onsdag 30 september 2009

Underbara bilder på Reykur!

Kolla in de här underbara bilderna på Reykur! Fotograf är hans nya matte Anna Helgesson. Ni har väl inte missat hennes hemsida?!











Jag är så GLAD att Reykur verkar ha fått det så bra i sitt nya hem!!! TACK Anna för att du tar hand om underbaraste hästen - och att jag dessutom får låna dina fina bilder!

Kallt!!!

Dags för veckans ridlektion. Som tur var hann jag ligga och vila 30 min innan jag åkte till stallet - sover mycket sämre igen så jag är så TRÖTT! Men precis som förra onsdagen gjorde en kort vila susen! När jag åkte hemifrån var det +9 grader, men när jag kom till Mariebäck var det bara +4. Och det blev snabbt kallare...

Det var bara drygt tio minuter kvar till lektionen när jag skyndade ut i hagen för att hämta Feykir. Han stod en bra bit bort - men jag testade att ropa och vissla, med MKT gott resultat! Precis som varje dag den senaste veckan kom han genast hela vägen bort till mig vid grinden! Extra värdefullt en sådan här dag när jag hade bråttom! På väg till hagen hade jag fått ett äpple av Kristin - så det fick Feykir nu som belöning.

Även idag valde jag tränset med vanliga, tredelade bettet till lektionen. Tyvärr har jag inte lika bra tyglar på det tränset - utan de är lite mer "halkiga"... Inte optimalt direkt, eftersom Feykir fortfarande testar att vräka sig i handen när jag rider med det. Dessutom skulle det visa sig att jag valt helt fel handskar... Hade hittat ett par hemma som jag trodde skulle vara jättebra... egentligen ett par arbetshandskar i tunnt, smidigt skinn med tunnt fleeceliknande foder. Jo, visst var de varma och sköna - men tyvärr ganska halkiga... Jag fick verkligen krama jättehårt runt tyglarna hela tiden, vilket gjorde mig spänd även i armar och axlar... och det var säkert en delorsak till att även Feykir kändes stel idag...

När vi skrittat igång hästarna fick vi rida samma övning som förra veckan: vända in mitt på kortsidan, rida skänkelvikning ut till spåret igen, där rida öppna till nästa kortsida där man vände in igen och red skänkelvikning till andra långsidan o s v. Men den här gången ställde Sylvia ännu större krav på oss än sist. Dels skulle vi vara JÄTTENOGA med precisionen - så att vi verkligen kom ut på spåret igen PRECIS mitt på långsidorna. Dessutom skulle hästarna ta ut stegen ORDENTLIGT i skänkelvikningarna - både framåt och i sidled. När vi vände in på kortsidorna skulle vi dessutom göra detta m h a ytterhjälperna - jätteviktigt!

I högervarvet fungerade det bäst för mig om jag direkt jag vänt in på medellinjen förstärkte lite med pisken - då kunde jag sedan få Feykir att korsa betydligt bättre bara m h a skänkeln. I vänstervarvet fick jag istället se till att fokusera på framåtbjudningen när jag vände in - för att vi skulle "ha med oss" den när jag sedan började sidföra. Annars tvärade han alldeles för mycket och vi kom ut på spåret långt innan mitten.

Nästa steg var att jobba hästarna på volt i trav. Vi började med vänster varv och Feykir håller ju traven bra på volt nu - men han kändes betydligt stelare än sist... Och när vi bytte till höger varv så kändes det nästan som att rida ett travande järnspett... Sylvia ropade gång på gång att jag skulle böja honom mer - men hur jag än gjorde var han alldeles stum i munnen... Tillslut lossnade det lite i alla fall!

Nu skulle vi återgå till skrittövningen - fast rida den i tölt istället. Feykir kändes fortsatt stel och jag fick verkligen jobba för att han inte hela tiden skulle gå emot bettet. Så här efteråt tänker jag att det nog funkat bättre om jag haft handskar med bättre grepp, så att jag kunnat slappna av mer i händerna... Det var definitivt sista gången jag rider i de där handskarna i alla fall! De får vara "jobba i stallet"-handskar i fortsättningen!

Att sidföra för högerskänkeln i tölt var JÄTTESVÅRT! När vi sedan bytte varv gick det lite lättare...

Avslutningsvis fick vi låta hästarna sträcka ut i trav igen och ställa lite höger-vänster för att de skulle söka sig nedåt. Feykir travade på riktigt bra, utan att försöka dyka ner på bogarna och det var bara några korta stunder han ville bli lite för hög i formen.

När vi skrittat av fick Feykir mumsa kraftfoder med fleecetäcke på - och efter en stund var hela täcket alldeles fuktigt på ovansidan. När han ätit klart var han redan torr över ryggen - det är fördelen med att ha klippt häst!

tisdag 29 september 2009

Bara +1 grad!!!

...när jag kom till Mariebäck i morse - KALLT! Vi har ju haft en sådan varm höst att jag kände mig helt oförberedd! I helgen röjde jag lite bland ridkläderna hemma och tvättade upp de somrigaste för att lägga undan dem. Då hittade jag ett par ridhandskar med tunnt foder och tog med dem till stallet. Det var jag VÄLDIGT glad för idag! Annars är det konstigt hur snabbt man glömmer... vad brukar jag egentligen ha för ridkläder när det börjar vara några minusgrader? De riktiga vinterkläderna kommer jag ihåg - men vad har man innan det är dags för dem??? Vi får hoppas att jag kan friska upp minnet - annars blir det en KALL höst!

Idag skulle jag rida på banan och träna utifrån instruktionerna jag fick av Atli på senaste kursen. Läste igenom noteringarna på bloggen i går kväll för att friska upp minnet. Skrittade först igång en ganska lång stund - och det var nog inte minst bra för mig som kände mig så STEL... Ända sedan i helgen har jag haft mycket mer värk i kroppen igen - det är väl kanske kylan?! När jag skrittade tvära serpentiner försökte jag tänka på att verkligen böja Feykirs hals ordentligt åt sidan när vi vände åt höger. Med halvstången är det så lätt att han bara "försvinner" nedåt istället för att böja sig...

Skrittade även på volter då jag då och då flyttade undan några steg för innerskänkeln "stäm av att du har inner bak med dig!" som Atli sa, samt bytte varv jätteofta - alla förändringar verkar vara av godo för Feykir!

Sedan hjälpte det inte att jag repteterat från bloggen igår... nästa steg skulle ha varit en stunds trav på böjda spår. Men det glömde jag bort och gick direkt över till tölten. Men här kom jag i alla fall ihåg vad Atli sa: att jag skulle kräva tölt DIREKT och inte låta Feykir slarva på i passtakt först. Så jag satte mig på rumpan, höll om med skänklarna, viftade lite med pisken och gjorde en förhållning med hela kroppen. Feykir gjorde ett jättehopp, blev spänd och kastade sig framåt i något slags "tjolahopp-gångart"... men jag gav mig inte utan upprepade bara proceduren. Och när jag gjort förhållningen och gav en eftergift var det som om Feykir sa: "OK - jag töltar väl då!"

Efter några varv tölt längs spåret red jag på volt på samma sätt som jag gjort i skritten - med varvbyten ofta.

Nästa steg var samlad skritt. Jag tycker faktiskt att vi blir bättre och bättre på det! Jag kan samla honom utan att jag själv blir stel som ett järnspett i hela kroppen - och då blir ju inte han ett järnspett heller! En STOR fördel här är att vi fått jobba med samlad skritt under onsdagslektionerna sedan Atlikursen! Då får jag ju hjälp att stämma av att vi är på rätt väg! Eftersom vi gått från ett läge där vi båda blivit väldigt spända är det ju lätt att låta lura sig av att hästen känns mer avslappnad och vara nöjd där - fast känslan av avslappning kanske bara beror på att han tappat all energi... Men Sylvia lurar man ju inte!

Efter att ha varvat samlad skritt med friare form började jag istället göra övergångar till tölt. Precis som på Atlikursen red jag i höger varv, ställde inåt och jobbade mycket med högerskänkeln för att få högerbogen på plats. Red korta sträckor tölt innan jag saktade av och började om med samlad skritt. Gjorde sedan samma sak i vänster varv, samt red lite volter åt båda hållen. När han kändes mjuk och trevlig även i högersidan tyckte jag vi töltat nog för idag.

Avslutningsvis fick han sträcka ut i trav - jag försökte sträcka på mig och hålla blicken rakt framåt medan jag drev, drev, drev fram emot bettet. De första stegen ville Feykir "dyka" ner men sedan bar han sig i en trevlig form!

När jag sedan skrittade av kom jag ihåg att jag glömt travuppvärmningen... men i övrigt var jag väldigt nöjd med dagens ridpass! Särskilt som jag p g a den ganska risiga kroppen hade haft relativt låga förväntningar innan.

måndag 28 september 2009

Har jag firat 40-årsdagen några år för tidigt??!!


Te sänker din biologiska ålder, hävdar kinesiska forskare.


Vid varje celldelning blir kromosomernas ändar, de så kallade telomererna, kortare och kortare, vilket bidrar till cellens åldrande. Nu visar kinesiska forskare i en studie publicerad i British Journal of Nutrition att tedrickare har längre telomerer än de som nästan aldrig dricker te.

1 030 äldre kinesiska kvinnor och 976 äldre kinesiska män deltog i studien. Telomererna hos män som drack tre koppar te om dagen var i genomsnitt 4,6 kilobaspar längre än hos dem som inte drack te. Enligt forskarna motsvarar skillnaden ungefär fem år i biologisk ålder. Man tror att antioxidanter i teet skyddar telomererna från skador under delningsprocessen.


Källa: Kemivärlden


Med denna nya kunskap i bakhuvudet börjar jag förståss undra om jag möjligen firade min 40-årsdag några år för tidigt... Tre koppar te/dag är ju en låg dos! Men jag tänker INTE lämna tillbaka min fina skulptur!!! (Och inte de andra presenterna heller!!!)

söndag 27 september 2009

Morgonfodring

Sylvias fölsto Hamradis är tillbaka från sommarbetet i Ersnäs - och det är så trevligt för hon "pratar" alltid så mycket när man kommer! Kände mig oerhört välkommen när jag kom för att morgonfodra - så snart hon fick syn på mig började hon "huckra" så där trevligt! Hennes ettåring Hrissla har lärt av mamma så hon "pratar" hon också. Och idag kom det t o m ett litet gnägg från årets föl - hingsten Hektor!

När jag fodrat i hagarna var det dags att släppa ut Démantur, som står på stall nattetid. Han är verkligen fantastiskt trevlig att hantera! Väntar lugnt medan man sätter på grimman och går i princip "fot" ut till hagen. Eller "går" var inte riktigt rätt ord - så snart vi kom ut på stallplan övergick skritten till passage och han trumpetade högt och ljudligt så INGEN skulle kunna missa att HÄR KOMMER HINGSTEN!!! Men även i detta "upplivade" tillstånd höll han sig hela tiden vid min sida så jag kunde leda honom med hängade grimskaft! I hagen väntade han hur lugnt som helst medan jag stängde grinden och tog av grimman - och sedan började han leta mat. Hur avslappnat som helst!

Efter mockning av Démanturs box åt jag egen frukost i Josefshallen innan det var dags att rida Feykir. Det blåste REJÄLT idag. Flera gånger trodde jag att det kom ett flygplan - men det visade sig bara vara kraftiga vindbyar!

Började jobba med sidförande direkt när vi skrittade iväg - och när jag lyckades renodla hjälperna på ett bra sätt fick jag både mycket tvärning och eftergift. Både Feykir och matte var duktiga alltså! Men vi fastnar lätt i ett visst tempo - även i detta fall kanske man kan säga att vi håller oss på den "bekväma rälsen" som Sylvia brukar prata om när vi töltar?! När jag nu lyckats renodla hjälperna försökte jag därför snabba upp dem också - det behöver vi definitivt träna mer på!

Sedan var det "vift med pisk" och "fram, fram fram!" som gällde. De första 50 meterna blev det alla gångarter på en gång - men halvvägs nerför backen mot bäcken var det som om bitarna föll på plats för Feykir och han gick över i tölt. Svängde av mot Avan och fortsatte tölta. När vi ridit en bit längs plan mark började han styva till sig lite igen, men då tänkte jag på Atlis ord: "Om han är stel i musklerna så måste du se till att röra om dem - ORDENTLIGT!" Så jag varvade mellan att sidföra fram och tillbaka över vägen med att ställa honom ordentligt höger-vänster med stora tygeltag. Atli brukar påpeka att jag "finrider" alldeles för mycket - att jag istället måste börja ge mycket större hjälper. För då kommer jag att kunna "vara snäll" - d v s passiv - längre stunder där emellan. Och nu när jag verkligen försökte göra så - samt sitta ordentligt på rumpan - så hade det väldigt trevlig effekt! Jag tyckte tölten kändes riktigt bra trots att vi ridit så kort stund!

Fortsatte dessutom att träna på tölt i utförsbacke. Så länge jag har honom vänsterställd går det riktigt bra nu! Men med högerställd häst "tappar" vi så lätt vänster bak och då ramlar han på framdelen och försöker balansera sig genom att springa fortare och fortare... Men jag kom på något som verkade fungera: Först rida vänsterställd ett antal steg - så att vänster bak verkligen var med - och sedan ställa om till höger samtidigt som jag "satt bakåt" ännu mer och använde riktigt mycket vänsterskänkel. Då behöll han takten.

Feykir känner till några ställen ute i världen där man alltid behöver vara extra uppmärksam på faror. Ett av dem är - som ni säkert redan vet - när man ska passera över Mariebäcken ut på bilvägen. (Där kan man nämligen utsättas för ljudet av porlande vatten om man inte passar sig!!!) Ett annat är längs vägen mot Avan, uppe på krönet av en backe - just där vi brukar svänga in i skogen på en av våra travslingor. En höst när vi kom galopperande uppför den backen stod en bil parkerad uppe i skogen där - och precis när Feykir fick syn på den började bilägaren skrapa is från rutorna så att det uppstod ett skärande, gnisslande ljud. Då visade det sig att Feykir kan galoppera på tvären också... och sedan dess är han alltid lite extra uppmärksam när vi närmar oss den platsen. Idag fick han bevis för att det gäller att vara på sin vakt - för man kunde skymta något brunt mellan träden, något som rörde sig! Det tog en liten stund att övertyga Feykir om att det inte var en älg utan en älgjägare - och det hela blev väl inte mindre spännande av att mannen hade gjort upp en eld precis vid vägen... Men jag stod kvar och pratade en stund med jägaren och när vi fortsatte var Feykir helt avslappnad igen.

Fortsatte en bit till längs vägen mot Avan och när vi sedan vände hemåt passade vi på att träna låååångsam, riktigt samlad skritt. Red inga längre sträckor med samling, utan när han varit duktig ett antal steg fick han sträcka ut igen och länga stegen en kort stund innan vi började om. Eftersom jag passat på att fråga älgjägaren och fått beskedet att ingen jagade i skogen runt vår "travslinga" så vågade jag rida in där. Det känns bra att varva all töltträning med trav - Feykir börjar ju vara så duktig på traven nu och det vill jag ju inte tappa! Eftersom det nu handlade om ganska ojämn terräng fick han trava i lite friare form. Men matte fick två "läxor" att jobba med: dels att i lättridningen främst sitta ner på vänster bak - eftersom det är där vi behöver bygga mest muskler. Dessutom RÄTA på sig - han hade ju faktiskt ganska fria tyglar så att han kunde balansera sig i terrängen, så matte behövde faktiskt inte dessutom rida i trepunktsits!

På hemvägen fortsatte töltträningen - nu med mer fokus på formen. I en av utförsbackarna lyckades vi särskilt bra! Jag hade honom först vänsterställd och när jag sedan ställde om till höger - drev massor med vänsterskänkeln och försökte cementera fast rumpan i sadeln så töltade han JÄTTETREVLIGT nerför backen - med fin eftergift!!! Strax efter den backen är det ett parti med jättevassa stenar på vägen, så tyvärr var jag tvungen att bryta av till skritt nästan direkt. Hade GÄRNA fortsatt med den där tölten!!! Men å andra sidan var det säkert bra att belöna honom med en skrittpaus!

Avslutade med att låta honom sträcka ut i trav med massor av drivning fram emot bettet och massor av högerskänkeln för att hålla högerbogen på plats. Sedan gjorde jag halt, satt av och gick tillbaka hem med min duktiga häst.

lördag 26 september 2009

Fin present!


Det här fina bilden på allra vackraste Reykur fick Eva av mig som canvastavla när hon fyllde år i början av augusti. Det är förståss Johan som fotat - när vi hälsade på Reykur på Örnäs förra sommaren.


När jag fyllde år några veckor senare fick jag också något riktigt fint av Eva: ett presentkort på TIO tränsputsningar! Oerhört värdefullt när man som jag har ständigt ont i händerna! Jag har skyndat mig att utnyttja fyra putsningar redan. Förutom de två träns jag använder mest hade jag två äldre som jag gärna ville ha ordentligt rengjorda för att kunna lägga i "marinad" i paraffinolja.

Visserligen står det på presentkortet att det gäller ända till 2019 så på så vis var det ju ingen brådska... Men om en verksamhet går i konkurs upphör presentkort att gälla. Och inte för att jag vill misstro Eva på något sätt - hon är ju verkligen oerhört arbetssam. MEN jag har ändå svårt att se någon lönsamhetspotential i hennes tränsputsarverksamhet - även om jag gör reklam för den här på bloggen! Och det ingår ju faktiskt i mitt jobb att bedöma livskraften hos företags affärsidéer - så jag tror att jag vet vad jag pratar om. Därför tänker jag se till att använda upp de där tränsputsningarna så snart som möjligt!


(Jo, man kan bli ganska yrkesskadad av mitt jobb... När jag med några kollegor besökte en nystartad restaurang för att äta lunch och de dukade med tygservetter tittade vi på varandra och sa: "HUR ska de få lönsamhet på det här stället?!" Och efter något år fanns inte heller restaurangen kvar...)

Galopp på volt!


Vilket UNDERBART höstväder vi har! Dag efter dag med värmande sol och hög, klar luft till alla vackra höstfärger! I natt regnade det rejält - men när morgonen kom var det åter sol från klar himmel! Eva hade en turridning idag på förmiddagen och jag åkte till stallet för att hinna "umgås" lite med henne medan hon gjorde i ordning turhästarna. Vi hade VIKTIGA saker att prata om - i början av veckan missade vi en planerad surströmmingsmiddag i o m att jag var så förkyld! Fast, som Eva sa, vi ställde inte in den - vi bara sköt upp den lite!

För mig och Feykir stod det galoppträning på schemat, så det blev boots på. När vi skrittat igång på ridbanan började jag värma upp i trav på böjda spår. Glömde av mig och red riktigt tvära serpentiner på en gång - men det fixade han minsann riktigt bra! Annars brukar jag börja med stora volter för att succesivt höja kraven på böjning när han kommit igång lite. Men han börjar vara riktigt duktig på traven nu så även en "chockstart" fungerade!


Efter lite andhämtning i skritt började jag försöka rida ihop honom mer i traven - för att ha ett bättre utgångsläge för samlad galopp sedan. Hörde för mitt inre öra hur Sylvia ropade: "Sträck på dig - skjut fram höfterna!" så jag försökte verkligen göra så. Red sedan övergångar samlad trav - höger galopp, då jag succesivt försökte samla honom mer och mer för att han skulle vara så balanserad som möjligt i galoppen. Sist var jag lite för snabb att börja försöka rida på volt - men nu gav jag honom lite mer tid att balansera sig längs spåret först (fast med MKT böjning i kurvorna).


Red sedan några volter - främst m h a ytterskänkel samt pisken på ytterbogen - men i höger varv vågar jag också ta liiiite i innertygeln. Och det är SÅ tydligt att det inte bara är Feykir som har mycket att jobba med när det gäller galopp på volt - även matte har en hel del hon behöver ta tag i! Jag faller nämligen jättemycket framåt så snart jag svänger in på volten! Hur ska han kunna bära sig bra i galoppen om han har matte hängande runt halsen??!! När jag lyckades räta upp mig igen och sitta mer i sadeln blev också Feykirs galopp bättre och han hittade tillbaka till formen. Tänk när jag klarar av att sitta ordentligt HELA volterna - så mycket lättare det blir för honom!


I vänstergaloppen får jag inte alls försöka inverka på Feykir, f f a inte med tyglarna - för han blir så oerhört lätt spänd och går över i pass... I vänstervarvet sitter hans mentala spärr kvar ÄNNU mer än i höger - att det är JÄTTESVÅRT att galoppera på ridbana... Samtidigt behöver han vara ordentligt samlad för att balansera sig optimalt i galoppen. Så det gäller att jobba honom tillräckligt länge i höger galopp så att allt är ganska "färdigt" där. Och sedan bara byta varv "i förbifarten" och sedan rida vänster galopp med precis samma tygelkontakt hela tiden. Samtidigt får han inte hinna bli allt för trött i sitt fortfarande lite svagare vänster bak - för han måste ju orka ta i ordentligt med det! En svår avvägning!


I högervarvet hade jag hela tiden pisken i ytterhanden - för att m h a den mot bogen kunna styra in på volt så snart han kändes redo för det. När jag bytte till vänster varv började jag med pisken på innerhanden så att jag kunde förstärka med den direkt om han blev för rak i kurvorna för att kunna fuska med inner bak - och det visade sig behövas! Men efter två påminnelser med pisk lyssnade han bättre på innerskänkeln så jag kunde flyttta pisken till ytterhanden igen.


Gjorde några försök med volt i vänster varv och de första gick inte så lysande... Jag fick verkligen smacka på för att han skulle hålla galoppen hela varvet. Och vad gjorde matte för att underlätta för sin häst? Satt hon ordentligt i sadeln så att han fick hjälp att balansera sig? Nej, hon snarare kastade sig fram över halsen på honom... Och hon som ändå tror sig vara normalbegåvad...!!!

"Skärpning Anna!" sa jag - för jag förstod ju att det var hög tid att säga till på skarpen! Sedan gjorde jag nytt försök. Red först samlad trav och försökte verkligen räta på mig ordentligt redan där - sedan galoppfattning och styra in på volten. Så snart jag gav vänd in-signal med ytterskänkeln kände jag hur Feykir blev helt stum i munnen... men jag motstod frestelsen att röra händerna minsta lilla utan lät bara pisken mot ytterbogen förstärka ytterskänkeln. SAMTIDIGT som jag tänkte: "Luta bakåt, luta bakåt!!!" Och Feykir vände in på volten - och höll både galoppen och formen!!! Saktade av till trav - och red några steg där han kändes jättemjuk och fin i innersidan - innan jag gjorde halt och gav honom en godis. Han fick stå stilla och hämta andan medan han mumsade - förhoppningsvis förstod han varför han fick belöningen.


Men eftersom "en gång är ingen gång" var jag ju tvungen att försöka igen. Var även denna gång noga med att förbereda oss i samlad trav innan jag gav galoppskänkel. (I vänster varv vänder jag sedan in på volten nästan direkt - för att inte ge honom någon chans att hinna dra upp tempot, eftersom det skulle göra det svårare för honom.) Även denna gång lyckades jag motstå frestelsen att röra händerna när han stumnade i munnen - utan använde bara ytterskänkeln och pisken mot ytterbogen. Just när jag vände in föll jag framåt - men snabbt rätade jag upp mig igen och FEYKIR GALOPPERADE PÅ VOLT I VÄNSTER VARV MED BIBEHÅLLEN FORM!!! D v till och med bättre än i högervarvet!!! Gjorde halt, gav ny godis och sedan satt jag av som belöning.


