade på att repetera de nyttiga skrittövningarna från lektionen i onsdags. Konerna stod t o m kvar efter senaste lektionen igår! Det var verkligen en nyttig övning att "lösgöra rak häst" m h a bakdelsvändningarna i hörnen och stadig ytterhand! På slutet testade jag även att tölta lite längs spåret - och Feykir kändes både lösgjord och samlad!

Viftade till lite med pisken i tölten och fick en alldeles våldsam reaktion - så då blev jag ju tvungen att vifta lite då och då - till dess han skärpte sig. Han vet ju egentligen att bara för att han råkar se spöspetsen i ögonvrån betyder det faktiskt inte att hans sista stund är kommen! Varvade denna "miljöträning" med att göra halter från tölten då jag verkligen fokuserade på att lägga vikten bakåt, hålla om med skänklarna och ha stadig hand. För att han bära sig i halterna och inte slänga sig på bogarna. Sammantaget resulterade detta snart i riktigt samlad tölt på riktigt mjuk häst! Då avslutade jag för dagen. Med tanke på mattes dåliga dagsform var jag mycket nöjd med resultatet!

Nu när jag är hemma igen ska jag få sova en stund - det har inte varit så bra med nattsömnen sista tiden... Just därför är jag verkligen glad att jag fortfarande får sjukersättning på 25 % så att jag inte behöver jobba heltid! Jobbar "halva dagar" tisdag och fredag - på tisdagarna kan jag ta rejäl sovmorgon om det behövs och på fredagarna vila/sova på eftermiddagen. Tack vare att en sådan "halvdag" aldrig är särskilt långt bort kan jag oftast klara att jobba mina timmar även efter flera dåliga nätter på rad.

torsdag 12 november 2009

En vän i nöden!


För en tid sedan var det en artikel i Ridsport om att använda pall vid uppsittning. De intervjuade ett antal olika personer, en sjukgymnast, en sadelmakare, en ridlärare och några "proffsryttare" om för- och nackdelar med att använda pall. En av "proffsryttarna" hade en MKT trist inställning "Tar man sig inte upp utan pall ska man inte rida!" Det vill jag absolut protestera emot!!! Och både sjukgymnasten, sadelmakaren och de övriga höll med mig.


Sjukgymnasten betonade den stora ensida belastning som blir när man sitter upp - och som man enkelt kan undvika genom att använda pall. Sadelmakaren konstaterade att man även skonade sadeln. Och någon expert på ämnet förklarade också att det var mycket mer skonsamt för hästen. Man hade även bild från någon anrik ridanläggning (minns inte ens vilket land det var ifrån...) där man hade en mkt snygg pall som man enkelt fällde ut från ridhusväggen när man skulle sitta upp och som sedan fällde ihop sig själv.


I Mariebäck har vi pallar som den ovan - Ikeas "Bekväm". Kanske inte lika snygga som den där ihopfällbara - men mycket funktionella! När jag, som nu, har mycket besvär med ländryggen och helst ska undvika trappor t o m använder jag pall för att sitta upp och det är verkligen en otrolig skillnad! Om jag av någon anledning behöver sitta av ute i skogen brukar jag försöka leta upp en lämplig stubbe när jag ska sitta upp igen. Feykir är riktigt duktig på att ställa sig nära!

(Reykur var alltid MKT misstänksam när jag försökte med något sådant... Om jag skulle rida barbacka försökte jag få honom att stå nära något jag kunde kliva på - men han tog inga sådana risker!)

onsdag 11 november 2009

Ridlektion!


Har ingen bild från dagens lektion - så jag inleder med ytterligare en från i söndags istället, med Feykir, Dád och Eva.

Idag hade Sylvia satt upp fyra koner på varje halva av ridbanan. Fia sa att det liknade ett rutertecken - och det var en riktigt bra beskrivning! Vi skulle skritta på räta linjer mellan dessa koner. Varje gång vi passerat en kon skulle vi luta oss bakåt och göra halt. Sedan skulle vi, med helt stadig ytterhand och utåtställd häst flytta undan hästens framdel med ytterskänkeln och ledande tygeltag på innern. Om man inte kunde hålla ytterhanden helt stilla skulle man lägga den mot sadeln. Sedan skritta rakt mot nästa kon, passera den och upprepa. Det viktigaste var alltså att ytterhanden hela tiden var helt stilla och att hästen inte fick vara inåtställd. Vi jobbade med detta i båda varven.

