onsdag 12 november 2008

Bästa vänstergaloppen på lääänge!!!

Idag var det dags för Sylvialektion igen. KUL! När vi skrittade igång tänkte jag på det Atli sagt om att jag skulle "vakta" ytterbogen från första stund - för att minimera problemen med den under resten av ridpasset. Samt att Feykir skulle skritta på ordentligt SAMTIDIGT som han slappnade av i lång, låg form. Fick höga svårighetsgraden ett "snäpp" också, genom att då och då bromsa upp på yttertygeln, sidföra något steg utåt och sedan snabbt rida framåt igen. Hela tiden med bibehållen eftergift. Jag försökte vara noga med att renodla hjälperna, som Atli sa åt mig, så att jag först kramade på tygeln och sedan mjuknade i handen innan jag sa "flytta rumpan" med min innerskänkel. Det är verkligen lätt att istället ge båda signalerna samtidigt, men om jag lyckas renodla dem så blir Feykir så väldigt lätt och trevlig i munnen!

Även denna vecka fick vi trava på volter och BÖJA för att få hästen att slappna av och söka sig framåt, nedåt. Tidigare har jag börjat med att låta Feykir vara "hur lång som helst", men nu gick jag direkt till att ha mer kontakt på tygeln och driva fram honom mot bettet. Ibland tappade han takten, så att jag fick BÖJA ännu mer, men i det stora hela gick det riktigt bra! Bytte varv då och då och Feykir började kännas riktigt trevlig i traven! Det allra nyttigaste för Feykir är att byta varv ofta - för han får alltid lite taktproblem just vid bytet.

Efter en skrittpaus fick vi fortsätta med traven. Nu skulle vi trava på liten volt saaaaaaaktaaaaa och i låg form. Feykir tyckte det var JOBBIGT - så jag fick verkligen driva - men han var faktiskt riktigt duktig!

"Nu ska vi prova att galoppera!" sa Sylvia. Som tur var fick vi börja i höger varv - det var verkligen bra för mitt och Feykirs självförtroende! Red först samlad trav på liten volt och när han kändes riktigt eftergiven i sidan fattade jag höger galopp och galopperade längs spåret. Fick driva en hel del - och ibland krama lite höger-vänster på tyglarna - men då kunde han galoppera långsamt i låg form med runda språng! Jag försökte verkligen memorera hur det skulle kännas - för att förhoppningsvis kunna överföra något av den känslan till vänstervarvet.

"Får vi inte byta varv nu?" undrade jag sedan, fast jag samtidigt INTE såg fram emot det... För när vi INTE lyckas i vänstervarvet har Feykir världens obehagligaste galopp - det känns som att vi ska välta när som helst! Men vi måste ju öva... Jo, Sylvia sa att vi fick byta varv och då var det ju bara att sätta igång. Och idag gick det faktiskt bättre än på hur länge som helst!!!

Jag började med att rida samlad trav på liten volt i vänster varv till dess att han kändes riktigt eftergiven - ställde honom utåt och höll ihop honom ordentligt på yttertygeln, fattade vänster galopp och galopperade längs spåret. Försökte sitta bakåt och DRIVA, DRIVA, DRIVA samtidigt som jag kramade höger-vänster på tyglarna så snart han gjorde minsta ansats till att sätta upp huvudet. När vi galopperat nästan ett varv gjorde jag övergång till trav, INNAN han börjat slarva med bakbenen, travade på liten volt till dess han verkligen gav efter i innersidan och så ny galoppfattning och DRIVA, DRIVA, DRIVA, krama.

Det var verkligen suveränt att utgå från trav på lilla volten, för då hade vi verkligen med oss inner bak redan när vi fattade galopp och sedan handlade det "bara" om att underhålla den samling som redan fanns! (Vilket absolut är tillräckligt svårt!) Allt "harvande" i traven fr o m Atlikursen ger alltså inte bara starkare överlinje utan även bra utgångsläge för galoppträningen! För någon månad sedan hade vi ju aldrig fixat att trava samlat på den där lilla volten - och alltså kunde vi inte heller förbereda galoppen lika bra som vi behövde. Feykir kan ju egentligen det där med galopp... det handlar bara om att jag ska ge honom det stöd han behöver! Och i vänster varv behövs det en hel del!

ÅÅÅÅÅh, vad det är ROLIGT att både få rida kurser och dessutom lektion varje vecka!

För två veckor sedan fick jag kallelse till mina operationer. Till idag, faktiskt. Bara någon vecka tidigare hade jag först fått beskedet att det INTE skulle komma någon kallelse utan att jag själv måste ringa och boka. SAMT att väntetiden dessutom skulle vara 3-4 månader. Och eftersom jag inte ringt ännu - behövde ju samla lite mod först - så var jag HELT oförberedd! Mina sjukvårdsfobier krävde definitivt att jag hann bli mentalt förberedd först, så jag ringde faktiskt och avbokade. Dessutom skulle en operation idag ha inneburit att jag missat flera ridlektioner, vilka jag skulle ha svårt att "rida igen" innan terminen är slut samt kanske även kommande Atlikurs. Och det förstår väl alla att man inte vill bli opererad under sådana premisser?! Jag meddelade dock att jag däremot VÄLDIGT gärna ville ta operationerna i början av december, men de kunde förståss inte lova något.

I går kom så en ny kallelse (trots att de denna gång sagt att den TIDIGAST skulle komma nästa vecka - de är verkligen på hugget!) till torsdagen den 4 december. HELT perfekt! Onsdag den veckan rider jag terminens sista lektion - så jag missar inget alls i den vägen. Sedan hinner jag hämta mig innan jul. Helt plötsligt var jag faktiskt JÄTTEGLAD över en operationstid - det trodde jag aldrig någonsin att jag skulle få uppleva!

Inga kommentarer: