lördag 21 april 2018

"Längtan till att springa"

En solig dag (inte idag) när Hamingja njuter i hagen!

Jag hörde nyligen sägas att den mest tillförlitliga väderprognosen är att säga att det blir samma väder i morgon som det varit idag. Och den senaste tiden har det verkligen stämt ovanligt bra - samma soliga väder varje dag ända från skärtorsdag och till igår! Men när jag vaknade vid 06.30 i morse så regnade det - och medan jag körde till stallet för att morgonfodra hann regnet övergå i snö. Riktigt stora "lappvantar" snöade det! 

I Kiruna lärde jag mig begreppet "nysnön äter upp gamm´snön" så dagens snöväder kändes inte som något större nederlag för våren. Men grusvägen till Mariebäck har varit onödigt spännande att köra på den senaste tiden när leran bitvis känns som om den vore bottenlös - även med fyrhjulsdrift... så för den skull hoppas jag verkligen att det inte blir så mycket mer nederbörd innan vägen hunnit torka upp ordentligt!

När både hästarna och jag ätit frukost var det dags för ett träningspass för mig och Hamingja - och jag valde ridbanan istället för bilvägen för att få lite bättre underlag. Vi inledde med riktigt SVÅRA saker som "försöka överleva även om matte byter spöhand" vilket som tur var följdes av betydligt enklare saker; som att skritta på volt och korsa över med inner bak, göra samma sak i tölt och sedan ett par travövergångar i vardera varvet. Efter detta var t o m Hamingja ganska säker på att hon trots allt skulle överleva dagens träning!

Mitt huvudfokus för dagen - förutom att försöka hitta töltsitsen - var att ha en rörlig högerhand så att Hamingja inte skulle få något att "hänga i" på högersidan. Och så länge jag kunde hålla detta fokus tycker jag det gick riktigt bra! Hamingja fick först rulla på ganska fritt i ett högre tempo i tölten - för att underhålla "längtan till att springa" som Atli beskrev saken. För att sedan rida i ett lite lägre tempo med mer samling och längre hals. Och när matte behöll en mjuk, rörlig högerhand var det ju så mycket lättare för Hamingja att slappna av i högervarvet också!

Efter lite nedvarvning i tölt på volt red vi även några travövergångar i båda varven - i höger varv gick det klockrent men i vänster varv krävdes några försök. Men när vi väl enats om trav var hon JÄTTEFIN även i vänster varv! 

Igår meddelades det att Midurs tävling nästa helg ställs in eftersom banan i Boden inte hunnit torka upp tillräckligt... Det är förståss tråkigt, men jag har hört att även flera tävlingar söderut har fått ställas in av denna anledning och här har vi ju haft ett historiskt snörekord...! Förhoppningsvis blir det en tävling i Boden i höst istället. För några dagar sedan - när jag fortfarande räknade med att tävlingen skulle bli av - tänkte jag att den gärna hade fått ligga några veckor senare så att vi hade hunnit träna lite mer... Men så insåg jag att nog aldrig inför NÅGON tävling tyckt att jag hunnit träna tillräckligt... Det har ALLTID känts som att tävlingen kommit lite för tidigt - så det lär väl vara samma sak om det blir tävling i höst istället!

torsdag 19 april 2018

Undrens tid är inte förbi!!!

Trots "avbroddningspärsen" igår har jag fått sova hela natten OCH kunde ta mig ur sängen i morse!!! Visserligen kunde jag inte böja fingrarna först, men Johan fixade en varm rispåse och med hjälp av den blev fingrarna successivt mer och mer böjbara igen! Ja, det var t o m så att jag efter en intensiv dag på jobbet orkade åka till stallet och rida också! Hade någon för ett år sedan sagt till mig att behandlingen på Smärtkliniken i Piteå skulle vara så här effektiv hade jag ALDRIG vågat tro det...!!!

Och under dagens träningspass på ridbanan var det också tydligt hur bra det var att tåbroddarna var borttagna. Både under kursen i helgen och när jag red ut längs vägen i tisdags så gjorde Hamingja något "konstigt" med bakbenen då och då. När det hände tolkade jag det som att hon halkade till, antingen på någon isfläck eller i leran. Men när nu tåbroddarna var borttagna hände inte detta en enda gång - så uppenbarligen var det istället så att ena bakhoven högg fast i underlaget vid dessa tillfällen... Vilken TUR att Sylvia gjorde mig uppmärksam på att jag borde ta bort dem - och att hon dessutom kunde hjälpa mig med de två sista!!!

Det soliga vädret fortsätter och de senaste dagarna har det dessutom blivit ÄNNU varmare, så Hamingja var svettig redan när jag tog in henne från hagen idag. Så både för hennes och min skull fick det bli ett lite lugnare träningspass idag. Jag följde Atlis upplägg med uppvärmning i skritt, tölt resp trav på volt men kortade ner "själva arbetet". Efter lite samlad skritt fick Hamingja först tölta på i ett lite högre tempo - då matte var brutal och SMACKADE flera gånger - men sedan red vi bara lite tempoväxlingar innan hon fick varva ner igen.  För min egen del var fokuset f f a sitsen samt att inte fastna i högerhanden.

Trots ett kort träningspass var Hamingja REJÄLT svettig och flåsig när vi var klara. Så det fick bli årets första REJÄLA avsvampning/nästan dusch innan hon fick mumsa kraftfodret. När hon sedan fick gå ut i hagen igen hade jag väntat mig att hon skulle ha väldigt bråttom att rulla sig - men istället verkade hon fullt upptagen med att "prata" med Litlamin. I morgon ska hästarna vaccineras så då blir det vilodag - men planen är att vara tillbaka i sadeln igen på lördag!

onsdag 18 april 2018

Tåbroddar bort!

När Hamingja hör Sylvias röst ute på gården ska man vara snabb att plocka fram kameran!

Idag blev det ett riktigt tufft pass för matte - medan Hamingja kom VÄLDIGT lindrigt undan. (I alla fall om man bortser ifrån att hon faktiskt blev tvungen att vara inne i stallet ganska länge - trots att hon är så tydlig med att hon faktiskt är en lösdriftshäst...!!!) Efter tips från Sylvia att ta bort tåbroddarna för att de verkar "suga fast" så i underlaget hade jag bestämt mig för att ta tag i saken innan dagens planerade ridtur. 

Det verkade länge som att detta inte alls skulle bli någon stor sak, då brodd efter brodd lossnade överraskande lätt. MEN så "jinxade" jag genom att - med bara en hov kvar - tänka "Det här fixade jag ju lätt!!!" Och då satt förståss de två sista broddarna som berget... Ofta kan det ju vara problem att de slitaget gjort dem lite runda så att man inte får grepp om den, men så var inte fallet här. Men trots att hylsnyckeln fick bra grepp och jag verkligen tog i allt jag orkade gick de inte att rubba... 

"Six down and "just" two more to go...!"

Och eftersom broddarna hade suttit på plats sedan någon gång i oktober/november så de hade ju haft lite tid på sig att rosta fast och det var väl egentligen konstigare att så många av dem lossnade så förhållandevis lätt...! Endel säger att man ska knacka lite på dem från sidan med en hammare för att de ska lossna lättare och andra att man ska spraya 556. Jag testade båda varianterna i flera omgångar - varvat med återhämtningspauser för mina onda händer, armar och axlar när jag också hoppades att 556:en skulle hinna verka... En sju-åtta gånger bestämde jag mig för att ge upp - f f a på grund av smärtan i händerna. 

Men jag ville ju verkligen inte utsätta Hamingjas känsliga bakdel för mer påfrestning än nödvändigt så efter en stunds vila gjorde jag ändå ett till försök... och sedan ett till och ett till... Riktigt nesligt kändes det när jag tillslut ändå fick släppa ut Hamingja i hagen igen, men de två sista tåbroddarna kvar - SÄRSKILT som det var på en av bakhovarna där det ju kändes allra viktigast att få bort dem... Och det kändes också som att jag plågat min kropp "i onödan" när Hamingja ändå hade tåbroddar kvar...

MEN PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! Sylvia, som varit fullt upptagen med en krånglande traktor, dök upp och erbjöd sig att hjälpa mig! En förvånad Hamingja fick komma tillbaka in i stallet och det tog sedan inte många minuter innan de "bergfasta" broddarna fått se sig besegrade!!! "Sylvia for horse-president!!!" 

Någon ridning blev det dock inte för mig i kväll - händer, armar och axlar kändes alldeles för plågade för att jag skulle vilja utsätta dem för mer påfrestning. Hemma igen har jag preparerat med mina "in case of emergency-värktabletter" och ett låååångt dopp i varma SPA-badet. Och i övrigt har jag försökt att använda händerna så lite som det bara är möjligt. (Bl a införde jag "bloggförbud" så detta inlägg är egentligen skrivet "i morgon".) Det här är definitivt den tuffaste utmaning jag utsatt kroppen för sedan jag började på smärtkliniken förra våren. Innan dess skulle detta ha resulterat i minst en vaknatt och några riktigt jobbiga dagar - men förhoppningsvis klarar jag det lite bättre nu...!

tisdag 17 april 2018

Jag ska anpassa benen efter stiglädren!

Min drömhäst!!!

Ni som har hängt med i mitt bloggande ett tag har väl hört om hur jag under många år hade en "secret crush" på Hamingja - en omöjlig kärlek i o m att Sylvia sagt så bestämt att "Hamingja ska ALDRIG säljas!!!" Men det visade sig finnas ett liiitet kryphål: när Sylvias uttalande kunde formuleras om till "hon ska ALDRIG lämna gården!" Och hon blev min - även om Sylvia några gånger där i början hotade med att åberopa "omvänt öppet köp" och ta tillbaka henne... Fast igår upptäckte jag att vi missat att skicka in Hamingjas pass för ändrad ägarregistrering - så vems häst är hon egentligen?! :-O Men just nu kan jag i alla fall inte skicka iväg passet, för jag behöver det ju ha det när vi ska tävla, så jag får vänta några veckor innan jag blir ägare även i SIF:s register...!

Eftersom det är tisdag och jag börjar jobba först till lunch kunde jag nyttja det fortsatt lika FANTASTISKA vårvintervädret till att rida på morgonen idag. När jag kom till stallet insåg jag att jag efter min sista lektion för Atli i söndags råkat släppa ut Hamingja i hagen med BoT ryggskyddet kvar på ryggen... Jag hade bara lagt det löst på hennes bakdel medan hon åt sitt kraftfoder och skulle ta av det innan hon gick gå ut i hagen igen - men uppenbarligen var jag ganska trött...!!! :-O Lotta hade visst fått syn på det på marken i hagen och hängt upp det på tork i stallet. Tack för det!

För att följa Atlis instruktioner såg jag till att försöka "öppna" höftlederna mer, först nere på marken och sedan även när jag satt mig i sadeln. När han hjälpt mig med detta i slutet av den sista lektionen i söndags fick jag ju direkt länga stiglädren ett hål för att de inte skulle kännas för korta. Och jag tänker att jag väl får ha det som ett riktmärke framöver - att stretcha mycket och om stiglädren skulle börja kännas för långa så ska jag inte korta dem igen utan istället stretcha ÄNNU mer!

Mitt andra huvudfokus så här efter kursen är att INTE bli stum i högerhanden utan behålla rörligheten så att jag inte ger Hamingja något att "hänga i". I båda fallen är detta ÄNNU svårare när jag försöker rida ett lite högre tempo i tölten - vilket också är den tredje punkten på min "läxa" från Atli: att väcka/bibehålla "längtan till att springa" genom att även låta Hamingja tölta i ett högre tempo.

Vi red längs bilvägen mot sjön och tack vare att jag red på morgonen var det fortfarande lite fruset efter natten så underlaget var inte riktigt lika djupt och sugande som jag hade oroat mig för. Men jag såg till att inte rida ute i vägkanterna eftersom risken att hästen plötsligt trampar igenom är mycket större där. Fast på ett ställe hade det faktiskt bildats en djup grop även i hjulspåren, så man behöver uppenbarligen vara försiktigt även om man rider "mitt på vägen"...

Större delen av ridpasset ägnade vi åt tölt, f f a i ett lite högre tempo än vanligt, men jag red också lite tempoväxlingar. Och än en gång kunde jag konstatera att ökat tempo tölt inte är något problem för Hamingja - utan det är hennes matte som behöver lära sig att rida ordentligt ÄVEN när det går fort...! 

"Travknappen" fick ju en hel del träning i helgen och fungerade också bättre och bättre. Och för att bibehålla dess funktion såg jag till att rida några sekvenser i trav idag också. När vi rider efter Atlis upplägg på ridbanan avslutar vi alltid med traven som avslappnande nedvarvning. Men när vi rider ut kan jag inte använda traven riktigt på samma sätt... På hemvägen har hon inte riktigt tid att trava utan väljer gärna tölten istället. Och kan vi enas om trav så blir det verkligen inte någon nedvarvningstrav utan hon tar i "för kung och fosterland"!!! Så jag behöver komma in i en ny vana där jag rider trav innan det är dags att börja varva ner. 

Tillbaka i stallet diskuterade Sylvia och jag underlaget längs vägen. Hon sa att hon märkt stor skillnad när hon ridit Hector, som bara har traktbroddar jämfört med de hästar hon tränar som fortfarande har fyra broddar per sko - att det "hugger fast" i underlaget mycket mer för de senare. Hon tänkte därför ta bort tåbroddarna på alla "sina" som har sådana. Och eftersom massör-Tomas redan i början av vintern konstaterade att Hamingja åter var lite mer besvärad i musklerna uppe i korset och därför helst såg att hon hade BoT på under hela broddsäsongen, ska jag definitivt göra så på Hamingja också! 

Men nu är det hög tid att äta lunch och sedan skynda till jobbet. Efter en fantastisk  inledning av dagen med bästa hästen och underbart väder har jag verkligen fått "ladda batterierna"! Over and out för denna gång! 

söndag 15 april 2018

Jag har nästan tagit ett stort steg framåt...!

Härlig häst, härlig kurs, härligt väder!!!

Jag hade morgonfodringen i Mariebäck i morse och fick då för första gången se Hamingja göra morgonyoga! Lára var ju känd för sin sin fantastiska smidighet i ridningen, en smidighet som hon också ofta demonstrerade i sin morgonstretching där hon sttetchade som en katt.

 Så här såg det ut när Lára stretchade - men tyvärr lyckades jag aldrig hinna filma henne...

Och i morse fick jag alltså även se Hamingja stretcha, men hon hade en liten annan variant. Först backade hon riktigt lång bak med bakbenen, sedan sträckte hon upp nacken för att avslutningsvis sträcka ut ena frambenet framåt! Inte heller nu hann jag få upp mobilkameran, men jag hoppades att detta var ett gott tecken inför dagens övningar!

När vi sedan "rev igång" kursdagen på riktigt blev det som vanligt mycket träning av tölten och de instruktioner jag fick av Atli kan sammanfattas så här: att när uppvärmningens "mystölt" uppnått sitt syfte gå vidare genom att aktivera hennes bakben mer samtidigt som jag försöker bibehålla längden på halsen. Att efter uppvärmningen låta henne "rulla på" i ett lite högre tölttempo en stund för att sedan rida kortare sekvenser med tempoväxlingar - allt för att få henne att "tänka framåt" ännu lite mer. Alltså att väcka/odla "längtan till att springa" som han så målande beskrev saken igår. Och avslutningsvis att ha en rörlig högerhand med blixtsnabba (ja, ja - ett önsketänkande!) eftergifter så att jag inte ger henne något att "hänga i". En enkel match alltså - eller...hm...?!

Precis som igår upplevde jag den allra största skillnaden i ridningen när jag lyckades låta bli att fastna i högertygeln. Men tänk att något som är så självklart i teorin kan vara så svårt i verkligheten...! När det gäller travövergångarna så fungerade de till min glädje mycket bra, både under uppvärmningen och nedvarvningen. Skönt när Hamingja och jag är så överens!

Efter lunch var det dags för vår avslutande lektion och Atli repeterade än en gång instruktionerna från morgonen och jag försökte än en gång rida utifrån dessa. Mot slutet av lektionen bad han mig göra halt och släppa stigbyglarna och sedan visade han hur jag ska "öppna upp" höftlederna för att komma till en bättre sits i sadeln. Och det räckte med det lilla för att jag skulle behöva länga stiglädren med ett hål! Sedan fick jag rida på i tölt igen och försöka bibehålla denna sits och då märktes det ÄNNU större skillnad! De sekvenser när jag lyckades lite bättre med sitsen kändes det plötsligt som att jag satt i sadeln - istället för ovanpå! Här har jag verkligen - ytterligare - något att träna på!!! 

En av de andra kursdeltagarna skickade mig ovanstående bild som jag tycker stämmer väldigt bra med hur det brukar kännas i ridningen - att det bara blir svårare och svårare ju mer man försöker lära sig...!!!

lördag 14 april 2018

"Det vi samlar ihop är längtan efter att springa!"

Hamingja festar med kraftoder efter dagens första lektion för Atli!

Det UNDERBARA vårvintervädret fortsätter. strålande sol, många plusgrader och i princip helt vindstilla! Och DESSUTOM Atlikurs - det kunde ju bara inte bli bättre!!! Atlis budskap efter min första lektion igår var att jag behöver aktivera Hamingjas bakben ännu mer. Så när det var dags för dagens första lektion började jag redan under uppvärmningen att ibland förstärka skänkeln genom att peta lite lätt med pisken på inner bak. Första gångerna jag nuddar henne med pisken blir reaktionerna alltid väldigt kraftiga, men sedan inser även Hamingja att hon troligen kommer att överleva trots allt...!

Men i stället blir hon oerhört ambitiös i samlingen - en positiv effekt i sig men som dock även innebär att hon spänner sig och kortar upp nacken... Atli instruerade mig därför att ägna den samlade skritten stort tålamod så att hon inte bara återfår den långa halsen utan också får skritta i det läget en stund innan jag gör övergången till tölt.

I går kväll var underlaget på ridbanan inte så roligt... Snön och isen hade delvis smält, men en hel del smältvatten hade samlats längs den nedre långsidan. Den övre långsidan var nästan snöfri men temperaturen hade hunnit sjunka så att det börjat frysa på igen, vilket gjorde denna del knölig och ojämn. Och där emellan fanns områden med snö och is där det bitvis blev genomslag av hästarnas hovar... Något som gjorde Hamingja ganska spänd.

Nu när det åter var plusgrader hade ytterligare snö och smältvatten försvunnit och även om underlaget kändes ganska tungt så var fästen bra och resultatet blev en mycket mer avslappnad häst! Men så satt också traven "som en smäck" när jag som avslutning bad Hamingja om trav på volt! Och det var inte heller värsta racertraven utan ett ovanligt lämpligt nedvarvningstempo! Trevligt!

Under lunchpausen satt jag i denna härliga "solgrop" som Sylvia fixat alldeles vid ridbanan och avnjöt min mat. Jag hann dessutom ligga ner på renskinnen och "vila middag" en stund innan det dök upp fler som ville ha sittplats. HÄRLIGT!!!

När det var dags för dagens andra lektion skulle jag rida samtidigt som Elisabeth och Démantur. "Värm upp som vanligt först så ska jag rida båda hästarna lite sedan - det är alltid bra för mig att känna hur de känns också!" sa Atli. Det var så varmt i solen att det sista jag gjort sedan jag sadlat Hamingja var att ta av mig jackan och lämna den i sadelkammaren. Mobilen låg i jackfickan så jag skulle alltså inte ha någon möjlighet att fota eller filma när Atli red Hamingja...

När Atli red Hamingja under förra kursen hade jag i alla fall mobilen till hands - även om det bara blev motljusbilder...!

Men en fördel med att jag INTE kunde fota eller filma idag var att jag istället kunde fokusera 100 % på att verkligen titta noga när han red och försöka notera alla detaljer i ridningen! Han konstaterade snabbt att hon vill "fastna" lite i bettet på höger sida. "Du måste krama loss och sedan bli ÄNNU snabbare i eftergifterna så att hon inte kortar upp halsen för mycket när du samlar henne!" Hamingja fick också tölta i ett lite högre tempo till att börja med "för att få en ärlig framåtbjudning". 

När det sedan var min tur att åter ta plats i sadeln instruerade han mig att jag först skulle låta henne "rulla på" en stund i ett högre tempo i tölten, innan jag började samla. "Längtan efter att springa kan behöva återuppväckas om man en period tränat mycket på samling och ett lägre tempo. Det vi samlar är längtan efter att springa och utan den finns inget att samla ihop!"

Det är ju alltid en häftig upplevelse att sitta upp i sadeln på en häst som just haft en "nära Atli-upplevelse"!!! Och det kändes direkt att han under den korta stunden hade väckt hennes längtan efter att springa - men också att hon var betydligt lösare i högersidan. Så trots att jag fick börja i höger varv, där hon i högre utsträckning brukar hänga sig i handen och rusa, kunde jag nu höja tempot utan dessa reaktioner!

Atli har alltid ett kort "teoaripass"/en sammanfattning i slutet av varje lektion. Denna gång inledde han med att säga att en häst alltid formas efter den som rider den. Så genom att sitta upp och rida våra hästar kunde han känna hur kvaliteten varit på vår ridning under den senaste tiden. "Och det var en mycket positiv upplevelse, för båda hästarna kändes lösgjorda, harmoniska och med alla "knapparna" på plats! Hamingja ville visserligen fastna liiite i bettet på högersidan... men det var ingen stor sak och på det stora hela är det två välridna hästar!" Redan innan han sagt detta hade både Elisabeth och jag en väldigt positiv känsla efter ridningen - och nu blev den ju verkligen inte sämre!!! Gissa om vi är peppade inför morgondagen??!!

fredag 13 april 2018

Att trava eller inte trava - det är frågan!

"Jag är jättebra på att trava, säger Hamingja, fast det är inte alltid jag vill...!!!"

Fredagen den 13:e innebar ingen otur denna gång utan tvärt om:att det var dags för vårens andra Atlikurs! Den här gången anlände han så pass sent på  fredag eftermiddag att kvällens sista lektion blev först kl 22.30... själv red jag kl 20 och då hade temperaturen åter sjunkit under nollan efter ännu en riktigt varm och solig dag. Underlaget på ridbanan var INTE så torrt och fint som på bilden ovan (den är från ett annat tillfälle) utan jätteblött på vissa ställen, hårt och knöligt på andra och där emellan snö och is med genomslag... 

Hamingja kändes ganska spänd genom hela lektionen, vilket jag delvis skyller på underlaget. Hon var också REJÄLT svettig efteråt, betydligt mer än vad hon borde vara utifrån vad vi krävt av henne. Men så tycker jag det brukar bli när underlaget är "opålitligt" så att hästen aldrig riktigt vet vad de sätter ner hovarna på/i. 

Jag hade nämnt för Atli att vi haft lite bekymmer med "travknappen" så vi fick jobba lite med travövergångar, vilket inte var det lättaste när Hamingja aldrig riktigt kunde slappna av... På många hästar kan man lösa problem med travövergångarna genom att släppa ut tyglarna och rida hästen i en riktigt låg form. Men Hamingja ÄLSKAR ju att gå i "myrslokstölt" med nosen nere vid marken så henne kan man inte "lura" till trav så enkelt... 

Det är alltid lättare att hitta traven om vi rider på volt, men det är ju inte helt lätt att hitta utrymme för det när vi rider ut längs vägen. Vid senaste tillfället testade jag därför att övergå till att samla henne i tölten när hon inte lyssnade på min travsignal. Min tanke med detta var att med valalternativen trav eller samlad (=ansträngande) tölt borde oddsen för fungerande travsignal vara bättre än med alternativen trav eller mysig myrslokstölt... 

Och när Hamingja efter några försök tog travsignalen på volt i höger varv men inte i vänster föreslog även Atli att jag efter varje misslyckat "travförsök" skulle samla henne i tölt en stund innan jag på nytt erbjöd trav. Då dröjde det inte heller länge innan Hamingja tyckte att trav faktiskt var helt OK! Men jag fick sedan göra om denna manöver ett antal gånger sedan jag saktat av till skritt och gjort nya (misslyckade) försök till travövergångar... Jag tror dock att vi kan skylla travsvårigheterna (i alla fall delvis) på det ogynnsamma underlaget där hon aldrig riktigt vågade slappna av...

Jag vet ju att traven finns "där under" och att den är riktigt fin, så det är väl bara att "nöta på"! Jag har också sett ett samband - att när vi regelbundet tränar på ridbanan så fungerar travsignalen bra. För då följer jag Atlis upplägg för ett träningspass, vilket innebär att hon efter den mest ansträngande delen av träningspasset belönas med att få varva ner i trav på volt. Medan det är efter perioder då vi inte haft möjlighet att rida på ridbanan utan bara ute längs vägen som travknappen börjat strejka...

Atlis budskap efter detta första träningspass för helgen var att Hamingja blir allt bättre på att vinkla in bakbenen och samla sig - men att den stora utmaningen nu är att kunna göra det med bibehållen längd på halsen. För som det är nu kortar hon upp sig alldeles för mycket. Så jag behöver bli bättre på att länga hennes hals utan att det samtidigt innebär att hon samtidigt "tappar bakdelen". Inget nytt under solen m a o...!!!