Nästa steg var att istället rida på en stoooor volt, med konerna som vändpunkter. Hästen fick bara vara minimalt ställd inåt, ytterhanden fortfarande lika stadig och sedan skulle vi m h a ledande tygeltag på innertygeln samt aktiv innerskänkel få hästarna att böja sig i sidan. Även detta gjorde vi åt båda hållen. Där emellan fick vi gå ut och skritta längs spåret för att då och då göra halt genom att sitta bakåt ordentligt, hålla om med skänklarna och hålla helt stadig hand till dess hästarna stannat och själva kom till eftergift.

Sedan fick vi göra samma övningar i tölt. I högervarvet behövde jag då ha pisken i innerhanden för att Feykir inte skulle ramla inåt när jag gjorde mina ledande tygeltag. I övrigt var det bättre att ha pisken i ytterhanden så att jag kunde förstärka lite på ytterbogen vid behov. Upptäckte att jag höll ytterhanden ganska högt... och när jag sänkte den så sökte sig Feykir direkt framåt-nedåt i tölten!

Avslutningsvis fick vi tölta längs spåret, med rakställda hästar och bara böja den runt innerskänkeln i kurvorna. Samt göra halt då och då på samma sätt som i skritten. Det var fantastiskt att känna hur lösgjord hästen var trots att vi mest ridit "rakt fram"! Jag har hört bl a Atli säga att vi måste först lära oss att böja hästarna ordentligt - för att sedan kunna rida dem raka. Och för oss som tävlar på ovalbana är detta verkligen en extra utmaning! Vi ska ha våra hästar väldigt lösgjorda och väldigt samlade - samtidigt som vi rider rakt fram långa sträckor. I dressyren rider man aldrig hästen rakt fram så långa stunder. Alltså är det extra viktigt för oss med islandshäst att klara av lösgjordheten på rak häst. Och det fick vi verkligen bra verktyg för under dagens lektion!

tisdag 10 november 2009

Det började ganska illa - men blev ändå så bra!

Ingen av mina bättre morgnar... hade rejält ont både här och där så jag var lite tveksam till om jag verkligen skulle klara av att rida. Men jag vet ju hur mycket bättre jag mår på sikt om jag håller igång så mycket det bara går - så jag bestämde mig ändå för att göra ett försök. Det var hela 8 minusgrader på morgonen och vackert som på ett julkort när jag körde till stallet! Snö på marken och snö i träden...!!! Det var bara solen som saknades.



Hoppas nu att minusgraderna håller i sig så att snön får ligga kvar - då har vi MÅNGA månader med perfekt ridunderlag framför oss!!! Ia Lindholm skrev förra vintern på sin hemsida om det perfekta ridunderlaget: hårt packad snö som får hästarna att gå så fantastiskt bra "att det verkligen känns som att man är duktig på att rida!" Om hon - som ändå är ett sådant superproffs i sadeln - får så stor hjälp av underlaget så betyder det ju ÄNNU mer för oss "vanliga dödliga"!





När nu temperaturen hade sjunkit till "all time low" för denna höst var det dags att plocka fram min favoritjacka: långa, härliga teamjackan!!! Det är så SKÖNT med en jacka som går så lång ner över låren! (Den här bilden är ganska precis ett år gammal - från en Atlikurs förra hösten. Men jackan är densamma!)

Jag hade, som sagt, inte någon av mina bästa dagar idag, så jag planerade ridturen där efter. Bilvägen till Mariebäck var inte plogad, så utanför bilspåren på båda sidorna låg det i alla fall 1/2 dm fluffig snö. Bestämde mig för att rida mot Avan och varva trav och galopp ute i snökanten. På så sätt skulle Feykir få jobba betydligt mer än mig! Snön visade sig också vara MKT effektiv! Trots att det inte var något tjockare lager bromsade det upp Feykir så att han inte ens i början försökte rusa i traven. Han travade lugnt, men med energi och bara jag lyckades hålla högerbogen på plats med min skänkel så sökte han sig naturligt till en mycket trevlig "muskelbyggarform"!

Varvade sedan trav och lugna galoppintervaller. I vänstergaloppen "provocerade" jag endel med stora, ledande tygeltag för att böja honom till vänster, samtidigt som jag såg till att hålla igång vänster bak ordentligt. Det gick riktigt bra - han höll galoppen hela tiden! På ridbanan får jag ju oftast inte röra innertygeln i vänster galopp för då blir han så spänd och går över i pass. Men det är ju en bra början att kunna göra det när vi rider ute!

På hemvägen fortsatte jag på samma sätt: varva trav och lugna galoppintervaller, omväxlande höger och vänster galopp. Då testade jag en annan ridning i vänstergaloppen. Jag ställer alltid utåt i galoppfattningen och när jag sedan ställde honom inåt (vänster) igen fokuserade jag på att behålla vänsterhanden helt stilla i ett läge där han fick eftergift så länge han gick inåtställd. Började han räta ut sig höll jag kvar handen i samma läge, helt stilla, och aktiverade vänster bak ordentligt med skänkeln. Så snart han åter tog i med vänster bak ställde han sig vänster och fick eftergiften "automatiskt". På detta sätt kunde jag behålla honom mjuk i vänstergaloppen hela tiden och när vi bröt av (vänsterställd) gick han ner i avslappnad trav direkt, precis som han gör från höger galopp, istället för att ta omvägen via spänd tölt först. Duktig kille!

Som belöning avslutade vi med en låååång skritt tillbaka till stallet. Matte hade hunnit bli rejält varm i kroppen och hade faktiskt inte lika ont längre så hon orkade hålla koll på högerbogen även i skritten. Med resultatet att Feykir skrittade i en riktigt trevlig "muskelbyggarform". I början skrittade vi ute i snökanten så att han fick lyfta extra på fötterna också - men sedan höll vi oss i ett av hjulspåren så att han fick pusta ut.

Var riktigt, riktigt nöjd efter dagens ridpass! Med tanke på hur det kändes i morse när jag skulle ta mig ur sängen - och att jag i början av ridpasset t o m hade svårt att använda skänklarna p g a att det gjorde så ont - måste jag säga att det blev ett fantastiskt bra resultat! Efter äppelstretching fick Feykir sitt kraftfoder - och i o m detta var ju även han nöjd! Nu känner jag mig laddad med energi. Perfekt, för det är dags att åka till jobbet!

måndag 9 november 2009

Väderobservation

"Du vet att dimman ligger tät i låglänt terräng när du går rakt in i din shetlandsponny!"

Mark Parker, Farm Talk Newspaper

Streeeeetching

... behövde jag idag! Det märktes verkligen att det var fyra dagar sedan jag senast tränade på CityRehab! Har haft mer och mer besvär från ländryggen igen på slutet, p g a att jag misslyckats med att bibehålla hyfsad rörlighet i bröstryggen. MEN i dag tror jag faktiskt att jag lyckades öka rörligheten ganska mycket - utan att för den skull ta i så att jag överansträngde mina känsliga muskelfästen. Hoppas jag lyckas bibehålla detta - annars kanske jag måste boka in ny tid med min sjukgymnast för inferensbehandling av ländryggens inflammerade muskelfästen...

Nu sitter jag i alla fall framför vår täljstenskamin, där Johan tänt en brasa och tar igen mig efter träningen. Sämre kan man ha det!

söndag 8 november 2009

Nästan julstämning!


I morse hade det slutat snöa - och solen som lyste fick allt det vita att gnistra! Eva och jag hade egentligen planerat att rida på eftermiddagen men planerade snabbt om till förmiddagsridning för att riktigt få njuta av solskenet! När vi kom till stallet hade dock solen hunnit gå i moln igen... men det var ju riktigt vackert ändå! Eller vad säger ni?

Det var dags för ny långtur och den här gången svängde vi åt motsatt håll när vi kom ner på bilvägen. Vi skrittade ganska länge i början och när jag började kräva sidförande av Feykir så accepterade han lydigt - även att gå undan för högerskänkeln. Vi övergick till tölt och jag fick ytterligare indikationen på att min trevliga häst är tillbaka - han kändes så mjuk och trevlig, töltade med egen bärighet och så länge vi höll tempot lågt verkade formen komma helt naturligt!

T o m Dád verkade lugnare idag, och kunde tölta i lågt tempo utan att ligga på i handen, så Eva verkade lika nöjd som jag. När vi svängt vänster vid sjön var det dags för mer tölt - nu i ett högre tempo. Dád fräste på och Feykir hängde med riktigt bra, precis som igår. Duktig kille!

Efter en längre skrittpaus var det dags för galopp uppför en låååååång backe. Vi hade Dáds katapultstart från igår i färskt minne, men nu gick det riktigt lugnt och sansat till väga. Fast vi var ju i o f s inte på hemväg den här gången... Feykir gjorde en jättefin galoppfattning - jag valde vänster galopp - och tack vare att tempot var kontrollerat idag galopperade han i trevlig form trots att det brukar vara svårare i vänstergaloppen. Men än en gång hade vi ju draghjälp från Dád så han tog verkligen i med vänster bak hela tiden. Och när vi kom till krönet av den långa backen visade det sig att broms monterats på Dád under natten - det kan man ju kalla bonus!





Vid brevlådorna där Petnäsvägen börjar försökte Feykir "hinta" om att vi faktiskt brukar vända när vi ridit ända dit... men idag var vi ju på långtur så det var bara att fortsätta. Vi red in längs den vägen, klättrade i ett grustag och fortsatte sedan att rida i skogen ovanför grustaget men längs med vägen. Och så här "juligt" såg det ut!


Vi letade oss succesivt genom skogen ner till Petnäsvägen igen och fortsatte sedan längs den till dess den tog slut. Under tiden beundrade vi gårdarna som låg mellan vägen och sjön. Vilket kanonläge - där skulle man bo! Vid en gård var det stora ängar längs stranden och jag kunde riktigt se hur jag skulle kunna bygga en fantastisk hästhage...!!!


När vägen tog slut vände vi hemåt och kom på den smarta idén att det var dags att trava. Hm... smart tyckte Eva och jag, men INTE hästarna. Feykir travade tre steg och fattade sedan galopp, visserligen ganska lugnt och sansat, men det räckte för att trigga igång Dád. Nu verkade den nymonterade bromsen fungera väääldigt dåligt... och den krokiga, smala vägen där man ändå kunde förvänta sig viss trafik lämpade sig inte riktigt för hysterisk galopp i maxtempo... Men vi fick ordning på hästarna och ägnade oss sedan åt kompromissen tölt hela vägen ut till "stora vägen".




Det blev mer tölt under hemvägen, men nu märktes det att Feykir började vara trött. Jag fick verkligen jobba för att han inte skulle börja fuska bak, bli lång och framtung. När jag sedan gjorde nytt försökt att erbjuda trav tog han tacksamt emot erbjudandet. Och tack vare att han var så pass trött hamnade vi direkt i ett mkt trevligt läge där jag kunde driva honom fram emot bettet. När högerskänkeln fick högerbogen på plats blev både gångarten och formen riktigt, riktigt bra!


Våra duktiga hästar fick en låååång avslutande skritt och när vi kom tillbaka till stallet kunde vi konstatera att vi varit ute i två timmar i det vackra vinterlandskapet! T o m längre än igår alltså! Hästarna fick stå inne med fleecetäcken och mumsa kraftfoder (de var en aaaaning svettiga skulle man kunna säga) medan vi drack te i Josefshallen. När de sedan fick gå ut i hagarna igen gav vi lunchhö - som vanligt mkt uppskattat!


lördag 7 november 2009

Underbara bilder!

Ja, det har inte varit så mycket bilder i min blogg den senaste tiden... men som kompensation får ni här länk till en sida med FANTASTISKA bilder från laufskálarétt - den årliga insamlingen av hästar från de isländska fjällen. Team-Annelie hade visst varit med på detta i höst. Nej, jag är INTE ALLS avundsjuk...!!! ;-)

Kolla här!

Härligt väder!

Jo, jag menar faktiskt dagens väder i Luleå-området. De som bara sett den grå himlen och snöandet genom fönstret, eller slask och snömodd inne i stan kanske inte håller med... men i Mariebäck var det i alla fall en minusgrad och det var RIKTIGT skönt ute i skogen!

Feykir och jag fick dessutom så trevligt sällskap idag, av Eva som fått låna Dád av Sylvia. Det måste var flera månader sedan vi sist hade möjlighet att rida ut tillsammans så det var jättekul! Som tur var slapp jag dessutom kämpa med den där stressade och bråkiga hästen jag råkade ut för igår... idag hade jag istället en pigg, men avslappnad och mycket positiv häst som var lätt och fin i handen, trots vanligt tredelat bett! (Efter två dagars bakslag hade jag faktiskt övervägt att byta tillbaka till halvstången igen idag, men som tur var gav jag honom ändå en chans till!)

Vi inledde med en - för att vara mig - ovanligt lång skrittsträcka. Och det gick riktigt bra att mjuka upp honom m h a sidförande idag. Ja, en gång var han på väg att tjura ihop ordentligt - precis som igår handlade det om att han skulle gå undan för högerskänkeln och tvära ordentligt. Men efter att ha ryggat lite kors och tvärs - bl a ner i ena diket - gav han ändå med sig ganska snabbt. Eva och Dád hade ju fortsatt skritta på längs vägen och han ville ju inte gärna hamna på efterkälken heller! Och i fortsättningen gick det för sig även att gå undan för högerskänkeln. Men han verkar ju vara en sådan häst - då och då måste han stämma av om det verkligen fortfarande är matte som bestämmer...

När vi började tölta kändes han så fantastiskt mjuk i kroppen - han kan väl inte på något sätt vara släkt med järnspetthästen jag red igår??!! Jag red lååångsam tölt och det var inga som helst problem att tölta i bra takt, med eftergift! Sedan passade vi på att träna lite ökat tempo tölt också - när vi hade Dád med som kunde agera "hare". Hon kan nämligen tölta i princip hur snabbt som helst! Och Feykir var faktiskt riktigt duktig - det behövdes bara små korrigeringar då och då för att han skulle hålla tölten trots det höga tempot!

När vi vände hemåt skulle vi galoppera uppför en lång backe längs bilvägen. Tidigare hade vi även galopperat på en stig i skogen - Feykir och jag hade legat först och Dád hade tydligen varit MKT missnöjd med att ligga bakom. Det hade hon uppenbarligen bestämt sig för att förhindra den här gången. Vi travade nu i bredd och jag hade precis hunnit göra en lugn och fin galoppfattning när det liksom exploderade bredvid oss. Dád och Eva sköt iväg som skjutna ur en kanon! Feykir har ju snabba reaktioner, så han kastade sig efter dem och jag bestämde snabbt att det var läge för att bara hålla i sig och låta honom springa. Såg bara till att han låg lite snett bakom - så att snöklamparna som med jämna mellarum flög ur hovarna på Dád inte hamnade på oss. Halvvägs upp i backen lugnade Feykir ner sig en aning och lät avståndet till de andra öka - till dess vi definitivt var utom räckhåll för projektiler av is och snö. Feykir var först inställd på att sakta av uppe på backkrönet, för det brukar vi alltid göra. Men trots Evas ihärdiga försök fick hon inte stopp på Dád och då ville ju inte heller Feykir stanna utan vi fortsatte även nerför backen på andra sidan innan vi båda lyckades ta ner hästarna i tölt. Och vilken härlig tölt man kan få uppleva efter en sådan där rejäl "urladdning" i galopp!

Avslutade med att visa Eva en lång, härlig skrittsträcka genom skogen som jag upptäckte tidigare i höst. Hästarna hade ju verkligen fått jobba idag så det kändes angeläget att skritta av dem riktigt, riktigt länge. Och tack vare att de gick i skogen kunde t o m Dád slappna av på ett helt annat sätt och t o m söka sig framåt-nedåt helt självmant! Samtidigt som det ju var riktigt bra muskelträning för dem att behöva lyfta ordentligt på fötterna!

Tillbaka i stallet kunde vi konstatera att vi ridit i nästan två timmar! Men då hade vi ju skrittat ganska länge i början och riktigt länge i slutet. Hästarna var rejält svettiga och dessutom var ju deras pälsar rejält blöta utifrån också - eftersom det snöat hela dagen. När Feykir var äppelstretchad tog vi på dem fleecetäcken och lämnade dem i var sin box mumsandes kraftfoder medan vi gick upp till Josefshallen och mumsade eget "kraftfoder" tillsammans med Anki som haft en turridning idag. När vi kom tillbaka till stallet för att släppa ut hästarna och lunchfodra i hagarna kändes Feykir torr över ryggen igen. På halsen var han fortfarande fuktig, men han skulle nog hinna torka även där medan de åt lunchhö - och så länge hästar äter så håller de sig varma. Synd att det inte är lika smart fixat för oss människor!

fredag 6 november 2009

Brist på fokus...

När jag körde till stallet regnade det... men när det var dags att rida ut hade det istället börjat snöa! Mysigt! Tyvärr var Feykir mindre mysig... Egentligen borde jag ha kunnat räkna ut det i förväg - för redan när jag gjorde i ordning honom för ridturen var han väldigt stressad av att vara ensam häst inne i stallet. Det hade frusit så pass i marken att han tydligt hörde ljudet från hovarna på hästarna i hagarna utanför - och detta ljud gjorde honom stressad och spänd. När vi sedan kom ut på gården hördes ett svagt tjutande ljud - från någon maskin Sylvias man höll på med. Jag tycket inte alls det lät särskilt högt - men kanske var det en frekvens som en häst kunde uppfatta mycket tydligare? I alla fall rubbade detta Feykirs cirklar totalt. Han blev hur uppjagad som helst och skulle INTE lämna gården. Trots att det var på gården ljudet fanns... Och även om jag tillslut fick honom ut på vägen så fortsatte han att vara uppjagad hela ridturen - och inte särskilt fokuserad på matte... Det tunna snötäcket fick uppenbarligen minsta grop, sten eller kvist i vägkanten att se skräckinjagande ut...

Vi blev också rejält oense när jag tyckte att han skulle kunna sidföra för höger skänkel... och han tyckte att det var totalt onödigt! Min grundplan hade varit att rida ett kort och intensivt pass med massor av starta, stanna, svänga - för att få honom riktigt allert. Men det hade ju varit HELT fel - inte alls vad han behövde. Så istället blev det mycket låångsam tölt och öppna, för att han skulle slappna av. Och på slutet lyckades det hjälpligt i alla fall.

När vi kom tillbaka till stallet och Feykir ätit sitt kraftfoder fick han gå ut med fleecefodrat regntäcke eftersom han var så svettig och det fortfarande snöade. Normalt har ju islandshästarna en suverän päls - men när hästen redan är rejält blöt har man ju förstört den isolerande förmågan. Lite lätt snöfall är väl säkert inte hela världen - men ifall det åter skulle övergå till regn var jag rädd att han skulle bli blöt och kall.

torsdag 5 november 2009

Läkarbesök

...har jag varit på idag. Läkaren tryckte och böjde och klämde där han trodde att jag skulle ha ont - och det hade jag också. Men f f a får jag alltid så ont efteråt - när min kropp provocerats på det viset. Det var därför MYCKET lämpligt att det var varmvattenbassäng och bastu som gällde efter jobbet! Ledig dag för Feykir m a o.

I morgon kväll kommer Johan hem - han har jobbat en vecka i Umeå igen. När han skulle åka ner i söndags var tåget fullbokat som vanligt. Man måste alltid boka i mycket god tid och denna gång hade han inte lyckats med det. Återstod två alternativ med buss: antingen åka vid 14-tiden och då en snabb-buss, eller också vid 15.30 då det skulle ta en timme längre att komma till Umeå. Jag hade lovat att skjutsa honom till busstationen och tänkte sedan åka till Feykir. Johan ville gärna åka den tidigare, snabbare bussen och eftersom vi varit tillsammans i över 20 år visste han hur han skulle lägga fram förslaget: "Om jag tar den tidigare bussen hinner du fortfarande rida medan det är ljust!" Med den motiveringen var ju beslutet lätt att fatta!

onsdag 4 november 2009

Ridlektion!

Idag skulle Feykir få riktiga vinterskor med fyra broddar på varje! Jag skyndade direkt från jobbet till stallet för att möta upp hovslagaren. Feykir skötte sig mycket bra och fem minuter innan ridlektionen skulle börja var de nya skorna på plats. "Hovis" var bussig och sopade upp efter sig, så att jag kunde fokusera på att sadla! (Hade hunnit borsta av Feykir innan hovslagaren började - så där sparade jag några viktiga minuter!)



Lektionen började bra - vi fick rida sluta längs långsidorna och tack vare att Feykir och jag tränat som blådårar fick vi faktiskt beröm idag! Men säg den glädje som varar... efter alldeles för kort stund med "vanlig" sluta tyckte Sylvia vi skulle höja svårighetsgraden och istället rida förvänd sluta - på volt! Oj, oj, oj...säger jag bara! Till att börja med var det vänstersidan som Feykir skulle sträcka ut på detta sätt. Det var svårt. Och när vi sedan bytte varv höll han verkligen på att slå knut på sig själv! Några steg förvänd sluta blev det väl här och där... men var tog volten vägen?



Sedan tyckte Sylvia att vi skulle mjuka upp hästarna ytterligare med trav på liten volt. Men se, det tyckte INTE Feykir!!! Han stretade emot extremt mycket i munnen samtidigt som han gjorde allt annat än trava på den där volten. "Håll honom riktigt böjd!" uppmanade Sylvia. Och det behövde hon egentligen inte uppmana mig - jag kände så tydligt att om han skulle få chansen att räta ut sig skulle han direkt dra iväg i full fart och jag skulle inte ha en chans att orka bromsa. Ville verkligen inte att han skulle få chansen att påminna sig om att när vi rider med vanligt tredelat bett är han alldeles för stark för matte, bara han vill...!!! Så jag höll hans hals böjd (då blir han ju inte lika jättestark) och drev. Feykir spjärnade emot allt han kunde mot handen men jag höll emot - det var definitivt han som skulle ge sig! Efter ett tag började armen kännas alldeles bortdomnad (jag är ju, som sagt, inte särskilt stark nu för tiden...) Men jag kämpade vidare -och tillslut gav Feykir upp! Han accepterade att matte bestämde även idag - slappnade av och travade hur fint som helst på liten volt, med trevlig eftergift!

Vid det laget hade de andra redan gått över till att jobba med tölten och nu kunde alltså även Feykir och jag vara med! Vi töltade längs spåret, när vi kom ut på långsidan skulle vi rida öppna i tölt undefär 1/3 av långsidan, räta upp hästen med ytterskänkeln, krama loss och tölta snett igenom i ett högre tempo och byta varv. Mitt på nästa kortsida börja förbereda öppna och sedan rida ny öppna 1/3 av kortsidan. Från början gick det bra att rida öppna för höger skänkel men inte för vänster. Sedan flyttade jag mitt spö till vänster hand och vips kunde Feykir klara öppna för vänster skänkel utan problem...!


Avslutningsvis fick vi än en gång träna galopp med travvolter på kortsidorna. Och idag skulle det verkligen inte vara någon risk för oss att halka i kurvorna - Feykir hade ju fyra broddar/hov och dessutom har det varit så varmt senaste dagarna att ridbanan blivit alldeles mjuk igen. Vi fick börja i höger varv och det gick riktigt bra! Nu har ju Feykir börjat vänja sig vid övningen också och gör inte alls samma försök att jaga efter någon annan som galopperar utan har ro att trava på volt till dess han får en galoppskänkel. Det gick faktiskt så bra i höger varv att jag efter en stund gav honom en andhämtningspaus då vi bara stod stilla i mitten av ridbanan. Han var redan ganska trött och jag ville ha tillräckligt "krut" kvar till den viktiga vänstergaloppen. Även i det varvet gick det sedan MYCKET bättre idag! Ibland kunde jag t o m runda honom runt innerskänkeln på ena kortsidan! Och jag vågade driva ända fram till kurvorna, nu när han inte halkade, så att han därmed inte "dök" ner på bogarna i grisepass utan hade bakbenen med sig även i nedtagningarna.

Jag var riktigt nöjd efter lektionen! Särskilt med att han INTE lyckats dra iväg med mig i början samt att det gick så mycket bättre att galoppera nu! Jämfört med övriga femgångshästar på lektionen var han outstanding!

tisdag 3 november 2009

Världsunik utbildning i Luleå!

"I januari drar en världsunik universitetsutbildning med akupunktur på hundar och hästar igång på Luleå Tekniska Universitet och Djursjukhuset Gammelstad.

Utbildningen riktar sig till sjukgymnaster som är utbildade på människor och har kunskap om akupunktur som ska vidareutbilda sig för akupunktur på djur. Intresset för utbildningen är stort med studenter från hela Norden."

Källa: www.sr.se/norrbotten

Sådan matte sådan häst!



Ser ni likheterna??!! Det är "frisyren" jag syftar på, men det hade förståss varit lite lättare att se om bilden på Feykir varit av lite bättre kvalitet än vad min stackars mobilkamera förmår... När den nu dessutom så tydligt blir jämförd med en av Johans studiobilder! Det som jag ville visa var att vi har nästan samma hårfärg för tillfället, Feykir och jag! Mörkt i botten med röd-bruna slingor! Han var förståss först. Men min frissa har inte sett honom - även om man skulle kunna tro det. (Som vanligt har hon fått fria händer när det gäller min hårfärg.) På bilden ovan får man ha ganska god fantasi för att se hans "slingor"! Men eftersom ni - mina kära bloggläsare - är begåvade med ett överflöd av just fantasi så förstår ni förståss precis vad jag menar! ;-)


Vad tycker ni om glasögonbågarna föresten? Ska byta glasögon och har lånat hem en massa olika bågar och testat. De på bilden är mina favoriter hittills. Vad tycker ni?

Eftersom det var tisdag har jag ridit innan jobbet på morgonen. Har hållit oss från ridbanan sedan lektionen i onsdags, eftersom det varit så halt. Men nu har det varit 5 plusgrader ett par dygn så t o m i Mariebäck var marken helt snö- och isfri. Värmde upp med trav på böjda spår och jag kunde konstatera att även om jag i början fick ta ganska ordentligt i tyglarna för att Feykir skulle böja på halsen riktigt ordentligt i svängarna så höll han hela tiden traven. Förr krävdes det inte mycket "störning" för att han skulle gå över i tölt, men traven börjar tåla allt mer inverkan!


Nästa steg var slutor i skritt - och jag måste säga att han var riktigt, riktigt duktig! Började i vänster varv, för att få en lättare start och såg till att förbereda riktigt bra genom att böja honom ordentligt i hörnet. När vi sedan kom ut på långsidan handlade det "bara" om att bibehålla den böjning som redan fanns och m h a en aktiv innerskänkel fixade vi att rida sluta längs hela långsidan - vid första försöket! Nästa långsida gick ännu bättre! Styrkt av detta bytte jag varv, såg till att förbereda lika bra och med ÄNNU mer innerskänkel fixade vi sluta i långa sträckor även här! De två första långsidorna försökte jag inte rida sluta hela tiden utan när det flöt på bra lät jag honom ganska snart räta upp sig och skritta rakt fram som belöning. Det märks ju att det är väldigt jobbigt för honom! Men sedan red vi två hela långsidor sluta också! Duktiga Feykir pustade och stånkade så där som han gör när han verkligen tar i!


Sedan övergick jag till att rida samlad skritt. Men då tog det en ganska bra stund innan Feykir insåg att vi inte längre skulle rida sluta - nu när han var så duktig ville han väl visa att han kunde! Men tillslut förstod han att det var meningen att han skulle räta upp sig - men fortfarande jobba lika mycket med bakdelen. Red övergångar till långsamt tölt och med vad som kändes som de sista krafterna i min högerskänkel lyckades jag långa stunder hålla högerbogen på plats och då töltade han med trevlig eftergift!


Som avslutning red vi lite galopp också. På lektionen förra veckan skulle vi galoppera längs långsidorna och sedan ta in hästen på volt i trav på kortsidan innan vi gjorde ny galoppfattning. I vänstervarvet var det som vanligt svårare för Feykir och det underlättades ju inte av att han halkade i kurvorna så att både han och jag blev spända... När vi närmade oss den halkigare kortsidan hände samma sak varje gång: han spände sig och började fuska med inner bak samt dök ner på bogarna i grisepass... Jag borde förståss ha petat till honom med pisken så snart jag kände att han började tappa energin, men eftersom vi var så nära halkiga kortsidan så vågade jag helt enkelt inte.


Men idag hade vi hur bra fäste som helst så nu ville jag passa på! Tanken var att göra samma övning som i onsdags, några galoppfattningar per varv. Och i vänstervarvet skulle fokus ligga på att ha med oss vänster bak hela vägen in på den svåra kortsidan. Han skulle alltså inte få tappa bakbenet och "dyka" ner så där - även om det innebar att jag måste peta till med pisken och det gjorde honom spänd. Det gick faktiskt riktigt bra! Jag kunde hålla igång honom i galoppen och då gjorde han aldrig något försök att vräka sig på bogarna. Det tog visserligen en liten stund innan han slappnade av i trav på volten efteråt - men fortsätter jag att komma åt grundproblemet så här så är jag övertygad om att traven kommer att fixa sig tids nog också.


Nu är det dags att åka till jobbet: "over and out!"

söndag 1 november 2009

Så vackert!!!

När jag åkte hem från stallet i em hade det hunnit bli mörkt ute. Vid färjeläget lyste fullmånen över älven så att vattnet såg ut som silver! Jag har ingen aning om vilken utrustning som skulle krävas för att kunna fota sådant... med min mobilkamera var det inte ens lönt att försöka! När jag kom till Kyrkbyn körde jag en sväng förbi kyrkogården för att se alla ljusen - det var som en stjärnhimmel på marken!

Men innan dess hade jag alltså varit i stallet och ridit. Hann precis rida innan det började skymma idag. Nu vågade vi oss både ut längs bilvägen och i skogen. Jag har ju tidigare berättat att jag brukar sjunga högt ifall jag är orolig för att någon älgjägare ska få oss på kornet - min tanke har då varit att man väl inte skjuter sjungande älgar. Fast nu slog det mig att det beror ju på... man kanske skjuter för att få tyst på eländet? Så idag tog jag en reflexväst på mig för säkerhets skull!

Red mot Avan och fortsatte på samma linje som de senaste dagarna: med öppna i tölt. Och jag tycker det går bättre och bättre! Efter en runda längs vår ena travslinga i skogen var det dags att vända hemåt. Då varvade jag istället samlad skritt och tölt. Jobbigt! tyckte Feykir, men han var faktiskt riktigt duktig! När vi avslutat med att sträcka ut i trav lång-låg skrittade vi en ganska lång sträcka tillbaka till stallet. Ändå var han fortfarande REJÄLT svettig när vi kom tillbaka.

Stretchade med äppelbitar och Feykir fick imponera på Madde, som tyckte att han var väldigt vig! Och jag märker faktiskt redan stor skillnad jämfört med när jag återupptog stretchandet för ca två veckor sedan!

När Feykir åter gick i hagen med sin flock åkte jag hemåt - och fick alltså både njuta av "silvervatten" på älven och "stjärnhimmel på marken" i Kyrkbyn.