måndag 19 februari 2018

Nära döden-upplevelser löser problem!


"Hoppsan - det är visst vinter...!!!"

Dagens -15 grader är ju egentligen inte någon vintertemperatur att orda om... men efter de senaste veckornas ovanligt milda temperaturer runt -5 kändes det nu som att det plötsligt blivit "riktig vinter" igen! Jag har faktiskt ridit i fleecefodrade ridbyxor ett tag, men idag var det termobyxor på igen. Det bästa med denna tid på året är dock att ljuset kommer tillbaka! Och varje år blir jag så positivt överraskad av att det går så fort!!! Idag var det fortfarande ljust - jag t o m solsken - när jag kom till stallet efter jobbet - HÄRLIGT!!!

Hamingja var också laddad för ett träningspass skulle det visa sig. Igår hade jag faktiskt lite problem med att styra henne ut från gården, för hon ville absolut in på ridbanan! Även idag verkade den ha en magnetisk dragningskraft på henne och när jag inte försökte styra undan skrittade hon JÄTTEFORT in på banan - som för att inte ge mig en chans att ändra mig!

Som vanligt värmde vi upp med volter där hon fick flytta ut bakdelen för att korsa bakbenen och detta både i skritt och tölt. Dagen innan hade vi ju tränat galopp på ridbanan för första gången på jättelänge - så det vore inte konstigt om det kändes lite i musklerna på henne igår. Dessutom var det en sådan dag då hon såg och hörde spöken (och LIVSFARLIGA hundar) vilket förståss gjorde henne extra spänd även i kroppen. Men idag kändes hon smidigare igen!

Dessutom fungerade hennes travknapp alldeles perfekt idag! Jag testade den många gånger, både i höger och vänster varv och ALLA travövergångarna var klockrena!!! Härligt när "renoveringsarbete" ger resultat tillslut!!! Istället fick vi jobba endel med att "renovera" ryggningarna... Varje gång jag gjorde halt för att rygga tog Hamingja det som en inbjudan till att glömma matte där på ryggen och fokusera helt på omgivningen... Jag fick verkligen jobba för att hon skulle fokusera på mig istället...

När ryggningarna tillslut fungerade hyfsat tränade vi samlad skritt och övergångar till tölt. Först i vänster varv, eftersom det brukar gå lättare, men sedan även i höger varv. Så här i efterhand inser jag att vi hade behövt mer energi i tölten, i båda varven. I högervarvet ville hon inte heller riktigt komma in mellan hand och skänkel... Förrän matte tog till det "tunga artilleriet" och smackade en gång. När Hamingja väl hämtat sig från denna nära döden-upplevelse löste sig plötsligt allt! När bakdelen verkligen "var med" kom hon in mellan hand och skänkel och bar upp sig jättefint samtidigt som jag inte hade något alls i handen! Jag borde helt enkelt ha smackat låååångt tidigare!

Efter att hon fått börja nedvarvningen i tölt med låååång hals testade jag travknappen igen, ett par gånger i vardera varvet och den fungerade lika klockrent som under uppvärmningen! ROLIGT!!! I o m att vi red så pass mycket i samlad tölt blev det ett ganska ansträngande ridpass för Hamingja så jag lät henne stå lite extra länge med BoT efteråt. Och nu kommer hon dessutom att få ett par vilodagar, för i morgon ska jag till smärtkliniken igen och sedan bör jag vila extra mycket för att maximera effekten av behandlingen. Men både travknappens goda funktion och den härliga känslan i tölten alldeles på slutet blir härliga karameller att suga på i några dagar!

söndag 18 februari 2018

Tapasvarianten av ridning

HÄRLIGT vårvinterväder idag!!!

Johan följde med till Mariebäck idag och skottade taket på hästtransporten medan jag red. Dessutom fotade några bilder på mig och Hamingja - här är en av dem! 

Lilla fröken hade det lite "stökigt i huvudet" idag... Monstren försökte uppenbarligen attackera henne från alla håll och då är det förståss inte så lätt att vara en liten, försvarslös häst... Fast när hon t o m försökte spela ut kortet "jag är JÄTTERÄDD för hundar!!!" fick hon inte minsta förståelse från matte. Det blir ju inte särskilt övertygande när jag vet att hon under hela sitt liv haft Sylvias hundar springande runt benen...!!!

