Atlikursens antiklimax...

Det visade sig att planen på Arlanda gick efter svensk tid - vilket inte var så bra när Atlis klocka fortfarande stod på isländsk dito... Resultatet blev att kursen inte kunde börja idag utan först i morgon... Det är ju lite svårt att kursa utan instruktör! Alla blev förståss jättebesvikna, men det var bara att gilla läget...



Jag skulle ha ridit kl 17.30 så jag var fortfarande hemma när Sylvia ringde med det tråkiga beskedet vid 15-tiden. Då kastade jag mig i bilen för att i alla fall hinna rida ut en sväng med Feykir innan det blev mörkt.



I Mariebäck var det liv och rörelse - de flesta hade ändå valt att komma med hästarna redan i kväll.

Démantur tyckte förståss det var oerhört intressant med alla hästar som passerade hans hage!

När vi skrittade iväg kändes Feykir trevlig avslappnad så jag lät honom skritta på halvlång tygel ända ner till vägen. Sedan började vi jobba med att böja i sidorna och det var ju lite jobbigt förståss... Min "fårskinnsmuff" på sadeln lossnade så jag satt av för att rätta till den. Då gnäggade en häst uppe på gården - snett bakom oss - och plötsligt kunde Feykir i princip vika sig dubbel HELT utan problem! Åt det svåra hållet dessutom!!! Allt handlar uppenbarligen om motivation... Han stod en ganska lång stund på detta sätt och spanade, rätade upp sig och sedan kom en ny gnäggning så att han "vek ihop sig" igen. Vilken stretching! Jag kanske skulle ta för vana att sitta av på detta ställe och hoppas att Démantur (jag gissar att det var han) gnäggar?!

Övergick till tölt - eller, det skulle vara tölt men var nog ganska klockren grisepass... men när vi jobbat en stund med sidförande och böjningar så blev takten succesivt bättre och bättre. Eftersom det är kurshelg vände jag när vi kom till sjön - ville ju inte trötta ut honom för mycket. På hemvägen försökte jag få tillbaka känslan från slutet av onsdagslektionen när jag satt ordentligt på rumpan, höll om med skänklarna och han töltade med eftergift. Det var ju lite svårare nu när jag inte kunde rida på volt... men å andra sidan hade jag "automatisk drivning" tack vare att vi var på hemväg, så bitvis kändes det ganska bra!

Kom ikapp Fia och Annelie, som precis vände hemåt efter en kort tur med Lukka och Máni. Fia har inte ridit på en månad p g a ond rygg, men inför kursen hade hon varit noga med att INTE fråga sin sjukgymnast om det var OK att börja rida igen. För tänk om han skulle säga nej...!!! Alltså red hon redan idag som liten uppvärmning - och att det var roligt gick inte att ta miste på: leendet gick från öra till öra! En extra bonus var väl att Sylvia ridit Lukka åt henne under veckan dessutom.

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Feykir var VÄLDIGT svettig - t o m lite skummig på halsen och under tränset. Trots att vi inte ridit så långt. Men det var flera plusgrader och vi hade inte hunnit tölta många meter innan han började flåsa... För hans del skulle det gärna få vara MINST 10 minusgrader i helgen! Men själv är jag ganska nöjd om den här temperaturen håller i sig!

Det var inte bara Fia som var glad efter ridturen föresten, själv tyckte jag det kändes så bra att jag inte alls är så där extremtrött som jag var i början av veckan. Tanken mer ridkurs är ju att det ska vara ROLIGT - och tack vare att jag känner mig bättre kan det ju bli det också!

Innan jag åkte hem för kvällen hann jag se Sylvia och Linda rida en stund på ridbanan med sina nya snyggingar. Båda är verkligen nyförälskade upp över öronen - och varken Janne eller Thomas har något med saken att göra... Lille Démantur hade nog aldrig ridits på ridbana tidigare, han är ju bara riden några månader och det blev ju ganska besvärligt när man plötsligt måste svänga hela tiden och samtidigt hålla redan på alla benen! Men oj, så läcker han kommer att bli!!!

Mitt första intryck av Lindas Skalmar var att han är så liten - men det var innan han fick ryttare på ryggen! Med Linda i sadeln växte han hur mycket som helst och redan i skritten såg han jättemaffig ut! Det visade sig föresten att Skalmar och Feykir är kusiner! Skalmar är efter Orri frá Thufu, som är bror till Feykirs pappa. Om ni undrar så är det jag som har den tjocke, grove, inte så vältränade kusinen med kort pannlugg... Skalmar var hingst ända till dess han var sex år - så han har man som Reykur och ÄNNU mera pannlugg! I morgon ska vi rida lektion tillsammans och så mycket kan jag säga redan nu att Feykir och jag ligger i lä på alla områden... Om någon skulle tvivla lär bildbevis komma i morgon - Johan har lovat att fota under vårt första pass i morgon!