Medan jag promenerade runt med honom som "avskrittning" konstaterade jag att det är ju egentligen helt logiskt - eftersom han är mjukare i vänstersidan så "ska" det ju vara lättare för honom att galoppera i form i det varvet. MEN hans tidigare onda och fortfarande svagare vänster bak har ju så hårt präntat in i honom att vänster galopp på volt är jätteobehagligt... Men nu är vi i alla fall en liiiten bit på väg att hantera den mentala biten - både Feykir och jag!


Medan Feykir sedan mumsade kraftoder i solen utanför stallet var matte JÄTTEDUKTIG och rengjorde hans borstar. Jag undrar just när jag gjorde det sist? Hade jag vetat svaret på den frågan hade det definitivt varit pinsamt att skriva ut det här! Använde varmt vatten och såpa - så efteråt var de inte bara rena utan de luktade jättegott också!


När jag precis skulle åka hem kom Evas turridningsgäng inskrittande på gården igen. Med ansikten som bara lyste! Det tror jag det - få rida islandshäst i det här underbara vädret! Livet kan väl inte bli bättre?!

fredag 25 september 2009

Polishästträning!

... skulle man kunna säga att Feykir fick vara med om idag. Och den utfördes förståss av KG, som är pensionerad polis!

Jag har läst om att när de vänjer polishästarna vid att hantera olika otäcka saker - som eld - så gör man det m h a mat. Instinkten att äta är t o m starkare än instinkten att fly! Och det fick jag se ett tydligt bevis på efter dagens ridtur!

Jag hade precis serverat Feykir en hink kraftfoder utanför stallet när KG började köra med en vinkelslip där inne. Feykir stod med rumpan mot stallet, så han hörde bara ljudet. Men han såg ju flyktreaktionen hos hästarna som stod innanför grinden till stohagen - vilka både hörde det skarpa ljudet och såg gnistorna.

Vad gjorde då Feykir? Jo, han lättade från marken och ett ögonblick uppstod en sorts dragkamp i hans kropp. Större delen av kroppen var på väg att springa bortåt - men huvudet drogs tillbaka mot kraftfoderhinken som om det fanns ett osynligt band där emellan! Och huvudet vann - kroppen "landade" igen och han fortsatte äta!

I Västerbotten finns ett uttryck:

"Äta först sa´bonn´när bastun brann!" Och det gäller uppenbarligen för hästar också!

Mera utmaningar!


Idag skulle jag för andra gången anta Sylvias utmaning: att tölta i utförsbackar. Det är ju dessutom korta, intensiva ridpass som gäller nu - för att programmera om både mig och Feykir så att vi blir mer allerta. Så snart jag suttit upp sidförde jag därför ut från gården - omväxande för höger resp vänster skänkel - och sedan var det tölt direkt. (En av fördelarna med häst på lösdrift i stor hage är ju att de är i rörelse hela dygnet - så det krävs ingen lång igångskrittning för att ledvätskan ska återfå sin stötdämpande funktion!)

Det gick betydligt bättre för oss att tölta utför den här gången - vi har kanske fått till tekniken lite bättre båda två?! Red bilvägen mot Avan för att få många små utförsbackar - och i slutet av varje backe kände jag verkligen av den lösgörande effekt som Sylvia sa att backarna har på hästen! Och det var oerhört nyttigt för mig att behöva fokusera så oerhört mycket på sitsen som tölt i utförsbacke på Feykir verkligen kräver!

Feykir verkade flera gånger riktigt förvånad när han fick skritta på plana partier där vi tidigare alltid har brukat tölta. Och istället för att sakta av till skritt inför utförsbackarna så fräste matte på i tölt! I övrigt var mitt fokus - så länge vi red bort från stallet - att det skulle vara mycket energi i tölten. Formen brydde jag mig inte alls om - den sparade jag till hemvägen.

Red en av travslingorna inne i skogen och skrittade tillbaka ner till bilvägen innan vi vände hemåt. Hemvägen inleddes med en utförsbacke - och jag red samlad skritt första halvan och sedan "smög" vi iväg i långsam tölt, med eftergift. Det gick riktigt bra! Feykir pustade och stönade - och det gjorde kanske jag också?! - när vi fortsatte hemåt i samlad tölt med eftergift. Tog bara korta skrittpauser då och då för att sedan börja om igen från samlad skritt.

Avslutade med att låta honom sträcka ut i trav, med massor av högerskänkel som fick högerbogen på plats och gjorde formen trevlig. Sedan satt jag av och gick tillbaka till gården. Var riktigt nöjd med dagens ridpass. Tycker det levde upp till målsättningen: kort och INTENSIVT! Det verkar ju dessutom fungera att få formen i tölten på plats även om vi mest "fräser på " framåt första halvan av ridturen. Eller är det kanske just därför?!

Nu har min Johan precis kommit hem igen. Fem långa veckor av arbete i Umeå är över. Yippie!!!

torsdag 24 september 2009

Feykir så vältrimmad att kortare sadelgjord krävdes!


Ända sedan jag köpte min underbara Childeric-sadel har jag haft en 45 cm lång sadelgjord. (TACK än en gång Sigge! Jag ärvde pengarna till sadeln av pappas bror - och sänder honom en tacksamhetens tanke varje gång jag rider!!!) Det finns förståss speciella childeric-gjordar i läder, men jag valde att inte satsa på en sådan. Mina onda händer föredrar sådant som går att tvätta i maskin! Under sommaren har jag mer och mer insett att med så "deffad" Feykir som jag har nu så är ju 45 cm definitivt i längsta laget. Och när jag helklippte Feykir blev det ÄNNU tydligare - för att sadeln inte skulle snurra runt när jag satt upp fick jag dra åt gjorden till allra sista hålet!

M a o hög tid att skaffa en 35 cm-gjord! Av Sylvia fick jag tips om en bra gjord som hon har till Démanturs sadel så jag åkte till Häst & Fritid här i Luleå för att köpa en sådan. Dock fanns den bara hemma i 45 cm... När jag sa att jag behövde en kortare gjord började Annica bläddra i sin katalog och suckade att det är så svårt att få tag på så korta sadelgjordar - många märken har tydligen 45 cm som sin kortaste. Men nu visste ju jag redan att just denna fanns i 35 cm och snart kunde Annica också triumferande konstatera att hon kunde uppfylla mitt önskemål. Dagen innan Bodentävlingen hade hon fått hem den, vi invigde den på tävlingen och ingen har väl missat hur bra det gick?! Eftersom allt annat i utrustningen var oförändrat måste väl framgångarna bero på den nya gjorden?! ;- )

Vad ville jag då säga med detta inlägg? Jo, det var främst detta: Feykir är numera så vältrimmad att han kräver en så kort sadelgjord att det nästan inte går att få tag på!

Min vackre springare hade alltså inget som helst motiv att gömma något viktmåttband. Och det hade han inte gjort heller - det klarade matte så bra själv! Till Sivving och ev andra som undrat kan jag nu avslöja att mysteriet med det försvunna måttbandet är löst. Jag hade helt enkelt gjort som jag brukar: "lagt det på ett smart ställe" - och de där ställena är aldrig lika smarta när jag väl vill hitta mina saker...

Idag har föresten Feykir haft ledigt. Matte har varit i CityRehabs bassäng. Missade träningen i måndags, då jag hade feber, så det var en hel vecka sedan sist. Och det märktes! Det är verkligen SÅ tydligt att jag inte tränar i onödan!

onsdag 23 september 2009

Sylvialektion


Undrar om Sylvia och de andra i min ridgrupp blivit förvånade ifall jag kommit så här till lektionen idag?!

Var ganska slut efter jobbet idag - är väl inte helt 100 ännu... men hann vila en liiiten stund på soffan innan det var dags att åka till stallet och den lilla stunden gjorde verkligen susen!

Under dagens lektion fick vi börja med att vända in (för ytterhjälperna) mitt på ena kortsidan och skritta "snett igenom" så att vi kom ut mitt på ena långsidan. Där skulle vi sedan göra en volt, med stöd på yttertygeln och STORA, ledande tygeltag på innertygeln för att hästarna skulle söka sig framåt, nedåt. När vi kom ut på spåret igen skulle vi rida öppna fram till hörnet, räta ut hästarna, fortsätta genom hörnet och sedan vända in igen mitt på nästa kortsida och börja om. Oj, vilken nyttig övning! Jag fick verkligen göra stoooora ledande tygeltag på volten för att Feykir verkligen skulle böja halsen och inte bara "dyka ner". Hade vanliga tredelade bettet även denna lektion och då gäller det ju att passa på när jag verkligen kan böja honom på ett annat sätt än vad man kan med halvstången! I högervarvet måste jag ha mycket innerskänkel på volten också - för att han inte bara skulle välta inåt. Och i vänstervarvet driva mycket för att han inte skulle tappa energin och därför "försvinna ner" med huvudet.

Nästa steg blev att värma upp hästarna med trav på liten volt. Vi började i vänster varv och Feykir var jätteduktig! I högervarvet är han ju lite stelare så där fick jag jobba mycket mer med att böja honom för att han verkligen skulle söka sig framåt-nedåt. Men även i det varvet höll han traven hela tiden.

När hästarna var uppvärmda var det dags för tölt - och vi fick göra samma övning som i skritten. Nyttigt och svårt! Jag måste verkligen se till att böja Feykir ordentligt i tölten! Och när jag gick in på volt skulle jag först ställa honom lite utåt för att få koll på ytterbogen, för att efter några steg ställa tillbaka inåt - och stötta med ytterskänkeln.

Avslutningsvis fick hästarna sträcka ut i trav på riktigt långa tyglar, innan vi skrittade av dem. Feykir var rejält svettig, trots att han är klippt! M a o hade han fått jobba och det var ju det som var meningen!

tisdag 22 september 2009

Nej, det var bara förkylning och "gammal värk"!


...inte kan det ha varit "svininfluensan" som drabbade mig igår - för redan idag är jag feberfri. Förkylningssymptom + värk i kroppen brukar ju betyda influensa. Men den här gången råkade jag nog bara ha förkylning och fibromyalgivärk samtidigt. Sov ju i princip hela dagen igår och sedan hela natten också - och idag är alltså febern borta! Har fortfarande ganska ont i kroppen samt ont i halsen, men jag har orkat vara vaken (nästan) hela dagen så i morgon blir det jobb igen.


Eftermiddagen har jag ägnat åt att sammanställa en fotobok med fina bilder från Bodentävlingen! Fick nämligen tips av min svägerska - TACK SUE!!! - om att man kunde få göra en gratis fotobok på Fujidirekt! Max 24 sidor kunde den vara på - och med några tusen bilder från tävlingen var det inte helt lätt att välja... Verkligen ett angenämt problem - men så är det att ha en man som är mkt duktig på att fota och en häst som är jättevacker! Och det blev en riktig ego-bok: bara bilder på Feykir och mig!!! Att välja bild till framsidan var dock det lättaste - visste direkt att det skulle vara bilden här ovan!

måndag 21 september 2009

Nya influensan?!

...ja, något var det i alla fall som "slog till" i natt... med feber och värk i kroppen. Efter att ha släpat mig ur sängen strax efter 08 för att ringa jobbet, Folktandvården (skulle ju lagat en tand idag) samt CityRehab där jag skulle tränat i bassängen blev det åter till sängen igen. Och jag sov ända till 14.30 då Johan ringde och väckte mig! :-O Välbehövlig sömn m a o! I natt hade jag sådan frossa, men idag har jag istället varit jättevarm. Nu i kväll känner jag mig så mycket bättre! Var det kanske inte influensan, utan någon "vanlig" förkylning i kombination med fibro-värk? Ja, vi får väl se i morgon hur det verkar... Har i alla fall vare sig utvecklat tryne eller knorr hittills... ;-)

söndag 20 september 2009

VAR är viktmåttbandet???

Eller "Allmän mobilisering!!!" som min lillebror ropade en gång i tiden när hans badbyxor var försvunna... (själv låg han på kökssoffan med händerna djupt nerstuckna i byxfickorna... ;-) )

Men nu är det alltså mitt viktmåttband som gått upp i rök! Använde det senast i onsdags när jag mätte Lukka efter ridlektionen - och nu hittar jag det inte! Hade det varit i vintras hade jag direkt misstänkt Feykir - men numera innebär ju mina mätningar av honom att han får rejäla portioner kraftfoder så han är ju knappast den skyldige... Och jag kan ju knappast misstänka Lukka heller - senaste mätningen av henne visade 366 kg (lägst hittills) så hade hon velat ha måttbandet ur vägen hade hon också agerat i vintras.

Finns någon arvtagerska till sierskan Saida där ute så får du gärna höra av dig och tala om var måttbandet är!

(Lillebrors badbyxor återfanns föresten den där gången - i kassaskåpet på pappas urmakeri!!! Och, som folklivsfanatikern Job Andersson skulle uttrycka saken: "Än i denna dag ropar västerbottningen "allmän mobilisering" när han har tappat bort något!")

Jag antar utmaningen!!!

Jag har fått en utmaning av Sylvia: att tölta i utförsbackar. Feykir har alltid varit så oerhört känslig för minsta lutning utför - då har han direkt hamnat på bogarna och grisepassat, eller i bästa fall blivit rejält passtaktig i tölten. I utförsbacke är det ÄNNU viktigare att jag verkligen sitter på rumpan ordentligt - och med tanke på hur svårt jag har för den "detaljen" förstår ni ju att det är en riktig utmaning!




Att tölta på plan mark är väl ingen sport??!! ;-)


När jag red iväg från stallet idag hörde jag Sylvias ord för mitt inre öra: "Se till att börja aktivera honom DIREKT - så att han inte hinner slöa till!" Så vi sidförde ut från gården (och han var RIKTIGT duktig, behöll eftergiften hela tiden!) och sedan startade jag tölten med lite "piskvift". Han töltade på helt OK och kändes ganska mjuk så jag var nöjd. Ett tag -sedan hörde jag Sylvia för mitt inre öra igen: "Du får inte fastna där på "rälsen" när han just så pass töltar och nöja dig med det. För att få fram den kapacitet som finns måste du lämna komfortzonen - ÄVEN om det innebär att han blir mer spänd initialt. För om du aldrig ställer högre krav kommer ni aldrig vidare!"


OK - det gällde att fokusera på rätt sak först! Inte nöja mig med "just så pass tölt" - visserligen med eftergift - utan kräva tölt med "eeeeeenergi" (som Atli säger) även om vi tappar eftergiften. Den detaljen får vi fixa sedan. Så det blev mera pisk-vift och sedan försökte jag lösa upp spänningarna genom att sidföra några steg fram och tillbaka.


Det var första gången på flera veckor som vi red längs bilvägen - och jag kunde konstatera att det mesta av det nya vassa gruset nu var borta. På de sträckor där det fortfarande fanns kvar red jag längst ute på kanten där underlaget var mjukast, för att minska risken att Feykir skulle göra illa sig.


Vi red mot Avan - där vägen går lite upp och ner hela tiden - och därmed fick vi många tillfällen att anta Sylvias utmaning: att tölta i utförsbackar! (Just p g a backarna brukar jag annars alltid rida åt andra hållet - där vägen är helt plan - när jag vill töltträna. Men nu var det nya tider!) OJ så nyttigt det var för mig - det märktes ju så oerhört tydligt så snart jag inte lyckades sitta ordentligt på rumpan!!! Rider vi på plan väg är jag ju bra på att lura mig själv -men nu hade jag inte en chans! Men de gånger jag verkligen lyckades hålla sitsen så kunde Feykir faktiskt hålla tölten! Och det var ju samtidigt bra för Feykir - för Sylvia sa att tölt i utförsbacke är väldigt lösgörande!


Vi utnyttjade verkligen de små uppförsbackarna också idag - red öppna för vänster skänkel i skritt eller tölt uppför dem. För att ge hans svagare vänster bakben riktig styrketräning.


När vi kom nästan bort till älgtornet red vi in på stigen över hygget för att trava genom skogen upp på höjden. Jag märker att han vill att jag sitter ner på höger bak när jag rider lätt - så nu var jag noga med att INTE göra det - för att vänster bak skulle få jobba maximalt även här.


Uppe på höjden tog vi skrittpaus tillbaka nerför backen - men helt inaktiva var vi ändå inte utan passade på att träna lite samlad skritt. I o m att det är ganska stenigt bitvis red jag inte maximal "Atlikurs-samling" i töltform, utan lite friare. Men förhoppningsvis ändå tillräckligt mycket samling för att Feykir skulle få träna på att balansera upp sig med bakbenen i utförsbacken, istället för att ramla på bogarna. Han har ju blivit MYCKET bättre på detta under åren - men vi har fortfarande en bit kvar!


Tillbaka ute på bilvägen var det dags för ett riktigt elddop: skulle vi klara av att tölta utför en utförsbacke nu direkt när vi ridit en längre sträcka trav och skritt i skogen utan något större krav på samling? Försökte nagla fast rumpan i sadeln - och det kändes verkligen som att jag låg bakåt (så KANSKE satt jag rakt i alla fall?!). Och vi fixade det! Fast i nästa utförsbacke hade jag visst blivit lite för kaxig... för då föll jag framåt igen och det gjorde ju Feykir också... Fick stanna till och börja om - och då gick det bättre igen.


Hann med två sträckor trav också på hemvägen - och nu när vi var ute på den jämna bilvägen vågade jag "tänka tävling" - hålla ihop honom ordentligt, räta på mig och DRIVA fram emot handen. Högerskänkeln fick jobba extra mycket - och när högerbogen "föll på plats" så travade han riktigt trevligt!


Var så nöjd efter dagens ridtur - för jag tyckte vi hade varit riktigt duktiga både Feykir och jag! Dessutom hade det varit så skönt väder: sol och vindstilla! Tack vare hans klippta päls var jag definitivt mer svettig än han! Det känns så bra nu när han gått ner så mycket i vikt att jag kan ge honom rejält med kraftfoder efter ridturerna - bättre belöning kan väl duktiga hästen inte få?!


När Feykir ätit upp och var tillbaka i flocken där han stod och njöt i solskenet, var det dags för mig, Fia, Kristin och Maud att riva sommarhagarna. Det var ju trevligt väder för sådana övningar också! Nästan FÖR varmt... Jag trodde först att jag skulle bli lite frusen eftersom jag blivit så svettig när jag red - men precis som de andra fick jag istället lätta på klädseln ganska snart! Vi var riktigt effektiva - knappt två timmar senare hade vi plockat in alla stolpar och lindat upp all tråd på stora vindor - så att KG kunde köra ut och hämta allt med traktorn.


Medan vi höll på att plocka ner hagarna fick jag ett sms. Det händer inte så ofta - antagligen p g a att jag själv är så dåligt på att skriva sms. Och när det händer brukar det nästan alltid vara från Fia. Men hon var ju med mig nu - så vem kunde det då vara? Mycket nyfiken plockade jag upp telefonen: bara för att besviket konstatera att det var från Folktandvården... En påminnelse om att jag ska dit och laga ett hål i morgon em. GLÄDJEDÖDARE!!!

lördag 19 september 2009

Galoppträning på ridbanan

...var det dags för idag. Det var länge sedan sist - har haft fullt upp med vår hösttävlingssäsong (båda tävlingarna), Atlikurs samt förberedelser för dessa och då har det största fokuset legat på tölten och lite på traven. Så nu var det hög tid att ta igen detta! Sist vi tränade galopp på ridbanan gick det dessutom inte så bra... Min analys efteråt kom fram till att problemet var att jag aldrig lyckats rida ihop honom tillräckligt - så då hade han inte balans för att galoppera på volt. Jag har brukat använda vanliga tredelade bettet när vi jobbat med galoppen på banan, men bestämde nu att jag skulle ta halvstången istället för att se om det gick bättre. Dessutom hade jag boots på förståss, för att inte riskera att han skulle slå sig om han blev obalanserad.



Skrittade igång på böjda spår och tyckte han kändes riktigt mjuk - kunde göra riktigt "tvära" serpentiner på en gång utan att det kändes som att han skulle välta. När jag gjorde lite större ledande tygeltag åt höger "släppte" han riktigt bra där också. Fortsatte med trav på böjda spår och där höll känslan i sig! När vi skulle "damma av" övningen inför Atlikursen fick jag börja med att rida på riktigt stora volter - men nu kunde jag direkt rida serpentiner utan att han någon enda gång tappade takten när vi bytte riktning. Och om jag bara red tillräckligt bra, d v s mycket drivning samt kramning på yttertygeln, så höll han formen också!




Nu var vi redo för galoppen! Började som vanligt i höger varv - för där kan jag inverka på honom utan att han blir spänd. Red övergångar mellan trav och galopp, försökte böja ordentligt i hörnen...men han kändes hela tiden lite för lång... När jag tillslut kom på att dra bak ytterskänkeln och driva ÄNNU mer var det plötsligt som att Feykir blev en halvmeter kortare, han blev helt lätt i handen och galopperade i runda, fina språng! DÄR var känslan jag hade letat efter! Sist vi galopptränade tror jag aldrig vi hittade dit!

Testade lite högergalopp på volt med ganska dåligt resultat... men så kom jag på att jag lagt volterna precis där det var som svårast för honom. (Som jag nämnt tidigare - vår ridbanan lutar lite och det har STOR betydelse för Feykir!) När jag istället valde det ställe som var lättast för honom kunde han plötsligt galoppera på volt tre varv på raken - och större delen med eftergift!






När han nu kändes riktigt "ihopriden" och därmed balanserad i högervarvet var vi redo att testa vänster galopp. Eftersom han så lätt blir spänd när jag försöker inverka på honom där gäller det att han är så "färdig" som möjligt innan vi börjar. Men det hade ju tagit ganska lång tid att få till högervarvet denna gång så nu var han ganska trött... Rätt snart började han därför slarva med inner bak - med resultatet att han "välte" rejält innåt på den kortsida som lutar liiiite utför... Jag vågade mig på att vifta till lite med pisken - trots att det tidigare brukat resultera i oerhört spänd häst som sedan inte kunnat slappna av tillräckligt för att galoppera... (Fast NÄSTA gång vi tränat galopp brukar effekten ha suttit i mer "lagom" då har en extra innerskänkel räckt för att hålla igång vänster bak även på svåra kortsidan och ingen pisk har behövts.) Initialt blev han väldigt spänd nu också - men när vi kom till lättare kortsidan slappnade han av igen och jag kunde böja honom runt innerskänkeln. Då fick han sakta av till trav och så snart han travade avslappnat på volt tog vi en skrittpaus som belöning.

Vid nästa försök med vänster galopp hände något! Jag hade först ridit riktigt samlad trav och när jag sedan gav galoppskänkeln hade jag plötsligt en halvmeter kortare Feykir som galopperade med runda, höga språng! Som de bästa galoppsprången i högervarvet!!! Saktade av till trav, gjorde ny galoppfattning och när den blev lika bra insåg jag att det var dags att sluta! Ett varv avslappnad trav på volt och sedan gjorde jag halt och satt av.

Promenerade sedan med min DUKTIGA häst till dess han (och jag) hade slutat flåsa. "Avskrittningen" var inte minst viktig för mig - i början var jag så stapplig när jag gick att jag knappast hade klarat en veterinärbesiktning! ;-) Är så GLAD att jag kunnat genomföra båda hösttävlingarna och Atlikursen - för den senaste dryga månaden har det hela tiden känts som att kroppen är på gränsen till att "bryta ihop"... Hade hoppats på skön sovmorgon i morse efter flera dåliga nätter, men då vaknade jag redan 06 av att det gjorde ont överallt så att jag inte kunde ligga bekvämt på något sätt... Men när jag kom hem från stallet somnade jag istället i soffan och sov så gott i en hel timme! Jätteskönt! Som tur är har vi bokat en höstresa till värmen (Cypern) inom kort - det behöver jag inför vinterns kyla!

Nästa gång vi tränar galopp - vilket måste bli SNART - går det förhoppningsvis snabbare att rida ihop honom i galoppen. Så att vi har ork kvar att jobba mer med vänstergaloppen också. Och då ska vi dessutom försöka komma ihåg att lägga volterna på optimala ställen på en gång!

fredag 18 september 2009

Kort och intensivt


Idag har jag fått rida min vackra häst igen! Fast jag såg ju inte riktigt ut så här förståss... ;- )

De har lagt ut massor av vasst grus igen på bilvägen :-( så jag bestämde mig för att inte rida där. Vill verkligen inte att Feykir ska råka ut för en hovböld! Hittills har det aldrig hänt - men har man så fin häst som jag kan man ju inte ta några risker! :-)

Och han blev inte mindre populär hos matte när han, för andra gången i rad, kom när jag ropade på honom i hagen! Från riktigt lång håll!!! Då fick han TVÅ godisar! (Det är bara om han kommer när jag ropar på honom i hagen samt när han gått in i transporten som han får godis ur handen.)

Nu när tävlingssäsongen är över för i år - är det dags att börja förberedelserna för nästa säsong. Det är ju "bara" åtta månader till vår nästa tävling! :-O Och till dess SKA vi kunna rida tempoväxlingar, Feykir och jag! Men första steget är att fortsätta med det upplägg Sylvia rekommenderade efter senaste Atlikursen: att rida kort och oerhört intensivt när vi väl töltar för att "programmera" in i Feykir att tölt betyder MASSOR av jobb med bakbenen. Påminna honom med pisken hela tiden - så kommer den knappt att behövas sedan när han väl är "omprogrammerad".

P g a det vassa gruset nere på bilvägen valde jag att lilla skogsvägen ovanför stallet för dagens korta och intensiva ridtur. Började flytta undan för skänkeln så snart vi skrittade iväg från stallplan och sedan blev det ganska snart "vift med pisk" och tölt. Sidförde lite fram och tillbaka resp ställde höger-vänster för att han skulle bli mjukare i kroppen. Svängde in på den ännu mindre skogsvägen, som är ojämn och nästan igenväxt, och lät honom trava istället. Avslutade med ett litet skutt över ett nedfallet träd innan vi travade tillbaka.

Fortsatte tölta bort till vändplanen - och jag tycker jag fick honom att ta i bra bakifrån, men han kändes väldigt stel i högersidan. När vi kom till vändplanen skrittade vi lite på volt, först utåtställd i vänster varv och sedan böjde vi riktigt mycket i höger varv. Då kändes det tillslut som att han lossnade i den sidan!

Vände tillbaka och passade på att använda bjudningen jag fick "gratis" av hemvägen till att rida riktigt samlad skritt. Böjde honom i högersidan och tillslut skrittade han riktigt samlat och med eftergift. Så smööög jag iväg i tölt, försökte verkligen sitta på rumpan och driva. Efter en stund började han dock skjuta ut högerbogen igen och bli hög i formen, så jag tog ner till skritt och började om med samlingen där. När vi sedan gjorde ny övergång till lååångsam, samlad tölt tänkte jag att göra som på ovalen: använda MASSOR av högerskänkel för att få bogen på plats, då behövs bara lätta kramningar för att även få eftergiften.

Hela tiden fick jag förståss försöka påminna mig själv om att verkligen sitta på rumpan också! Men ju bättre koll jag fick på högerbogen desto bättre kändes det! Feykir började pusta och stöna, vilket är ett säkert tecken på att han inte fuskar utan verkligen arbetar!

Avslutade med att rida lite tävlingstrav: hålla ihop honom ordentligt, STRÄCKA på mig och DRIVA fram mot handen, med MASSOR av högerskänkel för den där lilla bogen... Riktigt duktig var han! Som belöning gjorde jag halt, satt av och gick med honom tillbaka till stallet.

Det hade börjat duggregna, så Feykir fick stå inne i en box och mumsa sitt kraftfoder med nya teamtäcket på. Jag började förbereda kvällshö - men KG ropade att han fixar det. Han och Yvonne ska bo i Mariebäck i helgen när Sylvia och Janne åker bort. Och de har även lovat att ta hand om alla fodringar! (På helgerna är det annars vi med inhyrda hästar som sköter fodringarna.) STORT TACK till KG och Yvonne!!! Istället hann jag och Freddan (en av stallkatterna) ha lite kvalitetstid tillsammans innan jag sopade stallet. När jag var klar med det hade Feykir ätit upp sin mat - och dessutom torkat. Han såg mycket nöjd ut när han fick gå ut till sin flock i hagen igen!

Och eftersom flera redan undrat om hur det gick med wienervalsen: Andreas hade väl inte den mest talangfulla eleven den här dagen... Men tillslut tror jag att jag hade huvudet åt rätt håll i alla fall!

Ärevarvet efter T3-finalen


På första plats: Nina Fernandez-Rosenke på Axjón, på andra plats Sylvia Larsson-Huuva på Démantur och på tredje plats Anna Ylitalo på Lysingur. De två första tävlar för Midur och Anna för Nordur (Kiruna).

Sylvia och Démantur



...kom på andra plats i T3 och V3 med riktigt fina poäng. Och dessutom fick denne bildsköne herre alltså pryda hela framsidan på Norrbottens Kurirens B-del!
Framåtgripande rörelser skulle man väl kunna kalla detta?!



torsdag 17 september 2009

Men vad händer här???

Det där är ju inte Johan!!! :-O



...utan hans bästa kompis Andreas! Som inte bara är stolt husse till fina Axjón - utan även har ett förflutet som tävlingsdansare. Här försöker han lära mig grunderna i wienervals!

Nina och Axjón




Nina och hennes fina Axjón från Stormsund vann både V3 och T3 under Bodentävlingarna.







I T3 finalen slog de till med hela 7.5 poäng för ökade tölten av en domare! Även husse blev förståss jätteglad över de poängen!












Linslus-Feykir


En lite rolig bild från tävlingen. Vet ni vad Feykir gör? Jo, han tittar efter husse med kameran! Han är nämligen en riktig linslus! Så snart han hör rasslet från husses kamera så tittar han åt det hållet och spetsar öronen!

Idag har Feykir ledigt. Matte har varit i varmvattenbassängen på CityRehab och tränat. Det är alltid en lika härlig känsla att gå ut därifrån, efter träning, stretching och bastu - jag känner mig så mjuk och smidig! Det är inte ens svårt att nå ner till fötterna när jag ska ta på mig skorna!

I morgon ska jag rida min guld-häst igen. Jag längtar redan!!!

onsdag 16 september 2009

Ridlektion!

Idag var det dags för ridlektion igen! Den här gången red jag på vanliga, tredelade bettet. Sylvia tycker att jag ska göra det på lektionerna ett tag framöver för att bättre kunna böja honom.

När vi skrittat igång på böjda spår fick vi jobba hästarna långa och låga i skritt längs spåret och göra volter mitt på varje långsida och kortsida. Sedan joggade vi igång hästarna i trav på volt, fortfarande i lång, låg form. Feykir var riktigt duktig på att hålla traven!




Men i nästa steg blev det lite svårare - då skulle vi rida tempoväxlingar i trav. Några steg varje varv skulle vi öka drivningen för att få hästarna att ta ut stegen lite extra, för att sedan gå tillbaka till riktigt, riktigt långsam trav igen. Hela tiden med bibehållen eftergift. Att öka tempot gick ganska bra, men att sedan kunna bromsa upp igen utan att det blev tölt var svårare... Nyckeln var formen - så länge jag lyckades behålla den låga formen även när jag bromsade så behöll vi också traven.



Anna kämpar för att sitta rak i ryggen när vi travar på Bodentävlingen.


Nu var det dags att börja förbereda tölt. Det gjorde vi genom att skritta längs spåret och rida korta sekvenser riktigt samlad skritt för att sedan ge stooor eftergick och låta hästarna skritta långa och låga igen. Feykir och jag fick ju träna en hel del samlad skritt på Atlikursen och om jag nu påminde då och då med pisken gick det ganska bra.

När det var dags för tölt märkte jag tydligt att jag red på tredelade bettet - Feykir försökte protestera och gå emot handen. Men vi töltade på stor volt och när jag böjde honom ordentligt på volten blev han ju inte riktigt lika stark. I övrigt var det de vanliga instruktionerna: "sitt på rumpan, driv och plocka loss!" I vänster varv behövdes pisken oftare för att han verkligen skulle ta i bak. Avslutningsvis fick vi tölta lite längs spåret. När jag använder pisken och inte har halvstången protesterar han genom att bli VÄLDIGT hög i formen - men Sylvia instruerade mig att ställa honom omväxlande höger-vänster med STORA tygeltag, för att på så sätt få honom att slappna av igen.

Hästarna fick sträcka ut i trav längs spåret - med mycket drivning - som avslutning.

Fast nu inser jag att jag glömt ett moment! Vi fick ju rida skänkelvikningar i skritt på diagonalerna också. Vända in, ställa om och flytta. Feykir var faktiskt riktigt, riktigt duktig på detta! I slutet fick vi variera oss genom att då och då lägga till skänklarna och driva hästen rakt fram några steg - för att sedan fortsätta med skänkelvikning igen. Allt för att hålla hästen allert och vaken. Sådant behöver Feykir och jag!

Tack vare att han nu är helklippt blev han inte så svettig. Han fick äta kraftfoder med nya team-fleecetäcket på och sedan kändes han redan torr!









"Det är slut sprit på dagis!"

... ett citat som för bara några månader sedan hade varit helt osannolikt... men så här i svininfluensatider är läget ett annat och man kan höra ett litet barn yttra dessa ord!
:-O :-D

tisdag 15 september 2009

Oh, what a beautiful morning!


...med 15 grader i skuggan, vindstilla och strålande höstsol som fick trädens löv att nästan glöda kändes det inte särskilt långsökt att börja nynna den gamla Ace of Base-låten!


Feykir (alltså "guldhästen") och jag har haft en SÅ mysig morgon!!! När jag kom till stallet stod hästarna precis och städade upp det sista av frukosthö:et. Och det rogivande ljudet av deras tuggande var i princip de enda ljud som hördes. När Feykir och jag en stund senare skrittade iväg ut från gården kändes det som att jag var den enda människan i världen - och det var en riktigt behaglig känsla!


Hade bestämt att vi skulle ägna oss åt lösgörande "terrängskritt" idag för att vi skulle få mjuka upp oss ordentligt efter helgens tävlande - för i morgon är det ju ridlektion igen! Så snart vi kommit ut från gården lämnade jag därför vägen och red ut i blåbärsriset - och Feykir verkade mycket nöjd med detta! Han skrittade på så avslappnat, men ändå energiskt. Och när vi en stund senare gick upp på vägen igen för att passera på "bron" över bäcken så gjorde han det avslappnat och med halvlånga tyglar! Fast han inte hade med sig Lukka eller någon annan modig som kunde skydda honom mot Mariebäckus odjurus. Men tack vare att det varit så torr sommar är den väääldigt lite vatten i bäcken, så den var helt tyst. Det verkar vara det där porlandet som Feykir tycker är så otäckt. Han borde egentligen alltid få äta sitt kraftfoder till ljudet av porlande vatten alltså!


Svängde av mot Avan och återvände ut i terrängen. Först på vänster sida av vägen och sedan på höger, där vi hittade en väg som faktiskt tog oss i en cirkel tillbaka ner på bilvägen. Tänk så mycket trevligare det är när man får rida runt än när man måste vända och rida tillbaka samma väg som man kom! Hela tiden skrittade Feykir på - avslappnad men ändå framåt - och tack vare terrängen fick han "böja och bända" helt naturligt samt lyfta ordentligt på benen. Så det blev både rejält lösgörande och bra muskelträning på samma gång. 45 minuter skritt på älsklingshästen i uuuuuunderbart höstväder - kan det bli bättre??!!


I kväll hoppas jag återkomma med mer bilder från tävlingen! Men vi har bara en fungerande dator just nu - där internet dessutom bara fungerar ibland - och dessutom är Johan hemma i Luleå igen... Efter hans fyra veckor i Umeå är det ju förståss mkt trevligt att ha honom hemma! Men då blir det ju viss konkurrens om datorn...

måndag 14 september 2009

Linda är min IDOL!!!

Genom HÅRT arbete har "foto-Linda" lyckats förmå Norrbottens Kuriren att göra ett reportage från Midurtävlingen! Planen var att de skulle komma på söndag eftermiddag och vi höll alla tummarna för att ingen STOR världshändelse skulle inträffa som fick dem att planera om. (Typ att någon i Luleå Hockey stukade en tumme, eller en Plannjaspelare drabbades av nästäppa...)

Men eftersom alla större katastrofer i omvärlden uteblev så blev det ett jättefint reportage! Och eftersom "Kuriren" har unik spetskompetens på fotografsidan blev det förståss fina bilder! Linda lyckades t o m lägga beslag på hela B-delens framsida!!! (Här reser jag mig upp och gör vågen!!!) En jättefin bild på Sylvia och vackre Démantur var verkligen bra reklam för vår sport!!!

HÄR är artikeln. Missa inte bildspelet - Feykir och jag är på första bilden!!!

Och det är bara att konstatera att konkurrenten NSD inte ens var på banan... och det gäller även bokstavligen!

söndag 13 september 2009

Bilden som säger allt??!!




Behövs fler bilder än den här från Midurs SM-kvaltävling?! Jo, lugn - det kommer fler! Om inte annat måste ni ju få se lite mer av Feykir, nu när han är så smal och snygg! Och det kommer nog lite andra bilder också så snart jag hinner och orkar. Nu är det dags för varmt bad och streeeetching - det behövs...

Edit: badet fick vänta - bara MÅSTE lägga in en töltbild med min FINA häst!!! (Från B-finalen i T8 - som vi VANN!!!)





... slänger in lite vänster galopp också - som bonusmaterial! (Från A-finalen i V5 - som vi också VANN!!!) God natt!

Midurtävling - finaldag: vann två finaler!

OJ, vad Feykir varit duktig idag!!! Och hans matte också för den delen!

Förmiddagen började med vår A-final i V5 (fyrgång) och man skulle kunna säga att den satte nivån för hela dagen! Tyckte att jag hittat bra form för uppvärmningen inför fyrgångsuttagningen igår så jag kopierade den. Först massor av skritt (han har ju faktiskt stått på box och behöver få igång ledvätskan ordentligt, det är inte som hemma när han går ute och rör sig hela tiden.) Enda nackdelen med den suveräna anläggningen på Bodentravet är att det är väldigt långt från gäststallarna till ovalen, så när man är vid stallen har man ingen aning om vad som händer på banan. Skräcken är ju att beräkna tiden fel så att man inte är på plats och förberedd när det är dags att rida in på banan! Men jag har kommit på att jag löser det problemet riktigt bra med min långa framskrittning - jag skrittar helt enkelt i närheten av banan så att jag hela tiden har koll på vilka ekipage som rider. Märker jag att det är förseningar så är det ju bara att skritta extra länge innan jag börjar själva värmningen.

När det var ca 15 minuter började jag trava på böjda spår - enligt Atlis instruktioner - med fokus på böjning och att "driva in" inner bak. Sedan ett par galoppfattningar innan jag travar rakt fram och verkligen försöker rida ihop honom enl Sylvias instruktioner samtidigt som han blir påmind om att man faktiskt KAN trava utan att fatta galopp efter några steg. Avslutningsvis övergång till tölt: vift med pisk, förhållning med hela kroppen, stooor eftergift och sedan sidföra i tölten för att han ska bli mjuk. Om det inte redan är dags att rida in i collectingring sitter jag sedan av och låter honom hämta andan. I collectingring skrittar jag på volt och flyttar undan bakdelen, rider honom utåtställd på volt i vänster varv för att få koll på högerbogen samt rider riktigt samlad skritt med eftergift. (Ursäkta om jag blir långrandig - men uppvärmningen har verkligen varit ett problem för mig tidigare och nu när jag tror jag hittat ett bra koncept vill jag verkligen komma ihåg det!)

Nu var det dags att rida vår V5-final! Omröstningen i collectingring hade med rösterna 4 mot 2 avgjort att vi skulle rida i vänster varv. Jag hade föredragit höger - men detta gjorde mig bara mer "taggad". Det var ju bara att rida ÄNNU bättre i galoppen så skulle vi väl fixa detta också?! Feykir och jag var ju tvåa efter gårdagens uttagning och den platsen tänkte jag verkligen inte släppa ifrån mig utan kamp!

Första momentet var valfritt tempo tölt och här räknade jag inte med att vi skulle ha med tätstriden att göra... Det var i de andra gångarterna vi skulle samla poäng. Men döm om min förvåning och lycka när poänggivningen ger vid handen att Feykir och jag LEDER! Efter tölten!!! OJ så glad jag blev!!! Han hade ju också känts lika trevlig i tölten som under fyrgången igår, men jag trodde ju ändå att de andra skulle få ännu högre poäng...

I travmomentet gjorde jag som igår: red som en galning samtidigt som jag tänkte på Sylvias instruktioner att räta ordentligt på mig. Vågade inte ställa utåt i kurvorna, för då skulle han garanterat fatta galopp, men gjorde det då och då längs långsidorna för att högerbogen skulle komma på plats. Och efter poänggivningen var Feykir och jag FORTFARANDE i ledningen!!!

I skritten funkade det inte lika bra som igår... Då kunde jag rida honom ganska samlad, men idag var han så laddad att han flera gånger började takta, så jag blev tvungen att länga honom lite för att behålla skritten. Hur mycket skulle det "kosta"? Visste ju t ex att Fia och Lukka brukar få 6:or på skritten, något vi aldrig lyckats med hittills... Och efter poänggivningen konstaterade speakern att Fia och jag nu låg i delad ledning. SPÄNNANDE!

Nu var det alltså bara att "lura" dem som bestämt att vi skulle rida vänster varv och se till att rida RIKTIGT bra galopp! Och det gjorde vi. Galoppfattningen var klockren - som vanligt. JAG HAR EN SÅ DUKTIG HÄST!!! Och sedan red jag än en gång som en furie! Försökte om möjligt "lyfta" Feykir ännu mer i sprången än igår, eftersom han inte har riktigt samma bärighet i vänstergaloppen ännu. Även om det inte kändes riktigt lika bra som igår så var jag riktigt, riktigt nöjd! Och när vi sedan fick galoppoängen började jag ju förstå vart åt det lutade... även om jag inte riktigt vågade tro att det var sant förrän Feykir och jag utropades som segrare!

Jag var bara SÅ LYCKLIG!!! Och det allra häftigaste var nog att vi tagit ledningen direkt i töltmomentet. Det gav verkligen självförtroende inför eftermiddagens B-final i T8!

En riktigt härlig sak med våra islandshästtävlingar är att alla är så positiva, trevliga och peppar varandra. Och nu fick jag ENORMT mycket gratulationer av alla! Var så stolt över min fina häst - och lite över mig själv också! När jag började gå iväg mot stallet med Feykir blev jag tillbakaropad - jag skulle ju välja mitt pris. Det hade jag faktiskt inte haft en tanke på! Var så lycklig över vår prestation och den blågula rosetten! Jag hade skänkt ett antal priser till tävlingen och nu visade det sig att tre av priserna i fyrgångsfinalen var "mina". Dem kunde jag ju inte välja... så tillslut blev det en snygg jacka från Mountain Horse till Johan (den var nämligen lite för stor för mig.) Men "huvudsponsorn" måste ju uppmuntras också! Feykirs belöning blev en REJÄL giva kraftfoder som belöning medan jag firade segern med ett LowCarb mål med stooor Cola light på Max tillsammans med Johan.

Klockan 13.30 skulle Fia och jag rida final igen: B-final i T8. Eftersom man inte ska ändra på ett vinnande koncept värmde jag upp i princip som till fyrgången, fast utan galoppfattningar och trav på rakt spår. Var verkligen jätteladdad! "Nu vinner du väl B-finalen så att du får rida med oss i A-finalen?! undrade Tomas. Och precis det gjorde jag faktiskt!!! Högervarvet kändes hyfsat men vänstervarvet riktigt, riktigt bra och vi vann alltså vår andra final för dagen! På frågan om jag ville rida A-final svarade jag förståss "JA!" Avstod självklart ärevarvet, men det blev ändå bara ett par minuter för Feykir att pusta ut mellan.

Eftersom jag startade i A-finalen som sexa fick jag rida in först - och jag valde att börja med vänster varv eftersom det är vårt bästa töltvarv och jag tänkte att bra poäng där skulle peppa mig att rida bättre i högervarvet sedan. När vi sedan fick poängen för vänstervarvet blev jag lite arg på mig själv - för de var inte i den nivå jag hoppats på... "Här ska minsann RIDAS i högervarvet!" bestämde jag! Och det gjorde jag verkligen! Feykir kändes både "framme och uppe" och jag såg till att flytta något steg för skänkeln då och då, ställa lite inåt, ställa lite utåt... och han kändes så FIN!!! Nu blev poängen också riktigt bra - och vi kom faktiskt på tredje plats!!! När jag red ut fick jag ytterligare belöning när Sylvia sa: "Feykir var RIKTIGT fin!!!"

Senare konstaterade hon också: "Det här måste ju vara er bästa prestation någonsinn! Först en så bra fyrgångsuttagning igår och sedan tre så här bra finaler!" Och det har hon definitivt rätt i! Jag var bara så lycklig, så lycklig! Som jag har kämpat med Feykir i alla dessa år - men nu börjar det förhoppningsvis gå åt rätt håll!

Även denna gång höll jag på att missa mitt pris i glädjeyran! Och precis som sist fanns det möjlighet att välja ett träns som jag skänkt... men jag valde istället ett par grå-beige ridbyxor. Som sedan kom till nytta direkt när jag skulle börja mocka ur boxen och packa våra saker. Ville ju inte riskera att få några svåra fläckar på de vita ridbyxorna och att ta på de svarta överdagsbyxorna igen kändes så VARMT i solskenet... Men de nya blev perfekta! De är visserligen bara knäskodda - och jag brukar alltid rida i helskodda. Men jag fick nyligen veta att det finns något som kallas "sadelklister" så jag får väl skaffa det!

Feykir och Lukka fick gå i lånad hage och mysa tillsammans medan vi tittade på tävlingens höjdpunkt: T3 finalen! Oj, oj, oj så häftigt! En av domarna, Anne-Marie Werner, sa´ efteråt: "Så häftigt att få döma en sådan här final - man fick gåshud!!!" Tänk att en sådan erfaren domare säger så om en final i Norrbotten!!! Vann gjorde förståss Nina på fina Axjón - de fick t o m 7,5 av en domare för ökade tölten!!! Husse Andreas skrek rakt ut av lycka när speakern läste upp poängen! Démantur och Sylvia kom på en mycket hedrande andraplats. Man kan verkligen inte tro att han bara är fem år! På tredjeplatsen kom Anna Ylitalo, en "gammal" kompis från Kirunatiden som sedan 1,5 år tillbaka har en ny, jättefin häst. Ärevarvet red dessa tre i bredd - och eftersom "foto-Linda" var där och fotade för Norrbottens Kuriren håller vi tummarna för en sådan bild i tidningen i morgon!

Nu måste jag börja gå igenom alla bilderna Johan fotat - har rensat från gårdagen så att det "bara" är 500 kvar... men dagens är helt orensat ännu. Återkommer med bilder här så snart jag lyckats välja!

lördag 12 september 2009

Midurtävling - uttagningar: 6.0 för galopp!!!

Efter en dålig natt med mycket värk undrade jag hur det skulle gå att rida idag… Att tvätta Feykir i går kväll var förståss inte så smart… Det är ju en ganska stor påfrestning på armar, axlar och händer. I o f s var det inte bara där jag hade värk – men det gjorde ju knappast saken bättre i alla fall… Men när jag väl kommit igång att röra på mig på morgonen så släppte värken! Vilken TUR!

När jag kom till Bodentravet visade det sig att KG hade varit bussig och morgonfodrat våra hästar! Han hade dessutom fixat nytt vatten till Feykir – jättebra, särskilt som jag helst ska undvika att bära tunga vattenhinkar. Veterinärbesiktningen gick sedan som en dans! Men så var det vår favoritveterinär som höll i den också. Hans dotter tävlar islandshäst så han kan se skillnad på taktfel och hälta.

För en gångs skull kände jag mig faktiskt inte så nervös idag! Annars brukar lördag förmiddag vara en riktigt pärs när jag tävlar – men nu tyckte jag mest att det kändes kul!

När vi red vår T8-uttagning var jag dock inte riktigt nöjd… På värmningen hade jag förstärkt skänkeln med pisk och då blir han ju initialt väldigt spänd, men kan jag bara ”plocka loss” honom sedan så känns han riktigt trevlig. Men nu hann jag aldrig riktigt med att ”plocka loss” ordentligt, utan han kändes fortfarande spänd och mot handen när vi red på ovalen. Jag försökte fylla på med energi genom att vifta lite med pisken, för att få något att fånga upp och sedan ge den eftergift som förhoppningsvis skulle göra honom mjukare i kroppen. Men han svarade med några överreaktioner och sedan vågade jag inte röra pisken mer – vill ju inte ha varning för grov ridning! Efteråt kunde jag också läsa i domarkommentarerna att en av dem skrivit: ”Hopp och skutt”. Vår slutpoäng blev 4.6 och det var väl i o f s inte så tokigt… Men när jag nu vet hur han KAN kännas i tölten – när han är mjuk och uppe och… så var jag ju inte nöjd. Men någon total katastrof var det ju absolut inte! Och sedan skulle det visa sig att poängen gav oss en 6:e plats i uttagningen så vi får rida B-final i T8 i morgon.

Fyrgången på eftermiddagen gick sedan KANON!!! Hade värmt upp med lite galoppfattningar, en längre sträcka trav för att påminna om att man faktiskt kan trava för travandets skull, inte bara för att förbereda galoppfattning och sedan lite tölt där vi hittade ett MYCKET trevligare läge än på förmiddagen. Red förbi Sylvia och hon sa: ”Du måste sitta MYCKET MER på rumpan - även i traven. Luta bakåt, skjut fram höfterna och kräv att han jobbar i traven. För han kan! Nu när han är så smal och snygg är det bara att han får jobba också!” (Blev väldigt glad för det där sista – att Sylvia kallade honom smal och snygg. Hon som är så kräsen när det gäller hästar!!!) Travade lite mer och försökte göra som hon sagt – och fick beröm när vi passerade henne igen så uppenbarligen var det bättre.

Fyrgångsuttagningen började riktigt trevligt. När jag precis ridit in passade jag på att vifta lite med pisken, göra en tydlig förhållning med hela kroppen och sedan stoor eftergift. Samt sitta på rumpan och hålla högerbogen på plats med massor av innerskänkel. Och tölten kändes SÅ mycket trevligare än på förmiddagen! Han var mycket mjukare och kom upp med bogarna. Och det kändes som att vi samarbetade istället för att motarbeta varandra. Härligt!!! Tre av domarna gav oss också 5,0 på tölten och en av dem hade skrivit ”trevlig aktion” i kommentarerna vilket förståss gjorde mig extra glad!

I traven ”red jag som en galning”, med Sylvias instruktioner i bakhuvudet. Och vi fick 5,5 av fyra domare och 5.0 av den femte. En av dem hade dessutom skrivit ”trevliga rörelser!”

För skritten fick vi 5,5 av alla fem domarna. En hade dock skrivit ”kortar emellanåt steget med ytter bak”. Det var alltså vänster bak – det bakben vi håller på att bygga upp styrkan i.

Avslutningsvis så galoppen. Vi fick fatta galopp mitt på en långsida – men sådant är ju inget problem för Feykir! En av domarna hade t o m skrivit ”fin galoppfattning”! Och om jag red som en galning i traven så kan jag säga att jag red som en furie i galoppen! Massor med innerskänkel för att hålla högerbogen på plats, massor med ytterskänkel för att få med vänster bak, krama på innertygeln och försöka ”sitta bakåt” så mycket som möjligt och ”lyfta” upp Feykir i sprången. Och allt vårt gemensamma arbete lönade sig – en av domarna gav oss t o m 6,0 för galoppen! Av en fick vi 5.0 och av övriga tre 5,5.

Totalpoängen för fyrgången blev 5,2 - kan man bli annat än glad åt sådana poäng??!! Det visade sig dessutom att poängen räckte till en andraplats i uttagningen, vilket inte gjorde saken sämre!


När jag ridit ut från banan fick vi massor av berömmande ord publiken. Jag satt av och insåg att jag ridit så att jag nästan tappat andan! Men det hade ju lönat sig också!

Örn-Carros moster hade fixat så att Fia och jag fick låna en hage till Feykir och Lukka på eftermiddagen. Och bättre belöning kunde väl min duktiga häst inte få?! Fia och Lukka låg föresten tvåa i fyrgångsuttagningen innan Feykir och jag petade ner dem ett steg. ”Tänk att du t o m slog Fia!” sa Johan.

I kväll blir det ett VARMT bad, massor av stretching och tidigt i säng för mig. Det måste vara optimal uppladdning inför morgondagens finaler. Så KUL det ska bli!

Måste även nämna uttagningarna i T3 och V3 där vi aldrig tidigare skådat sådan kvalitet på hästarna som idag. Där deltog ju bl a Sylvia med Démantur (som dock hade oturen att trampa av en sko i den ökade tölten under fyrgångsvisningen och då blev det ju lite problem med takten förståss…) Men också fina hästar från Kiruna resp Lycksele. Tror det är första gången vi haft deltagare från Snorri – jättekul! Men grädden på moset var förståss Nina Fernandez i sadeln på sin fina Axjón från Stormsund som gick A-final i T1 tidigare i sommar med Johan Häggberg. Det var verkligen fantastiskt att se dem – både i arbetstempot och i den OTROLIGA ökade tölten! Och då har de ju ännu inte riktigt lärt känna varandra… Så det lär ju bli ännu bättre framöver! Nina och ”Acke” vann båda uttagningarna.

fredag 11 september 2009

Feykir attackerar!

Vid 17-tiden sammanstrålade Fia och jag för att köra hästarna till Bodentravet inför helgens tävling. Note to self: det tar ganska precis 30 min att köra från Mariebäck till travet med transport. När vi kommit fram, checkat in, fått boxar tilldelade m m var det dags att provrida banan. Och då kunde vi glatt konstatera att så här fast har den aldrig varit tidigare!

Feykir kändes riktigt upplivad - antagligen var det en kombination av blåsten och alla hästarna - för han hade MYCKET mer energi än vanligt i tölten. (Kanske satt även gårdagens ridning i lite fortfarande.) Oj, vad jag försökte sitta på rumpan - men antagligen satt jag lite framåtlutad ändå... Sylvia stod vid banan och hon påpekade att jag inte fick rida honom så innåtställd i höger varv - "Det är tävling nu, krama loss och håll honom rak! Och håll koll på ytterbogen även i höger varv!" I vänster varv kändes han mjukare - och när jag ställde honom liiiiite utåt i kurvorna blev han riktigt lösgjord! Och jag hade inte mycket användning för pisken alls... fick faktiskt mest sitta och göra förhållningar för att han inte skulle dundra runt hur snabbt som helst!

Avslutningsvis red jag först lite trav och sedan lite galoppfattningar i höger varv. I traven kunde jag tillslut, tack vare riktigt mycket innerskänkel, få honom att lossna i innersidan. Då insåg jag att det är precis så jag måste göra i tölten också - inte ställa så mycket inåt, men använda MASSOR av innerskänkel! Galoppfattningarna gick hur bra som helst och när jag sedan galopperade ett varv kändes det riktigt bra - härliga "uppåt" språng! Hoppas det känns på samma sätt imorgon!

När vi ridit klart fyllde vi spån i hästarnas boxar och sedan var det dags att "bada" dem. De har så fantastiskt fina spolhallar på Bodentravet! Fyra stoooora spolspiltor i varje spolhall, rejäla duschmunstycken, bra tryck på vattnet och hur mycket varmvatten som helst! Både Fia och jag tyckte det kändes jättebra att få tvätta våra nyklippta hästar så grundligt - nu kunde de ju bli rena ända ner i hårbotten! Eller, som vi sa, blir de inte riktigt rena nu så blir de det aldrig! Jag är alltid så rädd att jag inte ska lyckas skölja ur allt schampo ur man och svansrot. Men här var det sådant tryck i vattenslangen att det inte var någon risk!

När de nybadade hästarna fick gå in i sina boxar var Feykir HUNGRIG! Och vad gör matte då - jo, hon kommer med hans hö i ett fånigt hönät! Att stå på box är nämligen det absolut tråkigaste Feykir vet! Två gånger i sitt liv har han bitit mig - och båda gångerna när han var helt superfrustrerad över att ha behövt stå i box en hel natt. Sist vi var på tävling i Boden gav jag honom en massa slykvistar att tugga på över natten - och det fanns inte en flisa kvar nästa morgon. Den här gången hade jag tagit med ett hönät till hans natthö - för att det skulle ta längre tid att äta. Feykir har aldrig fått hö i hönät förut - och han ATTACKERADE verkligen nätet. Ryckte och slet - och när jag kom in i boxen igen efter en stund kom hönätet precis flygande och träffade mig i pannan!

I morgon ska vi tävla. Det ska bli KUL!!! Vi trodde ju länge att vi skulle behöva ställa in p g a för få deltagare. Men nu blev vi 34 anmälda! Och av dessa är vi 24 som rider T8! Till nästa år får vi se till att ha två lätta töltklasser. Jag röstar för T8 och T7!

Sylvia och Démantur


Har råkat undanhålla denna bild från Vindurtävlingen - på Mariebäcks "ögongodis". Det var absolut inte meningen! Ser verkligen fram emot att se honom igen under Midurs tävling i Boden i helgen!!! När jag pratade med Sylvia igår var hon SÅ laddad inför tävlingen. Nu får hon ju dessutom ett riktigt tufft motstånd - Nina med fina Axjón som red A-final i T1 på SM. Det lär bli en sevärd T3-final på söndag!!!

torsdag 10 september 2009

Feykirs matchvikt nu 330 kg!!!

Var helt "wild and crazy" idag - avbokade träningen i varmvattenbassängen och åkte till stallet istället för att ladda inför tävlingen tillsammans med Feykir. (Hade dock lovat mig själv att kompensera med varmt bad och massor av stretching när jag kom hem igen.)

Började med att klippa Feykir - de ca 2/3 som jag inte hann i går. Det är verkligen inte klokt hur mycket skit som ryms nere i en islandshästpäls! Trots att jag borstat och borstat och borstat innan jag började klippa så blev både Feykir och jag täckta av grå smuts... och uppe på hans bakdel var det så mycket att jag fick klippa i två omgångar: först när jag klippt bort det övre lagret och sedan borstat ordentligt en gång till hade jag fått bort så mycket smuts att klippmaskinen klarade av att klippa ordentligt! :-O Och då talar vi ju inte alls om full vinterpäls ännu...!!! När jag klippt klart borstade jag Feykir ordentligt en gång till - och OJ, vad han njöt! Mulen blev hur lång som helst! Det var uppenbarligen JÄTTESKÖNT när matte äntligen kom åt att "klia" ända nere i hårbotten!

När jag sadlade konstaterade jag att det var ovanligt lätt att dra åt sadelgjorden det antal hål jag brukar. Och när jag sedan skulle sitta upp fick jag dra flera hål till för att sadeln inte skulle snurra runt! Bestämde att jag skulle mäta honom igen med viktmåttbandet efter ridningen.

Red ut längs bilvägen bort till sjön och det blev ett ridpass helt efter Sylvias instruktioner: "Luta bakåt, håll om med skänklarna och fräs på i tölt! Lossa i högersidan och påminn ofta med pisken så att han aldrig hinner tappa energin." I början blev det stooora reaktioner på pisk som vinklades ut så att han såg den i ögonvrån - men mot slutet reagerade han mer "lagom". Tidigare har ALLT fokus från min sida i princip fått vara på att han ö h t tar i med vänster bak när vi ska tölta. Nu börjar det bli lite bättre på det området - men då hamnar mitt fokus istället på den där högerbogen... Det är verkligen INTE lätt att få den på plats! (Orsaken hänger ju förståss ihop med hans svagare vänster bak.) Minst svårt är det när vi rider i vänster varv och jag ställer honom lite utåt. Eller om jag får rida på volt i höger varv. Men när jag måste rida rakt fram - som i kväll längs vägen eller på tävlingsovalen - så är det JÄTTESVÅRT. Men vem sa att ridning skulle vara lätt?!

Det blev verkligen MASSOR av tölt idag - och i alla fall jag tyckte att det var mycket energi hela tiden. Avslutade sedan med att låta honom sträcka ut i trav, med böjning i högersidan. Då och då hamnade högerbogen "på plats" och då kändes traven riktigt bra! Trots att vi hållit ett högt tempo i princip hela ridturen var han inte särskilt flåsig och knappt svettig alls. Så SKÖNT det måste vara för honom att slippa tjocka pälsen!

Efter ridturen mätte jag med viktmåttbandet - och kunde till min stora glädje (och förvåning) konstatera att det bara visade 330 kg! (Synd att jag inte mätte innan klippningen - hade varit intressant att se skillnaden!) I början av sommaren mätte jag Démantur till 320 kg och då tyckte jag att det kändes som en utopi att Feykir skulle närma sig den vikten. Men nu skiljer det bara 10 kg! "Feykir ser ju riktigt fin ut nu! sa Sylvia. Liiiite till skulle han bara kunna tappa."

Tips till tillverkare av ridkläder!

Det verkar ju ha varit först för några år sedan som tillverkarna av ridkläder började inse att man faktiskt svettas när man rider! Tidigare var ju alla tröjor/toppar i bomull - hur korkat som helst! Ridningen ställer ju faktiskt ganska extrema krav på detta område... Det är ju inte som om man t ex tränar på gym: svettas ordentligt under 45-60 minuter och sedan genast duschar och byter kläder. Nej, som ryttare blir man ju ofta kvar i stallet ytterligare ett par timmar sedan man ridit - och då gäller det att man har kläder som klarar att transportera bort fukten från kroppen så att man håller sig varm! På senare tid har det börjat komma produkter i olika funktionsmaterial - men jag tycker fortfarande att det finns mycket kvar att önska på detta område!

Om någon tillverkare av ridkläder möjligen läser detta så tänkte jag passa på att framföra lite tips och önskemål! Och det handlar i samtliga fall om plagg att använda på övre delen av kroppen.


(Har försökt mig på några bilder a´la modeblogg - så att ni ska se vad jag menar!)




Det här är en s k "running-jacka" i suuuuupertunnt material med massor av ventilationshål på strategiska ställen. När det är varmt men man ändå behöver något långärmat - t ex för att skydda sig mot insekter, eller om man ska rida i skogen där vassa grenar kan rispa bara armar. Eller om det blåser liiite för svalt för att det ska räcka med kortärmad tröja. Dessutom har den två fickor med dragkedja - så man kan t ex kan ha mobilen med!




Fjällvandringsskjortor är suveräna också! Det absolut svalaste du kan ha en riktigt varm dag, samt torkar dessutom snabbt när man svettats. Jag har två stycken, en från Fjällräven och den här från Tenson (som t o m har dragkejdeficka för mobilen!) Har tyvärr inte lyckats hinna någon långärmad variant ännu... P g a insekterna på sommaren står en sådan högt på önskelistan!



Det här är en cykeljacka med jättefiffiga funktioner! Det var en tjej som kom på turridning i sommar som hade den och jag tyckte den var så smart att jag bad att få ta en bild! Det är en variant på smidig softshelljacka med fickor praktiskt placerade längst ner på ryggen. (I mitten är det en ficka med dragkedja - där man t ex kan ha mobilen och på sidorna två öppna fickor där man kan sätta sådant som man vill kunna komma åt med bara ena handen.) Hon hade hittat jackan i en "cykelaffär" i Frankrike. Jag tycker definitivt att den vore lika praktiskt för en ryttare som för en tävlingscyklist!

onsdag 9 september 2009

Ridlektion

Så roligt att ridskolan börjat igen för terminen - så jag får rida lektion VARJE vecka!!! Den här gången hade vi betydligt mer tur med vädret också. Fast det såg inte alls så ut tidigare idag - himlen blev alldeles svart mitt på dagen så man väntade sig värsta ovädret! Men det blev bara lite regn. Och när jag kom till stallet vid 17-tiden var det strålande sol och 18 grader i skuggan!

Fia var i full färd med att klippa Lukka, som blev så blank och svart när den solblekta pälsen försvann! Jag hade tänkt vänta med att klippa Feykir till efter tävlingen - att hålla klippmaskin är INTE snällt mot händerna... Men jag ville ju också ha blank, svart häst! Så när Fia var klar skyndade jag mig att klippa Feykir på halsen och bogarna i alla fall - mer hann jag inte innan lektionen skulle börja. Med tanke på hur varmt det var idag gissade jag att han ändå skulle få svettas rejält på ridlektionen - och det skulle visa sig att jag fick rätt.

När vi skrittat igång lite fick vi börja jobba hästarna i skritt längs spåret och göra volter mitt på varje långsida resp kortsida. Vi skulle använda stora, ledande tygeltag för att böja hästarna ordentligt på volten, samt någon gång på varje volt göra en halvhalt och flytta ut bakdelen något steg. Målsättningen var att få hästarna att sträcka ut halsen nedåt, med eftergift. Så snart de blev för höga i formen skulle vi öka drivningen och krama på tyglarna, för att sedan ge stooora eftergifter som belöning när hästarna gjorde rätt. Efter ett tag fick vi flytta ut bakdelen fler gånger på varje volt - och vi skulle då kräva snabba reaktioner av hästen, med bibehållen eftergift. Jag fick göra mina ledande tygeltag lite mer bakåt för att Feykir skulle böja sig ordentligt.

När vi gjort denna övning i båda varven var det dags för trav på liten volt. Vi skulle utgå från den långa, låga formen med eftergift och "smyga" över i långsam trav på volt. Mer skänkel samt krama på tyglarna om hästen blev för hög i formen och stoooor eftergift som belöning när hästen sökte sig nedåt igen. Först var Feykir lite springig i högervarvet, men sedan slappnade han av och travade långsamt med långa kliv - precis som han skulle. Och i vänstervarvet gick det bra direkt! Duktig kille! Vi fick rida många övergångar mellan skritt och trav med bibehållen form.

Nästa steg blev att "smyga" igång traven längs spåret - i samma form. I högervarvet fick jag hela tiden uppmaningen att krama loss högersidan mer - men tillslut jobbade han med riktigt fin eftergift där. Då fick vi rida lite tempoväxlingar i trav - ungefär halva långsidorna innan vi skulle ta ner tempot igen. Det gäller verkligen att hålla koll på Feykirs högerbog för att traven ska bli riktigt bra! I höger varv måste jag hela tiden tänka på att ställa honom inåt och driva mycket med innerskänkeln.

I vänster varv är det nästan lättare - ställer jag honom utåt så får jag högerbogen på plats nästan automatiskt! Fast det är bara längs långsidorna jag kan göra så - ställer jag honom utåt i kurvorna fattar han direkt galopp. "Nu var det RIKTIGT bra trav - där han verkligen kom upp med bogarna och fick riktigt mycket rörelser!" sa Sylvia när jag tryckt på ordentligt framåt på ena långsidan. Det kändes riktigt häftigt också! Vi ska rida höger varv i fyrgången under helgens tävling, eftersom han bär sig bäst i högergaloppen. Men för travens del hade det nog varit bättre att få rida vänster varv... Men om vi får rida final och det blir som i Skellefteå - d v s vänster varv i finalen, så får vi väl försöka kompensera något lägre galoppoäng med högre poäng för traven. Om vi bara kunde få till det lika bra som idag!

Nu var lektionen snart slut - och vi hade ju bara travat och travat! "Tänk på att jag ska tävla i helgen, sa jag till Sylvia, och jag ska rida en hel klass med bara tölt!" Då fick jag dispens att avsluta lektionen i tölt - medan de andra fortsatte trava.

Jag hamnar så lätt alldeles för mycket framåt när jag rider - och nu hade vi dessutom jobbat med låg form i traven vilket snarast förstärker detta... Så Sylvia fick ropa åt mig en massa gånger att jag måste sätta mig bättre i sadeln. Tillslut kändes det som att jag halvlåg bakåt - och då sa hon att jag satt rakt.... Hm... På lördag ska jag alltså tänka "ligg bakåt och håll om med skänklarna!" Fick fylla på med energi ofta genom att sitta emot ordentligt, vifta till med pisken, krama loss med rörlig hand och ge eftergift. Jämfört med den låååååångsamma tölt jag fick rida under Atlikursen senaste helgen var detta mycket tempo. Jag frågade Sylvia efteråt om jag ska rida så fort på tävlingen - i o m att det är "valfritt tempo tölt" som gäller i både T8 och V5. Hon tyckte det - passa på att rida lite snabbare så får du mer "bensprattel".

När vi skrittat av kunde jag konstatera att Feykir bara var lätt fuktig på halsen, där jag klippt honom. Resten av kroppen, där han fortfarande var oklippt, var däremot rejält svettig. Ingen idé att försöka klippa mer i kväll alltså... Det går nämligen inte att klippa i fuktig päls. I alla fall inte så det blir snyggt - och i värsta fall luggar man hästen riktigt rejält också. Jag får se om jag avbokar bassängen i morgon, åker till stallet och klipper resten av hästen samt rider ut en sväng och tränar mer tölt. Jag får väl satsa på ett riktigt varmt bad och massor av stretching sedan hemma istället...