Kanske var Hamingja lite stel i musklerna efter gårdagens galoppträning på ridbanan. Men f f a var hon ju allt annat än mentalt lösgjord när vi inledde dagens träningspass, vilket innebar att uppvärmningstölten var VÄLDIGT passtaktig och det krävdes ovanligt mycket "korsa bak-övningar" i både skritt och tölt innan vi fick ordning på takten. 

Jag har ju verkligen försökt jobba med min sits i tölt sedan senaste Atlikursen i höstas. Då fick jag ju prova att rida i en sadel med djupare säte som "tvingade" mig till en bättre sits. "Memorera var det stramar och sträva sedan efter att hitta den känslan även när du rider i din egen sadel!" sa Atli. Precis det har jag också försökt göra sedan dess och jag tror faktiskt att det börjat ge lite resultat. Jag hittade ju mycket inspiration i senaste Islandshästen och en av dessa saker handlade just om sitsen. 

I artikeln om Ia och Dennis clinic beskriver dressyrryttaren Rebecca Mauleon det så här: "Jag rider mest med sätet. Tänk att du står upp och har en svans som du drar fram mellan benen. Då får du till sitsen och magmusklerna börjar jobba. Det är här hela ridningen sitter. Här kan du öka och minska farten." Jag tycker det här med svansen var en jättebra beskrivning av hur jag behöver göra för att det ska "strama på rätt ställen" när jag sitter i sadeln!!!

Förutom att jag försökte hålla "svanskänslan" i sitsen och rida mycket "korsa bak-övningar" i skritt och tölt ägnade jag mig också åt diverse annat "småplock". Som att sidföra i nedtagningarna för att Hamingja inte skulle ramla ner på bogarna i dessa, att hålla blicken höjd, händerna stilla och låta böjning i sidan och drivning fram emot bettet bibehålla bärigheten i tölten. Att rygga och samla skritten m h a skänklar och säte samt att göra halter där hon trampade under sig med bakbenen. Massor med små detaljer att "plocka med" - lite som en ridvariant av tapas som på sikt förhoppningsvis skapar en helhet i form av bättre ridning!

lördag 17 februari 2018

"Öka din medvetenhet som ryttare"

"Hej matte! Vad ska vi göra för nå´t kul idag??!!"

Jag var morgonens mest populära person i Mariebäck idag - d v s det var jag som morgonfodrade. Medan hästarna åt sitt morgonhö gick jag till Josefshallen för att äta egen frukost - och passade samtidigt på att läsa i tidningen Islandshästen vars första nummer för året kom igår. Två oerhört inspirerande artiklar hann jag med, dels av Sofia Hallin som utbildar sig till ridinstruktör vid Hólar University College på norra Island och dels om en clinic "Island vs dressyr" som hållits av Ia och Denni hållit. 

Det var MÅNGA saker som inspirerade i dessa båda artiklar, så jag lär återkomma till dem i fler  blogginlägg framöver! Men en sak jag direkt vill nämna ur Sofia Hallins artikel med rubriken "Öka din medvetenhet som ryttare" är hennes tips att skriva träningsdagbok. Genom att skriva om varje tränngspass, vad ni tränat på, hur det gick och VARFÖR kan man bli mer medveten om sin ridning. 

Detta är något jag själv upplevt också! Under mina dryga 40 år i sadeln har jag nästan alltid skrivit något form av riddagbok. Under många år var jag medryttare och då hade vi en anteckningsbok som jag skrev i som information till hästens ägare om vad jag och hästen haft för oss. Och när jag 1995 köpte min första egna häst kändes det naturligt för mig att fortsätta med detta, men då som minnesanteckningar till mig själv. 

När jag sedan kom med i Team Lillhästen tog min träningsdagbok steget ut på internet, först som en blogg på deras hemsida, för att efter några år övergå till denna fristående blogg. Hela tiden har mitt syfte varit att göra detta för min egen skull. Att kombinera mina två stora intressen: ridning och skrivande på ett sätt som hjälper mig att analysera och därmed förhoppningsvis också kunna utveckla min ridning. För jag ÄLSKAR inte bara ridningen och gemenskapen med hästarna utan också att  skriva! och när jag sedan upptäckte att det är många som uppskattar att läsa det jag skriver blev det både en stor överraskning och en jätterolig bonus! Så STORT TACK till alla er som läser!!!

Till dagens träningspass med Hamingja hämtade jag inspirationen främst från artikeln om Ia och Denni-clinicen där de bl a konstaterar att "Vi som rider islandshäst behöver över lag träna mer på galopp på ridbana." Med Feykir gjorde jag detta väldigt ofta och f f a då massor av galoppfattningar, vilket bl a resulterade i att vi alltid brukade få fina domarkommentarer för våra galoppfattningar på tävling. 

Med Lára, som hade lika lätt för galopp på volt som för allt annat inom ridningen, blev det mindre av denna träning och med Hamingja har jag visserligen tränat mycket på galoppfattningar, men nästan bara när vi ridit ut. Den senaste tiden har jag visserligen många gånger tänkt att jag borde rida mer galopp även på ridbanan, men det har ändå inte blivit av... förrän idag när jag fick en inspirerande "spark i baken" från tidningen Islandshästen! 

Underlaget på ridbanan visade sig dessutom vara perfekt för detta, med någon halv dm kallsnö som frustit fast i underlaget under så att det inte var det minsta halkigt ens i kurvorna. Vi började i vänster varv och allt vårt "nötande" av denna galopp ute längs vägarna visade sig i att trevliga galoppfattningar. När jag dessutom kom ihåg att lägga till mer innerskänkel när hon började "tappa bakdelen" så blev också själva galoppen allt bättre. 

Hamingja har ju haft lättare för höger galopp, varför vi inte tränat lika mycket på den och det visade sig onödigt tydligt idag när galoppfattningarna inte alls funkade lika bra som i vänster varv... Ända sedan Feykirs tid har jag brukat göra galoppfattningarna i kurvan innan ena långsidan, men idag var det först när jag (i höger varv) bytte till kurvan innan en kortsida som galoppfattningarna började fungera även i detta varv. 

Sedan jag avrundat dagens träningspass med trav på volt i båda varven konstaterade jag att Hamingja och jag verkligen var ett tydligt bevis på att Ia och Denni har helt rätt - för vi behöver VERKLIGEN träna mer på galopp på ridbanan!!! Det är ju bara så MYCKET som man vill träna, medan tiden och orken inte alltid räcker till... Men å andra sidan är det mest inspirerande med ridningen, om ni frågar mig, just att det alltid finns så mycket som man kan utveckla!

När det gäller orken så har jag ju betydligt mindre smärtor nu, sedan jag börjat behandlingen på smärtkliniken i Piteå. Detta innebär också att jag sover betydligt bättre. Men den senaste tiden har jag ändå varit väldigt orkeslös och ofta också yr i huvudet. Jag har i många år haft problem med låga järndepåer och behövt ta järntillskott under långa perioder. Antagligen är det som spökar nu också och för ett par veckor sedan började jag på en ny kur med järntillskott. 

När depåerna är låga tar det dock lång tid att återställa dessa och för att försöka snabba på det hela lagade jag här om dagen för första gången blodplättar av nötblod, något som mina föräldrar ofta lagade medan jag bodde hemma. Jag har alltid vetat att det är bra att kombinera med något c-vitaminrikt för att öka upptaget av järn, men det var först när jag googlade på saken här om dagen som jag insåg HUR stor betydelse detta har. 100 mg c-vitamin ökar faktiskt järnupptaget med hela 300 %!!! Och det räcker med 70 gram svarta vinbär för att komma upp i den mängden. 

Te hämmar däremot upptaget och ingen har väl missat att jag är en storförbrukare av denna ädla dryck...?! Så när jag nu tänker jag köra hardcore genom att äta blodplättar minst en gång i veckan, med svarta vinbär som efterrätt är min "order" till mig själv att sedan avstå te i MINST två timmar efteråt så att kroppen verkligen hinner ta upp så mycket av järnet som möjligt. Jag ska ge järnet med järnet helt enkelt!!!

fredag 16 februari 2018

Hamingja fick INTE sko sig på mattes bekostnad...!


Nyligen upptäckte jag att det var hela 15 veckor sedan Hamingja skoddes senast - vilket är betydligt mer än vanligt - så jag var så glad när hovslagaren skulle kunna sko henne redan idag! Fast när han kom till Mariebäck och tittade på hennes hovar konstaterade han att vi borde vänta ytterligare några veckor. Hovarna brukar ju växa långsammare på vintern, men i år måste de alltså ha vuxit ovanligt långsamt. Och skorna har inte heller hunnit börja glappa något, trots att hon har snösulor.  Om hovarna knappt vuxit sedan förra skoningen skulle de nya sömhålen hamna väldigt nära de gamla vilket ökar risken för tappskor och trasiga hovar - och den risken vill man ju inte ta!

Så hovslagaren kunde åka hem igen medan jag och Hamingja istället hann rida ut medan det var ljust! Och det blev ett riktigt bra träningspass längs bilvägen bort till "världens ände"-korsningen. Efter inledande stretching genom att korsa bakbenen nyttjade jag korsningen när man kommer ner till Mariebäcksvägen till en travövergång på volt, vilket lyckades vid andra försöket. Vi hann dock inte trava så långt innan vi fick sakta av för att möta en bil med hästtransport. Och sedan tyckte Hamingja tydligen att hon travat färdigt...

Jag tror det är Eyjolfur Isolfsson som sagt att träning av hästar går ut på att hela tiden sätta dem i sådana situationer där de väljer att göra det vi vill att de ska göra. Alltså bestämde jag mig för att Hamingja nu skulle ha två saker att välja på: antingen trav eller också ANSTRÄNGANDE tölt. Inte någon mystölt i myrsloksform som hon tycker så mycket om, utan tölt med böjning i vänstersidan så hon måste trampa under sig med vänster bak. Efter en sekvens av detta gav jag henne åter möjligheten att välja trav - och vips gick det alldeles utmärkt att trava...!

I korsningen vid sjön red vi till vänster och ut på ängen där de plogat upp en väg för skogsmaskinerna som avverkar längre in i skogen. Första sträckan av denna väg går längs ängskanten där vi brukar träna galoppintervaller och vi passade på att göra så även idag - dock bara två intervaller vänster galopp. Sedan nyttjade jag den vändplan som plogats upp längst in till att rida trav på volt och upptäckte att ytan faktiskt var tillräckligt stor för att kunna trava på en åttvolt och byta varv!

Innan vi vände hemåt igen satt jag av och sadlade om och sedan fick Hamingja inleda hemvägen med att skritta en lång stund på hellånga tyglar. Hon hade sett endel spöken idag, så jag ville inte trigga hennes flyktreflexer i onödan genom att låta henne springa första delen av hemvägen. Och hon kunde ändå slappna av tillräckligt för att INTE agera giraff utan sänka huvudet och slappna av.

Men sedan fick hon jobba ordentligt! Från halt, ryggning och samlad skritt red vi övergångar till samlad tölt samtidigt som jag försökte "sitta som folk" och hålla blicken lyft. Efter en stund bjöd Hamingja på några sekvenser tölt där vänster bak och höger bogen kom på plats och hon verkligen bar upp sig trevligt! Då fick jag en känsla av den där lättheten som Atli alltid pratar om att man ska söka efter i ridningen! Härligt!!!

Efter detta fick hon varva ner i tölt på långa tyglar innan det plötsligt tog tvärstopp ungefär där det finns en kallkälla vid vägen. Hamingja förvandlades till en stenstod med giraffhals som spanade oroligt framåt mot infarten upp till gården. Jag förväntade mig att få se Sylvia komma ridande med hundarna som förtrupp. Medan Hamingja uppenbarligen förväntade sig ett gäng hästätande älgar... Istället kom... ingenting...! Och tillslut lyckades jag också övertyga Hamingja om att ta risken att fortsätta hemåt och vi tog oss faktiskt hela vägen tillbaka till stallet med livet i behåll!

När lilla fröken sedan preparerats med BoT på haserna och över korset mumsade hon sitt kraftfoder med MYCKET god aptit - så hon verkar ha börjat vänja sig vid smaken på den nya vitamin- och mineraltillskotten. Jag ger fortfarande bara halv dos, men i morgon ska jag testa att ge full dos så får jag se om det funkar. 

tisdag 13 februari 2018

Ridning i den högre skolan - d v s TRAV RAKT FRAM!!!

 
En "arkivbild" från en tidigare vinter. Nu är det ÄNNU mer snö (överta elbandet täcks av ett par dm snö nu...!) Men TRAVAR gör vi ju på bilden! Och TRAVADE gjorde vi idag också - t o m när vi red rakt fram längs vägen!!!

Jag har fått ändrat jobbschema så att jag åter ska jobba till kl 18.15 på tisdagarna (vi har öppet till 18 alla dagar utom fredagar). Och för att inte min arbetstid denna dag ska bli längre än vad sjukskrivningen tillåter innebär det att jag börjar jobba först till lunch. Alltså tänker jag göra som förra perioden när jag hade samma schema: försöka rida på morgonen.

Även idag blev det ett träningspass med travträning som den röda tråden. Vi inledde på ridbanan och efter uppvärmning i skritt och tölt var det dags för travövergångar och trav på volt. Till min glädje fungerade övergångarna riktigt bra! I höger varv var de klockrena, i vänster tog hon ett par töltsteg men bytte sedan över till trav.

Det hade kommit några cm nysnö sedan någon red på ridbanan senast, så våra spår syntes väldigt tydligt. Och det var VÄLDIGT avslöjande kan jag säga...!!! :-O Jag inledde med trav i höger varv på volten längst in på ridbanan och gjorde sedan varvbyten genom att vända snett igenom och gå in på en volt i vänster varv i andra änden av ridbanan. Min känsla "i kroppen" var att vi gjorde volterna ungefär lika stora... men spåren i snön avslöjade att volterna i vänster varv var flera meter större än dem i höger varv...!!! :-O Avslutade arbetet på ridganan med att försöka minska volten i vänster varv och alldeles uppenbart behöver vi jobba på MYCKET på detta framöver!!!

Men eftersom travövergångarna fungerade så bra bestämde jag mig dock för att det nu var dags att lämna ridbanan och se om de även kunde fungera när vi rider längs vägen. Vid senaste försöket var det ju INTE så - men vi har ju hunnit med många övergångar och många travsteg på volt sedan dess så kanske... För att göra övergången från ridbanan till uteritt lite mindre började jag utanför stallet, där ytan är tillräckligt stor för att rida på en volt. Satsade på höger varv eftersom detta brukar gå bäst, övergången blev klockren och vi höll sedan en stabil trav när vi red ut från gården. Faktiskt så stabil att inte ens det faktum att hon halkade till med ena bakbenet vid ett tillfälle fick henne att gå över i tölt!

När vi skrittat nerför backen över bäcken nyttjade jag vägkorsningen till en ny volt i höger varv och när jag gav travsignal resulterade den ännu en gång i en klockren travövergång! Upprepade detta ytterligare ett par gånger (passade på där vägen var lite bredare så att vi hade utrymme för en volt) och det fortsatte lika bra! Det var först när jag tyckte det var dags att vända hemåt som det blev lite knivigare.. Det var ingen mötesplats eller korsning där vägen var lite bredare i närheten så vi hade bara utrymme till en väldigt liten volt - och då valde Hamingja tölt.

Men när jag efter två misslyckade sådana försök bestämde jag mig för att testa en övergång på rakt spår fungerade "travknappen" jättebra! Och detta TROTS att vi just vänt hemåt vilket oftast innebär att Hamingja inte alls tycker att hon har tid att trava...! Men nu blev det trav och dessutom med ett enormt tryck från bakbenen - jag hade GÄRNA velat veta vad en tävlingsdomare satt för poäng på den!!! Och inte blev jag mindre nöjd när vi en stund senare lyckades göra en lika bra travövergång igen - även nu alltså på rakt spår och på hemväg.

När vi lämnade ridbanan för att ge oss ut längs vägen hade jag en plan B: att återvända till ridbanan och volterna där ifall vi inte skulle lyckas med några travövergångar ute längs vägen. Men det var ju väldigt roligt att detta aldrig behövde bli aktuellt!!! Efter träningspasset fick Hamingja stå med hasskydd och ryggvärmare från BoT medan hon åt sitt kraftfoder. Jag hade precis som i söndags bara tagit halv dos av de nya mineralerna resp vitamintillskottet och den här gången behövde jag inte flytta mat mellan krubborna utan nu åt hon faktiskt upp allt på en gång! Och nu är det hög tid för mig att mumsa lite lunch så att jag hinner i tid till jobbet. Vore ju lite pinsamt att "försova sig" när man börjar först till lunch...!!!

måndag 12 februari 2018

Matte försöker förgifta mig!!!

Stackars Hamingja har verkligen inte haft det lätt... När jag köpte henne tyckte hon bara att det fanns en enda människa man kunde lita på - och det var förståss Sylvia. ALLT jag utsatte henne för var därmed otäckt - som t ex att jag band upp henne på en annan plats i stallet än Sylvia brukar när jag skulle göra i ordning henne för en ridtur... 

Dessutom försökte jag förgifta henne genom att smyga in kiselgur (som ska vara bra för man och svans) i kraftfodret... Men Hamingja är som tur var en MYCKET uppmärksam häst och räddade livhanken genom att helt enkelt vägra äta maten oavsett hur mycket betfor och havre matte försökte locka med...

Sedan dess har matte blivit mindre och mindre otäck. Men i helgen gjorde hon plötsligt nya försök att förgifta sin stackars häst...!!! Hamingja har brukat få ett mineralfoder från Krafft samt ett magnesiumtillskott från Trikem i sitt kraftfoder. Men nu hade matte fått för sig att byta ut dessa till ett mineraltillskott med högre halt magnesium samt ett flytande vitamintillskott. Redan på lördag började Hamingja ana oråd och det krävdes några REJÄLA nävar luzernhack för att kamouflera "giftet" tillräckligt för att hon skulle äta upp det som fanns i krubban.

På söndag tyckte matte att hon var riktigt smart när hon bara tog halv dos av de nya tillskotten i kraftfodret... men så lätt lurar man minsann inte Hamingja! Hennes självbevarelsedrift var t o m starkare än hungern - så det blev TOTAL matvägran! Matte väntade och väntade, men lilla fröken behagade inte ta en enda tugga av den där förgiftade maten...!!! 

Hamingja stod i en av "dubbelboxarna" byggd för två hästar och därmed också med dubbla krubbor. För att vara extra tydlig placerade hon sig vid den tomma krubban, för att matte skulle förstå att det var dags att servera RIKTIG mat! Och TILLSLUT förstod t o m matte vad som måste göras, och hällde en STOR foderskopa med RIKTIG, ÄTBAR mat i den tomma krubban. Girigt slukades denna mat till sista smulan och krubban slickades grundligt ren. 

(Säg inget till Hamingja, men maten i skopan kom från den första krubban... Och när hon väl ätit upp detta råkade hon av bara farten mumsa i sig det som fanns kvar i första krubban också...!) Sensmoral: Tydlighet är A och O när man har med suspekta människor som Hamingjas matte att göra!!! ;-)



söndag 11 februari 2018

Varför ändra ett vinnande (trav-) koncept?!!

Även idag blev det ett träningspass på ridbanan, med samma upplägg som igår - och även idag fungerade "travknappen" riktigt, riktigt bra! När jag efter sedvanlig uppvärmning i skritt resp tölt gav en travsignal svarade Hamingja direkt - med klockrena övergångar på volt i höger varv! I vänster varv blev det visserligen ett par töltsteg först, men aldrig särskilt många innan hon även där övergick till trav!

Vi jobbade med traven på volter och längs spåret och den allra bästa känslan kom efter en stund på volt i vänster varv - då högerbogen "ramlade på plats" och hon verkligen kom in mellan hand och skänkel! Lite av den känslan kunde jag också behålla när vi sedan red ut längs spåret och även återskapa med hjälp av hörnpasseringarna. Hamingja verkade också förstå hur duktig hon var - för hon frustade så belåtet!!!

Och apropå hörnpasseringar kom jag att tänka på ett avsnitt av Sveriges Radios "Ridpodden" med en intervju med det senaste stjärnskottet på den svenska ridsporthimlen: Stephanie Holmén som nyligen satte hela världseliten på plats när hon vid sin andra start någonsin i hoppningens världscup inte bara tog sig till omhoppning utan dessutom vann denna överlägset tillsammans med Flip´s Little Sparrow! 

Att denna otroliga framgång var allt annat än en slump, utan verkligen resultatet av många års hårt arbete och en oerhört stor noggrannhet i alla detaljer blev VÄLDIGT tydligt under intervjun, som handlade om hur hon till vardags arbetar med att utbilda unghästar på Grevlunda (hos Peder och Lisen Bratt Fredricsson). När intervjuaren efter ett antal frågor till Steffi sa: "Men även du måste väl ibland rida en slarvig hörnpassering...?!" Varpå Lisen snabbt svarade: "Att Steffi skulle rida en slarvig hörnpassering är faktiskt lika osannolikt som att hon plötsligt skulle få för sig att gå runt med bara en sko och den andra foten barfota!!!" 

Hm... där har man ju definitivt ett och annat att lära...!!! Och jag tänker också att hästarna verkligen måste ÄLSKA att hon är så oerhört konsekvent i ridningen! På samma sätt som en ledarhäst alltid är konsekvent - den har aldrig "slarviga" dagar eller stunder! En oerhört inspirerande del av att ha egen häst tycker jag också är just det att när man lyckas vara konsekvent med någon liten detalj i ridningen och "fila" på denna varje gång man rider så leder det ofta till att detaljen tillslut "ramlar på plats" och även om det inte handlar om några revolutionerande saker så är det en så härlig känsla!

Men ett litet steg för mänskligheten kan definitivt innebära ett STORT steg för Anna och Hamingja! Och snart är det dags att våga sig ut från ridbanan för att se om "travknappen" åter fungerar även där...!