tisdag 1 april 2008

Repetition av Atli-kursen

Ute vid kusten (d v s inne i Luleå) var det dimmigt idag, men när jag kom till inlandet (d v s Mariebäck) sken solen och 6.5 plusgrader i kombination med nästan vindstilla gjorde det riktigt, riktigt skönt ute!

Det rådde inga tvivel om vad Feykir ägnat sig åt sedan i söndags - han hade definitivt lagt MYCKET tid på att rulla sig i hagen. Och han hade inte valt de renaste områdena i hagen för ändamålet heller... Om någon undrar hur mycket smuts som egentligen ryms i vinterpälsen på en islandshäst så är svaret: "I princip obegränsat!"

Red på banan för att repetera vad vi lärt oss på Atlikursen. Först lösgjorde vi massor i skritt och jag krävde MYCKET tvärning på en gång när vi började flytta ut bakdelen. Sedan lösgjorde vi massor i tölt på volt då han INTE fick dra iväg i tempo. Efter detta lösgjorde vi i trav på volt då jag verkligen försökte inverka på honom och inte bara "hålla andan och tillåta honom trava".... Avslutningsvis töltade vi lite längs spåret i höger varv och då kändes han riktigt, riktigt fin - så som jag skulle vilja ha honom på tävling!!! Det var bara en hake... det hade tagit 45 minuter att komma dit och Feykir var JÄTTETRÖTT... Nåja, steg 1 måste ju vara att ö h t komma till ett sådant läge. Steg 2 att komma dit lite, lite snabbare... o s v till dess jag tillslut kan få honom riktigt lösgjord medan han fortfarande orkar jobba också. Undrar hur lång tid det tar för oss att komma dit? Tio år kanske...

När jag kom tillbaka till stallet höll Fias ridelever på att göra sig och hästarna i ordning för ridlektion. "Var det du som red ute på ridbanan nyss?" frågade något. När jag nickade var det flera som så "Åååh, vad du är DUKTIG på att rida!!!" Nu handlar det här om rena nybörjare, som börjat rida för bara ett par veckor sedan, men jag passade ändå på att sträcka lite på mig! När någon frågade hur länge jag ridit och jag räknade efter att det snart är 30 år började jag dock undra om jag inte borde ha kommit betydligt längre vid det här laget... Men det var faktiskt först för 14 år sedan, när jag köpte Reykur, som jag för första gången insåg vitsen med att rida på ridbana. Innan dess hade jag uppfattningen att det bara var ridning i skogen som var intressant. Jo, jag började i o f s min "ryttarkarriär" på ridskola med "stora bruna", på gamla K4 i Umeå. Men där satt det militära arvet verkligen djupt i väggarna! Under åren där hörde jag aldrig en endaste gång talas om något så grundläggande som en halvhalt... men vi blev väldigt drillade på att vända snett igenom, vända över ridbanan, vända rätt upp och liknande... Gav min duktiga häst lite betfor, samt några morötter som jag fick av Fia. Sedan fick han gå ut i hagen igen och verkade mycket nöjd med det!

Åkte till stallet direkt från jobbet idag och då kör jag på södra sidan av älven hela vägen. När jag nu skulle hem till Kyrkbyn skulle jag därför köra isvägen för första gången idag. Hade hört på radion att den fortfarande var öppen, men att viktgränsen var sänkt från 12 till 7 ton, vilket fortfarande innebär att den klarar min bil med råge. Men när jag kom till Avan och skulle köra ut på isen blev jag ändå lite tveksam, för så här såg det ut:



...man fick ju uppfattningen att man skulle köra rakt ner i en vak! Det kom precis en bil körandes från andra sidan och när den passerat valde jag att köra ner där den kört upp från isen (vägen är egentligen tvåfilig, så jag skulle ha kört ner längre till höger). Det kändes bättre att köra där jag precis sett en annan bil köra utan att försvinna ner i någon vak!

Det är Avansidan av isvägen som brukar vara sämre, så jag tänkte att bara jag hade tagit mig förbi den här första stora vattenpölen så skulle det vara bättre sedan. Men så var det inte riktigt... När jag började närma mig andra stranden var det minst 100 meter där det var så mycket vatten att man inte såg isen alls! Jag drog en stor suck av lättnad när jag åter hade däcken på fast mark igen! Nästa gång jag åker hem från stallet kanske jag väljer att köra omvägen via Gäddvik ändå... Det står ju visserligen att vägen håller för 7 ton men det känns ganska spännande...

Nästa gång jag ska till stallet skulle föresten egentligen vara först på torsdag, för i morgon hade jag bokat träning i varmvattenbassängen. Men det var så väldigt roligt att rida idag så nu har jag precis ringt och bokat om till bassäng torsdag morgon istället. Det blir lite bättre spridning både på riddagarna och bassängträningsdagarna på det sättet också.

Inga kommentarer: