Atlikurs dag 2

När det var dags för Atlikursens dag 2 var vi så här snygga, jag och Feykir! Bussiga Johan hade planerat om sin dag så att han kom och fotade nu också - så därför har jag massor av bilder att bjuda på! Får väl passa på att rikta ett tack till Thomas som pratade foto med Johan igår så att han fick ha lite trevligt fast han var på ett hästevenemang!




Precis som igår red jag samtidigt som Linda. Under Atlis obligatoriska "teoripass" i början av lektionen gick han än en gång igenom den stora betydelsen av att kunna rida hästen i en bra grundform i trav. Unghästen är inte byggd för att bära en ryttare så vi måste lära den att arbeta på rätt sätt så att den bygger rätt muskler - både för att den ska bli hållbar och för att den ska vara trevlig att sitta på. Och ju större del av ridpasset som vi kan få hästen att jobba med rätt muskler desto bättre. Att värma upp musklerna tar ungefär tio minuter. Atli rekommenderar att man först, genom böjning, uppmuntrar hästen att söka sig framåt - nedåt i skritt och sedan gör samma sak i trav. När man jobbat så i minst tio minuter kan man gå vidare och succesivt begära mer samling som förberedelse för tölten. Arbetet i tölt ska sedan göras på samma sätt, genom böjning uppmuntra framåt - nedåt. Detta för att hästen verkligen ska kunna trampa inunder sig ordentligt med bakbenen. När den gör det kommer "bakbenen att lyfta upp framdelen."




Alltså började vi med att skritta på volt och böja hästarna - något som faktiskt funkar riktigt bra för mig och Feykir nu! Jag kan koordinera hjälperna på ett bra sätt: böja halsen med innertygeln, göra förhållning på yttertygeln, mjukna i handen och SEDAN lägga på innerskänkeln. Med resultatet att Feykir flyttar ut bakdelen, helt lätt i handen och med eftergift. (När jag försöker göra motsvarande ute på vägen är det så mycket svårare... då blir det så lätt förhållning och skänkel samtidigt, vilket inte alls ger den där eftersträvade eftergiften...)

Nästa steg blev att göra samma sak i trav. Atli påpekade att jag måste ha en mer rörlig hand och först böja Feykir ordentligt inåt (innerhanden mot yttre höften) och sedan ge STOR eftergift. Jag hamnar lätt i ett mellanläge - tar för lite och ger efter för lite. Så snart jag började tänka extra på detta slappnade Feykir av jättefint i traven!

Steg tre var att gå tillbaka till skritt och succesivt kräva mer samling, som förberedelse för tölten. Samt smyyyyga över i tölt på liten volt.....

....och fortsätta böja, böja, böja... Även här gäller att ha en "elektrisk" hand och absolut inte bli stum - särskilt inte om Feykir går emot handen. För han kommer alltid att vara starkare och vinna en sådan dragkamp! När vi jobbat ett tag på volt och Feykir kändes lösgjord tyckte Atli att jag skulle aktivera hans bakdel lite mer, för att få mer energi. Jag petade till lite lätt med pisken och fick - som alltid - en våldsam reaktion. Vi red i vänster varv och Feykir bet tag i bettet på vänstersidan, ställde huvudet utåt och rusade runt som en galning. "Mindre volt, mindre volt!" ropade Atli, men jag kunde knappt hålla honom på en volt ö h t. Det kändes som att innertygeln var fäst i en betongvägg! "Fastna inte i handen - ta och släpp, ta och släpp!!!" ropade Atli. Det är verkligen SVÅRT att ha en "elektrisk" hand själv när han är totalstum i munnen - men när jag lyckades var effekten nästan omedelbar: Feykir slappnade av och började lyssna på mina förhållningar. Vi kunde kommunicera igen! Nu hade vi ju dessutom energi så att det räckte, så när jag verkligen satt på rumpan och jobbade honom på volten så töltade han så trevligt att vi fick beröm av Atli!

Avslutade ridpasset med en stunds trav i grundform. Atli sa sedan till mig att vi nu gjort ett sådant bra grundarbete att Feykir är väl förberedd för att jobba mer mera samling. Men eftersom det alltid är jobbigt att börja använda nya muskler måste jag "nypa till" lite för att få den extra energi som krävs. Även om han reagerar häftigt först så kan jag,få honom att slappna av igen, bara jag inte fastnar i handen utan håller den "elektrisk".

När Linda och jag skulle rida vårt andra ridpass för dagen sa Atli: "Nu får ni lägga upp det här passet själva, utifrån den struktur jag gick igenom i morse: böja i skritt, grundform i trav, förbereda tölt genom mer samling i skritt, böja i tölt o s v. För i morgon är jag ju inte här så då måste ni ju kunna klara er själva. Men idag kommer jag förståss att ge er feedback då och då."

Skrittarbetet på volt gick bra nu också. Faktiskt ännu bättre än i morse, för nu kände jag hur jag kunde böja Feykir ännu mer - och då få ännu större eftergift! (Har annars haft lätt att fastna i att jag böjer "lite lagom" och då får jag bara "lite lagom" eftergift också. Vilket var bra tidigare - men nu kan man kräva mer av honom!) Och när jag red på detta sätt fick jag också eftergiften mycket snabbare. Och som Atli sa i morse: "Ju snabbare du får hästen att arbeta i önskvärd form desto större del av ridpasset kommer den att använda rätt muskler!"

Det gick riktigt bra att få honom att jobba i grundformen i trav också!

Men tölten var ändå allra bäst! I högervarvet kunde jag böja honom ordentligt och fick då riktigt bra takt samtidigt som bakbenen lyfte upp hans bogar! Det var egentligen precis samma sak där som i skritten: jag "hittade" hur jag kunde böja honom mer - och då fick jag lösgjordheten och samlingen "på köpet"! Fick mycket beröm av Atli för detta! I andra varvet lyckades jag inte få till det lika bra - men nu vet jag ju hur det ska kännas och vad jag ska sträva efter! Det var verkligen en riktigt härlig känsla i "det bästa varvet"!!! Tyvärr hade dock Johan åkte hem så några bildbevis har jag inte på detta... ni får helt enkelt tro på mitt ord! Eller så kan ni ju ringa och fråga Atli ;- )


Avslutade med ett par varv trav åt båda hållen innan Atli höll en avslutande "teorigenomgång".

Då sa han att både Feykir och Skalmar nu har lagt en riktigt bra grund för att man ska kunna kräva mer samling - och därmed också få mer "bensprattel". Visst kan man pressa fram sådant snabbt - men då håller det bara en kort tid. Men genom att hela tiden gå tillbaka till grundformen och jobba hästarna avslappnat där, samt succesivt sätta mer press bakifrån UTAN att de lägger sig på i handen, så kommer hästen att bära sig mer och mer på bakdelen och därmed komma upp mer och mer fram. Och få mer spektakulära frambensrörelser. Och jobbar man hästen långsiktigt på detta sätt får man också en häst som håller i längden.

Feykir verkade lyssna uppmärksamt på vad Atli sa. Och jag var jättenöjd med våra framsteg den här kursen!!! Det är ju över tre månader sedan Atli var här sist. Efter den kursen hade jag bestämt mig för att hela vintern träna på samlad skritt. Målsättningen var att till denna kurs ha lärt mig att samla honom UTAN att få något i handen. Jag vet ju att det går - bara jag lyckas koordinera mina hjälper rätt. Men så blev det ju operation och ingen ridning på två månader... men jag har ändå försökt att "torrida" - d v s träna just på koordinationsdelen när jag suttit hemma i soffan. Och viss effekt har det uppenbarligen haft! Så länge vi håller oss på volt så funkar det ju riktigt bra!

Nu läääängtar jag till nästa Atlikurs! Fast jag har ju mycket att se fram emot innan dess: redan nu på onsdag rider jag ju lektion för Sylvia igen!

När jag ridit klart för dagen tog jag faktiskt tillfället i akt att ge Feykir ett tidigt vårbad. Han har nämligen tagit paus när det gäller att släppa vinterpäls... och eftersom han blir så våldsamt svettig när vi rider vill jag få igång pälsfällningen igen. Och då kan det hjälpa med ett bad. Inte var det ju i onödan heller... jag tillverkade ett verkligt högoktanigt gödselvatten på samma gång! Lite bakvänt kanske att tvätta honom efter kursen - hade ju varit snyggt med nytvättad häst på bilderna! Men jag ville spara händerna till ridningen i första hand. Och han var ju rätt snygg på bilderna ändå ifall ni frågar mig!