Boots, ridbana och Feykir får separationsångest

Idag var vi riktigt seriösa Feykir och jag - vi red nämligen på ridbanan och hade dessutom tunga boots på. När jag hämtar honom direkt från hagen för att rida skrittar jag inte igång så länge, eftersom han varit konstant i rörelse hela tiden, utan börjar ganska snabbt jobba med att flytta undan bakdelen för innerskänkeln åt båda hållen. Sedan skrittade vi på volt med halvhalt och flytt av bakdelen "varje kvart". Även i vänstervarvet kändes han riktigt mjuk i innersidan. Några gånger ville han ställa sig utåt, blev stum i mun och innersida samt försökte dra iväg från volten. Men jag upptäckte att mina reflexer då faktiskt fungerade rätt: istället för att ta mer i innertygeln jobbade jag automatiskt med innerskänkeln. Och resultatet blev att han böjde sig i sidan, trampade under sig med innerbak och blev mjuk i munnen igen. DUKTIG Anna!!! Hoppas det här är en ny god vana!

Gjorde även töltövningen på volt och när även det fungerade bra töltade vi längs spåret. När jag lyckades böja honom ordentligt i hörnen så att han trampade under sig med inner bak blev tölten riktigt bra. Det märktes verkligen att jag red med boots också - takten blir stabilare och rörelserna större.

Travade lite innan vi jobbade med höger galopp som verkligen gick superbra!!! Han kom verkligen upp i sprången och jag bara njöt - även om vi båda får jobba så vi flåsar både i trav och galopp. Galopp i vänster varv är svårare... Sylvias ridbana lutar lite och Feykir är så känslig för minsta lutning utför... när vi kommer till "nedförsbacken" (som är så liten att den aldrig ens märktes med Reykur) försöker Feykir balansera sig genom att öka tempot. Detta får mig att hamna med vikten utåt, vilket ytterligare försvårar för honom... Men idag lyckades vi ändå rida tre varv på raken i vänster varv utan att det blev korsgalopp - säkert delvis beroende på att jag inte hamnade så jättefel med vikten på den där svåra kortsidan. På den andra kortsidan lyckades vi dessutom få till några galoppsprång med riktig höjd på trots att det var vänster varv!

Avslutade med lite mer tölt och han kändes jättemjuk och fin! Det gick bra att samla honom med bibehållen mjukhet. Men sedan fick vi (alltså Feykir) rejäla koncentrationssvårigheter... Under tiden vi red hade ridlägergänget kommit tillbaka från en badtur med hästarna. Nu var det dags att släppa ut dem i sommarhagarna igen. Först släppte de stoflocken som sprang genom gången bort till sin hage och Feykir blev aningen ofokuserad på mig. Sedan släppte de vallackflocken - d v s hans flock - och då blev han verkligen uppjagad! Han blev spänd i hela kroppen och gnäggade jättehögt om och om igen. "HALLÅ - det där är ju MIN flock - JAG ska vara med!!!" När flocken försvunnit utom synhåll fick vi kontakt igen och när han töltat riktigt bra ett varv till avslutade vi för dagen.

När jag går ner med Feykir till sommarhagen brukar han inte göra sig något brådska i vanliga fall, utan jag får ofta smacka på honom för att han "såsar på". Men inte idag. När han äntligen fick följa i kompisarnas fotspår taktade han bredvid mig större delen av vägen. Och när jag sedan släppte honom i hagen satte han av i full galopp bort till de andra. Han hade uppenbarligen INTE uppskattat att de sprang ifrån honom på det där sättet!