fredag 15 augusti 2008

Johanna Elgholm-clinic

Trots att det är en vardag, när många just börjat om att jobba efter semestern, var det ett 30-tal Miduriter som slutit upp till dagens clinic på travet i Boden! Några ansiken var nya för mig också - kul att vi blir fler i föreningen!



Ett försök till sammanfattning av all kunskap Johanna förmedlade under dagen:

Johanna började med ett teoripass i Gustavs Loge. Först slog hon fast att det är timmar i sadeln, hårt slit, engagemang och ödmjukhet mot hästen som är receptet på framgång. Alla kan lära sig rida, enligt henne och talang är inte alls det viktigaste, utan istället vilja och hårt arbete. Och grundridningens mål är god balans hos både häst och ryttare - något som behövs både för fritidsryttare och tävlingsryttare eftersom det ger en hållbar häst.





För att förstå grunden till träningsupplägget måste man veta lite om hästens exteriör. I och med att hästen saknar nyckelben - så att frambenen bara m h a muskler och senor sitter fast i ryggraden - kan hästens exteriör ändras genom träning. Rätt träning leder till att bogpartiet lyfter och felaktig träning att bogpartiet sjunker nedåt. Avsaknaden av nyckelben gör också att hästen inte kan bära någon vikt på frambenen - bara ta emot kraft med dem. För att få en hållbar häst måste vi därför lära den att bära så mycket som möjligt av vikten på bakdelen, genom att trampa bakbenen djupare in under kroppen. Och för att det ska vara fysiskt möjligt för hästen att trampa under sig mer så behöver den sträcka ut sin överlinje.





Arbetet i "lång och låg"-form för att sträcka ut överlinjen är dock bara ett första steg - när detta sedan fungerar ska man succesivt jobba sig därifrån genom att ökad samling får hästen att trampa under sig djupare och därmed kommer upp mer fram. Och när man ökar resp minskar samlingen så ska egentligen inte hästens hals ändras utan det är i ryggen förändringen ska finnas.




Johanna slog även fast att islandshästridning kräver MKT mer balans av ryttaren än att rida stor häst, både eftersom våra hästar har fler gångarter att hålla reda på och för att vi dessutom är relativt stora ryttare på små hästar.





Lösgjordhet: att hästen är utan fysiska eller psykiska spänningar och lydig för hjälperna. En övning är aldrig lösgörande förrän hästen kan övningen.





Vid träning av hästen måste man hela tiden ha fantasi - och anpassa sig efter hästen fast tvärt om. D v s om hästen vill springa fort ska man rida långsamt, om den vill gå i hög form ska man rida i låg form o s v. Genom att läsa av hästen på detta sätt vid varje ridtur och anpassa sig efter det kommer man alltid att träna det hästen just nu behöver träna!





Starta - stanna - svänga är grunderna som man ska stämma av i början av varje ridpass. Man ska ALDRIG vara passagerare - det får ALDRIG vara en transportsträcka när man rider. Stämma av att hästen tar högertygel, vänstertygel, högerskänkel, vänsterskänkel... Det är också viktigt att ALLTID vara tydlig - så att hästen får chans att göra rätt - annars får man aldrig berömma! Och berömma är det viktigaste - det är detta som hästen lär sig av!





Det gäller att hitta en häst med lagom reaktionsförmåga för en själv. Fast en häst som är strået vassare än så gör att man måste skärpa till sig och därmed att ryttaren utvecklas.





Framåtbjudning är A och O - förutsättningen för all lösgjordhet, eftersom framåtbjudningen gör att de bär upp mer bak automatiskt. Och utan påskjut börjar hästen aldrig bära sig. Men framåtbjudning är inte detsamma som övertempo.





Muskelminnet gör att ridningen utvecklas med platåer. När ryttaren lär in något nytt tar det ganska lång till att "träna bort" det gamla - innan den nya kunskapen blir något man använder automatiskt. Under denna period kan det gå sämre än innan att rida. Särskilt om man t ex ska tävla, för när man blir nervös kopplar muskelminnet in och man återgår automatiskt till det gamla sättet att rida - eller något mellanting mellan det gamla och det nya - varför hästen inte längre känner igen ryttarens signaler och blir förvirrad. Men i det läget gäller det bara att hålla ut och fortsätta att "nöta in" den nya kunskapen till dess den tar över som muskelminne. För att motverka att nervositetens negativa konsekvenser på tävling - ska man alltså se till att alltid rida i ren takt! Då kommer muskelminnet att se till att den delen av ridningen fungerar även om du är jättenervös - och tack vare takten får du OK poäng på tävlingen!




Grundläggande i träningen är sidförande övningar - f f a på volt men även på rakt spår. Ett fel många gör när de ska sidföra på volt är att de svänger in på volt och direkt ber hästen flytta undan för skänkeln. Men då lär man hästen att den alltid ska "sladda ut" med bakdelen när man rider på volt och man kommer därför att få problem mer rakriktningen. (Och rakriktningen är egentligen det slutliga målet i ridningen. Men för att kunna rida hästen helt rakriktad måste man ha den fullt eftergiven i båda sidorna - och det uppnår man genom att rida på böjda spår.) Istället ska man renodla övningen mer genom att: svänga in på volt, ge eftergift = belöning för att hästen svänger och först sedan börja sidföra genom att sluta fingrarna i ytterhanden och använda innerskänkeln. Man lär också in halvhalter genom att flytta hästen - och kan använda sidförande till att samla hästen, i båda fallen med fördelen att detta kan ske utan att man får motstand i handen.




1. Riktning
2. Tempo
3. Gångart
Vid träningen av hästen ska du först fokusera på att kunna kontrollera i vilken riktning hästen rör sig och sedan i vilket tempo. När detta fungerar kommer även gångarterna att fungera.





Om du är mer trött i benen än i armarna efter ridpasset - då är du på rätt väg!


Här följer ett försök till sammanfattning av de ridna delarna av clinicen:


Sylvia var först ut på en av sina träningshästar och de fick visa hur man lär hästen de första grunderna: starta, stanna och svänga, där Johanna betonade betydelsen av att renodla hjälperna så att det blir tydligt för hästen vad man vill. Då får den maximal chans att förstå vad vi menar och vi får chans att berömma den, vilket gör att den lär sig!



Nästa ekipage på tur var Nina och Hildingur (5 år) där Johanna visade nästa steg i hästens utbildning. Tyvärr missade jag hela denna del av clinicen, eftersom det var dags för mig att göra i ordning Feykir, så jag kan inte referera detta. Jag missade det helt i onödan skulle det sedan visa sig, för p g a fördröjningar i schemat blev det lunchpaus efter Nina och "Hille".



Efter lunch var det så dags för mig och Feykir samt Linda och Hera. Först jämförde Johanna exteriören på de båda hästarna. Feykir är en relativt lång häst med mycket kropp som behöver ridas ihop, medan Hera är av kortare och mindre modell. Vilket förståss påverkar hur de är att rida. Vi fick också båda två sadla om våra hästar längre bak, så att sadlarna verkligen låg tre fingerbredder bakom bogbladen. Johanna sa också att många tycker att "sadeln glider ändå fram när jag rider" - men då ska man stanna och sadla om. Till dess hästen musklat sig rätt så att sadeln ligger där den ska.



När vi fått sitta upp på våra hästar skulle det handla om hur man jobbar med taktproblem i tölten. Feykir och jag skulle representera passtakten och Linda & Hera travtakten. Johanna berättade att man tidigare ansåg att dessa två taktproblem skulle hanteras på helt olika sätt. Men nu har man insett att grundproblemen egentligen är väldigt lika: det handlar om att man måste påverka hur hästen använder sina bakben. Fast man behöver påverka dem på olika sätt för den travtaktiga hästen tar för korta, snabba bakbenssteg medan den passtaktiga för långa och långsamma. Men i båda fallen kan man använda sig av sidförande på volt för att uppnå den effekt man vill ha. Linda och Hera hade verkligen tagit till sig gårdagens träning, för nu töltade Hera så rent att Linda verkligen fick jobba för att provocera fram lite travtakt! Eftersom jag red samtidigt som Linda kan jag tyvärr inte referera mer kring hur de fick jobba för jag hade fullt upp med mitt eget...



Feykir skötte sig i alla fall HELT exemplariskt. Först ville ju Johanna ha passtaktig tölt och han ställde minsann upp och visade passtaktig tölt! ;- ) Jag fick jobba på volt, först i skritt och sedan i tölt, och aktivera hans bakben genom att flytta ut bakdelen. Samt sitta djupt i sadeln, "med höfterna framför mig", stilla händer och rida med magen. Succesivt blev också takten bättre. Sedan berättade Johanna hur man kan använda viktboots för att förbättra takten. Vi satte viktboots på Feykir och nu töltade han helt rent - precis som Johanna sagt. "Men effekten av viktbootsen går över efter en stund, då krävs fortfarande bra ridning för att få bra takt" sa Johanna. Och Feykir fortsatte att agera "facit" för snart var han passtaktig igen. Nu fick jag verkligen RIDA - korta upp tyglarna och hålla en lite lägre, fortfarande stadig hand, sitta djupt, skjuta fram höften och massor av MAGE - och då fick vi både bättre takt igen samt mkt bättre form i tölten. Jag fick också rida fram mer - för Johanna påpekade att viktboots har större effekt när tempot är högre.



När Feykir och jag hade gjort vårt fick Linda och Hera fortsätta en stund till - och då hann jag ju se och höra vad de fick göra också. De fick nu jobba med traven. Johanna berättade att effektivaste sättet att förbättra traven på en islandshäst är genom att jobba med tölten. I tölt kan man nämligen få hästen att bära sig bättre på bakdelen utan att den väljer att gå över i en annan gångart. Och när den bär sig bättre bak kommer den även att trava bättre. Att uppnå samma sak genom att försöka samla i trav är i de flesta fall omöjligt utan att hästen går över i tölt. När man sedan rider trav och hästen - för att det blir jobbigt - går över i tölt är det väldigt lätt att ramla i fällan att ge hästen mer tygel och kanske även lätta i sitsen för att hästen ska hitta tillbaka till traven. Men detta hjälper bara för stunden - på sikt kommer hästen inte att trava alls. Istället ska man, om hästen övergår från trav till tölt, gå in på volt och sidföra i tölt och sedan ge en eftergift då hästen har möjligheten att välja att gå tillbaka till trav. Eftersom det visat sig vara ÄNNU jobbigare att tölta så kommer hästen då att gå tillbaka till trav igen. Och genom denna träning får man bättre och bättre trav!



Nästa steg i clinicen var riktigt spännande: Anna M och Leiknir skulle få visa hur man börjar förbereda hästen för att rida flygande pass. Och det var verkligen äkta, för varken Anna eller hästen hade provat flygande pass tidigare! För detta förflyttade vi oss från den tillfälliga padocken till ovalbanan. Anna fick först tölta och stämma av att Leiknir lyssnade på både höger och vänster tygel resp höger och vänster skänkel - för att kunna få den rakriktning som krävs i passen. Hon fick också rida övergångar från snabb tölt till halt. Sedan fick hon fatta galopp på ena kortsidan, rida riktigt, riktigt snabb galopp längs en långsida för att sedan göra halt. När hon på detta sätt "programmerat" Leiknir att springa riktigt fort längs långsidan fick hon istället göra halt från galopp i början på långsidan - som en förberedelse för passläggningen. Nästa steg var att bara nästan göra halt och när hon brutit galoppen rida framåt i pass. Då gällde det verkligen att han var helt raktriktad för att han skulle hålla passen. Johanna förklarade också att det är viktigt att stämma av att hästen är riktigt lydig även i ett högre tempo. Det kan nämligen vara så att hästen är väldigt lydig i ett lägre tempo men när tempot blir högre lyssnar den inte alls på lika små signaler.



Sist ut var Sylvia igen, men denna gång på Dád. Även hon red på ovalen och skulle demonstrera hur man tränar tempoväxlingar i tölt. Först fick hon rida skritt och göra massor av halter. Sedan tölta och forsätta att göra halter, för att övergå till att var annan gång bara göra en halvhalt. Förhållningarna skulle varje gång göras med stilla hand, genom att sitta djupt i sadeln och skjuta fram höften och sluta fingrarna runt tyglarna. När detta fungerade bra fick hon istället för halterna i tölt göra halvhalter som tog ner tempot och "vips" hade hon en tempoväxling!



Efter detta kunde vi summera en mycket lärorik dag! Och Christina Rosendahl Bonivart sa vad många nog tänkte: "Nu ska jag åka hem och rida!!!"

(Förhoppningsvis kommer jag att få bilder från clinicen av Andreas Fernandez Rosenke - i så fall kommer jag att lägga ut dem här också!)

Inga kommentarer: