Woodfieldväder!!!

Igår fick vi SNÖ!!! ÄNTLIGEN!!! Visserligen bara ca 2 cm, men det vita täcket på marken lyste verkligen upp tillvaron! Tyvärr red jag inte igår - men hörde av en annan tjej i stallet att det varit nästan magiskt ute på kvällen, när en enorm fullmåne lyste upp snön!

Idag på förmiddagen kom det lite mer snö, men sedan övergick det i regn... Inte lika kul! Kom till stallet efter lunch. Då snöade det faktiskt igen i Mariebäck, fast det var väldigt blöt snö som kom. Läge för Woodfieldrocken igen alltså! Yvonne och KG var i stallet och Yvonne berättade att när hon ridit sin Gabriel på ridbanan tidigare så hade han fått rejäla styltor och halkat... Det lät oroväckande tyckte jag - för Feykir är ju en riktig snubbel- och halkhäst! Jag brukar alltid låta hovslagaren sätta snösulor i hans skor, men det kan man ju inte göra så länge det är barmark för då nöts sulorna sönder direkt...

Red till Alviksträsk och försökte hela tiden hålla oss där bilarna kört på vägen för att minska risken för styltor i hovarna. Det funkade faktiskt! Bestämde mig för att vara lite djärv och börja ridpasset med trav i lång, låg form - det funkar ju riktigt bra på ridbanan numera så kanske det kan gå på vägen också... Yippie!!! tyckte Feykir och fattade galopp efter bara två steg trav. Han hade faktiskt valt vänster galopp (den SVÅRA) och de första galoppsprången var riktigt, riktigt bra - han galopperade i låg form med runda språng! Kändes lite synd att börja bromsa, men snart kändes det i hela hans kropp att när som helst lägger han in turbon och drar iväg - så jag skyndade mig att ta ner till skritt igen.

Sedan fick han "tölta av sig" en lång stund innan jag gjorde ett nytt försök med traven och då gick det betydligt bättre. Jag har som sagt fått order av Atli att trava mycket - lång och låg. MEN det får INTE gå så fort och jag får INTE bromsa med båda tyglarna utan bara använda volter för att ta ner tempot. Inte så lätt när man rider längs vägen, på en häst med Solvallaambitioner, med andra ord... Och jag kan ju ändå inte rida volter på ridbanan riktigt varje dag!

Volter hade jag föresten behövt av en annan anledning också... blev aldrig riktigt nöjd med tölten under dagens ridtur. Antagligen för att jag blivit betydligt mer kräsen när jag nu fått känna hur lösgjord han kan bli när vi jobbar på volt i skritt och tölt... Trots sidförande och öppna längs vägen lyckades jag aldrig komma i närheten av töltkänslan från Atli-kursen. Kanske är det dags för ett pass på ridbanan redan i morgon igen? Förut har jag ibland gjort så att jag börjat på ridbanan och först när han blivit riktigt lösgjord ridit ut och töltat längs vägen. Det kan ju också vara ett alternativ.

Något jag däremot var nöjd med under dagens ridtur var galoppen! Vi galopperade några vändor uppför backen in mot Alviksträsk. Först höger galopp och det gick jättebra - stadig, låg form och runda fina språng! Fick göra flera försökt med vänster innan jag var nöjd, men tillslut hade vi "rumpan" med och jag lyckades hålla ihop honom tillräckligt för att galoppen skulle kännas ganska trevlig. Det är ju bra om vi kan fixa det hyfsat även när vi rider ut!

När vi vände hemåt hade det börjat skymma lite lätt och Feykir fick väääldigt livlig fantasi... Har läst någonstans att det tar väldigt lång tid för hästarnas ögon att anpassa sig till mörker och när de då hör mer än de ser kan det bli spännande. I alla fall för min fåntratt! (Jag behövde dock inte oroa mig för att ev bilar inte skulle se oss i skymningen, för jag hade ju min rock med massor av reflexer på!) Den blöta snön som droppade från träden gjorde tillvaron extra spännande för Feykir - det lät ju överallt! Blev riktigt arg på honom tillslut för att han hade fokus på precis allt utom mig! Gjorde halter, ryggade, red snabbt fram, ny halt o s v för att få tillbaka hans uppmärksamhet. Då skärpte han sig faktiskt. Sedan avslutade vi med mer trav i lång, låg form och nu gick det faktiskt riktigt bra! Duktig!

Vi var rejält svettiga båda två när vi kom tillbaka till stallet. Feykir fick äta lite hö (jag hade tagit in honom innan de riktigt hade ätit upp lunchen) och sedan kraftfoder medan jag drack te i Josefshallen. Mätade honom med viktmåttbandet innan han fick gå ut i hagen igen. Det visade 353 kg - om jag minns rätt var det vad han vägde sist också. Ska försöka komma ihåg att mäta honom ofta i vinter, så att jag har koll på om han börjar gå upp igen. Vill verkligen inte att det ska bli som de två senaste vintrarna!